"Timmer, tegel, pinnar å ull"

Tore Lexby. Arkivbild.

"Timmer, tegel, pinnar å ull" heter boken av Lennart Carlsson och Ulf G. Eriksson. Boken handlar om 100 års byggande, i någon mån i Sverige men framför allt i Bohuslän och Dalsland.

Tore Lexby, nyligen avliden, var en viktig kunskapskälla för författarna. Här följer i något redigerad form intervjun med Lexby som återfinns i boken.

Intervju Tore Lexby september 2010

Många svenska bostadsområden är präglade av HSB:s respektive Riksbyggens arkitektkontor i Stockholm. Ofta är de tämligen lika, liksom lägenheterna och deras utrustning. Som ett uttryck för det ”folkhemska” Sverige.

I drygt 25 år tjänade Tore Lexby HSB Uddevalla, som kamrer och ekonomichef och som ombudsman. Åtskilliga är de områden i Uddevalla, Lysekil, Strömstad och Stenungsund som han varit med om att förse med HSB:s ”folkhemska” bostadshus. Udda i det sammanhanget är höghusen på Hönseberget i centrala Uddevalla.

Men HSB:s historia i Uddevalla började redan 25 maj 1933 i Folkets hus B-sal med bildandet av dels Uddevalla Hyresgästförening dels Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening. Båda föreningarna förde dock en tynande tillvaro och mer eller mindre somnade in.  Uppvaknandet skedde för HSB:s del den 24 juli 1939 i och med ett möte då även HSB:s i Uddevalla Egnahemsförening bildades. Det skedde sedan staden givet HSB:s riksförbund uppdraget att administrera egnahemsbebyggelsen på Egersberg vid Norrskolan. Det skedde enligt den Kungliga kungörelsen den 27 maj 1939 om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder åt mindre bemedlade barnrika familjer.  De små villorna kom monteringsfärdiga från antingen en av HSB:s husfabriker eller så var båda inblandade. I Landsbro fanns Borohus och i Uddevalla startade Junohus sin verksamhet 31 augusti 1939, dagen innan krigsutbrottet.

Året efter var det dags för ytterligare egnahemsbyggare i två olika föreningar, en på Garvaremyren och den andra på Kapelle. Sammanlagt grävde man grund till och monterade 29 villor.

Men nu var det dags att bygga bostadsrätt. I slutet av 1943 stod det första bostadshuset på fyra våningar och med 28 lägenheter i kvarteret Rydholm tomt 4 vid Strömstadsvägen klart att ta i bruk. I HSB Uddevallas Minnesskrift 50 år utgiven 1983 skriver redaktören Sven Lidman …”Det är inte svårt att föreställa sig den glädje och tillfredsställelse som styrelsen kände när det första större HSB-huset i Uddevalla kunde börja tjäna sitt ändamål.”

Det skulle bli många flera, i kvarteret Rydholm blev det ytterligare tre, på tomterna 1, 5 och 6. Den sistnämnda belägen i nordvästra hörnet av korsningen mellan Strömstadsvägen och Västerlånggatan. Efter krigsslutet formligen exploderade byggandet och orsaken var förstås etableringen av Uddevallavarvet och dess raketartade utveckling.  En lång rad bostadsrättsföreningar tillkom under den här tiden men även en bostadsstiftelse för hyreslägenheter. Stiftelsen Jakobsberg, som bildades 1949 tillsammans med staden, lät bygga tre hus med 242 stycken lägenheter på just Jakobsberg och man bebyggde även två tomter på Walkesborg med sammanlagt 155 lägenheter. En annan sådan stiftelse bildad av HSB var Herrestadsbostäder i forna Skredsviks kommun och utöver bostäder byggde byggmästaren Sven Berglund även ett butikshus med snabbköp och damfrisering

HSB hade placerat sig på Uddevallas karta med besked och det skulle komma mer. Under 50-talet tillkommer flera paradbyggen: Fyrmästaregatan på toppen av Håljuteberget, byggt av ENO och Bohusgården med magnifik fjordutsikt, byggt av Gumpel & Bengtsson liksom storsatsningen på Äsperöd, byggt av Hermansson i Bjuv och Sven Berglund. Mitt i denna intensiva ”byggsväng” började Tore 1959 som kamrer.

Med bygget på Äsperöd fick han dessutom rycka in som smakråd och välja tapeter till 282 lägenheter.

– Det var roligt och jag hörde aldrig ett klagomål som gällde tapeterna.

Det här var en brytningstid. De lokala byggmästarna fick allt hårdare konkurrens från utsocknes, från både Stockholm och Göteborg, ja till och med från Bjuv.

– Det pågick en föryngring som börjat åtskilliga år tidigare, berättar Tore. Det gamla gardet av byggmästare var inte så heta på gröten. Kanske för att inte riskera det man byggt upp. Eftersom HSB var noga med att välja bästa och billigaste anbuden kunde plötsligt ett stockholmsföretag ställa upp sina bodar på en byggarbetsplats i Uddevalla. 

Så var inte fallet när den lokale byggmästaren Sven Berglund genomförde ett av de största bostadsbyggena i Bohuslän på slutet av 60-talet.  Hönseberget eller bostadsrättsföreningen Stickan har 367 lägenheter i tre höghus byggda 1966 – 1968.

– De ritades av en arkitekt på HSB:s arkitektkontor, Jarl Bjurström, som hade varit elev till den berömde finske arkitekten Alvar Aalto, berättar Tore med viss stolthet i rösten. Och för att det inte skulle kännas som om husen lyfte försågs balkongerna med en överliggare i betong. När sedan dessa togs bort och ersattes av nutidens akvarieliknande balkonger försvann det mesta av den tunga karaktär som Jarl Bjurström gav husen.

När Stickans hus stod färdiga var inte alla lägenheter sålda och Tore fick rådet att hänga upp gardiner i fönstren för att lägenheterna skulle se bebodda ut. Och för att göra området mera attraktivt.

Hönseberget, eller Stickan, blev först i stan med fjärrvärme. Tack vare Tore s företrädare som ombudsman, Arne Joelsson, försågs lägenheterna med värme från ett litet mobilt oljedrivet värmeverk. Det blev starten på utbyggnaden av fjärrvärmen i Uddevalla vars omfattning växte snabbt.

Inte sällan byggde de båda kooperativa företagen HSB och Riksbyggen sida vid sida ute i bostadsområdena. Till slut tyckte HSB:s Tore och Riksbyggens Sven-Erik Andersson att man kunde ta steget full ut och samarbeta om det mesta. Så blev det när BPA åren 1973 – 77 byggde det stora villaområdet Fasseröd med 359 villor. Liksom när BPA och Skanska byggde kvarteren Femkanten(HSB) och Ridhuset(Riksbyggen) på Söder under åren 1982 – 1985.

Med åren utvecklades en vänskap mellan ledarna för de båda kooperativa bostadsföretagen i Uddevalla. Och inte blev det sämre av de båda vännernas barn blev ett par.

Både Tore och Sven-Erik Andersson var medlemmar i det socialdemokratiska partiet men Tore anser inte att det gagnade HSB.

– Majoriteterna växlade så det gällde att kunna tala med alla, politiker såväl som tjänstemän inom kommunen. Så var till exempel det moderata kommunalrådet Stig Härdner min tandläkare under många år.

I cirka 40 år var Tore med och försåg bohusläningarna med bostäder. Det började med att han som föreståndare för Bjurströms Trävaru AB i Lysekil levererade virke till radhusen på Mariedal.

– Byggmästaren Sven F Karlsson byggde enfamiljshus åt de anställda på PLM, berättar han, och vi hade anlitat ingenjören Tage E. Johansson i Uddevalla att rita husen. Samme ingenjör ritade för övrigt en hel del bostäder i mellersta Bohuslän.

Tore avslutade byggandet genom att medverka som ledamot i byggkommittén för Sommarhemskyrkan i Uddevalla.

– Vi fick två nästan identiska anbud från BPA respektive Henning Anderssons Byggnads AB. Det skiljde någon krona, berättar Tore . Men Henning Anderssons Byggnads AB fick uppdraget eftersom det var billigare på tilläggsarbetena.

Sommarhemskyrkan ritades av arkitekten Carl-Anders Hernek, som även utformade Bäve kyrka liksom den på Bleket, och invigdes av dåvarande biskopen Bertil Gärtner 1984. När det var dags att skriva 2010 var hotet om nedläggning akut och särskilda räddningsåtgärder sattes in för att bevara byggnaden för kyrklig verksamhet."

På Facebook kommenterar Ingvar Lindsta:

"TIMMER!TEGEL!PINNAR Å ULL är en bok på över400 sidor och innehåller många byggprofiler

• Utöver Tore. Många fina bilder dessutom.
  Kanske har du någon släkting som är omnämnd.
  Boken kan beställas på www.stenab.com och
  Kostar 300kr i enstaka ex. //