2019-03-29

Länsfängelset och Centrallasarettet

Den stora byggnaden till vänster är Länsfängelset i Uddevalla och den till höger är Centrallasarettet, dvs föregångaren till dagens Uddevalla Sjukhus.

I förgrunden ser vi Herrljungabanan i sin ursprungliga sträckning i kanten av Norra kyrkogården. Ännu så länge har inga gravsättningar skett på kyrkogården. När Bohusbanan byggdes flyttades Herrljungabanan till att gå på andra sidan (den norra) av Länsfängelset.

Länsfängelset byggdes, precis som många länsfängelser runt om i landet, 1863. Det var en humanisering av fångvården då riksdagen beslutat att det var fel att kasta dömda förbrytare ner i fängelsehålorna i våra gamla fästningar. Länsfängelset upphörde som fängelse 1936. Därefter blev det elevhem för ungdomar som gick på Centrala Verkstadsskolan. De som bodde där sa att de bodde på Sing-Sing. Länsfängelset revs för att ge plats åt stadsmotorvägen som byggdes sträckan Fjällvägen - Kärra 1973-76. Många gamla länsfängelser finns kvar, det närmaste alldeles i närheten av järnvägsstationen i Vänersborg. Nu omvandlat till bostadsrätter.

Centrallasarettet var Bohuslandstingets första stora projekt. Det invigdes 1866. Här fanns det akutmottagning för hela Bohuslän. Majorna blev en del av Göteborg 1868. Innan dess var Centrallasarettet Majornabornas sjukhus. Man kan tänka sig hur det var att ta sig till Uddevalla med ångbåt som var det enda reguljära fortskaffningsmedlet på den tiden.

En händelse som kan belysa sjukvården i början av 1920-talet, närmare bestämt 1922. Min pappa Karl var sju år och hans bror Einar tio. De hade hittat en liten ihålig pryl. Det såg ut som en liten hylsa. Einar skulle undersöka föremålet och petade i det med en spik. Det var en sprängpatron och den small förstås.

Einar blev av med ett par fingrar och skadade ena ögat. Min farmor virade hjälpligt om Einars hand, ropade till Karl att springa och hämta deras pappa Klas. Klas, dvs min farfar, var torpare under Torreby och arbetade för tillfället på en äng. Klas rusade iväg till stallet och fick låna häst och vagn, körde hem till torpet. Sedan körde han farmor och Einar ner till Munkedals järnvägsstation där farmor och Einar fick vänta i två timmar innan tåget kom.

Väl framme i Uddevalla tog de sig upp till akuten på lasarettet. Några delar av fingrarna var bortsprängda men det som var kvar syddes ihop. Ögat kunde de inte klara i Uddevalla så Einar fick remiss till Sahlgrenska i Göteborg. Farmor hade inga pengar till en sådan resa men doktorn tog fram några sedlar så de kunde komma med tåget.

Väl framme i Göteborg klev farmor och Einar ut på Drottningtorget. Farmor hade aldrig varit i Göteborg och visste förstås inte alls var Sahlgrenska låg. En taxichaufför förbarmade sig över de båda och körde dem till Sahlgrenska.

Einar opererades i ögat och fick ligga kvar på sjukhuset några dagar, medan farmor övernattade någonstans under tiden. Jag har aldrig lyckats få reda på var hon bodde eller hur de båda så småningom kom hem till Torreby igen.

Min farmor Maria Elisabeth dog 1938 så jag fick aldrig träffa henne. Jag minns dock farbror Einars stympade hand och hans öga som var deformerat. Han dock 1979.  //

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar