Att utan krage gå in på krogen i Uddevalla?

I oktober 1946 eldhärjades Kristina Thordén ute på Atlanten. Hon var i USA för att hämta varvsutrustning som Gustaf Thordén köpt för att bygga upp Uddevallavarvet. Fyra (vissa uppgifter gör gällande fem) besättningsmän omkom under släckningsarbetet.

Överbyggnaden och maskinrummet skadades svårt. Systerfartyget Selma Thordén gick senare mot haveristen och bogserade henne hela vägen till det nya varvet i Uddevalla. Besättningen på Kristina Thordén hade slitit hårt och räddade genom sin insats Kristina från att sjunka.

I pressen hyllades de som hjältar. När de sent omsider kom till Uddevalla var det första de gjorde att gå till Hotell Carlia för att välförtjänt fira att strapatserna var över. De hade inte direkt kostym och slips när de anlände och nekades därför att komma in på krogen.

Den händelsen gav lika mycket, kanske mer, uppmärksamhet i medierna och ledde till inslag i revyer och så till sången Krogen i Uddevalla med Harry Brandelius som sjunger till Calle Jularbos orkester. Man satte verkligen Uddevalla på kartan på ett negativt sätt.

Lyssna på texten som är briljant!  //

Thordéndagens fortsättning

(I paneldebatten deltog från vänster: Sportjournalist Stefan Elofsson, Brynja Brynnjarsdottir, Kroppskultur Dam, Jan-Ove Malm, IFK Uddevalla, P-A Hallberg, Uddevalla elitidrottsgymnasium, Stefan Mattsson, IK Oddevold och kommunalrådet Sture Svennberg.)

Thordéndagen fortsatte på eftermiddagen på Bohusläns museum för inbjudna gäster. Moderator var Stefan Elofsson, P 4 Väst, och landshövding Lars Bäckström höll ett inspirerat tal om Gustaf Thordén och hans intresse för Bohuslän och idrotten.

Lars Bäckström är också ordförande i Thordénstiftelsen, som hade en rad stipendier att dela ut. Det var bl a stipendier till OS-satsande idrottsmän. Den mest namnkunnige var Mustafa Mohamed, som hade lite bråttom eftersom han skulle springa Marathonstafetten i Trollhättan under kvällen.

En debatt om idrotten i Bohuslän arrangerades också. En av de inbjudna debattörerna var kommunalrådet Sture Svennberg, som givetvis fick frågan varför en ny simhall dröjer. Elitsatsande Uddevalla Sim vill förstås ha en 50-metersbassäng men Svennberg menade att det finns väldigt många och inte samstämmiga uppgifter om vad man tycker i frågan.

Och där fick jag lämna Thordéndagen för att i stället leda kvällens stadsvandring.  //

Thordéndagen 25 maj

Det nyrestaurerade Thordénska gravkoret.

Gustaf B Thordén föddes den 25 maj 1894. På hans födelsedag varje år högtidlighålls hans minne genom Thordéndagen. I år inleds dagen med att Thordénstiftelsens styrelse samlas på Herrestads kyrkogård för att lägga ned en krans och inspektera den omfattande restaureringen av gravkoret som stiftelsen bekostat och som Gustafs son Peter Thordén ordnat med.

Senare på dagen blir det tal av landshövding Lars Bäckström, som är ordförande i Thordénstiftelsen. Därpå följer en paneldebatt om idrotten i Bohuslän och utdelning av Thordénstiftelsens OS-stipendier och övriga stipendier.

Bohusläningen skriver den 17 november 1943: "Ett privat gravkor å Herrestads kyrkogård håller på att uppföras av skeppsredare Gustafs Thordén, Stockholm, vilken samtidigt härmed donerat 10 000 kr (i 2011 års prisnivå ca 193 000 kronor) till församlingen att använda till kyrkogårdens förskönande....

...Gravkoret blir beläget i det sydvästra hörnet av kyrkogården alldeles innanför muren. Gravkoret kommer att omfatta ett 15-tal platser och bekostas helt av skeppsredare Thordén och är avsedd för den Thordénska släkten. Ritningarna till koret har uppgjorts av arkitekt Forssén i Göteborg."

