2010-06-08

Till Dig som saknar Bohusläns museums gamla basutställningar!


(Balsameringen av Karl XII i den nya basutställningen)
Då och då poppar det upp kommentarer om att man saknar den gamla basutställningen på Bohusläns museum. Nu senast tyckte någon att traktorn och fiskebåten Äran borde ha fått vara kvar.
Det påminner mig om reaktionerna från en äldre man (90+) då Bohusläns museum invigdes 1984: "Va, finns inte krokodilen och samurajen som fanns på Uddevalla museum kvar? Då skall jag inte besöka det nya museet!" Jag minns att jag då och då fick höra samma sak från honom. För honom var det nya Bohusläns museum därmed värdelöst.
Jag har därför bett min kära hustru, som var med och producerade den gamla basutställningen och nu också den nya, att ge sin syn på varför basutställningarna byttes ut:
"Bohusläns museum invigdes 1984. I början av 2000-talet, efter 20 år med de ursprungliga basutställningarna, var dessa mycket slitna och i behov av genom-gripande åtgärder.
Många av våra återkommande besökare tyckte också att de sett utställningarna tillräckligt, och de hade slutat gå en trappa upp. Vi fick kritik för att där aldrig hände något.

Det hade aldrig varit meningen att utställningarna skulle stå för evigt, redan från början hade museistyrelsen ambitionen att de skulle förnyas undan för undan. Men det blev inte av, i brist på medel. Nu var emellertid en satsning helt nödvändig.
Frågan var då om de mycket populära byggda miljöerna skulle vara kvar. Av flera orsaker beslöt vi att ta bort dem. Ett tungt vägande skäl var att de innehöll många ytor och skrymslen som var omöjliga att komma åt vid städning. Där fanns härdar av skadeinsekten amerikansk änger, som vi haft bekymmer med i en rad år, och som Anticimex inte lyckats utrota trots upprepade besprutningar. Ängrarna åt på allt organiskt material i utställningarna, till exempel de uppstoppade djuren. Ängrarna hade spridit sig i nästan hela byggnaden, och det var bara en tidsfråga innan de skulle ta sig in i magasinen. Efter ombyggnaden har vi fått bukt med skadeinsekterna.

Ett annat problem var fiskebåten Äran, som var central i utställningsdelen Kustbor och en omtyckt lekplats. Den hade dömts ut av Uddevalla kommuns säkerhets-ansvarige. Inga barn fick längre gå ombord, och eftersom båten var helt sönderlekt hade den svårt att försvara sin plats i en basutställning. Traktorn, uppskattad av många, var också problematisk eftersom den hade flera rörliga delar som man kunde klämma sig på, vilket också hände då och då, med besök på akuten som följd.

Ytterligare en faktor var att utställningens olika miljöer var låsta till ett fåtal olika tidpunkter och teman. Bönder på 1830-talet, Stadsbor på 1890-talet, Kustbor på 1910-talet och Löntagare på 1960-talet. Där gick inte att spränga in föremål från andra epoker. Sedan vi flyttade in i det nybyggda museet 1984 har vi fått mycket bättre grepp om våra föremåls- och bildsamlingar; vi har också fått in en hel del nytt material, till exempel från arkeologiska undersökningar i Kungahälla och Marstrand. Utställningarnas uppgift är i grunden att visa så mycket som möjligt av museets samlingar, och den uppgiften var svår att klara i de basutställningar vi hade.

Helt nya, fräscha och flexibla utställningar ville vi alltså bygga. Men med lika omsorgsfullt valda material och färger som tidigare. (Flera av oss som gjorde de gamla basutställningarna var med även denna gång.) Alträ, järn, glas, granit och giftfria lasyrer är genomgående val. Intrycket skulle även nu vara välkomnande, och tilltalande för ögat.

De livligaste barnlekarna har fått flytta till det nya lekrummet i bottenvåningen. Där finns ångbåten Uddevalla, som man kan härja fritt på. Tidigare var det ofta sådant ståhej, särskilt kring fiskebåten Äran, att andra besökare klagade, och museets pedagoger hade svårt att genomföra sina visningar. I de nya basutställningarna finns emellertid flera platser för lugnare lek.

I de gamla utställningarna fanns många rekvisitaföremål som kunde hanteras fritt och var avsedda för slit-och-släng. Nu visar vi många fler inmärkta museiföremål, och de måste skyddas på ett annat sätt. Men glasmontrar är förstås glasmontrar – och de kräver att vuxna som kommer till museet tillsammans med barn engagerar sig mer, för att förmedla innehållet till barnen.
De gamla utställningarna handlade om hur folk bott och arbetat under olika tider.
Nu är upplägget ett annat. Två viktiga utställningsdelar är Bohuslän – Gränsland och Bohuslän – Kustland.

I Gränsland träder en rad historiska personer fram, och belyser genom sina öden hur det varit att leva i ett politiskt hårt pressat landskap.

I Kustland får man möta kustkulturen på ett djupare plan än genom båtar och fiskeredskap. Vi har utvecklat ett nytt sätt att berätta, där vi utgår från allmänmänskliga erfarenheter som oro, sorg, glädje, kärlek, stolthet, skam, frihet, ofrihet … och illustrerar dem med bohuslänskt material. Utställningen handlar om oss själva, och på så sätt har den möjlighet att intressera var och en.

En del av museets besökare saknar de gamla utställningarna – men många har uttalat sin uppskattning av de nya. Tack vare ombyggnaden har Bohusläns museum 2009 varit nominerat till två nationella priser, Årets utställning och Årets museum.

Ann-Marie Brockman
/utställningsantikvarie" //

9 kommentarer:

  1. Kristian Bernstone2010-06-08 10:11

    Gunnar!

    Uppskattar att Du la till (90+)angående krokodilen och samurajen...
    Kristian

    SvaraRadera
  2. Hej Kristian!

    Jag tänkte faktiskt inte på dig, men det borde jag kanske ha gjort?

    SvaraRadera
  3. Hej Gunnar!
    Utställningen om "oro.sorg.glädje, etc", som bohus befolkningen kände är väldigt fin. Den har bara ett fel, man kan inte läsa skyltarna. De sitter fel. Är det meningen att man skall besöka utställningen medelst ålande. Jag gjorde ett påpekande till museet med bilder och text att textmaterialet var omöjliga att läsa för personer med dålig syn och för lång kroppslängd. Museet tackade för min uppmärksamhet och så var det bra med det. Museum och annan kulturverksamhet lyssnar inte på vad publiken tycker eller ser, tyvärr.
    Mvh
    Jüri Kiviloo

    SvaraRadera
  4. Krokodilen och samurajen minns jag svagt när jag följde med min farfar på museet. Grålle den grå traktorn minns min dotter från besök på museet.

    Vad kommer nästa generation att minnas från museet? Kan vi förena generationerna och minnena med några gemensamma referenspunkter?

    Eller är minnen inte värda att bevara i dagens samhälle?

    SvaraRadera
  5. Det finns väl en grålle på Emaus för de som är sugna... (samma som museets?). Jag är väldigt förtjust i den nya utställningen, men gillade den gamla också. Tycker mycket om att man lyfter fram det bohuslänska, samurajer och krokodiler i all ära... :-)

    Martin Hollertz

    SvaraRadera
  6. Jüri!
    Hustrun hälsar att du har helt rätt.

    Martin Hollertz!
    Museets Grålle finns nu på Västergötlands museum i Skara.

    SvaraRadera
  7. Krokodilen och samurajen? Nu blev jag nyfiken!

    Har haft mycket roligt på den båten och traktorn när man man som yngre grabb (är fortfarande en ung grabb) besökte museet med farmor ibland flera gånger i veckan, men självklart måste saker och ting förnyas (även på ett museum, ironiskt nog). Tycker dock de nya utställningarna ibland kan vara lite väl "tunga" vilket innebär att man skummar igenom en del av informationen. Men men...

    SvaraRadera
  8. Patrik B!
    Läs om krokodilen här http://uddevallare.blogspot.com/2008/07/krokodilen-p-uddevalla-museum.html

    SvaraRadera
  9. Jag tror mycket av den där saknaden beror just på att allt var så nytt och annorlunda då 1984.Vi som på olika sätt kämpat för att få ett riktigt museum i stan tog omedelbart allt till våra hjärtan. Minst en halv generations barn, t ex mina, hann klänga på den gamla fiskebåten och leka med skäddorna i lekrummet. De vill förstås att allt ska vara som förr! Det vill alltid barn, även decennier efter de kommit över klängåldern.

    Kul att läsa Ann-Maries utförliga svar. Undrar Ann-Marie, om du minns att jag var hemma hos dig och intervjuade om kvinnor i Bohuslän en het sommardag för mycket länge sedan?

    SvaraRadera