Glöm inte bort de populära skärgårdsbåtarna

Jag har förmånen att ha min arbetsplats på vackra Gustafsberg. Dit kan man ta sig med bil, buss, till fots eller på cykel längs Strandpromenaden och framförallt med båt. Det är lätt att vi Uddevallabor glömmer bort de fina skärgårdsbåtarna M/S Sunningen, M/S Gustafsberg II och M/S Byfjorden.

Sunningen går enligt turlista mellan badbryggorna i Byfjorden. I sommar kan man också åka till Pininfarinas brygga för att gå och titta på konstutställningen CHAOS i det hemliga bergrummet som jag skrev om i lördags. Läs mer om M/S Sunningen http://www.skargardsbatarna.com/sunningen.htm

M/S Gustafsberg II går den 2 juli - 19 augusti (ej lördagar) enligt turlista i Ljungskile. Hon används för övrigt för charter. Läs mer om M/S Gustafsberg http://www.skargardsbatarna.com/gustafsberg.htm

M/S Byfjorden är båten som går på dagsturer i vår vackra skärgård. Tisdagar till Smögen, onsdagar till Lysekil och torsdagar till Käringön. Hon används för övrigt för kryssningar och charter. Läs mer om M/S Byfjorden http://www.skargardsbatarna.com/gustafsberg.htm

Både Gustafsberg och Byfjorden är populära bröllopsbåtar. Jag har själv haft flera vigslar ombord.

Närmast på tur står nu Bassholmendagen på lördag den 14 juli. Har du aldrig varit på Bassholmen så passa på nu då det är stora möjligheter att ta sig dit.

Läs allt om Skärgårdsbåtarna http://www.skargardsbatarna.com/

Slottet på Gustafsberg snart färdigrestaurerat

Restaureringen av Hotell Slottet på Gustafsberg har pågått sedan i vintras men går nu mot sin fullbordan. Det skulle redan ha varit klart, men så beslutade vi att lägga på nytt enkupigt tak likt det gamla.

Vi har inte kunnat hyra ut övervåningen på Slottet på några år beroende på Räddningstjänstens krav på utrymning. Samtidigt är Slottet ett av 26 byggnadsminnesmärkta hus som Gustafsbergsstiftelsen äger på Gustafsberg (det finns också två privatägda sådana).

Tack vare att vi upptäckte att det en gång funnits en balkong över entrédörren fick vi tillstånd att bygga en ny sådan i passande stil. Kompromissen vi har fått göra är att vi har monterat en ståltrappa i spiral från balkongens vänstra sida och ner till marken för att möjliggöra att man skall kunna gå ner vid brand. Länsstyrelsen och Bohusläns museum har varit kreativa i processen precis som vi restaureringen av Snäckan förra året.

Samtliga fönster och fönsterglas har demonterats och restaurerats. Murket trä i fönstrebågarna har bytts ut. Murket trä överhuvudtaget på byggnaden har bytts ut mot nytt. Att huset är nymålat är självklart. Samtliga åtta hotellrum har tapetserats med tidsenliga tapeter. Utom förstås de tre befintliga rummen med kinesiska handmålade rispapperstapeter. De är heller inte hotellrum utan används bara vid visningar.

Rummen har fått en del ny utrustning som handfatt, element och garderober. Toaletter och duschar har fräschats upp med nya våtrumsmattor mm.

Under arbetet upptäcktes att en av långväggarna hade kalvat ut och har måst säkras upp med järnband.

NCC som så fins restaurerade Snäckan fick också förtroendet att restaurera Slottet.

Snart kan vi börja att hyra ut rummen och under Gustafsbergsdagarna den 21-22 juli kan vi visa upp den "nya" byggnaden från 1830.  //

Oddewalla - Kasenabben

Så här såg det innan Uddevallavarvet 1946 etablerades på Kasenabben, mest känd för tegelbruket. Men det här är Thorburns havremagasin som de använde innan silona på Badö började byggas.

Det här är också den udde som givit namn åt staden. "Vallen vid udden" - Uddevalla, eller på den dansknorska tiden också Oddewalla, Oddewald eller Oddevold om ni så vill. Här uppstod det en handelsplats därför att det gick att segla ända in till udden med den tidens djupgående skepp.

Handelsplatsen fanns förmodligen redan på 1200-talet men fick status som stad på 1490-talet. Vi brukar använda 1498 som stadens födelseår därför att det årtalet kan beläggas i Kung Hans privilegiebrev. Antagligen var det inte första privilegiebrevet utan en bekräftelse på att privilegier redan hade givits.  //

Kaj Sandberg - regementsminnen

Insänt av Kaj Sandberg, Stockholm.

