Kropps damer kvar i Allsvenskan efter kvalseger mot Kungälv

Arkivbild Håkan Fredriksson. www.carpi.se

I dag vann Kropps damer även returmatchen mot Kungälvs HK och säkrade därmed fortsatt spel i Allsvenskan. Det var egentligen aldrig något snack även om Kungälv inledde i ledning alldeles i matchstarten.  Kropps drog ifrån till ledning 18-8 i halvtid och ledningen var så betryggande att Kroppstränaren Sanjin Bahtijarevic lät andremålvakten Amanda Jansson stå istället för målvaktsstjärnan Timea Pap.

Inför 340 personer säkrade Kropps segern med 28-22.

Bäst i Kropps var som så många gånger tidigare Sarah Börjesson.

Kropps mål:

Sara Börjesson 7, Elin Bagge 5, Emma Pettersson 4, Matilda Mattsson 3, Sofia Johansson 2, Nora Kovacs 2, Fanny Skoglund 1, Annie Edvardsson 1, Kristina Iveljic 1, Lisa Olsson 1, Ellen Johansson 1.  //

Kungaporträtt från Uddevalla?

Från Bengt Fredin fick jag tipset om detta kungliga porträtt av Gustaf V som låg ute till försäljning hos Bukowskis. Lägg märke till att det står Uddevalla d. 7 juli 1918.

Vad betyder det? Lät kungen fotografera sig när han var i Uddevalla den dagen? Nej, sannolikt har han väl skänkt porträttet till Uddevalla stad eller Gustafsbergsstiftelsen eller någon annan. Men undertecknade det gjorde han vid sitt besök i Uddevalla den dagen.

Sedan jag sökt i Uddevallabloggen så fann jag en artikel om kungabesöket. Du kan läsa artikeln här http://uddevallare.blogspot.se/2007/12/kungabesket-den-7-juli-1918.html#links .

Det hade varit kul att få veta hur fotografiet hamnade hos Bukowskis. Fotografiet är i formatet 22 x 13,5 ca och såldes för 1800 SEK.  //

Guitars - The museum

Sista dagen i Umeå bjöd på en verklig överraskning. Jag hade tänkt att välja att gå en stadsvandring men väl utkommen från hotellet ångrade jag mig för det blåste svinkallt. Framme vid Folkets hus där allt utgick från hängde jag på en grupp som skulle gå till Gitarrmuseet.

Inte den minsta aning om vad det var för något men det skulle i alla fall vara inomhus! Men vilken fullträff det visade sig vara. Där kom vi ett drygt 20-tal museimänniskor för att titta på ett museum fullt med gitarrer, förstärkare och trumset. Förväntningarna var väl inte så stora men snabbt förstod vi att detta var någonting alldeles oväntat speciellt.

Det är bröderna Mikael och Samuel Åhdén som på allvar började samla gitarrer runt 1980. En stor betydelse hade en man som de kallade för "Greken" vars mamma jobbade på SAS. Han gjorde täta resor till USA och kunde ha med sig 40 gitarrer. Samuel och Mikael brukade behålla 10 och sälja 30.

Vi blev guidade av Miakel Åhdén och han tog oss med på en osannolik resa om brödernas samlande. De har köpt ihop en samling gitarrer som i de flesta fall inte finns någon annanstans i världen. Och varje gitarr har sin historia.

Magasinet Guitarist ägnade åtta sidor i sitt oktobernummer åt gitarrmuseet och dess samlingar. Chefredaktören Mick Taylor angav tonen redan i tidningens ledare:

"Vi har ärligt talat aldrig sett en så hisnande samling av gamla instrument, inte heller träffat två mer anständiga killar som äger alltihop."

Bröderna äger 300 gitarrer, 150 förstärkare och ett antal trumset alla i klassiska modeller.

Museet invigdes den 1 februari i år och har besökts av 250 journalister, de flesta internationella.

Samuel och Mikael Åhdén

Mikael guidar oss i museet.

De har förstås den allra första elgitarren liksom den första elbasen, som syns här i mitten. Den skulle likna de gamla kontrabaserna och spelades stående med en stödpinne undertill. En sådan elbas hade basisten i The Beatles i början av gruppens karriär.

Ett av trumseten på museet.

