Så var det dags för vintertid, eller normaltid som det egentligen heter. Numera så ställer många klockor in sig själva. Mobilen och "radiocontrolled" klockor sköter sig själva. Vi har några få klockor som måste ställas in manuellt. Och klockan i Skolhuset på Gustafsberg är väl den mest komplicerade.
Först får man knata upp på vinden och fram till den här luckan som har underlättat arbetet väsentligt. Den installerades för ett par år sedan. Dessförinnan nådde man urverket genom att krypa över vinden. Inte bra.
När luckan har öppnats faller en trappstege ner.
Och när man är uppe i "tornrummet" ser det ut så här. Pendeln tickar på - fram och tillbaka. Det tar en vecka för lodet att nå golvet på ett annat ställe på vinden. Det betyder att man måste veva upp lodet innan dess. Fredag eftermiddag sker detta.
Skolhuset byggdes 1897 och till invigningen köpte man urverket från Linderoths i Stockholm. Och med kortare avbrott har det gått alltsedan dess. Nu är bara att försöka räkna ut hur jag skall vrida inställningsratten. Egentligen skulle man behöva ha någon som står nere på skolgården som i mobilen kan tala om hur klockvisarna skall vridas.
Men idag hade jag ingen till hjälp så det blev lite huvudbry. Och att genom inspektionsluckan försöka räkna ut om det blev rätt är inte lätt. Men man har en fin utsikt genom den.
Efter att ha konstaterat att visarna i vart fall rörde på sig när jag vred ett varv var det dags att klättra ner för stegen och gå ner på skolgården för att utifrån kolla om det blev rätt. Och jodå. Det blev rätt, men det har hänt att jag kommit ner på gården och konstaterat jag vridit klockan åt fel håll och då går den två timmar fel. Då är det bara att knata upp igen.
Nu tror jag att alla våra klockor har ställts om till normaltid. Den sista brukar vara den i bilen. Och så avancerade som bilar är nu för tiden så är det väl konstigt att klockan där inte ställer in sig själv? //
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar