2016-05-03

När Bohusläningen beslagtogs 1942 - men ändå inte

I dag är det världsdagen för pressfrihet vilket med rätta uppmärksammas både i Sverige och internationellt. Så också Bohusläningen i dagens tidning och man skriver om när tidningen och 16 andra tidningar beslagtogs den 12 mars 1942.

Sveriges tryckfrihet firar 250 år i år och det är imponerande. Men den är inte självklar utan måste ständigt vinnas.

Under andra världskriget krävde Tyskland att Sverige skulle införa en censurbestämmelse i svensk grundlag. Efter en lång debatt tillmötesgick riksdagen kravet med ett beslut den 18 juni 1941. Detta är alltså ett drygt år efter att man inledde ockupationen av Danmark och Norge.

Vilhelm Moberg var en av de svenska författarna som stred hårdast för pressfriheten och det fria ordet. I sin läsvärda bok "Segerstedtstriden" skriver han:

"Denna ljusa junidag var en av de skummaste dagarna under kriget - genom den sinnesförfattning hos folkets valda ombud, varom godtagandet av den censurlagen vittnade. Utrikesminister Günther förklarade under debatten, att det vore nödvändigt att regeringen i extrema fall ingrepe mot pressen för att hindra en kanske ödesdiger skada för landet. Han yttrade: "Jag kan inte svara representanter för främmande makt, att regeringen i dylika fall ingenting kan göra. En sådan maktlöshetsförklaring skulle vara det olyckligaste sättet att undanröja misstämningar".

Statsminister Hansson framförde som sin bestämda mening att "pressen vore en del av det svenska samhället, som statsmakterna måste kontrollera".

Emellertid hade tredje Rikets maktutveckling inom kort uppnått sin kulmen, och den antagna censurlagen kom lyckligtvis aldrig att tillämpas. Endast vid ett tillfälle föreföll det som om censuren varit nära att sättas i kraft.

Sanningen om Norge var en mycket öm punkt för nazistregimen. Det spriddes allt bestämdare rykten om den tortyr, som norska motståndsmän fick utstå i fängelser och koncentrationsläger. Det insamlades ett material som innehöll uppgifter härom från 14 norska patrioter, som frigivits eller rymt från Victoria Terrasse, Grini och Möllergaten 19. Uppgifterna var noga kontrollerade och ansågs lika tillförlitliga som vittnesmål, som avgivits under rättsliga former; vittnena själva hade underkastats tortyr. 17 svenska tidningar och bland dem Handelstidningen publicerade i mars 1942 dessa skildringar - med uteslutande dock av vederbörande offers namn. Samtliga tidningar beslagtogs. Och icke nog därmed: Nu hotades med tillämpning av censurlagen."

Så långt Vilhelm Mobergs bok Segerstedtstriden.

Jag vet inte hur det såg på annat håll men här i Uddevalla hade Bohusläningen redan distribuerats till prenumeranterna och ställen där lösnummer såldes. Så när ordern om att tidningen skulle beslagtas kom till polisen var den i allmänhet för sent ute för att förhindra att Uddevallaborna läste artikeln med rubriken "Vad försiggår i de norska fängelserna?"

Och eftersom ryktet gick att tidningen var beslagtagen så ökade intresset för artikeln och säkerligen fick den på det sättet fler läsare än vanligt. Jag vet Uddevallabor som därför sparat denna raritet till tidning och kanske finns den fortfarande kvar i några hem?

Man kan ju tycka att det var ett misslyckande att man inte lyckades förhindra läsandet av artikeln men för regeringen kunde man gentemot den stora grannen i söder hävda att man givit order om beslagen. Troligen ledde det också till att tidningarna tänkte sig för både en och annan gång inför kommande publiceringar?  //

4 kommentarer:

  1. Efter påtryckningar från Tyskland bildades i början av 1940 SIS Statens informationsstyrelse. Den styrde men sina gröna (fick/skulle publiceras) och grå (fick ej publiceras) lappar vad som stod i tidningen.
    När censurbestämmelsen infördes rättade många tidningar snabbt in sig i ledet, andra gled lite på bokstäverna.
    Andra protesterade genom att trycka tidningen med de censurerade artiklarna eller enskilda ord som vita tomma rutor.
    Några struntade helt i censuren. "Arbetaren" i Stockholm blev beslagtagen 22 gånger mellan maj 1940 och oktober 1943.
    Totalt gjordes ett fyrtiotal ingrepp mot tidningen.
    Andra tidningar utnyttjade detta genom att skriva om vad som hänt med "Arbetaren" och på så sätt kom artiklarnas innehåll ut och med större spridning!
    Då precis som nu var intresset större för vad som inte står, vad som var utlämnat och varför, än det som publiceras.
    Då precis som nu (fast nu går det lite snabbare) kom det oskrivna fram på olika vägar.

    Sedan var det nog så att allt eftersom vindarna vände och i olika sakfrågor som berörde våra nordiska grannar verkar hanteringen gått lite extra segt hos myndigheterna.

    T.G.

    SvaraRadera
  2. Inte helt olikt dagens censur fast idag består den i indraget pressdöd till vederbörande som varit för frispråkig mot PK-ismens regler eller dess överhuvuds samhällsinriktning,,,,,,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja åsiktskorridoren är kvävande. Alla måste vara socialliberaler i Sverige... I en demokrati ska det vara högt i tak och olika sidor ska komma till tals. Det är det som är en demokratisk debatt.

      Radera
  3. Varför gnäller SD?? Ni syns och hörs hela tiden.
    Mångfalden berikar Sverige.

    SvaraRadera