Idag är det exakt 75 år sedan nedskjutningen av det tyska planet i Uddevalla den 14 april 1940. Det här är en inspelning som gjordes 1990 när det var 50 år sedan planet sköts ned. Jag hade länge försökt hitta någon som var med vid nedskjutningen för att kunna få en korrekt beskrivning av det som hände.
På hösten 1990 satt jag på mässen på I 17 och vi kom att prata om detta då min dåvarande chef, majoren Jan Fogelin, plötsligt sa: "Chefen för luftvärnstroppen har jag träffat. Vi gjorde FN-tjänst tillsammans på Cypern" - Han kom inte ihåg namnet men vi rusade ner på hans kontor och tog fram Arméns rulla och på LV 3 kände han igen Birger Magnussons namn. Han skulle då vara 70 år och numera pensionär men vi tänkte att på LV 3 vet de säkert hur man kan få kontakt med honom.
Jag ringde LV 3:s telefonväxel och förklarade att jag sökte major Birger Magnusson. - "ja, ett ögonblick!", svarade telefonisten och strax svarade en röst: "Magnusson!" - Häpen över att så snabbt fått kontakt med honom frågade jag: "Vad gjorde du den 14 april 1940?" - Det blev tyst, sedan sa han: "Då var jag i Uddevalla och sköt ned ett tyskt plan!"
I själva verket var det så att den unge furiren Birger Magnusson var ställföreträdande troppchef men just den här söndagen hade troppchefen åkt till Göteborg på ordergivning så Magnusson fick ensamt ansvar för troppen.
Regementschefen bjöd ner Magnusson till Uddevalla och vi hade en temakväll på Bohusläns museum om nedskjutningen och dagen därpå hade jag samlat ett antal ögonvittnen, Birger Magnusson och media på Musikberget där pjäserna stod. Inspelningen är således gjord på plats.
Efter intervjuerna gjordes ett radioprogram som gick i P 4 Väst. Jag skickade ett kassettband med radioprogrammet till Birger. Han hade ingen kassettbandspelare i hemmet utan han och frun gick ner till sin segelbåt och satt där på kvällen och lyssnade.
Birger ringde mig nästa dag och berättade att när de lyssnat färdigt på programmet vände sig frun mot honom och sa: "Varför har du aldrig berättat detta för mig?"
Tilläggas kan att de varit gifta i 46 år vid det laget.
Nedan följer ett utdrag ur min och Ulf G Erikssons bok "Historien om Uddevalla" om nedskjutningen.
På hösten 1990 satt jag på mässen på I 17 och vi kom att prata om detta då min dåvarande chef, majoren Jan Fogelin, plötsligt sa: "Chefen för luftvärnstroppen har jag träffat. Vi gjorde FN-tjänst tillsammans på Cypern" - Han kom inte ihåg namnet men vi rusade ner på hans kontor och tog fram Arméns rulla och på LV 3 kände han igen Birger Magnussons namn. Han skulle då vara 70 år och numera pensionär men vi tänkte att på LV 3 vet de säkert hur man kan få kontakt med honom.
Jag ringde LV 3:s telefonväxel och förklarade att jag sökte major Birger Magnusson. - "ja, ett ögonblick!", svarade telefonisten och strax svarade en röst: "Magnusson!" - Häpen över att så snabbt fått kontakt med honom frågade jag: "Vad gjorde du den 14 april 1940?" - Det blev tyst, sedan sa han: "Då var jag i Uddevalla och sköt ned ett tyskt plan!"
I själva verket var det så att den unge furiren Birger Magnusson var ställföreträdande troppchef men just den här söndagen hade troppchefen åkt till Göteborg på ordergivning så Magnusson fick ensamt ansvar för troppen.
Regementschefen bjöd ner Magnusson till Uddevalla och vi hade en temakväll på Bohusläns museum om nedskjutningen och dagen därpå hade jag samlat ett antal ögonvittnen, Birger Magnusson och media på Musikberget där pjäserna stod. Inspelningen är således gjord på plats.
Efter intervjuerna gjordes ett radioprogram som gick i P 4 Väst. Jag skickade ett kassettband med radioprogrammet till Birger. Han hade ingen kassettbandspelare i hemmet utan han och frun gick ner till sin segelbåt och satt där på kvällen och lyssnade.
Birger ringde mig nästa dag och berättade att när de lyssnat färdigt på programmet vände sig frun mot honom och sa: "Varför har du aldrig berättat detta för mig?"
Tilläggas kan att de varit gifta i 46 år vid det laget.
Nedan följer ett utdrag ur min och Ulf G Erikssons bok "Historien om Uddevalla" om nedskjutningen.