Genom åren har samarbetet mellan regementet och Uddevalla stad oftast varit mycket gott.  År 1919 sände regementschefen en skrivelse till direktören för Uddevalla Spritbolag:

"På grund av herr Direktörens skrivelse angående utdelande av motböcker till viss omnämnd personal vid regementet har jag härmed äran meddela följande:

Beträffande musikfurir Brovall så har han nyligen varit straffad för fylleri och torde därför ej vara förtjänt av någon motbok.

Mot de fyra övrigas uppförande finnes intet att anmärka, men då dessa icke äro underofficerare utan furirer och tre stycken av dem bo inom kasernområdet, där all förtäring av sprit är förbjuden, avstyrkes även dessas förseende med motböcker.

Beträffande Hagström så förhåller det sig så att han bor utom kasernområdet, vadan intet hinder till bifall av hans ansökan möter från min sida.

Uddevalla den 30 maj 1919
Melin
regementschef”

Eftersom furirernas hem var i kasernerna förekom förstås på helgerna fester där sprit förekom. Förmodligen var skrivelsen föranledd av en spritfest.

1919 var min far furir och bodde på kasern. Kanske även han blev utan motbok......

Motboken infördes omkring 1915 p.g.a. det kraftiga supandet i Sverige. Den som köpte för mycket kunde straffas med indragen motbok. Gifta kvinnor ansågs ej i behov av motbok.

Ogifta kvinnor kunde ansöka om boken, och tilldelades då en eller två liter, i kvartalet!

Folkpensionärer hade samma tilldelning som kvinnorna.

På regementet bodde en hel del människor. I Kanslihuset: Fyra officersaspiranter, mässbetjäning.

I kasernerna: 12 underofficerare med familjer, 12 sergeanter, 12 furirer.

I marketenteriet: föreståndarinnorna för marketenteriet och underofficersmässen. Detta boende var på gott och ont. T.ex. försågs alla boende med passersedlar för inpassering genom grindarna. I listan över personer med passersedlar år 1940 finner jag min syster. Hon var då fyra år gammal !?

Sommarhälsningar Kaj  //

Oljecisternerna på Svenskholmen

På Facebook finns det en grupp som heter Uddevallabilder. Där återfinner jag flera av Uddevallabloggens bilder. Den här bilden däremot har jag själv lånat från Facebook. Oklart vem som först lade upp den. Kanske Jocke Persson?

Den är i alla fall mycket intressant. I förgrunden ser vi badet i Skeppsviken. Precis där mellan bryggorna lärda jag mig simma sommaren 1952. Det var bara en månad innan jag skulle börja första klass på Östra skolan för fröken Aina Hansson. Att komma till skolan och inte kunna simma var skämmigt tyckte man då.

I bildens högra kant ser vi också den berömda vattenrutschbanan som många minns och önskar tillbaka. Minns dock att den var farlig. Flera olyckor inträffade med simmare som träffades av släden med en eller några åkare på då den landade på vattnet.

Bilden är också unik genom att vi ser den nya simbanan utanför Damernas. Den fanns under bara några år sedan man börjat bygga oljecisterner på Svenskholmarna (ibland sa man Svenssonsholmarna) och hopptornet där hade rasat i en februaristorm 1961. Bilden är alltså tagen senare.

Och just oljecisternerna på Svenskholmarna finns det inte så många bilder på från byggskedet. Det var i början av 60-talet som Svenskholmarna och det s.k. Oljeberget började bebyggas med nya oljecisterner. Svenskholmarna var fyra (tre vid lågvatten) till antalet och de plansprängdes och mellanrummet fylldes igen med sprängstenen. Det blev säkert nödvändigt att köra dit mer sten från andra platser också för att bygga ut det som idag är Svenskholmen.

Trots närheten till de många oljecisternerna så fortsatte kommunen att använda Skeppsviken som badplats. Detta ledde till debatt om badvattnet och här ser vi en bild från sommaren 1965 då stadsläkaren Nils Eggertsen till höger och Carl-Johan Broström som var chef för Hälsovårdskontoret fram till 1973. Antagligen är de ute vid badplatsen för att inspektera den ur hälsovårdssynpunkt. Eggertsen ville stoppa Skeppsviken som badplats med en oenig hälsovårdsnämnd gick emot honom. Förespråkarna för fortsatt bad sa att vattnet var rent som brunnsvatten.

I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet monterades oljecisternerna slutligen ner och Bohusläningen skrev 1996 att de kanske skulle flyttas till Baltikum. Den 18 januari 1997 skriver tidningen att saneringen efter oljecisternerna nu är klar.  //

CHAOS i Uddevallas hemliga rum

I dag var det vernissage för utställningen CHAOS i bergrummet på Pininfarinas område (Sörvik). Det är glaskonstnären Mats Jonasson och mästersmeden Berth Johansson som ställer ut inte mindre än 114 konstverk.

