(Bilder: arkiv Jan Aronsson)
Insänt av Jan Gustafsson:
"I Uddevalla-Posten 7 juli publicerade tidningen flera gamla vykortsbilder över olika badplatser i Uddevalla. En vecka senare, 14 juli, visade UP med rubrikvinjetten ”Foton från förr” ett gammalt svartvitt vykort med texten ”Lanesund. Badplatsen.” Och vi kunde se den lilla, grunda badviken innanför den raka piren av sprängsten krönt med en lång rad av stora, pyramidliknande, gjutna betongblock. Som är stridsvagnshinder. Vyn är nästan likadan idag, 2010, badbryggan är dock något modernare och för några decennier sedan lades plankor mellan stridsvagnshindren, som utgör enkla sittbräden.
En UP-läsare i Bokenäs påstod enligt UP:s text att vykortet i fråga skulle vara taget före kriget, alltså andra världskriget.
Det är fel. Minsta eftertanke hos den som betraktar bilden ger vid handen att bilden i n t e kan vara tagen f ö r e kriget. Men den eftertanken fanns tydligen inte heller hos tidningens redaktion, som okritiskt återgav UP-läsarens felaktiga påstående om bildens datering.
Den gamla vykortsbilden över Lanesunds badplats är alltså i n t e fotograferad f ö r e andra världskriget. Hur kan vi med säkerhet veta det?
Jo, för det första: det fanns ingen som helst anledning att bygga några stridsvagnshinder på en liten obetydlig badplatspir vid en plats som Lanesund i Svältekileviken i Uddevalla f ö r e andra världskriget. Sverige hade ju, liksom många andra europeiska länder, nedrustat sin krigsmakt efter första världskriget, kriget som skulle ”göra slut på alla krig” för all framtid. Som förhoppningarna var efter det stora kriget 1914 – 18 med alla dess tidigare okända fasor.
Men den 9 april 1940, när andra världskriget pågått i sju månader, då invaderade Nazityskland Danmark och Norge. Den till synes oövervinnerliga tyska krigsmakten stod plötsligt med tiotusentals soldater vid Sveriges gräns i Bohuslän och Dalsland. Bara några få mil från till exempel Uddevalla.
DÅ spred sig rädslan i den svenska stats- och försvarsledningen: När blir det vår tur? Och för att förbereda sig för ett eventuellt tyskt överfall också på Sverige från ockuperat norskt territorium, satte försvarsmakten redan i maj 1940 igång med att bygga spärrar vid samtliga från Norge ledande vägar och järnvägar in i Sverige. En bakre försvarslinje några mil innanför gränsen här i våra trakter byggdes upp under bara några få månader under sommaren 1940 och fick namnet Uddevalla-Vänersborgslinjen. Här leddes arbetet från Bohusläns regemente I 17 i Uddevalla med förutom all militär personal närmare 500 civila yrkesmän som snickare, bergsprängare och betongarbetare.
DÅ, våren 1940, byggdes stridsvagnshindren på badplatspiren i Lanesund. Därför att 50 meter ovanför badplatsen gick vägen mellan Uddevalla och Bokenäset vid Gullmaren, som också var en av vägarna till och från Orust via dåvarande färjeläge vid Sundsandvik. Det som långt senare blev länsväg 161. Och i bergskärningen ovanför badplatsen, där den dåvarande grusvägen löpte fram, byggdes en mycket stor, tung väggspärr i stål och betong som kunde skjutas ut över vägen och totalt spärra den vid behov.
Jag har själv som barn under 1950-talets somrar i Lanesund många gånger suttit uppe på denna vägspärrs stora betongfundament och skrivit upp bilnummer från den då ganska glesa trafiken. Idag kan ingen ana att där en gång fanns en mycket viktig, militär vägspärr. Den togs bort någon gång på kanske 1960- eller 70-talet. DET kanske någon Uddevallabloggenläsare vet närmare besked om?