Den 22 juni 1944 skriver så Bohusläningen om invigningen: "Vid en högtidlighet å Herrestads kyrkogård har skeppsredare G. Thordéns vackra mausoleum invigts. I samband därmed bisattes en medlem av släkten i det nya gravrummet. Den anslående ceremonin inleddes med att en barnkör sjöng "Den store hvide Flok" under ledning av organist Stigebrandt, varefter följde psalm 355. Med utgång från Johannes 11 kap. höll så kyrkoherde Carl Ahlmark, Skredsvik, högtidstalet....

....Psalmen 577 avslutade invigningen. Medlemmar av släkten Thordén samt ett antal inbjudna närvoro och tillsammans med officierande präster samt arkitekten drucko de efter invigningen kaffe i den närbelägna skolan. Senare intogs middag i prästgården varunder arkitekt Axel Forssén, Göteborg, som ritat kapellet, talade om dettas tillblivelse."

Uddevallabloggen har tidigare skrivit om gravkoret och fram till nu ha de stora vackra trädörrarna hindrat insyn i kapellet. Nu har emellertid Peter Thordén öppnat dörrarna och monterat in glasrutor vid de järngrindar som finns innanför dörrarna.

Därmed har alltså allmänheten möjlighet att titta in i gravkoret.

Jag hade förmånen att häromdagen få träffa Peter Thordén, som just lade sista handen vid gravkoret innan återinvigningen på Thordéndagen, för en liten pratstund.

Trädrötter har sedan gravkoret invigdes för 67 år sedan trängt in och tillsammans med vattengenomträngning har detta orsakat frostsprängningar bl a.

Det var en mäktig och högtidlig känsla att få gå in i gravkoret tillsammans med Peter som berättade om de fem personer som vilar där.

     De som vilar i gravkoret är:

Gustaf B. Thordén 25.5 1894--30.6.1963

Gustaf Birger Thordén junior 7.4.1951--8.4.1951

Josefina Pettersson 2.12.1869--24.8.1956

Karl Th. Pettersson 17.6.1872--10.11.1948

Ingrid Isabella Thordén 23.1.1901--23.1.1943 (hon bisattes samma dag som gravkoret invigdes)

I gravkoret finns också en minnesmedaljong över Clary M. Thordén 18.1.1918--7.3.1994

(Peter Thordén, född i New York 1941)


Clary var född i Finland och tog sig ur landet under kriget genom den så kallade Petsamotrafiken, där Gustaf Thordén gjorde stora insatser för Finland.

Peter berättade för mig att Gustaf var mycket intresserad av kyrkogårdar och ansåg att de som skötte sina gravar var bra folk att göra affärer med. //

HSB bygger Kronolotsen i kvarteren Rud och Kagg

I Gustaf B Thordéns barndomskvarter ser det idag ut så här. HSB bygger Kronolotsen i kvarteren Rud och Kagg. Det är Calles Bygg AB i Skövde som bygger och pålningsarbetena är nu klara. Nästa steg är ett omfattande betongarbete som kommer att utföras under första kvartalet då den vattentäta källarvåningen platsgjuts. Under kvartal två kommer betongprefabkonstruktionerna att resas. Och inflyttning beräknas till första kvartalet 2012.

Läs mer om projektet på HSB:s hemsida, klicka HÄR!!  //

Lanesunds stridsvagnshinder kom till 1940 under kriget

(Bilder: arkiv Jan Aronsson)
Insänt av Jan Gustafsson:

"I Uddevalla-Posten 7 juli publicerade tidningen flera gamla vykortsbilder över olika badplatser i Uddevalla. En vecka senare, 14 juli, visade UP med rubrikvinjetten ”Foton från förr” ett gammalt svartvitt vykort med texten ”Lanesund. Badplatsen.” Och vi kunde se den lilla, grunda badviken innanför den raka piren av sprängsten krönt med en lång rad av stora, pyramidliknande, gjutna betongblock. Som är stridsvagnshinder. Vyn är nästan likadan idag, 2010, badbryggan är dock något modernare och för några decennier sedan lades plankor mellan stridsvagnshindren, som utgör enkla sittbräden.

En UP-läsare i Bokenäs påstod enligt UP:s text att vykortet i fråga skulle vara taget före kriget, alltså andra världskriget.

