Jaktslottet på Emaus

Susanna skriver:

"Hej

Jag har en fråga angående Emaus. Jag har ett vykort över Emaus och på bilden finns det ett hus som inte ligger där i dag. Jag läste om det på Uddevalla kommuns hemsida och det står att det låg där mellan1910 och 1965. Jag blev lite fundersam över varför det bara låg där så kort tid? Jag vet att Uddevalla kommun tog över emaus 1965, men det verkar lite konsigt att bara riva det när det ser ut att vara ganska stort och inte så gammalt.

Hälsningar Susanna"

Huset som Susanna frågar om måste vara det till höger på denna bilden. (Det vänstra huset finns kvar och är själva manbyggnaden på Emaus).

Huset i fråga är jaktslottet på Emaus. Exakt när det är byggt vet jag inte, men det var i väldigt dåligt skick när kommunen köpte Emaus 1965. Det var ett oisolerat hus som användes ganska sällan redan från början.

Det diskuterades mycket om jaktslottet inte skulle kunna räddas. Sannolikt hade det gått om huset fått en annan ägare.

På bilden här intill ser vi landsantikvarie Åke Fredsjö när han undersöker en av 18 målade träplattor i jaktslottet. Plattorna räddades till Uddevalla museum (och jag har faktiskt aldrig sett dem).

Emaus hette en gång i tiden Hungerhult eller Öfre Bodele. 1738 ändrade dåvarande ägarinnan namnet till Emaus efter den bibliska orten.

Bland senare ägare kan nämnas riksdagsmannen och senare landshövdingen Fredrik Pettersson och majoren Gustav Lönner. Lönner köpte Emaus 1908 och gården såldes efter hans död till Uddevalla stad 1965.

I Tidningsarkivet får jag följande träfflista vid en sökning på Emaus:

