Den stora olyckan brukar kallas för Älgöolyckan. Den inträffade i oktober 1845. Det är en av de mörkare, men idag märkligt okända, händelserna i den bohuslänska militärhistorien.
Här är detaljerna kring vad som hände den där ödesdigra dagen:
Bakgrunden och resan hem
En arbetsstyrka bestående av soldater från Kungliga Bohusläns regemente hade varit på kommendering vid Carlstens fästning på Marstrand. När deras tjänstgöring var överstökad och de äntligen skulle få återvända hem till sina rotar, var planen att de först skulle ta sig till fastlandet genom att segla från Marstrandsön, tvärs över Älgöfjorden, till Tjuvkil. Därifrån skulle de sedan fortsätta marschen hemåt till fots.
En arbetsstyrka bestående av soldater från Kungliga Bohusläns regemente hade varit på kommendering vid Carlstens fästning på Marstrand. När deras tjänstgöring var överstökad och de äntligen skulle få återvända hem till sina rotar, var planen att de först skulle ta sig till fastlandet genom att segla från Marstrandsön, tvärs över Älgöfjorden, till Tjuvkil. Därifrån skulle de sedan fortsätta marschen hemåt till fots.
"Mot bättre vetande"
Höstvädret på den bohuslänska kusten är notoriskt nyckfullt och oktoberstormarna kan vara obarmhärtiga. Av allt att döma var förhållandena på havet usla, men sannolikt pådrivna av hemlängtan – eller av strikta order och tidspress – valde man att ge sig ut på vattnet "mot bättre vetande".
Båten kantrar: Ute på den oskyddade Älgöfjorden blev vädrets makter och sjögången för svåra. Båten, som förmodligen både var tungt lastad med män och utrustning samt olämplig för de hårda förhållandena, kantrade.
Offren: Katastrofen var ett faktum. Samtliga ombordvarande – totalt 19 soldater – drunknade i de mörka och kalla vågorna.
Höstvädret på den bohuslänska kusten är notoriskt nyckfullt och oktoberstormarna kan vara obarmhärtiga. Av allt att döma var förhållandena på havet usla, men sannolikt pådrivna av hemlängtan – eller av strikta order och tidspress – valde man att ge sig ut på vattnet "mot bättre vetande".
Båten kantrar: Ute på den oskyddade Älgöfjorden blev vädrets makter och sjögången för svåra. Båten, som förmodligen både var tungt lastad med män och utrustning samt olämplig för de hårda förhållandena, kantrade.
Offren: Katastrofen var ett faktum. Samtliga ombordvarande – totalt 19 soldater – drunknade i de mörka och kalla vågorna.
Efterspelet och bristen på minnesmärken
Händelsen blev mycket uppmärksammad i sin samtid och omskrevs i lokalpressen, bland annat i dåvarande Uddewalla Weckoblad (senare Bohus Läns Tidning), där den benämndes som "den stora sjöolyckan på Älgöfjorden". Det var ett oerhört hårt slag mot regementet och för många familjer hemma i bygderna som förlorade sina söner och fäder.
Trots att 19 unga män i statens tjänst förolyckades på en och samma gång är Älgöolyckan idag i stort sett bortglömd. Som militärhistoriker och författare (exempelvis Ingvar Rodén i böcker om Bohusläns regemente) har uppmärksammat, saknas det anmärkningsvärt nog både minnestavla och minnessten över soldaterna – vare sig ute vid Carlstens fästning eller på fastlandet kring Tjuvkil.
Händelsen blev mycket uppmärksammad i sin samtid och omskrevs i lokalpressen, bland annat i dåvarande Uddewalla Weckoblad (senare Bohus Läns Tidning), där den benämndes som "den stora sjöolyckan på Älgöfjorden". Det var ett oerhört hårt slag mot regementet och för många familjer hemma i bygderna som förlorade sina söner och fäder.
Trots att 19 unga män i statens tjänst förolyckades på en och samma gång är Älgöolyckan idag i stort sett bortglömd. Som militärhistoriker och författare (exempelvis Ingvar Rodén i böcker om Bohusläns regemente) har uppmärksammat, saknas det anmärkningsvärt nog både minnestavla och minnessten över soldaterna – vare sig ute vid Carlstens fästning eller på fastlandet kring Tjuvkil.
De 19 männen delar därmed öde med många av historiens anonyma offer vars liv släcktes för tidigt i det vilda västerhavet. ///
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar