2009-07-28
Uddevallabloggaren ute och cyklar
(Foto Kjell-Ove Eriksson)
Idag har jag verkligen varit ute och cyklat, mer än vanligt kan man säga. När jag klev ut från banken på förmiddagen blev jag överraskad av Johanna och Per från Bohusläningen.
Å nej, var min första tanke! Ni som rör er i centrala Uddevalla om dagarna ser ganska ofta ett reportageteam från Bohusläningen ute på jakt efter någon att ställa dagens fråga till.
Vid sådana tillfällen brukar jag ta omvägar för att slippa hamna i morgondagens tidning svarandes på någon fråga. Men idag blev jag överrumplad då jag låste upp cykeln. "Hej jag heter Johanna Wiman och kommer från Bohusläningen", sa den unga damen medan Per smilade bakom sin kamera.
"Nej", protesterade jag, "jag vill inte vara med i tidningen. Jag har varit det tillräckligt", försökte jag. " Jo men idag vill vi prata med cyklister, och det är bara du här" sa Per. Så jag föll till föga och ställde mig till förfogande. Så det blev en intervju där jag försökte bortförklara det faktum att jag inte bar cykelhjälm. Hur den bortförklaringen lät får ni som har tillgång till Bohusläningen antagligen läsa i morgondagens tidning.
Sedan tog jag, för Pers skull, en liten runda på cykeln så att han skulle få sin bild. "Vad heter du", sa Johanna. Ja så svarade jag på det och eftersom det skall komma i tidningen bokstaverade jag mitt efternamn (det brukar nämligen ofta bli fel). På frågan hur gammal jag är svarade jag "snart 64" och då skrev hon 63 (det är inte många dagar kvar till 64, bara så ni vet).
Ibland är man ju mer trögtänkt än vanligt och först när jag kommit en bit på väg mot Gustafsberg kom jag på att jag naturligtvis borde ha kontrat med: "Jag ställer upp om NI ställer upp i Uddevallabloggen!"
Men som sagt, det tillfället gled mig ur händerna. Men nästa reportageteam som försöker intervjua mig på stan skall råka ut för det, jag lovar (bara så ni vet).
Nåväl, tidningen kommer ju först i morgon och eftersom Uddevallabloggen upptäckt att en del journalister är lite känsliga för om de inte är först med en nyhet (som den gången Uddevallabloggen var före Bohusläningen med deras egen nyhet om tidningens nya chefredaktör) så tänkte jag i alla fall vara först med ovanstående bild på en cyklande Uddevallabloggare.
Kjell-Ove på Gustafsberg tog bilden. //
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som gammal officer borde du av gammal vana vid cykelmarsch beordra Hjälm på!
SvaraRaderaDitt namn blev väl felstavat trots Din bokstavering, eller hur?
SvaraRadera-loa! Jag vet. Jag skäms. På väg till Gustafsberg för en stund sedan mötte jag en dam på övergångsstället på Västerbron som ropade till mig: Var har du cykelhjälmen? - Var har du den själv" replikerade jag.
SvaraRaderaBernt J: Jovisst blev det felstavat i alla fall så jag hade inget för att försöka få det rättstavat. Nu kan man ju leva med det förstås. Ibland får jag dessutom heta Karlsson.
SvaraRaderaMin gamla mamma sade alltid om detta att "tomma lador behöver inga tak". Det tänker jag ofta på när jag "tomhuvad" cyklar utan hjälm, vilket sker allt för ofta.
SvaraRaderaSkall skärpa mig.
Kanske bäst att vi gör som loa säger.
Vad stod det i Bohuslännigen ? undrar en som alltid använder hjälm vid velocipedåkning
SvaraRaderaEtt tips önska dig en hjälm nu när du snart fyller år.
SvaraRaderaCykelhjälm är bra - jag vet efter en vådlig vurpa på Bratterödsrundan (provkörde min nya MTB), den inte bara skyddade mot smällen utan klarade vissa delar av ansiktet som hyvlades av mot gruset. Så min vän, hjälm på!
SvaraRaderaStig M
När sonen för några år sedan vurpade fick vi oss en tankeställare. Skulle på kvartssamtal i skolan så jag var med, inga höga farter men en liten sten och en grop, Han föll handlöst. Bröt armen så benpiporna stack ut, cykeln som gjorde en volt över honom, slog ned och söndrade hans ena ankel. Huvudet klarade han men hjälmen sprack. Den räddade förmodligen hans liv. Efter det använder även maken och jag hjälm. Så lite som gjorde detta skrämde oss rejält.
SvaraRadera