1826-08-09 Landeriet Emaus till salu. Fastighetsaffär.
1827-05-23 Kägelbanan på Emaus är öppnad för säsongen. Idrott.
1829-03-19 Auktion hålles på Emaus. Affär.
1832-06-01 Emaus Wärdshus.
1861-12-30 J.G. Forsström på Emaus. Död.
1862-06-30 Arvingarna efter styrman Forsström har sålt landeriet Emaus till J. Jonsson på Christineberg. Fastighetsaffär.
1863-01-26 Emaus hyrs ut av J. Jonsson på Christineberg.
1882-11-20 Egendomen Emaus såld av kapten Miltopaeus till Löjtn. Fredrik Pettersson för 25 000 kr. Fastighetsaffär.
1887-11-24 20 kr i belöning erhåller den som bevisa hvilka som natten till den 23 dennes lösryckt och sönderslagit portarna vid Emaus. Annons
1905-11-07 50 år fyller ledamoten av riksdagens första kammare kapten Fredr. Pettersson på Emaus.
1907-01-02 Emaus sålt. Landshövdingen Fredrik Pettersson har bortskiftat Landeriet Emaus .
1908-06-25 Godsägaren Oscar Heyman har till löjtnanten Gustaf Lönner sålt landeriet Emaus. Fastighetsaffär.
1908-07-18 På Emaus finnes nysilad mjölk 12 öre/lit, avhämtas. Mat.
1925-06-20 55 år fyller major Gustaf Lönner på Emaus.
1928-10-16 Postdirektionen i Västra distriktet föreslå lådbrevbäring inom Uddevalla syd och övre Kapelle och Emaus.
1929-04-18 Skogsbrand vid Emaus.
1929-04-18 Stor skogs- och ljungbrand på Stadsfjället. Samtidigt eld i Emausbergen på söder. Brand.
1934-04-12 Ljungbrand vid Emaus område på cirka 600 Kvm. eldhärjat. Brand.
1945-06-20 75 år fyller majoren Gustaf Lönner Emaus Uddevalla.
1946-10-21 70 år fyller fru Maria Lönner maka till major Gustaf Lönner, Emaus. Bild.
1948-09-24 Ståtlig älgtjur på besök i Emaus trädgård och Kapellevägen.
1952-02-11 Buss och lastbil i våldsam krock vid Emaus, chaufför Sixten Karlsson klarade sig. Olycka.
1953-11-18 Bland bohuslänska riksdagsmän. Bl a Fredrik Emil Pettersson på Emaus.
1960-02-18 Naturskyddsföreningen i Uddevalla vill avsätta Emausområdet som naturpark.
1960-06-20 90 år fyller majoren Gustaf Lönner, Emaus. Han är infödd uddevallabo.
1961-06-20 91 år fyller förre majoren Gustaf Alexius Lönner, Emaus.
1961-10-20 85 år fyller fru Anna Lönner, Emaus. Bild.
1962-08-31 Fru Anna Maria Lönner född Wickelström, Emaus. Död. Bild.
1963-05-02 Major Gustaf Alexius Lönner, Emaus, död. 92 år.
1964-02-19 Uddevalla erbjuds köpa Emaus-fordom Hungerhult. Fastighetsaffär. Bild.
1965-03-31 Uddevalla köper Emaus gård till villatomter och strövområden. Fastighetsaffärer. Bild.
1965-07-21 "Natur värd att vårda. Bilder på ""Landeriet"" Emaus- och Snäckskalsbankarna. Hembygd."
1965-12-11 Stenvillan på Emaus måste troligen rivas. Rivning.
1966-04-07 Unikt initiativ av Lions, Emausbyggnad räddas. Kultur. Bild.
1967-04-17 Gästrumsstuga på Emaus står inte att rädda. Byggnad.
1967-12-20 "Pub Fimmelstången". En ungdomsförening söker lokal. Har hänvisats till Emaus. Föreningar. Nöjen."
1968-03-12 Kommitté föreslår att Emaus ska behållas som en intakt naturpark. Byggnader bör rustas upp. Kultur.
1968-04-08 Suomi-Huset rustas upp. Stadens gåva till finska föreningen på Emaus i Uddevalla. Byggnad.
1968-06-29 Emaus nytt fritidsområde med bondgård och många djur. Natur.
1968-06-29 Nytt fritidsområde. Emaus- bondgård med många djur. Parker. Bild
1968-07-03 Uddevallas nya fritidsområde Emausgården har varit mycket välbesökt. Natur.
1968-07-23 Spökar det kring Emaus? Kultur. Natur.
1968-12-11 Den orginella stenvillan på Emaus skall rivas. Byggnad. Bild.
1969-01-23 Målningar av Fritjofs saga på 18 träplattor har flyttats från Emaus till museet. Konst.
1969-01-23 "Fritiofs saga på 18 träplattor lämnade ""jaktslottet"" på Emaus i Uddevalla."
1969-04-03 Emausgården-den glada bondgården för stadens barn. Byggnad. Kultur.
1970-05-09 "Emaus är Uddevallas ""Lillskansen"" i miniatyr, som ska lära stadsbarnen att bli lite djurvänligare. Djur. Bild."
1976-10-13 Uddevalla Finska Förening firade 20-årsjubileum med en fest i föreningens hus på Emaus. Föreningar.
1979-12-05 Det är inte bara Villa Älvkullen som förfaller, det gör också villan Emaus, major Gustav Lönners bostad i Kappelle. Berättelse. Bild.
1979-12-06 Bohusläns museum vill byggnadsminnesförklara Emaus.
1980-07-12 Emausvillan målad och taket nylagt. Nu hoppas man på en upprustning invändigt. Byggnad. Kultur.
1984-06-07 En minnespromenad med Maja Dahl och Tage Berglund upp genom Kapelle och förbi Emaus. Kultur. Natur.
1990-06-21 Emaus i våra hjärtan, både i nutid ur historisk vy. Natur.
1990-06-21 Om Emaus idag. Djurgård- och finska föreningen.
1996-06-03 Ingela Karlsson har varit 25 år på Emaus.
1999-11-16 Finska föreningen i Uddevalla har sagt upp sitt kontrakt för huset på Emaus. Har ej råd med hyran. Föreningar.
1999-12-23 På Emaus populära fritidsanläggning med djur står en trollskog högst på önskelistan. Natur.
2000-02-24 Sportlov till häst. På Emaus har alla sina egna favoriter. Djur. Bild.
2000-06-05 Stenblock rasade. Område avspärrat vid Emaus lantgård. Olycka. Bild.
2000-06-16 Pengar och kista stulna på Emaus lantgård. Polis.
2000-06-20 Emaus plåtkista återfunnen, återfanns i Emaus stall.
2000-08-24 Skadegörelse på Emaus igen någon har brutit sig in men tydligen inte hittat något att stjäla. Polis.
2000-09-19 Uddevalla kommun vill att Emaus skall växa, samt beredd att fylla Gula villan med verksamheter. Djur. Natur.
2000-10-18 Uddewalla Weckoblad: Torsdagen den 31 aug. Försäljes genom auktion, landeriet Emaus. Ägare S. Busck. År 1826.
2001-02-24 Kommunens vackraste hus, Gula villan på Emaus från 1700-talet som var i majors Lönners ägo i 55 år. Kultur. Bostad.
2001-02-24 Fakta om Emaus och Gula villan. Kultur.
2001-09-17 "Emaus har fått ett nytt tillskott i stallet, den irländske hästen ""Paddy"" av den ovanliga rasen tinken från Irland. Djur."
2001-11-26 Emaus på Kapelle är Bohusläns mest besökta naturreservat. Att bygga hus här är att förstöra höga naturvärden säger Lars Gunnert.
2002-01-14 Det jäser rejält på Kapelle. Protest mot byggnation på Emaus. Aktionsgrupp vill skydda naturen. Bild. //