Det är fel. Minsta eftertanke hos den som betraktar bilden ger vid handen att bilden i n t e kan vara tagen f ö r e kriget. Men den eftertanken fanns tydligen inte heller hos tidningens redaktion, som okritiskt återgav UP-läsarens felaktiga påstående om bildens datering.

Den gamla vykortsbilden över Lanesunds badplats är alltså i n t e fotograferad f ö r e andra världskriget. Hur kan vi med säkerhet veta det?

Jo, för det första: det fanns ingen som helst anledning att bygga några stridsvagnshinder på en liten obetydlig badplatspir vid en plats som Lanesund i Svältekileviken i Uddevalla f ö r e andra världskriget. Sverige hade ju, liksom många andra europeiska länder, nedrustat sin krigsmakt efter första världskriget, kriget som skulle ”göra slut på alla krig” för all framtid. Som förhoppningarna var efter det stora kriget 1914 – 18 med alla dess tidigare okända fasor.

Men den 9 april 1940, när andra världskriget pågått i sju månader, då invaderade Nazityskland Danmark och Norge. Den till synes oövervinnerliga tyska krigsmakten stod plötsligt med tiotusentals soldater vid Sveriges gräns i Bohuslän och Dalsland. Bara några få mil från till exempel Uddevalla.

DÅ spred sig rädslan i den svenska stats- och försvarsledningen: När blir det vår tur? Och för att förbereda sig för ett eventuellt tyskt överfall också på Sverige från ockuperat norskt territorium, satte försvarsmakten redan i maj 1940 igång med att bygga spärrar vid samtliga från Norge ledande vägar och järnvägar in i Sverige. En bakre försvarslinje några mil innanför gränsen här i våra trakter byggdes upp under bara några få månader under sommaren 1940 och fick namnet Uddevalla-Vänersborgslinjen. Här leddes arbetet från Bohusläns regemente I 17 i Uddevalla med förutom all militär personal närmare 500 civila yrkesmän som snickare, bergsprängare och betongarbetare.

DÅ, våren 1940, byggdes stridsvagnshindren på badplatspiren i Lanesund. Därför att 50 meter ovanför badplatsen gick vägen mellan Uddevalla och Bokenäset vid Gullmaren, som också var en av vägarna till och från Orust via dåvarande färjeläge vid Sundsandvik. Det som långt senare blev länsväg 161. Och i bergskärningen ovanför badplatsen, där den dåvarande grusvägen löpte fram, byggdes en mycket stor, tung väggspärr i stål och betong som kunde skjutas ut över vägen och totalt spärra den vid behov.

Jag har själv som barn under 1950-talets somrar i Lanesund många gånger suttit uppe på denna vägspärrs stora betongfundament och skrivit upp bilnummer från den då ganska glesa trafiken. Idag kan ingen ana att där en gång fanns en mycket viktig, militär vägspärr. Den togs bort någon gång på kanske 1960- eller 70-talet. DET kanske någon Uddevallabloggenläsare vet närmare besked om?

Och det var som komplement till denna vägspärr i Lanesund som stridsvagnshindren på badplatspiren också byggdes våren 1940. Tyskarnas stridsvagnar och andra bandfordon skulle ju, efter att ha stoppats av den tunga vägspärren, kunna försöka ta sig förbi nere vid det grunda vattenbrynet längs badplatsen. Det skulle då stridsvagnshindren på badplatspiren förhindra. Och dessutom byggdes skyttevärn med betong och sprängsten uppe på toppen av den lilla bergknallen som reser sig över badplatsen i Lanesund och sträcker sig fram till vägen och den då befintliga vägspärren. Här skulle alltså svenska soldater ligga på post med kulsprutor om tyskarna kom. Än i dag kan man ana lämningar efter dessa försvarsanläggningar.

Den som vill veta mer om den s k Uddevalla-Vänersborgslinjen, försvarslinjen som byggdes i forcerat tempo och stod klar i oktober 1940, kan lämpligen besöka Bohusläns Försvarsmuseum i Uddevalla vid Regementsparken, gamla I 17-området. Där pågår en särskild utställning om byggandet av Uddevalla-Vänersborgslinjen 1940.