"En sådan dag då spänningen i Uddevalla steg över
kokpunkten var den 14 april. Ett tyskt trupptransportplan av märket Junker 52
siktades strax efter klockan 12 över Herrestadsfjället, på väg söderut. Ovanför
Byfjorden lade planet om kurs, rakt in mot staden och dess regemente där en
automatkanon just monterats på luftvärnsbatteriet som ställts upp på
Musikberget.
När flyglarmet gick var det nog få i Uddevalla som
inte trodde att det rörde sig om början till en tysk invasion. Personalen vid
batteriet hann göra sig i ordning och när planet var tillräckligt nära gav det
för tillfället ansvariga befälet, furiren Birger Magnusson order om
varningseld.
Planet visade inga som helst tecken på att man var
i nödläge och då blev ordern - verkanseld.
Och verkan blev det, nästan omedelbart. Planet
fattade eld och med en svans av svart, tjock rök försvann det över skalbankarna
vid Bräcke. Där störtade det helt nära dalslandsvägen och brann upp medan
ombordvarande ammunition exploderade med ett väldigt smattrande. Det vill säga,
inte riktigt all ammunition, för en hel del ammunition till flygplanskulsprutan
hade kastats ur planet och även kulsprutan klarade sig bra. Så bra klarade den
sig att den byggdes om till en stationär kulspruta, som sedan deltog i
regementets luftförsvar resten av beredskapstiden. Kulsprutan kan idag beskådas
på Bohusläns Försvarsmuseum.
Under tiden gjorde luftvärnstroppens personal sig
redo för nästa insats men något mer fientligt flygplan dök inte upp över stan.
Så början på en invasion var det inte, utan
troligen en nödåtgärd. Antagligen hade besättningen blivit orolig för
bensinbrist och siktat in sig på att nödlanda på Samnerödsfältet mellan
regementet och Rimnersvallen. Besättningen bestod av tre man som alla omkom och
begravdes under militära hedersbetygelser på Sigelhults kyrkogård. De var Ernst
Lück, 25 år, Heinz Priehäusser, 23 år samt Reinhold Buchhorn, 38 år. Några
decennier senare flyttades deras stoft till en tysk massgrav på Kvibergs
kyrkogård i Göteborg.
Bohuslän fick för övrigt utstå åtskilliga
överflygningar av tyska trupptransportplan på väg till och från Norge. Och
samme furir Magnusson som gav order om nedskjutningen över Uddevalla lyckades
skjuta ned ännu ett av dessa plan vid Gravarne (numera Kungshamn) senare under
kriget. Den gången såg han planet sjunka i havet.
Försvarsstaben försökte hemlighålla nedskjutningen
över Uddevalla, trots 100-tals vittnen. I radiosändningarna under eftermiddagen
hette det "att ett tyskt trupptransportplan krockat med en bergvägg i
Uddevalla".
Uddevallas båda tidningar Kuriren och
Bohusläningen blev uppringda av Försvarsstaben med besked om att samma version
skulle stå i tidningen nästa dag. Det gick man inte med på lika lite som man
underlät att publicera bilder på det havererade planet.
- Vi skriver precis som det är, gav Frank
Eriksson, legendarisk chefredaktör på Kuriren, besked om och så blev det. Några
efterräkningar för detta "brott" blev det inte och tyska radions
sändningar på svenska senare på kvällen sade också som det var - "att den
aggressiva svenska krigsmakten skjutit ned ett tyskt plan".
Samma dag gick flyglarmet ytterligare två gånger
över Uddevalla. På eftermiddagen förväxlades ett svenskt plan med ett tyskt och
när sirenen tjöt för tredje gången på kvällen var uddevallabornas nerver bra
nära bristningsgränsen. Även denna gång var det dock falskt alarm och fullt så
dramatiskt blev det inte mer i Uddevalla under kriget. Inte heller kom de sex
luftvärnspjäser till användning som befolkningen samlat in pengar till. En
luftvärnsförening bildad i mars 1940 fick rejäl skjuts på sin insamling av
pengar efter söndagens dramatik och sammanlagt fick föreningen ihop en bra bit
över en kvarts miljon kronor". //
Mycket intressant att läsa reportaget samt självfallet att höra Birger Magnusson själv berätta om händelsen i filmen. Detta är en historisk berättelse för bygden som måste bevaras till eftervärlden. Stort tack Gunnar för trevliga berättelser som vi har det stora nöjet att få ta del av!
SvaraRaderaTack för ett mycket bra inlägg. Min morfar var en av de soldater som var med om händelsen. Fick höra denna historia när jag var ung. Var alltid faschinerad av incidenten. Roligt att läsa och mycket minnen av min morfar. Kom inte ihåg vilken tjänst han hade men han hette Rolf Olsson. Hade han levat hade han älskat och läsa inlägget. Stort tack! Mvh, Johan Nyman
SvaraRadera