Bohusläns museum har avsagt sig rätten till Carolina Christianssons grav

Bohusläns museum har avsagt sig rätten till Carolina Christianssons grav på Norra Kyrkogården. Därmed är, som det står på skylten, graven "Återtagen av kyrkogårdsförvaltningen".

Jag fick se det häromdagen och min första fråga till kyrkogårdspersonalen om vad skylten betyder trodde man att någon klåfingrig person varit framme och flyttat skylten av rent okynne.

I dag fick jag så bekräftat att Bohusläns museum i februari i år har avsagt sig gravrätten, som museet och dess föregångare Uddevalla museum, innehaft sedan Carolina Christianssons död för 85 år sedan. Det tycker jag är ledsamt!
Carolina Christiansson, 1832 - 1924, var nämligen inte vem som helst. Så här skriver Bohusläns museum på sin egen hemsida om henne:

"I början av 1864 anställdes Henrik Christiansson som konservator men han avled några månader senare. Styrelsen anställde då hans 32-åriga änka, Carolina Christiansson, som blivit ensam med två minderåriga barn.

Man bekostade hennes utbildning till konservator hos intendenten A W Malm vid Göteborgs museum. I 48 år tjänade hon sedan museet och det är ingen överdrift att påstå att hennes insats var avgörande för museets fortbestånd. Hon var inte bara konservator utan skötte också allt annat museiarbete fram till 1912."

Med andra ord. Utan Carolina Christiansson och hennes, under ett halvt sekel, avgörande insatser för Uddevalla museum och dess samlingar hade Bohusläns museum inte varit det framgångsrika museum som det är i dag. Kanske inte funnits alls?

Vad som motiverar museet att avsäga sig gravrätten vet jag inte. Kanske pengabrist? (Museets budget ligger runt 60 miljoner om jag är rätt underrättad). För någon historielöshet kan det väl inte vara? //

Krokodilen på Uddevalla museum

Insänt av Kristian Bernstone:

”Kristian! Ska vi gå till krokodilen?” Vad jag då än sysslade med upphörde – krokodilen skulle besökas! Pappa brukade ta med mig till Uddevallas museum på Kungsgatan uppe vid Frideborg, biografen, där en gång pianister ökade dramatiken i stumfilmers spännande värld.

Vi skriver 40-tal, närmare bestämt sista krigsåren. När beredskapstjänsten tillät, kunde Pappa koppla av med sonen på museet med mystiska och fascinerande föremål. Som pojke präglades man av tidens händelser, speglade i nyhetsförmedling och i tidningarnas tecknade serier med ”Mandrake och Lothar”, ”Tarzan, apornas son”, ”Stålmannen” och givetvis Knoll och Tott

En serie handlade om flygaresset Barney Baxter, som inte visade sina tyska fiender någon som helst misskund eller pardon, och som till sin hjälp hade andreflygaren Gopher Gus, med flugliknande utseende: två pepparkornsögon, bollnäsa och rakt uppstickande hår, ständigt beredd att sekondera chefen, flickornas hjälte. Jag tyckte synd om Gopher – se ut som en fluga och ständigt få spela andrafiolen.

Så knallade vi iväg, Pappa rak i rygg med knatting vid sida. Från Söder över Träbron bar det iväg mot det stora gatstensbelagda torget med den ståtliga statyn med outtalat svar på vad de två bronsmännen pratade om – isbelagd Bält var ett avlägset begrepp. Promenaden fortsatte upp längs oändligt långa Kungsgatan; för trötta små ben hägrade krokodilen... Vid Frideborg tvärade vi till höger in i den stora portgången och klev in genom en dörr till vänster.
Där släppte jag Pappas trygga hand, frestelsen var för stor, och rusade upp för trapporna! Med ett kvarstående problem – passage av vildsint stirrande samuraj, vaktande ingången till min bepansrade vän... Med sina porslinsögon sög han in mig i sin värld av fäktscener med vassa samurajsvärd, skyddad av sin väldiga hjäm, täckande allt ned till axlarna. Men vad hade en tungt rustad knekt att komma med, när det gällde snabbfotad pojk...
Förbi samurajen och in i rummet och där på golvet låg min väldige kamrat – Krokodilen!