För det andra: det redan i bilden på det gamla vykortet över badplatsen i Lanesund synliga beviset på att bilden inte kan vara tagen före kriget, som påståtts, är att mycket tydligt i bildens bakgrund syns Thordéns lagård i Överby mellan Holma och Lanesund. Den mycket stora och höga, då liksom nu, vitmålade ladugården byggdes 1945 under andra världskrigets sista år. Dessa fakta har jag tagit fram genom att konsultera Tidningsarkivet i Bohusläns Föreningarkiv, som finns på Bohusläns museum i Uddevalla. Och genom att tala med Peter Thordén, skeppsredare och varvsbyggare Gustaf Thordéns son (f. 1941), som själv bor i Överby alldeles intill den stora ladugård som hans far lät bygga 1945. I Tidningsarkivet finns t ex en artikel ur den dåvarande socialdemokratiska dagstidningen Kuriren i Uddevalla, daterad 13 november 1945, där den just ibruktagna, ytterst moderna ladugården beskrivs av tidningens reporter, signaturen Russ. Artikeln har rubriker som: ”Hästarna serverar sig själva vatten” och ”Väggar av vitt kakel i thordénska stallet”.

Thordéns lagård har alltså i 65 år varit ett mycket synligt landmärke för uddevallaborna. Sedan våren 1945 då den började byggas. För att vara en ladugårdsbyggnad i Sverige är den mycket särpräglad med sitt höga, bågformade tak, som mera liknar en idrottshall än en lagård.

Jag har alltid associerat den med nordamerikanska ladugårdsbyggnader, som ofta ser ut på det viset och har tänkt att Gustaf Thordén kanske köpte den stora byggnaden monteringsfärdig från USA. Liksom han vid sin uppbyggnad av Uddevallavarvet och sin rederiverksamhet köpte mycket amerikanskt tidigare krigsmateriel, s k surplus, både som färdiga fartyg och utrustning.

Men sonen Peter Thordén, som alltså bara var i fyraårsåldern, när ladugården byggdes, berättar att Thordéns lagård minsann är svenskbyggd. Han vill minnas att det var Skånska Cementgjuteriet som byggde ladugården. Byggföretaget som sedan länge bara heter SKANSKA. Och byggnadens mycket speciella bågform kommer sig av att den är byggd på limträbalkar. Som en idrottshall.

Denna artikel i UP har alltså tillkommit som en reaktion på felaktiga uppgifter i tidningen. Rätt ska vara rätt.

Jan Gustafsson
journalist
Herrestad, Uddevalla" //

Thordéns hus rivet

För en tid sedan fick jag denna fråga från Christian:

"Hej Gunnar!
Jag brukar gå förbi de gamla husen på norrsidan av Södertullsgatan påväg från jobbet varje dag. Och jag har undrat många gånger hur gamla dessa vackra små hus är och hur det kommer sig att de står tomma och hur länge de egentligen har gjort det?
 Vänliga Hälsningar / Christian"
 
Som synes hann jag inte riktigt med att svara på frågan då ju Skomakaregränd 4 redan jämnats med marken. De andra två husen skall också rivas.
 
Skomakaregränd 4 är ju känt som Gustaf B Thordéns födelsehus (1896). Idag kan man knappt skönja Skomakaregränd som gick bortåt i bildens vänstra kant.På andra sidan husen på bilden ligger Södertullsgatan.
 
En sökning på Skomakaregränd i Tidningsarkivet ger lite svar på Christians fråga:
 
1909-09-08 Vattenledning Östergatan, Skomakaregränd, vatten- och gasledning i Elseberg.
1912-05-04 Nybyggnad på Söder; snickaren J. A. Molin vid Skomakaregränd och byggmäst J. August Andersson.
1913-11-25 Stadsträdgårdsmäst C. A. Andersson på fastighet nummer 3 i kvarteret Kagg, Skomakaregränden. Fastighetsaffär.
1944-02-18 Skomakaregränd förr i tiden.
1948-03-09 80 år fyller förre ölutköraren Carl Alfred Rylén, Skomakaregränd 4.
1948-10-05 Käringöinsamlingen. Barn i Skomakaregränd skänker till faderlösa. Fiskeolycka.
1950-05-09 Familjedrama på Skomakaregränd. Polis.
1959-04-03 Vandringar i Uddevalla: Skomakaregränd. Hembygd. Bild.
1959-04-03 Skomakaregränd. G.K. Bild.
1968-06-28 Ny stadsplan.Skomakaregränd, bytte ägare. Flyttas till annan tomt närmare bestämt Asplundsgatan.
1969-09-20 Thordéns gränd försvinner. Skomakaregränd. Rivning. Gatuarbete.
1970-06-05 Skomakaregränd 7 och 9. Rivningsproblem.
1970-06-15 Rivningsproblem då Skomakaregränd 7 och 9 skall rivas. Okänd brandmur upptäckt.
1972-04-20 Skomakaregränd. Bild och dikt av Rikard.

