2007-09-08

En lång hård dag i Berlin

Det är alltså 701 rum på Hotell Berlin. Hur många gäster det är har jag ingen aning om men det är säkert åtskilliga fler än en per rum. Och alla skall äta frukost på en gång. Vilken trängsel!

Dessutom retar jag mig på tyskarnas omständliga procedurer. I Sverige är för det mesta frukostarna framdukade och man får gå och hämta allt.

Här skall en servitör ställa fram kaffekoppar och kaffekanna medan man själv hämtar sin övriga frukost. Det tar tid.

Nåväl, ut på staden vid 10-tiden och fotmarsch mot Story of Berlin som är en stor utställning. På vägen dit passerade jag Olof Palmes plats, precis vid ingången till Berlin Zoo. Platsen var inget särskilt. Det enda var att det fanns en namnskylt där och så en liten plantering.

Den här Volvon är en av två som Östtyska staten köpte av Volvo och i den åkte Erich Honecker. Nu är den ett museiföremål.


Story of Berlin var, trots att det egentligen inte är ett museum, bitvis väldigt bra. Men den riktiga atombombsskyddade bunkern missade jag p g a att man endast fick gå där med guide och turerna passade inte tidsmässigt.

Tog i stället U-bahn till Potsdamerplatz igen och gick till förintelsemonumentet jag berättade om i går. I går hann jag inte gå ner i utställningen under En skog av sten men det gjorde jag i dag. D v s först fick jag köa en god stund för att sedan släppas ned för en brant trappa och så köa igen.

När jag kom runt hörnet var där en säkerhetskontroll, precis som på en flygplats. Möjligen med den skillnaden att den här personalen betedde sig som riktiga svin. Röt och domderade så det stod härliga till. Och allt skulle man plocka av sig och lägga på det rullande bandet medan det röts order hit och dit. Riktigt otrevliga typer, alls inga museivärdar precis.

Efter det besöket var det dags för lunch. Det blev en pizza som ganska mycket påminde om dem man äter på Pizzeria Napoli på Norrtullsgatan i Uddevalla. Gott!

Sedan fotmarsch längs Unter den Linden. Där blev det ett ståhej. Siréner från polisbilar och dito motorcyklar varskodde om att någon kom åkande i en stor eskort längs gatan 10 polisbilar före och lika många efter en svart Mercedes där det satt en ensam kvinna i baksätet. Möjligen var det Bundespresident Angela Märker?

Checkpoint Charlie var genomkommersialiserad. För en Euro fick man fotografera de här stiliga vaktposterna och strax intill låg det ett museum som var både dyrt och kass. Maken till geschäft får man leta efter.

Nästa museum blev Jüdische museum. Det är ganska nybyggt och ritat av den kände arkitekten Liebeskind. Jag var i fjol på det Judiska museet i Köpenhamn som samme arkitekt har ritat så jag var förvarnad.
Precis som i Köpenhamn tar arkitekturen död på innehållet i utställningarna. Museet har säkerligen kostat många miljoner Euro att bygga och så blir det helt fel. Man går omkring där och förväntas imponeras av vad man ser och ändå fattar man ingenting. Texter är små och oläsliga etc etc. Kort sagt ett riktigt skitmuseum, men det är väl som att svära i kyrkan att säga så.

Apropå skit, så gick jag förbi den här roliga skylten på "hemvägen" till hotellet och det blev till sist något att skratta åt i alla fall. Hemma vid 20-tiden så det blev tolv timmar på Berlins gator. Det var hårt!

I morgon bär det i väg till Potsdam och på vägen hoppas jag få en skymt av Olympiastadion. Och min fråga till Uddevallabloggens läsare är: "Vilken anknytning har den till Uddevalla?"//

3 kommentarer:

  1. Berlinolympiaden
    De va visst nån Uddevallabrottare som fick med sig en ek därifrån.
    Va hette han?

    Hotell Berlin
    Vilka goa frukostar! Men gå ner och ät 0630 då är det lugnt och maten är orörd och fräch. Dessutom finns kyld sekt att tillgå.Bodde där för ett år sedan och rekomenderar det på det bästa.

    SvaraRadera
  2. Knut Fridells brottarguldet som bl a innebar att han fick en ekplanta med hem som planterades vid Idrottshallen?

    SvaraRadera
  3. Kolla namnet bland alla guldmedaljörerna som finns angivna på maratonporten på anläggningen. Jämför sedan med namnet på eken framför gamla idrottshallen i Uddevalla.
    För övrigt så tävlade han just detta år (1936) inte för någon uddevallaklubb, utan för en karlstadklubb.

    SvaraRadera