De är Karl Olsson och sonen Jörgen enligt uppgift.
När jag växte upp (född 1945) var det ingen ovanlig syn att det låg stora vedstaplar utanför hyreshusen och att det gick i vicevärdens uppgift att såga upp veden. Min pappa var vicevärd för två hus, Hallavägen 14 och 11. Efter kriget var det inte så gott om kol eller koks i Uddevalla så man fick finna sig i att såga upp veden.
Ibland kunde det komma "professionella" vedsågare, ofta äldre män som kunde tjäna några kronor på att såga ved. Ibland hjälpte vi ungar till.
Så småningom gick det att få tag i kol eller koks och då kunde man fylla på pannan rejält på morgonen. Men det var ett slit som pappa fick hålla på med före och efter sitt jobb som urmakare. När oljeeldningen kom blev det en välsignelse. //
Ja tänk vilken förändring det blev på Fågelgatan 4 på Linneby i mitten av 50-talet när en vänlig man som hette Karlsson från Munkedal köpte fastigheten. Han installerade både elvärme och vatten toa så man slapp att hämta ved i källaren och springa på utedasset på gården. Dessutom byggde han om vår lilla hall till ett tredje rum vilket uppskattades av min syster Anita som då fick eget. Härliga tider.
SvaraRaderaPå Öckerö (1955) eldade vi något som hetta Antracit.
SvaraRaderaVarade väl något längre än "veträna"...
Mina förfäder är från Ångermanland.
Jag har förstått (med tilltagande ålder och visdom) att någon fick gå
upp många gånger vintertid på natten för fylla på i kakelugn och spis
för att hålla kölden borta.
Lasse T