Som synes är planerna på en rivning mycket gamla. Familjen Rylén bodde i många år i Thordéns födelsehus och jag tror att de var det sista i det huset. De andra husen var länge klubblokaler för olika idrottsföreningar.

Husen skall nu rivas för att ge plats åt HSB:s bostadsrätter i kvarteren Rud och Kagg. //

Thordénska gravkoret

Nils-Göran Wennberg i Svanesund undrar var Gustaf Thordén ligger begravd?

Gustaf Birger Thordén föddes den 25 maj 1894. När andra världskriget bröt ut 1939 bodde han sedan länge på Brändö utanför Helsingfors i Finland. Där hade han byggt sitt arkitektritade rederikontor. Se tidigare inlägg 2007-08-02 Thordén lines rederibyggnader.

Redan under andra världskriget planerade han att återvända till hemstaden och vi vet att han så småningom byggde ett nytt rederikontor vid Strömstadsvägen. Men, det intressanta är att det första han gjorde i anslutning till sin återkomst var att bygga ett gravkor, det Thordénska gravkoret, på Herrestads kyrkogård.

Den 17 november 1943 skriver Bohusläningen att ett Thordéngravkor skall iordningställas på Herrestads kyrkogård. Och den 22 juni 1944 skriver tidningen att Thordénska mausoleet har invigts på Herrestads kyrkogård.

Gustaf Thordén förolyckades genom drunkning på Ramsviksfjorden den 30 juni 1963.//

Invigning av "Flicka med flätor" i Margretegärdeparken

Skulpturen "Flicka med flätor" som fortfarande pryder sin plats i fontänen i Margretegärdeparken invigdes den 30 april 1949.

Denna skulptur och några till av samma konstnär skänktes till Uddevalla stad av Gustaf Thordén.

Skulptören var Finländaren Matti Haupt, 1912 - 1999, som Gustaf Thordén kände väl sedan sin tid i Helsingfors. Haupt var en mycket känd konstnär i Finland. Det ser man inte minst om man Googlar på hans namn. Han var oerhört produktiv.

Matti Haupt var själv på plats vid invigningen av "Flicka med flätor" i Margretegärdeparken. Här ses han till vänster om Gustaf Thordén.

Det sista uppdraget för Thordén som Matti Haupt gjorde var efter Gustaf Thordéns död 1963. Året därpå hyllade Uddevallavarvet sin grundare med en byst av Matti Haupt. Den finns nu att beskåda i Stadshuset som ju är det f. d. Varvskontoret.//

Thordén Lines rederibyggnader

Då är jag tillbaka på nätet och i Uddevalla igen efter några dagars vistelse i Helsingfors. Jag ställde ju en fråga till er och både Carl-Magnus Norrman och Simone Olofsson är rätt ute.

Jag tänkte inför besöket i Helsingfors att nu måste jag ta reda på om Gustaf Thordéns rederibyggnad på Brändö finns kvar och i så fall skulle jag ta mig dit för att fotografera den.

Jag hade någonstans hört att Gustaf Thordén då han kom tillbaka till Uddevalla 1944 byggde en kopia av sin rederibyggnad som han hade haft på Brändö i Helsingfors. Jag skickade därför ett mejl med en bild av rederibyggnaden i Uddevalla till Helsingfors stadsmuseum där jag visste att det fanns byggnadsantikvarier som kanske kunde upplysa om rederibyggnaden fanns kvar.