Som sagt detta var nog höjdpunkten på museiäventyret i Umeå. I samma hus har de en restaurang och en musikaffär. Läs mer om Gitarrmuseet här http://www.guitarsthemuseum.com/  //

Den första bilen i Västerbotten

Denna Benz Victoria 1899 var Västerbottens första bil. Står på Västerbottens museum.  //

Christer Björkmans största melodifestivalögonblick

Christer Björkman var på Sveriges museers vårmöte idag och berättade om sitt arbete med den svenska Melodifestivalen. Författaren och journalisten Lena Sundström intervjuade honom och frågade vilket som var hans största Melodifestivalögonblick? - "När skolfröken Marie Lindberg från Munkedal gick vidare från delfinalen i Göteborg", blev det något överraskande svaret.  //

Från det tillfälliga redaktionsfönstret i Umeå

Uddevallabloggaren i björkarnas stad under några dagar

Marianne Thordén berättar om sin far Gustaf B Thordén på Wessmanska måndag den 7 april

I morgon måndag kommer Gustaf B Thordéns dotter Marianne Thordén till Wessmanska huset och berättar om sin far Gustaf B Thordén.

Plats: Wessmanska huset, Södra vägen 7

Tid: Kl 18.30

Kaffeservering

Alla är hjärtligt välkomna!  //

Norra Hamngatan 10 var svaret på bildgåtan

Javisst var det Norra Hamngatan 10 med bl a Arbetareboden och en blomsteraffär. Men när revs det? Någon som minns?  //

Bildgåta

Huset är rivet sedan länge men vad är det för ett hus?  //

Brunvit skyltning till Gustafsberg

Nu under våren får vi en efterlängtad brunvit skyltning till Gustafsberg.  Den brunvita skyltningen förekommer i hela Europa och skall visa vägen till särskilt intressanta resmål för turister.

Uddevalla kommun kommer att sätta upp brunvita skyltar på dessa nio platser som kartan visar. Därtill kommer Trafikverket att brunvitskylta söderifrån mot Gustafsberg. I Gustafsbergsstiftelsen funderar vi nu som bäst på hur vi skall förbättra informationen inom området.

Ovan ser vi tre av de brunvita skyltarna som kommer att sättas upp.  

Även Bohusläns museum kommer att få brunvit skyltning från stadsmotorvägen.  //

Dagens felkörning

Tidigare i veckan ringde det en kvinna som funderade på att hyra Societeten på Gustafsberg sommaren 2015 och undrade om hon kunde få komma hit och titta på lokalen. Javisst blev svaret och klockan 09 idag skulle hon komma varför jag gick över till Societeten (jag bor ju numera närmsta granne) och satte igång luftvärmepumparna i går kväll så att det skulle vara någorlunda tilltalande varmt då hon skulle titta på lokalen.

Strax efter kl 08 ringer hon ganska förbryllad och säger att hon inte hittar Gustafsberg på kartan. Efter en stund börjar jag misstänka att hon är väldigt fel ute och frågar henne var hon befinner sig? I Stockholm blir svaret!

Hon skulle i ett tjänsteärende till Gustavsberg utanför Stockholm och trodde att det låg där. När jag upplyste henne om att Gustafsberg ligger utanför Uddevalla sa hon: "Ja då hinner jag inte till kl 09!"

Alla häromkring, utom möjligen en och annan sommarvikarierande reporter på Bohusläningen, vet ju att vi stavar Gustafsberg med "f". Så har det stavats ända sedan år 1774.

1986 slog Lantmäteriet ihop några stadsägor på Gustafsbergsstiftelsens mark och skulle då namnge ett ortnamn för platsen. Då valde man Gustavsberg och inte det hävdvunna Gustafsberg.

Så nu står det Gustavsberg på kartan och även i Postens adressregister vilket ibland leder till förvecklingar typ den ovan.

För några år sedan ansökte jag hos Lantmäteriet att de skulle ändra stavningen men efter över två års utredande kom de fram till att det skall stavas Gustavsberg, som "alla andra Gustavsberg i Sverige".

Nu ger ju inte jag mig så lätt utan kommer att återkomma till Lantmäteriet så småningom. Tills det blir någon ändring kommer folk då och då ta fel på Gustafsberg i Uddevalla och Gustavsberg i Stockholm.