Kanske gjorde jag som ryttaren halvhalt inför språnget upp på den väldiges rygg, men satt ändå snabbt på plats! Hjärtat svällde och jag skänklade min gulögde, vidkäftade vän för vilda ritter ut på Afrikas enorma savanner med rytande lejon, dåsande, fläckiga leoparder, betande noshörningar och farliga floder med brunstkämpande flodhästar. Pappa hade ju läst för mig ur Wahlströms ungdomsböcker som ”Tempo, elefanten”, ”Simba, djurens konung”, och Afrika blev till en spännande värld, full av äventyr, ut i vilken jag nu styrde min krokodil! Vem skulle väl våga hejda oss i vår vilda framfart... Kanske sjungande, framdansande svarta krigare med väldiga huvudprydnader av strutsfjädrar, sköld på arm och vassa spjut. Nog hade det varit tryggare, om jag hade fått ta med mig på ritten Pappas långa svärd från Tanganyika...

Så bröts drömmarna, Pappa hade fått nog av att för femtielfte gången betrakta museala sevärdheter under sonens sagoeskapader. Jag gled av och så gick vi hem.

Åren gick, parveln växte upp och andra intressen tog över. En dag år 2001 skulle jag åka in till ett samkväm i Uddevalla, då plötsligt det lyste till i skallen – Krokodilen!

Jag ringde min gamle regementskamrat Gunnar Klasson, tid ordnades och så in till Bohusläns museum, där Gunnar med hustru Ann-Marie mötte upp. Vi gick in i museets allra hemligaste, min förväntan var stor - där är min Krokodil! Uppspikad på en skiva, lutad mot väggen, hänger Han där med vidöppet gap, mindre än då det begav sig och till synes mycket trött. Det slitna skinnet bakom frambenen utvisar, att fler barn än jag grenslade den Väldige.
Ann-Marie förevigade hur jag på kejsar Neros vis klämde återseendets glädjetår i spetsglas att förvaras intill tidens ände. Bilden av hur jag försökte grensla krokodilen som en gång för över femtio år sedan borde vara, som det heter på modernt, digitalt språk – ”dilited”.

I Bohusläningen 10 september 1912 kan man läsa under rubriken ”Gåfvan: Sjökapten G E Göransson härstädes, som sedan flera år är anstäld i Kongostatens tjänst, har till Uddevalla museum skänkt skinnet av en i Afrika skjuten krokodil av 3,40 meters längd.”

Till Dig, min gamle vän och Krokodil, vill jag säga: ”Visst mötte Du Ditt öde i mörkaste Kongo, avdagatagen, uppskuren, länsad och hopsydd, vanvördigt inrullad i en kabyss och transporterad till kalla, nordliga breddgrader. Men där blev Du till evigt minne för liten grabb, som kom att se Ditt drakgrinande huggtandsgap inte som ett hot utan fastmer som ett vänligt leende!”

Kristian Bernstone

PS
Mitt tack till Maria Mankler på Bohusläningens arkiv, som hjälpte mitt minne och letade fram Barney Baxter och Gopher Gus i Bohusläningen 14 mars 1945.
DS //

Krokodilen vid Uddevalla museum

Minns ni krokodilen vid Uddevalla museum på Kungsgatan? Här är den i egen hög person i Bohusläns museums magasin. Med undantag för utställningen Kuriosa ur museets samlingar 1994 så har den alltsedan flytten från Kungsgatan och in i det nya Bohusläns museum 1983 vistats i magasinet.

Men som sagt när Bohusläns museum firade sitt 10-årsjubileum 1994 fick den komma fram i ljuset tillsammans med en rad andra spännande föremål ur museets samlingar.

Krokodilen sköts av sjökapten G E Göransson och skinnet av det 3,4 meter långa djuret skänktes 1912 till Uddevalla museum. Sjökapten Göransson tjänstgjorde vid tillfället i Kongostatens tjänst.

Skinnet överlämnades sedermera till Naturhistoriska museet i Göteborg där det monterades på en cementkropp till det utseende som den fortfarande har.

I november 1919 kom konservator Skoog tillbaka med krokodilen till Uddevalla där den sedan placerades i utställningarna på museet.