Jag måste säga att jag blev mycket imponerad för svaret kom blixtsnabbt:

"Huset står ännu kvar i Brändö (Armas Lindgrens väg 21). Det är planerat av arkitekt David Frölander-Ulf (1940) för Gustaf Thordén. Nuförtiden ägaren är Polska rebublik, och huset är deras ambassad. Det säkert lönar sig att ringa dom innan besöket (tel. +358 9 6182 8120). Med vänlig hälsning, Sari Saresto"

Fenomenalt, vilken service! Jag visste alltså nu att rederikontoret fanns kvar och att det var Polens ambassad och därav min fråga till er läsare innan jag for i måndags.

Det var därför oerhört spännande då jag i går förmiddag tog Metron till Brändö och letade mig sedan till fots söderut till Armas Lindgrens väg 21. Jag gick genom ett mycket fashionabelt villaområde. Där låg flera ambassader, bl a den kinesiska med flera jättestora parabolantenner riktade mot någon satellit i rymden.

När jag såg de antennerna tänkte jag att det här kanske inte blir så lätt. Den gamla öststaten Polen och jag en f d yrkesofficer hur skulle det gå? De kanske var helt ointresserade och oförstående till mitt besök. Till råga på allt hade jag glömt Gustaf Thordéns bok "Alla mina skepp" på hotellrummet. Den hade kanske annars kunnat fungera som dörröppnare. Och inte hade jag ringt i förväg heller.

Då jag kom fram såg jag genast att byggnaden var mycket lik rederikontoret vid Strömstadsvägen. Dock skymdes sikten av flera träd och en stor mur runt alltihop. Jag tog några bilder från vägen men insåg att jag måste komma in på tomten och helst på andra sidan mot sjön för att få bra bilder. Jag försökte hitta en väg runt och ner till stranden men hela tomten var kringärdad av muren ända ner till sjön så det gick inte.

Och inte en människa syntes till. Vad göra? Då fick jag syn på en liten port i muren och där var en porttelefon med en knapp där det stod Ambassad eller något liknande. Jag tryckte på knappen och var beredd på att någon vresig mansperson skulle svara och direkt avfärda mig utan att jag fick framfört mitt ärende.

Till min förvåning svarade en förtjusande kvinnoröst och jag frågade om hon kunde engelska och svaret blev ja. Då frågade jag om jag fick komma in och växla några ord och att det gällde ambassadbyggnaden och den som hade byggt den. Jodå, det rasslade till i portlåset och jag klev in och gick fram till en dörr där det förmodligen stod Expedition och gick in. Därinne vid en disk stod två kvinnor och jag började genast förklara varför jag kom.

Båda två blev väldigt intresserade och den ena berättade att hon själv hade forskat lite i byggnadens historia och undrat över Thordén. Jag frågade om det överhuvudtaget var möjligt att få komma in i trädgården för att ta några bilder? De måste fråga chefen först och de blev borta en stund. Men sedan kom de tillbaka och sa att det gick bra.

Framsidan mot vägen.

Ledsagad av den ena kvinnan blev jag visad runt i trädgården och hon berättade en del om byggnaden. Jag förstod att hon var finska men att hon hade arbetat för ambassaden länge.

Vi hade ett jättetrevligt samtal medan jag gick runt och fotograferade. Hon berättade bl a att Gustaf Thordén hade flera konstnärer i bekantskapskretsen. Och jag berättade för henne om skulpturerna av Matti Haupt som Gustaf Thordén skänkte till Uddevalla för förskönande av parkerna.

Sjösidan (baksidan).

Då jag nu efter hemkomsten jämför bilderna av de båda rederikontoren ser jag ju att det finns skillnader. Exempelvis är kontoret på Strömstadsvägen betydligt större.13 fönster i övervåningen mot nio i byggnaden på Brändö. Jag känner mig ändå övertygad om att Gustaf Thordén byggt sitt Uddevallakontor med utgångspunkt i Frölander-Ulfs ritningar till Brändökontoret. Och vem vet? Frölander-Ulf var en svensk arkitekt verksam i Finland, han kanske rent av anlitades av Thordén för sitt Uddevallabygge?

Den här bilden ur boken Alla mina skepp visar Gustaf Thordén och kontorschefen Karsten Danielsen i Thordéns arbetsrum på Brändö.

Och det är nog inte konstigt om Thordén tog med sig ritningarna, som han 1940 hade betalat en bra slant för, till Uddevalla för att bygga sitt nya kontor. Efter lite modifieringar av ritningarna kom kontoret vid Strömstadsvägen till.