Andra uppmärksammade felkörningar var två holländska turister som skulle hit men körde i timmar mot Gustavsberg innan de kom på att det var fel eller den rumänske långtradaren med ett långt släp som körde ända ner till vandrarhemmet och först då fick veta att han var 45 mil fel.  //

Nu rullar det kinesiska X 2000-vagnar på våra svenska järnvägar

Minns ni lossningen av ett kinesiskt X 2000-tåg i Uddevalla hamn den 10 september 2012? Jag hade fått ett tips om att fartyget DA TONG YUN var på väg mot Sverige men det var lite oklart till vilken hamn det var på väg. Hur som helst så var jag på plats i hamnen då tåget skulle lossas från fartyget. Och jag var inte ensam. Det dök upp fotograferande "tågnördar" överallt, de flesta hade inte lyckats ta sig in på hamnområdet utan låg bl a uppe på Skeppsvikenberget med sina teleobjektiv. Läs mitt inlägg här och se filmen från lossningen här http://uddevallare.blogspot.se/2012/09/import-av-kinesiskt-x-2000-tag-i.html#links 

Efter lossning och hopkoppling drogs tåget in till Uddevalla Centralstation där ett svenskt X 2000-lok sedan drog det vidare till Västerås för ombyggnad.

Den ombyggnaden är nu klar och vagnarna sätts nu i trafik i Sverige. Nu i veckan så kom den första ombyggda vagnen med ett X 2000-tåg till Göteborg och nästa vecka rullar ytterligare tre vagnar ut i trafik.

Om detta kan man läsa i Ulf Nyströms artikel i Trafikbloggen här http://blogg.gp.se/trafikbloggen/2014/04/02/en-kines-kommer-till-goteborg/  //

Loppis med café i Folkets Hus Uddevalla

Söndag 6 april kl. 10.00-15.00

En möjlighet att shoppa loss och ändå känna sig nyttig och värna om miljön, när gamla grejer byter ägare. Missa inte heller chansen att fika ekologiskt, hembakt i vårt café.

Många försäljare!

Välkomna!

Simone  /

Dykningar vid sjunkna båten Orca

Bilden från i söndags 2014-03-30

Idag har det genomförts dykningar vid den sjunkna f.d. träfiskebåten Orca vid Junokajen. Syftet var att undersöka i vilket skick vraket är. Enligt Bohusläningen, som följde det hela, var dykarnas rapporter dystra. Det fanns hål i skrovet och man kunde bryta loss delar från det så sannolikheten att man skall kunna lyfta skrovet i ett stycke måste nog betraktas som liten.

Å andra sidan är det osäkert om Junokajen klarar belsatningen av en stor kranbil så fortsättning följer...  //

Det nya konstverket "Walking to Uddevalla"

Den styrande majoriteten skyndar på den konstnärliga utsmyckningen av centrum. Satsar ytterligare tre miljoner.

I gårdagens Bohusläningen meddelade oppositionsrådet Ingemar Samuelsson (S) att Socialdemokraterna kommer att riva upp beslutet om att satsa 12 miljoner på en konstnärlig  utsmyckning av centrum om man kommer till makten i höstens val.

Det fick kommunstyrelsens ordförande Henrik Sundström (M) att blixtinkalla sina allianskamrater till ett krismöte i går eftermiddag. Vid mötet enades man om att skynda på processen och därtill anslå ytterligare tre miljoner till konstverket så att summan nu är uppe i 15 miljoner.

Uddevallabloggen erfar att Sundström redan varit i kontakt med kulturchefen Eva-Lotta Franzén i Borås och velat köpa Pinocchioskulpturen. Det var en privatperson som 2007 skänkte 8,5 miljoner till konstnärlig utsmyckning av Borås under förutsättning att den var gjord av Jim Dine. Efter en het politisk strid godkändes förslaget av Borås kommunfullmäktige efter votering. Skulpturens officiella namn är ”Walking to Borås”, men de flesta säger Pinocchio.

Men det var då det! Striden om Pinocchio i Borås har aldrig riktigt lagt sig så därför vill man nu göra sig av med problemet och sälja skulpturen till Uddevalla men nu har priset stigit till 15 miljoner.

Henrik Sundström säger till Uddevallabloggen att det är en bra investering som Uddevallaborna kommer att ha stor glädje av.

I Uddevalla får den namnet ”Walking to Uddevalla” och kommer att placeras på Kungstorgets högsta punkt, dvs på samma plats som Karl X Gustafstatyn nu står. 

Kungastatyn kommer därför att flyttas ner till Bäveån där arbeten redan inletts för att bereda plats åt den.

