Svenska slag tillbaka i Uddevalla

Ett 40-tal åhörare hade mött upp då Per Dahlberg var tillbaka i Uddevalla i dag. Det var Per som var producent och programledare för SVT:s serie Svenska slag som sändes i vintras. Det var åtta halvtimmesprogram som hade många tittare. I det sista programmet utspelades en hel del i Uddevalla och då framförallt på Skansberget. För oss i Uddevalla blev kedjelod ett nytt begrepp. Uddevallas kedjelod finns i en monter i Uddevallautställningen på Bohusläns museum

Kedjelod användes förr i tiden till att skjuta sönder riggen på fiendens fartyg. Som framgår av bilden består ett kedjelod av två kanonkulehalvor med en bit kätting emellan. Då kedjelodet skulle skjutas iväg sattes halvorna ihop och det gjordes ett paket av hela lodet.

Paketet stoppades in i kanonen från mynningen och när det sedan sköts iväg vecklade det ut sig så att de båda halvorna snurrade runt i luften sammanhållna av kättingen. Man kan lätt förstå att det kunde åstadkomma en stor förödelse för den som kom i vägen.

Det som är unikt med Uddevallas kedjelod är att det hittades på land, dvs det har antagligen skjutits mot trupp.

Det är knappt en kilometer mellan Skansberget och den förmodade nedslagsplatsen där huset Södra Drottninggatan 25 nu ligger. Det kan vara aningen för långt för att kunna vara rimligt att det skjutits från Skansberget.

I måndags vägdes lodet på Bohusläns museum och när Per fick veta vikten, 9,1 kg, kunde han fastställa att det inte skjutits från berget. Ett sådant tungt kedjelod måste ha skjutits från en artonpundskanon och några sådana fanns inte på Skansberget.

Däremot finns det en skiss som en norsk officer gjorde över striderna i Uddevalla. Danskar och norrmän under Gyldenlöwe förde upp en stor pråm i hamnen. På skissen kallas den för skottpråm och på den fanns det artonpundare. Det är alltså huvudteorin just nu att det var från denna pråm kedjelodet sköts. Skottpråmen låg vid detta tillfälle på en plats mitt i skottlinjen från Skansberget till platsen där kedjelodet hittades.

Kedjelodet hittades i marken då man skulle bygga huset på Södra Drottninggatan. Möjligen har upphittaren betraktat sitt fynd som ha ett visst skrotvärde och därför lämnat in det till Janssons skrotaffär varifrån det senare överlämnades till Uddevalla museum.

Per Dahlberg guidade oss runt på försvarsvallarna på Skansberget och man måste säga att han är otroligt påläst, inte minst óm förhållandena vid striderna i Uddevalla.

Han berättade också att de svenska trupperna använde glödgade kanonkulor som de sköt mot Skansberget. "Hur kunde man skjuta i väg dessa glödheta kulor?" undrade någon.

Ja det måste ha varit något av en konst att släppa in en vitglödgad kula i kanonens mynning utan att förladdningen inne i eldröret fattade eld. Men faktum är att svenska trupper hade i sin utrustning ett slags järnkaminer (bilden från Armémuseum i Stockholm) som man använde just för detta ändamålet. Med en järntång tog man tag i den glödgade kulan och förde in den i kanonens mynning.

Avsikten var att kanonkulan skulle träffa på ett sätt att fiendens förråd, t ex ammunitionsförråd, skulle fatta eld. Det var naturligtvis inte lätt för någon att avlägsna den glödheta kulan.

Även om förmiddagen handlade mest om krig så var det mycket intressant att ta del av Pers berättelser. Mycket för att han är oerhört kunnig och att han har en förmåga att förmedla kunskap om gångna tiders krig. Det visade han inte minst i serien Svenska slag. Extra kul är förstås att Per har ett Uddevallapåbrå. Hans mormor och morfar bodde på Södra Drottninggatan 43 och hette Egevi i efternamn.

TV-serien Svenska slag finns för övrigt nu på DVD och kan bl a köpas på http://www.ginza.se/ till en kostnad av 219 kr.//