När jag var liten yngling hände det några gånger att mina föräldrar frågade om jag ville gå med till museet och det var bara genom att locka med krokodilen som de ibland lyckades få med mig dit. Den var det stora dragplåstret.

När Bohusläns museum var invigt i juni 1984 och Uddevalla Hembygdsförening precis hade bildats var det en gammal Uddevallabo som förklarade för mig att han hade varit på det nya museet men till sin förvåning upptäckt att krokodilen inte fanns där. Han skulle därför minsann aldrig mer gå till Bohusläns museum.

Och kanske är det så att man fäster sig vid vissa saker på ett museum? Och är de då inte där så blir man besviken och reagerar som den gamle mannen gjorde.//

Fabrikör J A Andersson

Jag får en fråga om fabrikör J.A. Andersson.

I Bohusläns museums samlingar förekommer en hel del föremål och bilder som fabrikören Johan August Andersson en gång skänkt till Uddevalla museum.

J A Andersson föddes på Ulveröd i Lane Ryr 1852. Han flyttade till Uddevalla där han gifte sig med Bernhardina Frankenberg I "Sveriges befolkning 1890" står han folkbokförd som snickare och paret Andersson hade då två barn, Torsten född 1884 och Sigurd 1890. Så såg familjen alltså ut 1890 men familjen kan ha fått ytterligare barn senare.

Andersson arbetade en tid på Uddevalla snickerifabrik men startade snart egen möbelfabrik. Han var också uppfinnare och fick patent på ett 20-tal uppfinningar. Den mest berömda var den s k inventionssoffan ( inventio betyder uppfinning på latin). Inventionssoffan blev en riktig statuspryl i många svenska hem i slutet av 1800-talet och långt in på 1900-talet. Jag har ingen bild på den men den hade en sinnrik mekanism där de karaktäristiska stora armstöden kunde fällas ut och sitsen roteras med madrassidan uppåt för att slutligen fungera som gästsäng.

Andersson hade många strängar på sin lyra. Han var under många år ordförande för Uddevalla Hantverks- och industriförening. Inom den i Uddevalla välkända organisationen Samfundet Myrstacken var han ceremonimästare under många år. Myrstackens skogsplanteringsprojekt var många och Andersson var en av de drivande krafterna. Senare blev han också medlem i Skogsodlingens vänner och i många år dess ordförande. (Utan dessa skogsodlingsprojekt hade kanske Uddevallas berg fortfarande varit kala?).

Andersson satt som ledamot i flera samhällsnyttiga donationskommittéer. Det var på hans initiativ som en av de första skolkökskurserna i länet kom till stånd i hans födelsebygd i Lane Ryr. Han var en av stiftarna av Uddevalla läsestuga och var en aktiv mångårig ledamot av såväl byggnadsnämnden som taxeringsnämnden i staden.

Andersson betraktades av Lane Ryrsborna som minst sagt underlig då han under flera år gick omkring i gårdarna och bad att få köpa gamla föremål. -"Att han vill ha sånt skräp och dessutom betala för det!". Så tyckte Lane Ryrsborna och sålde gärna av sina gamla handgjorda bruksföremål.

Men Andersson var en framsynt man. Han förstod att man bör bevara minnena av en kultur, som håller på att förändras. I 80-årsåldern tog han initiativ till en museibyggnad i Lane Ryr och dit skänkte han de gamla föremålen. Museet invigdes den 17 juli 1937 och Lane Ryrs hembygdsförening bildades då för att ta hand om museet i Gammelgården intill kyrkan.

Fabrikör J A Andersson intervjuades i tidningen Bohusläningen på sin 90-årsdag den 17 november 1942 och fick då frågan: "Hur lever man egentligen för att bli så gammal?". Och den pigge jubilaren är genast färdig med svaret: "En ska försöka vara som vid 20-årsåldern", säger han med en tjuvpojksglimt i ögat. "För resten är den levnadsregel, som jag fick av uppfinnaren och nordpolsfararen Andrée en gång i tiden, bra att ha i åtanke: en ska äta litet, leva enkelt, arbeta mycket och inte sova bort hela natten". 90-åringen smuttar på groggen och tänder cigarrcigarreten: "Och inte är det farligt med en rök eller en droppe sprit heller", tillägger han. "Allt som Gud har skapat är till nytta, men kom ihåg att njuta allt med måtta!".

Hembygdsmuseet i Lane Ryr är alltså Anderssons verk och i intervjun på sin 90-årsdag säger han att han har en hel samling värdefulla gamla föremål till. Kanske blir det Uddevalla museums tur att denna gång få en del av dessa? Och så blev det.//