Invigning av ”Walking to Uddevalla” kommer att förrättas av landshövding Lars Bäckström den 14 september, dvs på själva valdagen.  //

Ny allmän cykelpump på Kampenhof

Foto Uddevalla kommun

Nu har Uddevalla fått sin allra första allmänna cykelpumpstation. Det är mycket efterlängtat bland oss cyklande Uddevallabor. Måhända kommer ännu fler att börja cykla nu. Det är kommunen som satt upp en kompressor vid cykelställen på Kampemhof.

- Cykelpumpen är uppsatt i samarbete med Västtrafik, säger Harriet Larsson Larsåsen trafiktekniker, på Uddevalla kommuns hemsida.  //

Datering av flygbilden

Frågan var om det går att räkna ut när bilden är tagen. Det finns så klart några hållpunkter men det är inte helt lätt att se exempelvis om Uddevalla teater, som brann i juli 1958, finns med på bilden. Det gör den inte utan det man ser är ruinerna efter teatern.

Brandstationen invigdes 1960 och är med på bilden. Hamnstationen revs på våren 1961 och jag kan inte riktigt avgöra om den finns på bilden? Däremot kan jag se att den nya Kampenhofsgatan finns eller håller på att byggas och den byggdes på hösten 1961 och då stod även den nya busstationen klar. Så 1961 är svaret.  //

Ballongdopp i Byfjorden

Insänt av Dan Turesson, Gorrviken.

"Hej Gunnar!
Vacker kväll, inga konstiga fartyg på ingång och allt lugnt. Då kommer dessa!:
Efter passage sjönk den ena ballongen och ristade till. Gick de i sjön tänkte man. Jo visst, se på vattnet som forsade ur korgen när de steg.
Mvh
Dan"

Min kommentar: Efter detta dopp passerade ballongerna Uddevallabron men en av dem (samma som på Dans bilder?) landade i vattnet strax därefter. Det blev ett stort pådrag av blåljusfordon inklusive helikopter men ingen skadades då de ombordvarande kunde ta sig in till land.  //

Apropå de 12 miljonerna till utsmyckning av Kungstorget

Insänt av Rey Eriksson:

 Flera har yttrat sig i diskussionerna kring en framtida utsmyckning av Kungstorget och området däromkring.  Några har då undrat varför den där ”plåtgubben” skall finnas där. Det gäller alltså dubbelstatyn. Den har stått där sedan 1915. Frågan, som dyker upp, är varför denna staty på Torget överhuvudtaget står där. Det finns flera infallsvinklar på ämnet. Här kommer några synpunkter:

 Statyn är en gåva från grosshandlaren A.F. Cavalli-Holmgren från Strömstad. Uddevalla stad fick stå för kostnaden för sockeln. Detta klarades av genom insamlingar och pengar från den Rydholmska fonden.

Statyn är en dubbelstaty och dessutom med centralfiguren Karl X Gustaf till häst. Den andre mannen föreställer Erik Dahlberg, organisatören av det djärva tåget över Stora bälts is vid belägringen av Köpenhamn, som ledde fram till freden i Roskilde 1658, då Bohuslän tillföll Sverige.

Karl X Gustaf är den förste svenske kungen, som regerat över Bohuslän frånsett Magnus Eriksson under första delen av 1300-talet.

Tänkbart är också, att tankar i tiden påverkat beslutet om statyn och offerviljan, så att projektet kunde genomföras. 1905 hade vi förlorat Norge. Första världskriget pågick. Detta var säkert ting som påverkade besluten.

Sedan kommer frågan varför just där på torget. Det är torgets högsta punkt och just där utropades Karl X Gustafs sondotter, Karl XII s syster, Ulrika Eleonora till svensk drottning av den så kallade fältriksdagen i december 1718 samtidigt som den stupade konungen balsamerades i ett hus på andra sidan torget, ungefär korsningen Kungs- och Trädgårdsgatorna.

Statyn står som symbol för den svenska stormaktstiden och en enväldig kungamakt. Detta bröts i och med att Ulrika Eleonora valdes till drottning. Denna, historiskt viktiga händelse i Sveriges historia, utnyttjas inte alls vid marknadsföringen av varken Kungstorget eller Uddevalla som stad eller centrum för regionen. Det var här som de första staplande stegen till ett demokratiskt Sverige togs.

