Bilden är troligen från början av 1950-talet.
En gång i tiden bestod åldersklassen på I 17 till 90 % av göteborgare. Det gick då ett särskilt tåg från Göteborgs central till Uddevalla där inkallelseordern gällde som biljett. Tänk er ett abonnerat tåg kanske med 800 inryckande göteborgare.
Vid Uddevalla C mötte regementets musikkår och så ställde man upp för avmarsch med musikkåren i täten framför alla de inryckande. Och sedan marscherade man genom staden för att slutligen marschera in genom kaserngrindarna och upp till kaserngården.
Men det vár inte alltid det gick så bra. Eftersom jag bodde mitte emot kasernvakten så har jag sett flera sådana inryckningar. Som regel var det ganska lugnt även om en och annan hade styrkt sig med destillerade drycker redan på Göteborgs central.
Men jag minns vid ett tillfälle då det var inryckning till en repövning. Repgubbarna hade ju varit med förr så de var inte så rädda för den militära disciplinen. Den gången jag tänker på var det flera tiotal repgubbar som var så fulla att de inte klarade av att gå genom staden (förmodligen ville inte regementsledningen heller att stadens invånare skulle se eländet). Repgubbarna transporterades istället på ett lastbilsflak och formligen tippades av vid arrestlokalen i kasernvakten.
Snart var alla celler befolkade och de som inte fick plats fick ligga på marken utanför vaktbyggnaden under bevakning tills de nyktrade till. //
Jag har också ett minne från en liknande episod. Det var under första delen av 50-talet. Repgubbar hade just kommit med tåg från Göteborg. Några timmar senare hade vakter utplacerats runt kasernernerna för att förhindra ett fortsatt supande. Det var kanske samma händelse som Gunnar beskriver. Vi barn, bosatta på kasernområdet drogs till arresthuset vid Västgötavägen. Det var ett bedrövligt skådespel som utspelades. Arresterna var fyllda till bristningsgränsen. Huset rymde 16 celler på 7 kvm och en större förvaringsarrest på 25 kvm. Sammanlagda antalet arrestanter kunde kanske uppgå till 40. Från cellfönstren skreks det tjoades och sjöngs. Från några celler kastades inredning ut. Ute på Västgötavägen tillkom en civil publik, kanske Gunnar också var på plats.
SvaraRadera/ Kaj Sandberg
Väbeln vid den tiden - fader Allan - hade fullt schå den dagen. Jag minns det väl.
SvaraRaderaAnonyme Bengt
Frågade man en värnpliktig göteborgare vad som var bäst med Uddevalla svarade han "Tåget till Göteborg".
SvaraRadera