Sundhage: "Visst finns det bloggare som är seriösa"

Den 3 september skrev Bohusläningens chefredaktör Ingalill Sundhage i sin krönika: "bloggare, vars journalistiska insats består i att läsa lokal media". Jag undrade förstås om det var mig hon syftade på? Efter att ha skrivit om det på Uddevallabloggen har jag fått flera frågor och kommentarer från bl a journalister och andra av Uddevallabloggens läsare.

I dagens krönika skriver hon således: "Visst finns det bloggare som är seriösa..." och jag undrar om det är riktat till mig? Ett halvt erkännande funderar jag?

Efter mina funderingar förra gången läste jag Ulrika Hedmans kommentar på Twitter: "Uddevallabloggen är ett av de bra exemplen, hur en enda bloggare ändå kan vara lokalt relevant för många. #journalistik". Ulrika Hedman är Journalist och doktorand #JMGbg. Forskar kring 
journalister på sociala medier. Blogg http://eftertankt.com .

Anders Frick kommenterade i sin tur henne: "Absolut! Jag läste noga @GunnarKlasson när jag jobbade på BHN 2009. Den officiella attityden var dock densamma då som nu".

Ulrika Hedman igen: "Men det är dumt att dra alla "bloggare" över en kam. Finns andra exempel här som också gör ett bra jobb".

I dagens krönika skriver Sundhage vidare: "dessa (bloggarna, min kommentar) har inga pressetiska krav på sig och behöver inte nyansera bilden utan kan driva sin tes utan att bli oemotsagda". Ja hur är det med det egentligen? Visst har jag blivit motsagd många gånger i kommentarer till blogginläggen. Och ja, kritisera mig gärna men jag släpper emellertid inte igenom vilka kommentarer som helst. Jag vet att Bohusläningen och andra medier också granskar kommentarer och man släpper inte igenom allt.

Jag stöder till hundra procent vad hon sedan skriver om pressetik. Men sedan börjar jag fundera över den. Vi har väl alla sett exempel på när medierna driver sin teser och där kan man ibland fundera över pressetiken.

I veckan blev jag, som ordförande för Uddevalla Hembygdsförening, intervjuad av Bohusläningen. Bakgrunden är att styrelsen för hembygdsföreningen skickat ett brev till kommunstyrelsen där vi hade synpunkter på nationaldagsfirandet. Vår största kritik var att vi inte var inbjudna att delta i arrangemanget. Vi kände oss helt enkelt utanför. Och vi var inte ensamma bland föreningarna att känna så.

Vårt brev hade den effekten att vi blev inbjudna till ett möte med ansvariga tjänstemän på Kultur och Fritid. Det var ett bra möte och jag tror att båda parter uppskattade det. För vår del var ärendet härmed avslutat.

Men så hade tydligen Kultur och Fritid skickat ett svar till kommunstyrelsen om nationaldagsfirandet och det var nu jag blev telefonintervjuad av Bohusläningen. Tidningen drar då upp saker som visserligen stod i vårt brev men man väljer att lägga vikt vid sådana saker som vi nämnt mest i förbifarten. Jag sa till journalisten att frågan är utagerad och att vi haft ett bra möte med kommunen.

Bohusläningens artikel hamnade förstås på Facebook där kommentarerna haglade mot oss i en fråga som vi tyckte var utagerad för länge sedan. Här några exempel:

Annelie Högberg, ordförande för Kultur- och Fritidsnämnden: Är det en fråga för oss politiker, att besluta om barnen skall använda ordet fosterland eller inte i sina tal på nationaldagsfirandet och att de inte får sjunga på engelska?

Josef Sannholm Tycker nog inte ordet fosterland är något farligt men framförallt ska inte vi politiker avgöra vilka ord folk yttrar (med undantag såklart för vissa lagbrott) så förstår inte riktigt vad hembygdsföreningen vill, att man från politiskt håll ska skriva manus?

Christine Magdalena Hellsten Det är verkligen synd om människor som har sådana problem med att barn får vara barn och ändå ha ett värde . Usch fy vilken igenväxt dypöl till ankdamm de där människorna verkar paddla runt, runt , runt ... i.

Jenny Qvick Så enormt underligt? För det första är begreppet "fosterland" inte längre ett brett använt och levande begrepp? Menar Hembygdsföreningen på allvar att de som enskild förening bör ha större inflytande över firandet än någon annan? Hur definierar och beskriver de själva kärnan i vad de anser nationaldagen skall syfta till och handla om? Själv ser jag nationaldagens potential som ett tillfälle att stärka gemenskap och en känsla av community och då är inkluderande av olika slag centralt, såsom språkmässigt, åldersmässigt och på alla möjliga sätt. Hembygdsföreningen äger inte frågan själva. Vill de ha flaggceremonier, högtidliga pompösa fosterlandstal osv så finns inget som hindrar dem från att arrangera det. Så pinsamt bakåtsträvande och reaktionär reaktion.

Ja, där fick man för det. Vi gjorde oss till tolks för flera föreningars uppfattning och fick mest skit för det. Sociala medier är på gott och ont, också för Bohusläningen.  //