Avskaffandet av enväldet skapade alltså förutsättningarna för ett demokratiskt styrelsesätt i Sverige. Det dröjde dock till 1921 innan lika och allmänna val kunde hållas och då män och kvinnor blev lika sett ur ett rösträttslikt perspektiv. Detta och innevarande tidsepok skulle kunna tolkas till exempel, med en staty av en kvinna och en man, där det på något sätt framgår könens lika värde och förmåga.

En sådan staty skulle kunna placeras vid nedgången till Hasselbacken. Medan nere i Hasselbacken och kring Bäveån kunde framtiden gestaltas. Vi står inför en stor utmaning. Hur skall miljö och energifrågorna lösas? Svaret är: Sol, Vind och Vatten. Detta borde vara det bästa sättet att beskriva framtiden på. Med dessa komponenter representerande dåtid-nutid-framtid, skulle utsmyckningen av torget och området däromkring bli enhetligt och värdigt. Men klart är, rör inte statyn!

Rey Eriksson
Infödd Uddevallabo
Ledamot av Uddevalla Hembygdsförenings styrelse.  //

Vilket år är flygbilden tagen?

Gustafsberg enligt Axel Emanuel Holmberg i hans "Bohusläns historia och beskrifning" 1867

Hörnqvists tavla över Gustafsberg 1841

Prosten Axel Emanuel Holmbergs "Bohusläns historia och beskrifning" har kommit ut i några olika upplagor. Den jag har i min ägo är andra upplagan, "efter författarens död genomsedd och rättad af G. Brusewitz" tryckt i Örebro 1867. Det kan vara intressant för den som inte har tillgång till de tre banden att bekanta sig med vad Holmberg skrev om Gustafsberg. Jag lägger därför ut en något moderniserad text ur del II.

Var så god!

Denna uppfostringsanstalt och badort är belägen vid havsstranden ¼ milo söder om Uddevalla, uti en nejd vars rika och egendomliga naturskönhet harmonierar med detta ställes bestämmelse till en fristad för den värnlösa och en vederkvickelseort för den lidande mänskligheten. Även utan att tillhöra någon av dessa klasser, måste varje för det godas och skönas idé öppet sinne finns sig lyckligt att här få tillbringa några ögonblick av sitt liv, och att i skuggan av dessa lummiga parker, tacksamt på sina olyckliga likars vägnar, erinra sig de ädla namnen Anders Knape och Catharina Hegardt. Det var nämligen detta par, som med oegennyttig uppoffring och av sann människokärlek grundlade härvarande barnhusinrättning, åt vilken de genom testamente av den 10 april 1772 skänkte all sin betydliga egendom.

Mäter man värdet av en välgörelseanstalt efter väsentligheten av den nytta den medför, så måste man sätta den Gustafsbergska stiftelsen främst blan alla i stiftet, den skrytsamma Hvidfeldtska icke undantagen.

Grosshandlaren Anders Knape, född den 3 januari 1720, började sin bana såsom obemedlad sjöman, men förvärvade sedan ansenlig förmögenhet. Han avled den 26 oktober 1786.

Uti sitt äktenskap med Catharina Hegardt (död 6 juli 1772) ägde han inga barn. Man vill veta att idén till barnhusinrättningen först uppstått hos denna ädla kvinna. Den sanktionerades av Kungl. Maj:t den 12 Mars 1774 och begynte sin verksamhet den 13 Juli 1776.

Om anledningen till stiftandet av Gustafsbergs barnhus hava äldre personer berättat följande. Grosshandlare M. Koch som i sitt första gifte hade Knapes syster till äkta, ägde flera fartyg tillsammans  med honom. Ett av dessa, i vilket de ägde hälften vardera, skulle utklareras på en längre resa. Knape hade givit Koch, som var korrespondentredare, order en gång för alla, att assurera även hans (Knapes) andel. Antingen av glömska eller annan orsak uraktlät Koch detta och fartyget gick förlorat. Knape gjorde då anspråk på den assurans Koch för sin del erhålli, vilket avslogs och process uppstod.

Såväl vid rådhus- som i hovrätten förlorade Knape, men fullföljde och gjorde enkom en resa till huvudstaden för denna angelägenhets skull, begärde och erhöll företräde hos Gustaf III, men vann icke ändamålet med sin resa. Han vände sig då till Schröderheim, statsrekreteraren, och föreslog för denne att han skulle för konungen framställa, att om det vore möjligt att vinna processen, så ville Knape donera allt vad han ägde, så i löst som fast, till en välgörenhetsinrättning för värnlösa barn. Konungens svar utföll gynnsamt. Riksrådet Scheffer uppsatte testamentet; högsta domstolen fällde utslag i processen och Knape vann.

Andra tillskriva, som ovan nämndes, idén till barnhuset Knapes varmhjärtade fast sjukliga maka. Så väl det ena som det andra kan äga grund.

Angående sättet huru Knape blev ägare av Gullmarsberg, berättas följande. Knape besökte en gång detta fältmarskalk  Aschebergs f.d. säteri och blev där varse ett väggur, vilket han igenkände såsom förr tillhörigt sin mor (fru Inga Knape, född 1693, död 1762). Han frågade inspektorn om han kunde få köpa uret, emedan han icke ägde något annat minne av sin fattiga mor. Inspektorn svarade att detta icke lät sig göra, men Knape envisades, och bad inspektörn skriva till ägaren därom. Från denne erhölls det svar, att inget finge skingras från egendomen, men att om Knape ville köpa det hela, så vore det till salu.

Knape inköpte då Gullmarsberg med underlydande hemman. Vägguret finnes och tjänstgör ännu på Gullmarsberg.

Anders Knape beskrivs mera som en barsk och sträv än som en vänlig och ömsint man, den där likväl värderade ett gott infall eller svar. En pojke kom i något ärende till Gustafsberg, som före Knapes tid hette Baggetofta, och anhöll om att få låna någonting till herrn på Christinedal, vilket ställe först hetat Lunnebräckan.  Knape frågade gossen om han visste hur långt det var mellan Christinedal och Lunnebräckan? – Åh, det kan väl i det nogaste vara lika långt som från Gustafsberg till Baggetofta, svarade pojken.

Detta svar behagade Knape så, att han genast antog sig gossen och gjorde honom till en av de första antagna eleverna på stället. Denne slutade sin bana som en förmögen guldsmed i Uddevalla.

Överhuvud har jag hört mer och mindre gott om Knape, och vem är icke häruti hans like. Dock överväger det förra det senare. Av flera ansågs han begärlig efter välde och inflytande i samhället. Men detta kan i många fall tillskrivas den tids beskaffenhet i vilken tid han levde. Någon hårdhet tillägges honom också, dock mera lynnets än hjärtats. Så god han var mot den arbetsamme och ordentlige, så sträng var han mot lättingar och slösare. Hans forna underhavande mindes honom länge med tacksam rörelse.

Han var envis, dock ej med denna egenkära envishet, som blundar för alla skäl och anser sin mening ofelbar. Han hade vördnad för religionen och deltog gärna i dess yttre förhållanden. Fri från fåfängan att vilja lysa med ett lånat och främmande värde, kunde han icke förstå att anseende kunde ökas genom titel och rang. Ståt och prakt voro icke i hans smak. Hans tanke såsom hans umgänge framställde sig okonstlat och rakt fram. Ifrån barndomen förtrolig med mödan och fliten, var oförtruten verksamhet hans liv till döden.

Hans kroppsbyggnad var medelmåttig, men stark och härdad. Ännu finnes hans mycket väl träffade porträtt på Gustafsberg, ävensom profilen återgiven på den silverjetong, vilken som belöning utdelas till utmärktare elever på Gustafsberg. Med ringa uppfostran hade han ett redigt och gott förstånd, skarpt och genomträngande likt blicken från hans öga. Han såg gärna vänner och var god värd. Älskade ömt sin maka och sökte på allt sätt mildra hennes lidanden.

Förmögen och lycklig i sina företag, levde han ett förnöjt liv, omgiven av mångas aktning, tack och välsignelser.

Enligt stiftarens förordnande och ett reglemente av den 18 februari 1782, uppfostras på Gustafsbergs barnhus 30 fattiga, i Bohuslän födda gossar, vilka intagas vid 8 á 10 års ålder, och vanligen efter uppnådda 16 år utgå såsom lärlingar i handel, sjöfart eller något annat hantverk, allt efter deras egen böjelse. Barnen vistas ständigt på stället, där de förses med alla förnödenheter, och undervisas uti levande språken, historia, geografi, aritmetik, gymnastik, musik och ritning m.m.

