Automaten eller automatrestauranger var en företeelse som någon har kommenterat fanns på flera ställen runt om i landet.
I Nordisk Familjebok (1904) hittar jag den här beskrivningen:
"Automat"; matställe, där gästen själf serverar sig ur sådan för ändamålet konstruerad apparat. Sådana matställen, automatrestauranger, hafva i senaste tid med stor framgång inrättats i flera storstäder. Den första automat af detta slag i Stockholm öppnades 1899"
Jan Aronsson har hittat uppgifter om automatrestauranger på Släktband.se och skriver:
"Det handlar om Anna Frideborg Holmberg F.1888 12 15 som arbetat på en sådan.
Anna arbetade bland annat som automatbiträde, en titel som kan väcka nyfikenhet idag. Automater var den nya tidens matställen under några decennier vid förra sekelskiftet. I matsalen fanns små bord och stolar, samt en vacker marmordisk där man serverade sig ur automater på en fint utsmyckad vägg. Ibland fanns flera matsalar en av dessa serverade varma rätter. Ur kranar hämtades öl, vatten, buljong och andra drycker. 1907 kostade dessa drycker 10 öre. En varmrätt kostade 75 öre.
På andra sidan var inredningen enklare, maskineriets baksida bestod av ett kök och där arbetade Anna med att fylla på mat i de olika luckorna. Dryckerna fylldes på i rörformiga behållare, och de rör med drycker som skulle hållas varma omgavs av vatten som kokade med hjälp av en gasbrännare.
Tanken med automaterna var att sänka omkostnaderna genom att eliminera serveringspersonal, samtidigt som själva ätandet förenklades.
Det moderna samhället kom med cyklar, tåg, central tid och ett mer hektiskt storstadsliv. Klockan blev viktig och under de sista decennierna på 1800-talet ökade tillverkningen och importen av fickur starkt. Kontoristerna hade korta lunchraster och man behövde äta snabbare. Automatrestarangerna blomstrade, 1899 hade den första öppnats i Malmö, 1914 fanns det 34 s. k. automater i Stockholm.
Ivar Lo-Johansson beskriver automatpubliken år 1920 i sin roman Stockholmaren (1954) så här:
"Gästerna på automaterna var arbetare, gatflickor i försvarlig ålder, sena nattvandrare med våta skor som satte fotspår på golvplattorna, violinister med fioler men utan någon att spela för. Borden var runda järnbord. Vid dem satt jag och skrev dikter. Jag föreställde mig att Dan Andersson närsomhelst kunde komma in på automaten."
Källor: Snabbmat i automat, Karl Gratzer 1998, SNS förlag samt AB Svenska Automatfabriken, priskurant 1907" (Kungliga Biblioteket, okatalogiserat tryck). //
I Nordisk Familjebok (1904) hittar jag den här beskrivningen:
"Automat"; matställe, där gästen själf serverar sig ur sådan för ändamålet konstruerad apparat. Sådana matställen, automatrestauranger, hafva i senaste tid med stor framgång inrättats i flera storstäder. Den första automat af detta slag i Stockholm öppnades 1899"
Jan Aronsson har hittat uppgifter om automatrestauranger på Släktband.se och skriver:
"Det handlar om Anna Frideborg Holmberg F.1888 12 15 som arbetat på en sådan.
Anna arbetade bland annat som automatbiträde, en titel som kan väcka nyfikenhet idag. Automater var den nya tidens matställen under några decennier vid förra sekelskiftet. I matsalen fanns små bord och stolar, samt en vacker marmordisk där man serverade sig ur automater på en fint utsmyckad vägg. Ibland fanns flera matsalar en av dessa serverade varma rätter. Ur kranar hämtades öl, vatten, buljong och andra drycker. 1907 kostade dessa drycker 10 öre. En varmrätt kostade 75 öre.
På andra sidan var inredningen enklare, maskineriets baksida bestod av ett kök och där arbetade Anna med att fylla på mat i de olika luckorna. Dryckerna fylldes på i rörformiga behållare, och de rör med drycker som skulle hållas varma omgavs av vatten som kokade med hjälp av en gasbrännare.
Tanken med automaterna var att sänka omkostnaderna genom att eliminera serveringspersonal, samtidigt som själva ätandet förenklades.
Det moderna samhället kom med cyklar, tåg, central tid och ett mer hektiskt storstadsliv. Klockan blev viktig och under de sista decennierna på 1800-talet ökade tillverkningen och importen av fickur starkt. Kontoristerna hade korta lunchraster och man behövde äta snabbare. Automatrestarangerna blomstrade, 1899 hade den första öppnats i Malmö, 1914 fanns det 34 s. k. automater i Stockholm.
Ivar Lo-Johansson beskriver automatpubliken år 1920 i sin roman Stockholmaren (1954) så här:
"Gästerna på automaterna var arbetare, gatflickor i försvarlig ålder, sena nattvandrare med våta skor som satte fotspår på golvplattorna, violinister med fioler men utan någon att spela för. Borden var runda järnbord. Vid dem satt jag och skrev dikter. Jag föreställde mig att Dan Andersson närsomhelst kunde komma in på automaten."
Källor: Snabbmat i automat, Karl Gratzer 1998, SNS förlag samt AB Svenska Automatfabriken, priskurant 1907" (Kungliga Biblioteket, okatalogiserat tryck). //
AB UDDEVALLA AUTOMATEN (bolagets handlingarna finns hos Riksarkivet; PRV- Bolagsbyrån 7.951/D1AA:110)
SvaraRaderaBolaget registrerades hos Patent- o registreringsverket 1907 12 12
Automaten startades med ett aktiekapital av 25.000 (det finns även teckningslistor bevarade så vi kan se hur dessa företag finansierades)
Bolagets VD var kontoristen Carl Arvid Henning M. Koch
Styrelse: hovrättsnotarien G. A. Mellin, redaktör Ture R. F. Malmgren (alla Uddevalla)
Bolaget verkade har haft en tynande tillvaro och ett ”sista livstecken” (dvs. sista till PRV insända årsredovisning) dateras till 1912 06 28.
Bolaget utgallrades av PRV 1951 (man hade en stor "rensningsrazzia" hos PRV detta år).
Karl Gratzer