Sten Agnholm död

Sten Agnholm har den 19 mars avlidit efter en tids sjukdom. Sten var född i Ljungby den 15 oktober 1940. Familjerna Agnholm och Klasson bodde närmsta grannar på Hallavägen 14. Då bestod familjen Agnholm av pappa Gunnar, mamma Inga-Lisa och bröderna Sten, Sture och Stig (Stig gick bort 2021).

Sten var ju fem år äldre än jag medan Sture och jag var mer jämnåriga, så det blev så att Sture och jag var mest tillsammans och lekte i unga år.

Vi bodde mitt emot kasernvakten på I 17 och Sten tog steget över Västgötavägen och blev instruktörsaspirant 1960. Med tiden följde Sture och jag efter. På den tiden fanns det ingen arbetslöshet i Uddevalla och man visste att man kunde få jobb på Uddevallavarvet eller I 17. De flesta av våra barndomskamrater började på Uddevallavarvet.

Sten var mycket omtyckt av oss kolleger och de soldater och befäl han utbildade. Hans sätt att leda genom att göra saker intressanta istället för att höja rösten var kännetecknande för honom. Ett stort mått av humor ingick också i hans ledarskap.

Tidigt blev han engagerad i Livräddningssällskapet och otaliga är de som deltagit i hans kunniga och roliga utbildningar i såväl islívräddning som hjärt-, lungräddning.

2019 gjorde han en utställning om om Saarbataljonen som visades på Bohusläns Försvarsmuseum. Det var Sveriges första fredsbevarande uppdrag 1934-35. Saarland var en självständig stat mellan Frankrike och Tyskland och båda drog i det lilla landet och ville införliva det. 231 frivilliga svenskar deltog i missionen varav tio från Bohusläns regemente.

Och nu skall jag bli lite personlig.

Ett sorgligt och dramatiskt minne jag har, var när jag på Kristi Himmelsfärdsdagen 1990 ledde en bussresa där pappa Gunnar deltog. Jag visste att han hade ett svagt hjärta och att han hade med sig nitroglycerintabletter. Vi gick från bussen upp på den gamla befästningen Ragnhildsholmen i Nordre älv.

Medan jag berättade om Ragnhildsholmen för gruppen segnade Gunnar plötsligt ner. Några satte igång hjärt-, lungräddning medan jag sprang till bussen där det fanns en telefon. Två ambulanser anlände men av allt att döma var det redan för sent. Jag följde med ambulansen in till Kungälvs sjukhus där läkarna snabbt konstaterade att Gunnar var död.

Läkarna frågade om jag kände Gunnars familj och frågade därefter om jag ville underrätta familjen? Jag valde då att ringa till Sten, som tog det hela lugnt efter omständigheterna. Sedan tog han med sig Sture och åkte hem till mamma Inga-Lisa. Inga-Lisa berättade sedan för mig att så fort hon såg sina allvarsamma söner så begrep hon vad som hänt.

Alla tre åkte skyndsamt till Kungälvs sjukhus där jag väntade utanför akutintaget. Inga-Lisa närde nog en förhoppning att Gunnar skulle vara vid liv, men tyvärr!

Sten blev sergeant vid regementet 1966. Fanjunkare 1970. Löjtnant 1972. Kapten 1973. Vid Göta ingenjörregemente i Eksjö 1991. Avsked 1997. (Bohusläns regemente lades ner 1992)

Sten sörjes närmast av hustru Eivor, dottern Ann-Catrin med familj samt övriga släkt och vänner. Begravningen äger rum i kretsen av de närmaste.   ///