Jag skall ta mig en närmare titt på detaljer i byggnaden på Strömstadsvägen under de närmaste dagarna.

Jag har också lovat att skicka lite information och bilder till Polska ambassaden i Helsingfors och till den intresserade kvinnan som guidade mig.//

Paniken i Herrestads kyrka

I dag passerade jag Herrestads kyrka. Mina tankar gick då genast till "Paniken i Herrestads kyrka" den 15 oktober 1826.


Det var vid återinvigningen av kyrkan som denna "förfärliga" händelse inträffade. Kyrkan var på den tiden tornlös. Tornet byggdes först 1849.

Så här skriver Uddewalla Weckoblad några dagar senare om händelsen:

"Uddewalla. Förliden söndag, den 15 dennes, invigdes den ombyggda Herrstads sockenkyrka, belägen 3/4 mil nordväst från staden. Denna högtidlighet hade ditlockat en mängd människor, såväl från staden som från landet häromkring.

Redan var gudstjänsten börjad, då allmänna andakten stördes av rörelse och buller bak i kyrkan bland åhörarna. Somliga ropade "elden är lös!", "rädda era liv!", "här är jordbävning!". Var och en sökte att rädda sig, förvirringen blev allmän och ganska snart var utgångarna tillspärrade av den påträngande folkhopen; tvenne av prästerna togo den genaste vägen genom fönstret; flera följde deras exempel och snart voro flera fönster utslagna.

Sedan folkmängden utkommit och hunnit återhämta sig från förskräckelsen, befanns att elden ej var lös. Orsaken till denna händelse var, att läktaren som ej kunde motstå tyngden av den på honom sammanflockade folkmassa, gav sig några tum nedåt och genom denna skridning mot rappningen på muren blev av kalken liksom rök, detta gav anledning till den inbillade eldsvådan.

De av den församlade massan på läktaren, som ej kunde komma ut genom den snart besatta nedgången, nedstörtade sig på den utströmmande folkmängden; de åter, som sutto under läktaren och ej kunde komma undan den, intogos av härnad och förtvivlan emedan de trodde sig varje ögonblick bliva begravna under ruinerna av den nedfallande läktaren. Många personer hava blivit mer och mindre illa hanterade; ty de svage blevo nedtrampade och de starke framrusade vilt. Gudstjensten, som genom denna händelse avbröts, fortsatte efter en halv timmas förlopp, då likväl kyrkan ej var så fullproppad som förut.

Händelsen är nu här ett allmänt taleämne - och sockenborna äro över den ganska oroliga, emedan de tro, att den var ett förebudför ännu olyckligare i framtiden".

Det var alltså helt enkelt människans fantasi som utlöste händelsen. Byggmästaren som hade utfört restaureringen av kyrkan tog förstås illa vid sig och annonserade den 15 november följande:

"Annons. Härav är upplyst, att läktaren i berörde kyrkoinvigningstillfället (Herrstad) varken givit sig nedåt några tum eller skridit invid muren, utan att utropen: "Elden är lös!" "Rädda era liv!"; "Här är jordbävning" härlett sig från andra av mig ej kända orsaker, och vilka utrop allena lärer verkat den förskräckelse och förvirring, som satte folkmassan i rörelse till utflyckt även genom fönstren, utan att i ögonblicket undersöka uppgivne farornas verklighet.
Herrstad den 9 nov. 1826.
P Österlöf."


När vi nu ändå uppehåller oss vid kyrkan kan jag väl också nämna att här ligger två av sin tids stora män begravna.

Jag nämde i en tidigare artikel att bondeståndets talman Lars Olsson från Groröd i Herrestads socken var en av undertecknarna till 1809 års regeringsform. Hans grav ligger alldeles intill kyrkan och på kyrkväggen mitt för graven sitter denna plattan uppsatt.





Den andre är förstås Uddevallavarvets skapare Gustaf B Thordén som dog den 30 juni 1963, 69 år gammal. Han ligger i det "Thordénska gravkoret".

Båda herrarna är värda egna kapitel men det får vi ta en annan gång. Det kan dock vara intressant att bara besöka deras gravar.//