Insänt av Ragnar Josefsson. Framtiden för Emaus har än en gång kommit upp till diskussion, men detta inlägg handlar inte om verksamheten där eller Gula Villans framtida öde utan om ett fartyg med en intressant koppling till det gamla landeriet.
En tidigare ägare till Emaus, Fredrik Pettersson, född 1855 i Göteborg var en dynamisk person med många järn i elden och då inte minst på det politiska området. Han var kapten vid Bohusläns regemente, aktiv inom kommunalpolitiken, landstinget, hushållningssällskapet med mera samt riksdagsman. Han hade flera tunga politiska uppdrag bland annat kopplade till unionsupplösningen. Han var ledamot av Lantbruksakademin och som kuriosum kan även nämnas aktiv inom Svenska Mosskulturföreningen som syftade till uppodling av mossmarker. Ett då aktuellt tema.
Familjen lämnade Emaus och Uddevalla i samband med Petterssons utnämning till landshövding i Jönköpings län 1906. Emus avyttrades i januari 1907. Han avled 1949 i Stockholm och är begravd på Ljungs nya kyrkogård i Ljungskile
Utöver alla de åtagande som nämnts ovan drev han dessutom en fiskindustri i Kyrkesund. För att snabbt och enkelt kunna ta sig dit, och då även till familjens där belägna sommarhus, lät Pettersson bygga lustjakten Bris vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad år 1897. Fartyget mätte drygt 18 meter i längd och 4 meter i bredd.
I samband med flytten från Uddevalla såldes fartyget till Melcher Lyckholm, ägare av Lyckholms Bryggerier i Göteborg. Lyckholm lät förlänga fartyget samt komplettera med en däckssalong i teak. Efter Lyckholms död donerades fartyget till Marstrands stad för att sedan säljas vidare till AB Bröderna Edman. I samband därmed fick fartyget sitt nya namn, m/s Marianne, efter en av redarnas döttrar. Vidare ersatte en ny dieselmotor den gamla uttjänta ångmaskinen.
1946 köptes fartyget av Bofors Semesterstiftelse med uppgift att transportera semesterfirare till Storön i Vänern. Ny hemmahamn blev Otterbäcken. När så Storön kom att säljas till Gullspångs kommun kom m/s Marianne att ingå i köpet. Fartyget var under kortare perioder i trafik in på 1990-talet. Kommunen försökte avyttra det då ganska nedgångna fartyget, men utan framgång. En ekonomisk förening bildades för att rädda fartyget och för att nyttja henne för uthyrning och reguljära turer. Målet var att återställa fartyget till ursprungligt skick så långt möjligt med hänsyn till nutidens krav. Arbetet har varit framgångsrikt och fartyget är i dag K-märkt.
M/s Marianne, nu med Mariestad som hemmahamn, gör som ett av Vänerns äldsta passagerarfartyg regelbundna turer under sommaren. Detta, inte minst, tack vare ett engagerat arbete från eldsjälarna i den ekonomiska föreningen som såg potentialen i det nu 125-år gamla fartyget.
Mer information finns på föreningens hemsida www.msmarianne,se.
Hälsningar
Ragnar Josefsson
Källor:
Wikipedia (om Fredrik Pettersson), m/s Mariannes hemsida samt Uddevallabloggen. Bilderna på fartyget används med tacksamt tillstånd från m/s Marianne ekonomiska förening.
Tackar för en mycket bra och intressant information.
SvaraRaderaVäldigt bra att eldsjälar tog sig an fartyget, annars hade det varit borta nu.