Förutom att få se högklassiga konstverk får man också besöka ett av Uddevalla tidigare "hemliga rum". Bara det är hur spännande som helst. Bergrummet var ett skyddsrum för varvsarbetarna en gång i tiden.

Ingången vetter mot väster eller om man så vill mot Pininfarinas bilfabrik.

Man får gå genom en lång sval tunnel.

Mina absoluta favoriter. Konstverken heter Löpare och är gjorda av två stycken järnvägsskenor. Man kan fundera över hur det gick till att böja skenorna så här elegant. Pris 45 000 kr/st. Dessa borde förstås Banverket köpa.

EL CORDOBÉS OFFER VICTIM. Pris 275 000 kr. Utställningens dyraste konstverk.

TAKE A LOOK. Pris 15 000 kr.

 

Arrangörer av CHAOS är PHromotion AB i Stenungsund. www.phromotion.se

 

Hitta dit: Kör in genom porten på Pininfarina och sedan rakt fram. Snart ser du vägvisningsskyltarna som leder dig via en grusväg till en asfalterad parkering i närheten av ingången till bergrummet.

 

Utställningen är öppen Mån-Lör 12.00 - 17.00 t.o.m. 11 augusti. FRI ENTRÉ.

 

Det här var så spännande att jag lovar att det blir fler besök.  //

Från redaktionsfönstret

"Folkets park" sålt till PEAB

(Foto Ragnar von Knorring, Uddevalla. Bilden får laddas ned på den egna datorn och kan/får användas för privat bruk. Dock får bilderna inte användas för att göra papperskopior i mängd och /eller för kommersiellt syfte.)

På Facebook har det på senare tid diskuterats om "Folkets park" och möjligheterna att rädda "parken". Jag skriver citattecken kring "Folkets park" för att parken har inte existerat på många år. Arbetarrörelseanknutna Föreningen Folkets park upa kämpade länge för att få ekonomi i en vikande verksamhet och tvingades till slut konstatera att det fanns inga, vare sig ekonomiska eller andra incitament att driva parken vidare.

1999 såldes "parken" slutligen till Ruth och Hans Oscarsson, som fram till nu drivit Kongresshallen framgångsrikt. Resten av parken har dock inte underhållits och därför har förfallet idag gått långt.

Idag meddelar dessutom bohuslaningen.se ( http://bohuslaningen.se/nyheter/1.1689524-peab-koper-folkets-park ) att köpeavtal nu har tecknats och att PEAB köper parken från paret Oscarsson. Det är en väntad utveckling då man länge diskuterat att det skall byggas bostäder i parken.

På en del håll tycks man ha trott att Uddevalla kommun har ägt parken, men så är alltså inte fallet. Det socialdemokratiska styret i Uddevalla under många år har kanske bidragit till att det har uppfattats som att det varit en kommunal angelägenhet. Låt vara att Uddevalla kommun lagt ner mycket pengar i bidrag och hyreskostnader för att stötta parken genom åren.

Folkets park har alltså inte funnits på många år och alla idéer om att återskapa parken bygger mycket på minnen. Inget fel i det men att någon skulle investera pengar för upprustning av dessa gamla byggnader är tyvärr en utopi. Läs vad min bloggarkompis Fritt ur hjärtat skrev 2009 http://fritturhjartat.blogspot.se/2009/10/folketspark-i-uddevalla-bortom-raddning.html

Många folkparker runtom i Sverige råkade ut för samma öde som Uddevalla Folkets park. Televisionens inträde i det svenska folkhemmet blev början till slutet även om en del folkparker lyckades överleva lite längre. Folkparkernas betydelse och historia har skildrats i den utmärkta boken Det var dans i Folkets park...  Minnen från den svenska folkparken utgiven av Arkivcentrum i Örebro.  //

Nils Gunnar Jansson - den bokälskande skrotsamlaren

Foto Lasse Broberg.

Många minns förstås den bokälskande skrotsamlaren Nils Gunnar Jansson. Nils Gunnar föddes i Uddevalla den 15 juli 1913 och avled den 30 april 2006. Han skulle således ha fyllt 93 år några månader senare. Han var aktiv in i det sista. Det sades om honom att han var den förste skrothandalren i Sverige som tagit studentexamen.

Jag lärde känna Nils Gunnar då jag jobbade på Bohusläns museum. Rätt var det var så stod han i receptionen och frågade efter mig och jag gick ner för att höra vad han ville. Ofta hade han ett nyförvärv i form av någon gammal bok som han ville visa mig. Och han var verkligen en kännare av böcker.

Att hans hem på Jacob Trahnsgatan var så full av böcker som ryktet förmälte framgår tydligt av dessa bilder som grannen Lasse Broberg har tagit.