Vid avflyttning från inrättningen förses de med fullständig ny beklädnad, en bibel och 12 riksdaler 50 öre i penningar. De som bestämt sig för sjömansyrket erhålla på inrättningens bekostnad undervisning i navigeringskonsten.

Dessutom meddelas understöd till 80 fattiga barn inom länet – däribland även flickor – med 25 riksdaler till vardera; varjämte 30 barn av olika åldrar utpensioneras hos välkända och pålitliga fosterföräldrar på landet.

Inrättningens fonder bestå av det vid Skredsviks sockens beskrivning omnämnda säteriet Gullmarsberg, med underlydande sju hemman, landeriet Gustafsberg, med dess ägor, bad- och brunnsinrättningar, samt av räntebärande utlånte kapitaler. Dessa utgjorde 1865 17946nriksdaler 89 öre och utgifterna 17 305 riksdaler 59 öre.

Styrelsen, den s.k. barnhusdirektionen, bildas av Uddevalla stadsfullmäktige under ordförande av en direktör, som av stadens borgerskap väljas vart tredje år. Undervisningen handhaves numera av trenne lärare, av vilka den förste enligt testamentet skall vara präst. De utses av direktionen, och åtnjuta utom fritt vivre och bostad på stället, den ene 800 och den andre 500 riksdaler. Försteläraren har därjämte extra ansökningsrätt och har tills för några år sedan haft den besynnerliga rättigheten att efter 7 års tjänstgöring bliva uppförd på förslag till pastorat; men denna rättighet är av Kongl. Maj:t numera upphävd.

Gustafsbergs badinrättning fanns till redan för 90 år tillbaka, men var då inskränkt till ett badrum med dusch, och begagnades endast av närboende. Stället kallades då Baggetofta och nämnes i Linnés Västgöta-resa. Namnet Gustafsberg erhöll det på särskild ansökan av Knape, vilken beviljades av Gustaf III på samma gång han stadfäste stadgarna för barnhusinrättningen. Men sedan härvarande saltsjöbad år 1804 nyttjades av dåvarande kronprinsen Gustaf, kom stället år ifrån år alltmer i ropet och det tillväxande antalet av besökande föranledde direktionen att uppföra en badhusbyggnad, som blev färdig 1814 och samma år begagnades av kung Carl XIII och hans gemål. Sedermera har ett nytt, större och ändamålsenligare badhus blivit uppfört.

Gustafsberg var den tiden nästan den enda dagliga badort som fanns och har alltifrån då intill nu varit ganska talrikt besökt. Vad havsvattnets sälta och beskaffenhet vidkommer, står visserligen Gustafsberg efter länets båda andra badinrättningar, men ställets sköna natur och omgivningar samt andar egendomliga företräden, skola säkerligen alltid bibehålla dess anseende såsom en ganska angenäm badort, i synnerhet för dem som bada för sitt nöjes skull.

Här äro, såsom nyss anmärktes, uppförda 2 badhus, det större och bäst inredda innehållande 7, och det mindre 5 badrum, försedda med förstärkta duschar och tjänligt möblerade toalettrum. Vattnet till baden tages med rännor direkt ur djupet. Dessutom är inrättade 2 flytande bassänger, en för herrar och en för damer; den förra har 2 duschar och 4 avklädningsrum, den senare 1 dusch och 2 avklädningsrum. Badhusrörelsen har de senare åren gått med förlust, vilken har måst fyllas ur barnhuskassan.

På barnhusinrättningens bekostnad är stället förskönat med en parkanläggning, uti vilken det förenade brunns- och restaurationshuset, några mindre paviljonger, samt ett vacker societetshus är uppförda; det senare likväl av ett enskilt bolag.

Flera boningshus på stället bespara en stor del av badgästerna besvärligheten att inlogera sig i den ¼ mil härifrån avlägsna staden.

Hälsokällan, belägen i nämnda park, och överbyggd med ett större brunnshus i hjälpligt skick, var känd och begagnad  redan på 1700-talet och måhända för ännu längre tid tillbaka. Numera begagnas hon föga, sedan jämte detsamma blivit inrättad en Carlsbaderinrättning, varest kan erhållas alla nu brukliga mineralvatten, vilka för dagen tillagas. Läkarvården, såväl vid bad- som brunnsinrättningen vid Gustafsberg handhaves av Uddevalla stads båda läkare. //