2015-08-22

Min dag som lotslärling från Hätteberget till Sörvikskajen

I morse var det uppstigning i ottan. Framme i Marstrand vid åttatiden. Inbjuden av Sjöfartsverkets lotsstation i Marstrand för att följa med bilbåten DANUBE HIGHWAY under lotsningen från Hättebergets fyr utanför Marstrand till Uddevalla.
Vid Marstrands lotsstation övervakas Bohuskusten dygnet runt av en VTS-operatör. Idag var det Jakob Holmberg som tjänstgjorde. VTS står för Vessel Traffic Service. I Sverige är VTS rena informations- och övervakningscentraler. På vissa ställen i världen är de dessutom lotsande/styrande, dvs de kan beordra fartyg hur de skall gå.
Vi embarkerade lotsbåten PILOT 742 SE som skulle ta oss ut till DANUBE HIGHWAY på väg till Uddevalla. Vi som skulle ombord på DANUBE HIGHWAY var lotschefen Christer Olausson, lotsen Kleven Brok Högberg och undertecknad.
DANUBE HIGHWAY hade lämnat Sankt Petersburg i Ryssland och hade beställt lots till kl 09.00, Det stämde på minuten.
En tidig höjdpunkt på dagen var att klättra uppför fartygssidan på en repstege. Det var väl det mest farofyllda på denna resan. Jag har inte klättrat på en repstege sedan jag sprang I 17:s hinderbana på Samneröd men det hela avlöpte bra.
Uppe på bryggan från vänster: Förste styrman, rorsman, lotsen Kleven Brok Högberg och fartygschefen kapten Remi Sikora. Lotsen gav muntliga kursändingar som omedelbart repeterades av rorsman. Varje lots har sjökaptensbrev.

På bryggan fanns förutom dessa personer lotschefen Christer Olausson och undertecknad, men vi höll oss undan själva navigerandet.
Från Tjuvkil tog hustrun den här bilden där vi kommit in i fjordarna norr om Marstrand.
Här närmar vi oss Tjörnbron med först en babordssväng och sedan en styrbordssväng där lotsen också beordrade fartökning för att få roderverkan. Och det var ju precis här som fartyget Star Clipper körde på Almöbrons bågbro och bron rasade med katastrofala földer i form av att sju bilar körde över brokanten och ned i vattnet. Åtta personer omkom.

Det blev förstås ett givet samtalsämne mellan Christer Olausson och mig när vi närmade oss bron.
Och kanske besättningen kände till den här katastrofen för ett par av dem var framme och fotograferade när vi passerade bron. Eller så tyckte de bara att det var en vacker bro.
Tittar man bakåt strax innan vi passerar bron ser man vilka kraftiga girar man tvingas att göra före bropassagen.
Fortfarande ser man betongfundamenten där den gamla bågbron var fästade. En vansinnig konstruktion där minsta lilla felgir innebar att bron riskerade bli påseglad. Frågan var inte om detta skulle kunna hända utan snarare när det skulle ske.
Färjan mellan Svanesund och Kolhättan inväntade snällt att vi skulle passera.
Lotschefen Christer Olausson, förste styrman, rorsman och lotsen Kleven Brok Högberg. Vädret var det bästa tänkbara men ändå krävs det en total närvaro och uppmärksamhet från bryggan. Det finns många ställen där det kan gå snett.
Vi närmar oss infarten till Uddevalla.
Bryggan är som en större salong. I sammanhanget kan jag passa på att nämna att allt var fantastiskt välstädat och välskött ombord.
Och kaffe med kladdkaka smakade förträffligt.
Och praktiskt taget mitt i rännan under Uddevallabron möte vi Sunningen med bl a Stig Marklund i den blå tröjan i fören.
Och som så många gånger förr var Dan Turesson på bettet och mejlade mig denna bilden, Men han visste förstås inte denna gången att jag fanns ombord.
Och rakt framför oss pågick en seglingsregatta vilket fick fartyget att ge till en signal för att uppmärksamma seglarna på att vi var i annalkande.
Och jodå, segelbåtarna vek undan.
I stället för att vända ute på redden och backa in körde vi in i Kasebukten och vände där. Och nu ville kaptenen själv manövrera fartyget de sista metrarna in till kaj.
På kajen väntade det personal från Uddevalla Båtmansservice AB som skulle se till att fartyget blev ordentligt tillagt. Av- och påkörningsrampen är placerad i aktern på styrbords sida och det är viktigt att den hamnar rätt på kajen. På kajen väntade de sedvanliga chassierna både begagnade och nya som skulle lastas.
Det fanns gott om ledigt utrymme för lasten från Uddevalla.
Och när väl lastrampen var på plats kunde lastandet ta sin början.
Och lotschefen Christer Olausson, som följde med på resan för min skull, och lotsen Kleven Brok Högberg kunde lämna DANUBE HIGHWAY efter väl förrättat värv.

Ett stort tack till er båda för att jag fick möjlighet att följa med och lära mig mer om lotsningen i våra farvatten och även så ett stort tack till Uddevalla Hamnterminal som förmedlade kontakten med lotsstationen!  //

3 kommentarer:

  1. Ett mycket bra, intressant och utförligt reportage om ett viktigt arbete som pågår dygnet runt, året om, ofta under helt andra väderförhållanden
    Det var nog med tanke på vädret denna gången en bra dag följa med på ett lotsuppdrag.
    Tack till er!

    SvaraRadera
  2. Tack för ett bra reportage. Den resan passar mannen som vet allt om fartygstaden Uddevalla.

    SvaraRadera
  3. Mycket intressant. Kul att hamnen lever.

    SvaraRadera