Och det var som komplement till denna vägspärr i Lanesund som stridsvagnshindren på badplatspiren också byggdes våren 1940. Tyskarnas stridsvagnar och andra bandfordon skulle ju, efter att ha stoppats av den tunga vägspärren, kunna försöka ta sig förbi nere vid det grunda vattenbrynet längs badplatsen. Det skulle då stridsvagnshindren på badplatspiren förhindra. Och dessutom byggdes skyttevärn med betong och sprängsten uppe på toppen av den lilla bergknallen som reser sig över badplatsen i Lanesund och sträcker sig fram till vägen och den då befintliga vägspärren. Här skulle alltså svenska soldater ligga på post med kulsprutor om tyskarna kom. Än i dag kan man ana lämningar efter dessa försvarsanläggningar.
Den som vill veta mer om den s k Uddevalla-Vänersborgslinjen, försvarslinjen som byggdes i forcerat tempo och stod klar i oktober 1940, kan lämpligen besöka Bohusläns Försvarsmuseum i Uddevalla vid Regementsparken, gamla I 17-området. Där pågår en särskild utställning om byggandet av Uddevalla-Vänersborgslinjen 1940.
För det andra: det redan i bilden på det gamla vykortet över badplatsen i Lanesund synliga beviset på att bilden inte kan vara tagen före kriget, som påståtts, är att mycket tydligt i bildens bakgrund syns Thordéns lagård i Överby mellan Holma och Lanesund. Den mycket stora och höga, då liksom nu, vitmålade ladugården byggdes 1945 under andra världskrigets sista år. Dessa fakta har jag tagit fram genom att konsultera Tidningsarkivet i Bohusläns Föreningarkiv, som finns på Bohusläns museum i Uddevalla. Och genom att tala med Peter Thordén, skeppsredare och varvsbyggare Gustaf Thordéns son (f. 1941), som själv bor i Överby alldeles intill den stora ladugård som hans far lät bygga 1945. I Tidningsarkivet finns t ex en artikel ur den dåvarande socialdemokratiska dagstidningen Kuriren i Uddevalla, daterad 13 november 1945, där den just ibruktagna, ytterst moderna ladugården beskrivs av tidningens reporter, signaturen Russ. Artikeln har rubriker som: ”Hästarna serverar sig själva vatten” och ”Väggar av vitt kakel i thordénska stallet”.
Thordéns lagård har alltså i 65 år varit ett mycket synligt landmärke för uddevallaborna. Sedan våren 1945 då den började byggas. För att vara en ladugårdsbyggnad i Sverige är den mycket särpräglad med sitt höga, bågformade tak, som mera liknar en idrottshall än en lagård.
Jag har alltid associerat den med nordamerikanska ladugårdsbyggnader, som ofta ser ut på det viset och har tänkt att Gustaf Thordén kanske köpte den stora byggnaden monteringsfärdig från USA. Liksom han vid sin uppbyggnad av Uddevallavarvet och sin rederiverksamhet köpte mycket amerikanskt tidigare krigsmateriel, s k surplus, både som färdiga fartyg och utrustning.
Men sonen Peter Thordén, som alltså bara var i fyraårsåldern, när ladugården byggdes, berättar att Thordéns lagård minsann är svenskbyggd. Han vill minnas att det var Skånska Cementgjuteriet som byggde ladugården. Byggföretaget som sedan länge bara heter SKANSKA. Och byggnadens mycket speciella bågform kommer sig av att den är byggd på limträbalkar. Som en idrottshall.
Denna artikel i UP har alltså tillkommit som en reaktion på felaktiga uppgifter i tidningen. Rätt ska vara rätt.
Jan Gustafsson
journalist
Herrestad, Uddevalla" //
Liknande stridsvagnshinder fanns strax söder om Munkedal mellan ån och berget vid riksvägen.
SvaraRadera