Arne berättar följande om bilden:
"Några kommentarer om den bild som jag skickade dig. Passade
på att intervjua min svärfar, Harald Gistedt, förra helgen för att få lite fler
fakta kring bilden och dess bakgrund. Harald (född 1918) började arbeta på
Junohus hösten 1939, ganska snart efter avslutad 6 månaders militärtjänst.
Bilden visar personalen samlad utanför entrén till företagets område,
förmodligen efter avslutad arbetsdag. Skuggornas längd bekräftar att det är
sent på eftermiddagen. Harald säger sig fortfarande minnas tillfället när alla
uppmanades att ställa upp. Årtalet är inte helt säkert, kanske 1940 (kanske
senare)? Antalet arbetare (> 100) borde kunna vara en ledtråd om man känner
företagets utveckling mer i detalj. Bilen i bakgrunden ser ut att vara försedd
med gengasaggregat. Byggnaden i bakgrunden finns kvar, om än kraftigt utbyggd
åt höger. Vi passade på att göra ett besök på plats och kunde konstatera att
det är mycket lätt känna igen detaljer på byggnaden (fönster, dörrar mm).
Järnvägsspåret som passerar genom folksamlingen finns inte kvar. Bifogade bild
visar huset som det ser ut idag.
Uppgifter om fotograf saknas tyvärr. Bildens format är ca
17x23 cm, monterad i en passepartout, som inte innehåller någon information.
Jag är djupt imponerad av Haralds goda minne av så många
detaljer från svunna tider, själv tycker jag att minnet sviker för det mesta.
Han är född i Tossene, började arbeta i stenbrott tillsammans med sin far,
hamnade så småningom i Uddevalla och fick arbete på Junohus. Han bodde fram
till för några år sedan på Göteborgsvägen 24 så han hade inte lång väg till
jobbet, inte heller sedan han började arbeta på Mobil Oils anläggning, där han
var kvar fram till sin pensionering. På ”fritiden” arbetade han i Folkets Park
och kan berätta om hur nöjeslivet såg ut förr i tiden. Idag bor han på
Parkgatan.
Hälsningar
Arne"
Så roligt att läsa om min jättetrevliga vår/sommargranne i Upplehult. Kommer aldrig att glömma en tidig vår då Harald alltid var uppe och beskär buskar och träd. Denna gång för många år sedan halkade Harald på en hal stengång och bröt lårbenet. Öppen fraktur. När vi kom hem hörde vi Harald ropa och vi sprang ner. Harald hade trots sin svåra skada lyckats dra sig till sitt uthus och fått tag i en filt. När ambulans kom blev dom väldigt förvånade och hade aldrig varit med om liknande och då var Harald ändå i sjuttioårsåldern. Alltid trevlig och full av kunskap inom alla områden. Nu har jag flyttat frpn Upplehult men kommer alltid att uppskatta Haralds berättelser och framförallt alla råd om trädgård och plantering och även hans berättelser om dåtida Uddevalla./Lotta
SvaraRadera