2014-02-22

Ett märkligt levnadsöde avslutat. Uddevalla-pojken som blev tidningskungens förtroendeman.

(Bohusläningen 5 mars 1927)

I sitt hem i Paris avled nyligen efter en tids sjuklighet herr Charles Christiansson, 64 år gammal. Med hans bortgång avslutades ett synnerligt märkligt levnadsöde – en roman ur det levande livet som icke hör till de alldagliga.
Christiansson föddes i Uddevalla och växte upp under enkla förhållanden. Han blev tidigt faderlös, men hans duktiga mor, konservatrisen vid Uddevalla museum fru Carolina Christiansson, som avled 1924, aktad och ärad, satte honom i läroverket härstädes, där ynglingen dock blott gick igenom några klasser. Unge Charles gav sig ut i världen såsom skeppsgosse. Därmed var han försvunnen för sina bekanta under många år.

Han fortsatte emellertid som sjöman och fick en vacker dag anställning som kajutpojke på den amerikanska tidningskungen Gordon Bennets lustyacht ”Polynia”. Han kom nu att känna den store mannen intimt, fick tillfälle att se hans svara sidor, men också hans många goda. Charles plågades i sitt stilla sinne över att se, hur Bennet, när han råkat förfriska sig väl mycket, var ett eftersökt byte för kortspelare och andra hajar, som visste att den originelle mannen vid sådana tillfällen var ett lätt och givande byte.

Men vad skulle den enkle hyttpojken kunna göra för att förhindra en trafik som han avskydde? Ingenting! Men kanske ändå en utväg kunde stå honom öppen: att stänga in sin husbonde, när gamarne ämnade sig att falla över honom.

Det hade varit middag ombord och Bennet hade som vanligt kommit i hög stämning. Nu skulle det bli spel av, enligt vad gästerna förklarade. Men sedan den store tidningskungen gått in i sin avdelning passade Charles på att – stänga in honom med påföljd att han den gången slapp undan att bli plockad av sina ”vänner”, vilka naturligtvis antogo att värden dragit sig tillbaka för dagen.

Morgonen därpå blev emellertid Charles tilltag uppenbarat och hans gode husbonde råkade i eld och lågor. Med en sådan slyngel måste processen bli kort; han måste genast köras i land!

Någon förklaring fick ynglingen naturligtvis under så upprörda förhållanden icke tillfälle att ge, utan nödgades utan vidare genast lämna fartyget.

Men Bennet var Bennet och så fort han hunnit lugna sig inställde sig ett behov av förklaring över kajutpojkens åtgärd. Han hade ju själv intet att vinna på att stänga inne sin herre. Vad kunde motivet ha varit?

Bennet kunde inte släppa denna fråga och omsider lät han kalla Charles åter ombord för att få höra hans egen förklaring. Den olycklige f.d. kajutpojken, som ju innerst inne höll mycket av sin f.d. husbonde, talade öppet och ärligt om sina motiv. Bennet lyssnade med uppmärksamhet och Charles märkte att den gode Bennet nu hade nakten.

- Du får stanna ombord, var det enda han sade.

Från den stunden hade miljardären och tidningskungen fattat förtroende till ynglingen. Den ena upphöjelsen efter den andra följde och en dag satt f.d. kajutpojken i Paris, som ekonomisk, och så vitt man kunde se, även redaktionell chef för New York Heralds franska edition, ett ansvarsfullt och krävande uppdrag, som han dock på ett lysande sätt gick i land med att sköta. Han skördade här ej blott ära utan också guld.

Under världskriget var herr Christiansson av amerikanska regeringen betrodd med flera uppdrag och han nedlade vidare i amerikanska Röda Korsets tjänst ett mycket uppoffrande och högt uppskattat arbete. För det ena såväl som det andra fick han av president Woodrov Wilson mottaga en erkännsam handskrivelse (Amerika har som bekant inget ordensväsende – hade man så haft skulle nog en stjärna prytt herr Christianssons rockuppslag.

Herr Christiansson hälsade upprepade gånger på i sin födelsestad, där han hade många vänner. Han var en älskvärd person och en sann hedersman, som gjorde mycket gott i det tysta. Säkerligen välsigna många också här i Uddevalla hans minne.

Herr Christiansson var en mycket berest man. Han har bl.a. kommit ihåg Uddevalla museum med många värdefulla gåvor från Egypten.

Under senare åren hade Christiansson dragit sig tillbaka från den krävande posten med tidningens direkta skötsel och levde mera som privatman i Paris.

Närmas sörjande är maka, fransyska till börden, samt släktingar i Uddevalla".  //

Utställningen om konservatrisen Carolina Christiansson pågår just nu på Bohusläns museum. Passa på att se en del av de föremål som sonen Carl (Charles) skänkte till museet. Utställningen pågår t o m 2 mars.

5 kommentarer:

  1. Som alltid Gunnar är det så kul att läsa dessa levnadsöden!

    SvaraRadera
  2. Spännande och intressant, Gunnar.

    SvaraRadera
  3. Fantastisk historia. Tack Gunnar.

    SvaraRadera
  4. Åldern kan väl inte stämma om hans mor dog 1924 och han dog vid 64 års ålder, vilket skulle vara nyligen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du läser slarvigt! Som framgår högst upp på sidan publicerades artikeln i Bohusläningen den 5 mars 1927. Då var det nyligen.

      Radera