Idaberget

Rolf Ohlson frågar:

"Hej Gunnar!

Var i Uddevalla ligger Idaberget? I Tage Berglunds bok -Minnen och bilder (del I) på sidan 222 finns en bild tagen från Idaberget, men jag kan inte känna igen terrängen på denna bild. Schillers ängar som ligger mitt i bilden är väl välbebyggda idag, gissar jag. Kan du hjälpa mig att hitta rätt?

Hälsningar Rolf Ohlson"

Ja, Idaberget känner jag väl till. Det är berget på den nedre bilden. Man ser stadsmotorvägen i bildens överkant och Bräckemotet ligger strax utanför bildens övre högra hörn. Och på den övre bilden ser vi också Bräcke vägskäl som det en gång såg ut. Schillers ängar bortanför Bräcke vägskäl är ju numera Kuröds industriområde. Och i bildens vänstra kant ligger i dag Blomsterlandet.

Många som gjort lumpen på I 17 har säkert lärt sig skjuta k-pist eller pistol på Korthållsbana 1 och 2, som låg precis nedanför Idabergets sydvästra (hitre på bilden) fot.

Jag har två otäcka minnen från skjutbanorna. Emellan dem låg det en målbod som en slags avgränsning mellan skjutbanorna. Medan skjutning pågick var det en värnpliktig inne i målboden. Att han befann sig där visste nog ingen, för han tillhörde ingen av de skjutande avdelningarna.

På Korthållsbana 2 sköt en avdelning med pistol m/40. Då såg jag en pistolhand som siktade mot baksidan av målboden och sköt ett skott. Antagligen helt på måfå, men naturligtvis helt klart ett brott mot säkerhetsbestämmelserna (detta var innan jag själv ryckte in i lumpen). Alla skulle givetvis skjuta på sina måltavlor istället.

Ut ur en dörr på framsidan av boden vacklade plötsligt en värnpliktig som höll händerna mot bröstet och skrek jag är träffad. Han hade blivit träffad strax under hjärtat av det pistolskott som en värnplktig sköt mot målboden. Jag minns än i dag hur han skrek: "SKYNDA DIG!" till det befäl som sprang fram till honom. En annan värnpliktig fick order om att springa till Kasernvakten för att ringa efter ambulans.

Mirakulöst nog hade kulan passerat genom kroppen utan att träffa några vitala organ, men det var ju ingen som visste då olyckan skedde.

En annan gång stod jag som ung furir och ledde en skolskjutning på samma plats. De värnpliktiga hade precis skjutit sina sista skott och jag gick och ställde mig framför skjutvallen för att ge någon order. Då får jag se en man som ligger kvar på skjutvallen och "fipplar" med sin kpist med pipan pekande rakt mot mitt ansikte.

Jag tog instinktivt ett raskt steg åt sidan och då small det. Kulan passerade alldeles intill mitt vänstra öra. Det kunde ha gått riktigt illa.

Nuförtiden när jag hör Idaberget nämnas tänker jag fram framförallt på det korpbo som finns mitt på den branta bergväggen. Varje år kan man se korpungarna med blotta ögat nerifrån vägen.

Var namnet Idaberget kommer ifrån vet jag inte. Det finns inte med i någon ortnamnsbok. Kan det vara så att någon skojfrisk beväring från Göteborg hittat på det? //