Det fanns inte många lediga ytor i lägenheten, böcker överallt.

Köket var inget undantag. Ett litet hörn av köksbordet var reserverat för Nils Gunnars matrast.

Ett par ton böcker var det säkert i lägenheten och jag har hört att en och annan granne skall ha varit oroliga att golvet inte skulle klara tyngden.

Nils Gunnar var god vän med boktryckaren Einar Barnevik och kanske var det genom honom hans intresse för böcker hade väckts? Han var även god vän med Percy Barnevik, Einars son. Och intresset för böcker hade även de två gemensamt. Slutligen köpte Percy Barnevik Nils Gunnars boksamling och Nils Gunnar sa till mig att det skulle bli skönt att ägna sig åt något annat. Det dröjde dock inte så länge förrän han var igång med att samla nya böcker.

Vid sidan av boksamlandet var han en ivrig Rotarymedlem. Han var den i Uddevalla Rotaryklubb som kunde stoltsera med en nästan 100%-ig närvaro under många år.  //

GUSTAFSBERGSDAGARNA 2012

Skeppen seglar ut

Nu på förmiddagen seglade skeppen ut från Uddevalla i absolut stiltje så någa vackra bilder med skepp för fulla segler fick vi inte se. Det började med att det stora skeppet Ingo från Göteborg fick flytta på sig för att släppa ut m/s Byfjorden som skulle iväg på sin ordinare tur.

Ingo passade sedan på att vända sig 180 grader så att fören var i färdriktningen inför avfärden. Det var en inte helt enkel åtgärd.

Ingo på väg in mot kajen igen.

Det enda icke nordiska inslaget i Nordisk Seglats är Swan med Lerwick på Shetland som hemmahamn.

Så här såg det ut när en av segelskutorna passerade Staen utanför Uddevallabron. Foto Jörgen Ohlson.

I skrivande stund är skeppen på väg norr om Orust mot norska Risör som är slutmålet.  //

Från redaktionsfönstret - Seglartåg i centrum

Ikväll kom ett sjungande och skanderande seglartåg genom centrum. Det var ungdomar från fartygen i Nordisk Seglats som marscherade. Sista kvällen i Uddevalla för ungdomarna. I morgon kl 10 sker starten och förhoppningsvis är vinden den rätta så att den fyller seglen ute på Byfjorden.

Nordisk seglats i Uddevalla

Just nu ligger det 26 segelfartyg i inre hamnen. De anlände igår och ingår i Nordisk Seglats. De ligger på några olika ställen och de största och mest djupgående ligger vid Thulekajen. Passa på att titta på dem idag eller i morgon bitti. De avseglar vid 10-tiden på tisdag.

Från redaktionsfönstret - Månadsmarknad

VM-motocross i lervälling

Redan på väg till Glimmingen fick jag och min cykel söka skydd under taket till en busshållsplats vid Bräcke. Efter 20 minuter utan tendens till uppehåll i det ymniga regnet klädde jag på mig ett regnställ och cyklade vidare. Regnstället läckte som ett såll visade det sig.

Genomblöt hann jag precis till den första starten kl 12. Det var Mx2-seriens första heat. Omedelbart insåg jag att det var fullständigt lönlöst att försöka hålla reda på hur det gick i loppet. Alla, utom heatets ledare var helt täckta av lervälling. Att de överhuvudtaget kunde köra är en gåta.

Det var inte lätt att träffa på Uddevallabor i den trots regnet stora publiken, men här stötte jag ändå på Joakim och Ulrika Lindroth.

Efter ett par timmars ösregn klarnade det ändå upp så att den utlovade flyguppvisningen med JAS 39 Gripen kunde genomföras.

En och annan klarade inte uppförsbackarna utan fick vända ner för att ta ny sats.

Till och med i utförsbackarna fastnade en del i leran.

Dagens store förlorare var VM-ledaren, italienaren Antonio Cairoli, som tvingades bryta i båda heaten. På bilden har han fastnat i ett rejält dyhål som han inte lyckades frigöra sig ifrån. Motorcykeln formligen sög sig fast i leran och när han till slut gav upp och skulle gå därifrån sögs han själv ned i dyn.

Efter ett par timmar höll det slutligen upp och jag fick möjlighet att torka mina kläder.

Lagom till dagens sista heat var det så äntligen njutbart att vara publik på Glimmingen. Hur gick det i tävlingen då? Jo, dagens stora segerherre var belgaren Clement Desalle som vann båda Mx1-heaten och gick förbi Cairoli upp i den totala VM-ledningen.

Dagens segerherre i Mx2-klassen var Tommy Searle. Se hela resultatlistan här http://www.motocrossmx1.com/reslists.aspx  //