Tio år sedan kungamötet

(Foto Ulf G Eriksson)

I dag, den 26 augusti, är det precis tio år sedan kungen och drottningen besökte Uddevalla med anledning av stadens 500-årsjubileum.

Det hela började på förmiddagen då drottningen invigde Skalbanksmuseet. Kungaparet steg sedan in i en gammal Volvo, som vad jag minns varit i hans farfars ägo, för vidare färd till hamnen och M/S Gustafsberg II. Jag hade nöjet att få guida kungaparet på färden ut ur hamnen mot Uddevallabron som höll på att byggas.

Det var kommunfullmäktiges ordförande Alf Gillberg, jubileumsgeneralen Lars Andreasson och jag som gjorde kungaparet sällskap runt ett bord längst bak i aktern. Jag kan faktiskt skryta med att ha blivit serverad kaffe av drottningen. Jag upplevde det som en väldigt trevlig pratstund i ett för dagen strålande väder.

Efter att ha tittat på brobygget med information från Vägverket och Skanska styrde vi kosan mot bilfabriken Autonovas brygga. Där klev vi iland och gick mellan dubbla led av för tillfället lediga bilbyggare, som givetvis tittade intresserat. Jag minns att jag tänkte: "Herregud, hur ofta får kungaparet uppleva detta?"

Kungalunch inne på fabriken. Mellan kungaparet satt Autonovas ägare den gamle racerföraren Tom Walkingshaw. Själv hade jag kungens adjutant till bordet. Han var förstås officer och vi hade gott om samtalsämnen inte minst mot bakgrund av min militära bana.

När lunchen var över ilade jag snabbt iväg genom bilfabriken tillsammans med Bohusläns museums chef Hans Manneby och biologen Jan Uddén som också varit inbjudna till lunchen. Vi hade bråttom för vi skulle hinna före kungaparet som också skulle till museet.

Väl där klädde jag om till rollfiguren Kung Hans (som var den danske kung som gav Uddevalla stadsprivilegier). Placerad på en kvarnsten inne i jubileumsutställningen inväntade jag kungaparets ankomst. Jag hörde Hans Mannebys röst då han guidade dem fram till mig där jag plötsligt blev levande och tog över guidningen.

SVT Västnytt och tidningsfotografer var förberedda och inväntade kungamötet med intresse.

Givetvis hälsade jag först min "kollega" den svenske kungen välkommen och sedan gick jag runt i utställningen och berättade om Uddevalla. Vid slutet av min guidning överlämnade jag boken "Historien om Uddevalla" som jag skrivit tillsammans med Ulf G Eriksson och Lennart Karlsson.

Ulf G var vid tillfället tidningen Arbetets lokalredaktör och var försenad så han anlände efter att jag överlämnat boken. Men han "tvingade" kungen och mig att göra om proceduren så att han skulle få ovanstående bild. Kungen fann sig roat i ordergivningen. När kungaparet hade blivit guidade runt bland utställningarna kom han tillbaka till mig och skakade hand en gång till.

Dagen efter kungabesöket var jag och handlade på Spara då jag plötsligt får se en pensionerad I 17-officer som med handen utsträckt kryssar mellan varudiskarna i riktning mot mig. Tilläggas kan att han aldrig visat något större intresse för min person förrän vid detta tillfället. "Jag måste få ta i den hand som hälsat på konungen", sa han i det han häftigt pumpade min hand upp och ner.

Herregud, tänkte jag, var detta såå märkligt? Följande dagar träffade jag flera personer som sa: "Du har väl inte tvättat handen?" efter att du träffade kungen. Folks intresse gjorde att jag räknade efter hur många gånger jag tog kungaparet i hand under dagen. Fem gånger skakade jag hand med kungen och två gånger med drottningen.

Jag träffade kungaparet en gång till, i maj 2000 då de var här och skulle inviga Uddevallabron. Men först tittade de på konstnären Rune Hurtigs utställning om brobygget. Men den här gången skakade jag inte hand med någon av dem, däremot har jag en alldeles sann historia från detta tillfället. Den vågar jag inte berätta om här på bloggen för då blir jag väl fälld för majestätsbrott.

Rollen som kung Hans fick jag efter att ha gjort succé då jubileumsutställningen på Bohusläns museum invigdes i mars 1998. Det var inte alls meningen att jag skulle uppträda i den rollen fler gånger så vi skickade tillbaka hela kungautstyrseln till Borås stadsmuseum där vi lånat den. Det dröjde dock inte länge förrän vi fick skicka efter den igen och nu på långlån.

Kung Hans framtädde vid filmpremiärer, mässor, kongresser mm mm. Det ena tillfället pinsammare än det andra. Man tyckte att jag skulle framträda som kungen och säga nånting vettigt. Det var minsann inte så lätt. Pinsammast var nog när jag snubblade i trappan på väg upp på Östraboteaterns scen. För att dölja den blamagen svamlade jag något om "Uddevalla - trygg och säker kommun". Uddevalla skulle nämligen få utmärkelsen Trygg och säker kommun just då. Att efter det säga nånting vettigt till 500 kongressledamöter från hela landet var förstås ingen eftersträvansvärd uppgift.

Min sorti blev också ganska häftig. Jag var ju inte säker på att åskådarna förstått om jag snubblade på riktigt eller inte så när jag skulle kliva ner från scenen gjorde jag om bravaden - nu med flit. Och fallet blev högt - alldeles för högt! Jag föll till golvet med en smäll och tappade luften så att jag knappt kunde resa mig upp igen. Kungakronan rullade i väg längs golvet. Den ende som tyckte detta var roligt var en gubbe längst ut på tredje raden. Han ropade "BRAVO!! - DA CAPO!!!" Jag stapplade ut från teaterlokalen.

Mitt sista framträdande som kung Hans var på själva privilegiedagen på ett lastbilsflak på Kungstorget den 19 december. Då överlämnade jag de nya stadsprivilegierna, i form av en CD-skiva, till borgmästaren Alf Gillberg. Den gången var jag sekunderad av av stadens ämbetsmän. Bakom utstyrseln döljer sig två överstelöjtnanter vid f d Bohusläns regemente, Lars Andreasson till vänster och Bertil Olofsson till höger. Båda var engagerade av Uddevalla kommun för att hålla i jubileumsåret.//

(Foto Jüri Kiviloo)