Hembygdsföreningar möttes

(Kulturarvskonsulent Marika Russberg, Yvonne Larsson och Ingemar Jakobsson, Dragsmarks Hembygdsförening samt Lars-Olof Hansson, Bohusläns Hembygdsförbund)

Igår kväll träffades hembygdsföreningarna i Uddevalla kommun för gemensamma överläggningar. Den här gången var det Dragsmarks Hembygdsförening som var värd för mötet.

Lars-Olof Hansson, som är hembygdsförbundets kretsombud för Uddevalla kommun, höll i mötet. Närvarande var även kulturarvskonsulent Marika Russberg samt kommunantikvarien Carl Casimir och kultursekreterare Stellan Hedendahl, de båda sistnämnda representerande Uddevalla kommun.

Deltagande föreningar var Dragsmarks Hembygdsförening, Bokenäs Hembygdsförening, Ljungskileortens Hembygdsförening, Backamo Lägerplats och Backamo Vänner, Föreningen Allmogebåtar, Skredsviks, Herrestads och Högås Hembygdsförening samt Uddevalla Hembygdsförening.

Två gånger om året träffas man på det här viset och informerar varanda och tar upp aktuella frågor. Och med kommunens representanter på plats handlade givetvis en hel del om samverkan med Uddevalla kommun i olika former.

Här fick vi nu för första gången höra att det finns en avdelning för föreningsutveckling inom Kultur och Fritid. Det var inte bara jag som höjde på ögonbrynen inför denna nya kunskap. Om avdelningen är lika okänd inom övriga föreningslivet undrar jag om inte de pengarna som denna verksamhet kostar kunde användas på ett bättre sätt för föreningslivet?

Frågan om krympande anslag står förstås ständigt på dagordningen vid dessa träffar. För Uddevallas och Bokenäs hembygdsföreningar är situationen likartad. Föreningarna hyr byggnader av Uddevalla kommun men är ansvariga för underhållet av dessa. Och det kostar skjortan vill jag lova. Och hyran höjs hela tiden samtidigt som bidragen sänks.

Föreningarna har genom sin verksamhet räddat gamla byggnader som kanske inte hade funnits idag och det helt utan kostnad för kommunen! Kan detta vara riktigt?

Det som kanske retar mig allra mest är att Tekniska kontoret varje år gör en besiktning (i smyg) av byggnaderna och sedan kommer det ett protokoll med posten där man påpekar vissa brister i underhållet. Oftast handlar det om småsaker (det går alltid att hitta).

Föreningarna har länge velat köpa byggnaderna för 1 krona. Så har man gjort på Orust och i andra kommuner. Givetvis skulle det i ett sådant köpeavtal då vara inskrivet att kommunen äger rätt att köpa tillbaka byggnaden för samma belopp om föreningen skulle upphöra. Men i Uddevalla tycks detta vara en utopi. Här vill man ha ut marknadsmässiga priser.

Svårigheten med att föreningen inte själv äger sina lokaler blir särskilt tydlig då vi söker pengar för restaurering av exempelvis Thordénstiftelsen. Av förståeliga skäl tvekar man att lämna bidrag som skall gå till en kommunägd byggnad.

Hur som helst, det var ett trevligt och nyttigt möte och särskilt roligt var det att kommunen var representerad av herrar Casimir och Hedendahl. Och tack Dragsmarks Hembygdsförening för trevligt värdskap och goda mackor!

Och till våren fortsätter vi med mötena och då ses vi hos Forshälla hembygdsförening. //

Knallsuccé för Bohusbanans 100-årsjubileum

Jag måste säga att Bohusbanans jubileumsdag överträffade mina vildaste förväntningar.

Här är tre av jubileets frontfigurer: Kurt Gullberg, Ljungskileortens Hembygdsförening, Morrgan Claesson, Bergslagernas Järnvägssällskap och Sven Hergens, Ljungskileortens Hembygdsförening.

De har tillsammans med oss övriga representanter för hembygdsföreningarna i Säve-Rödbo, Ytterby, Kode, Stenungsund och Uddevalla planerat i månader inför jubileumsdagen. Vi har haft ett antal möten hos varandra och hos järnvägssällskapet i Göteborg, där även representanter för Banverket och Västtrafik deltagit. En minutiös planering, inte minst av järnvägstrafiken och tidtabellerna.

Sammanlagt har det gått fem tåg mellan Uddevalla och Göteborg varav fyra har dragits av ånglok. Och ångloken har rönt befogat intresse måste man säga.


Den här bilden på det första tåget från Uddevalla tog jag vid järnvägsövergången på Skolgatan där jag bor. Ett äldre par som satt på balkongen närmast järnvägen for upp förtjusta och vinkade mig till sig. De var från Bosnien visade det sig och de berättade ivrigt om ångloken i deras hemland. När jag berättade för dem att det skulle komma tre ångtåg till under dagen visste deras förtjusning knappt några gränser.
Tåget kommer här ur tunneln genom Kålgårdsberget och under att par minuter efter att tåget passerat vällde det ut rök ur tunnelöppningen.


Morgonens tåg från Uddevalla i närheten av Groheds station (Tack Jan Aronsson för bilden).


Själv åkte jag så småningom med elloket kl 12.25. I Ljungskile måtte hela samhället gått man ur huse för det var aktiviteter överallt på perrongen och framför stationsbyggnaden. Det var utställningar, musikunderhållning, folkdans och körsång.

Sångkören Fräknarna under Lotta Gustavssons ledning gjorde stor succé då de sjöng Bohusbanans tidtabell till ett känt musikstycke. Inte visste jag att man kunde sjunga en tidtabell men nu är det bevisat.

Uppehållet i Ljungskile var hela 45 minuter vilket utnyttjades av Ljungskileföreningen till den sista sekunden. Vilket engagemang av Ljungskileborna.
Tåget for vidare och stannade i Svenshögen en kort stund innan det bar i väg mot Stenungsund. Där var det komplicerat! Hur skulle det gå? Inte nog med att de båda veterantågen möttes där, dessutom hade Västtrafiks ordinarie tåg ett möte samtidigt. Fyra tåg således inom en kort tidsrymd. Dessutom fyllde ångtåget från Göteborg på vatten samtidigt.

Men trots att det vimlade av tågpassagerare både vid och på spåren så gick det galant. I god tid ropade Banverkets personal ut varningar till oss ur högtalarna på perrongerna.

Även i Stenungsund var det fullt av aktiviteter under dagen. Och vid det första tågmötet hade det varit musikkår och pampigt värre. Stenungsunds hembygdsförening hade ordnat med utställning och sålde lokalhistoriska skrifter.
Och vad många som hade tagit tillfället i akt och klätt upp sig i tidsenliga kläder. Jag tror inte att det bara var för att de fick åka gratis. Nej de verkade njuta av varje sekund och alla ställde villigt upp som fotomodeller.
I Stenungsund tog jag ångtåget tillbaka till Uddevalla och på ett par ställen såg jag flockar med kossor lägga av i vilt sken. Denna frustande och rykande järnhäst skrämde förstås slag på dem, vana som de är med Västtrafiks tysta tåg.
Och efter en lång dag, som började i gryningen, var det härligt att slå sig ned i den fina restaurangen och bli servererad raggmunk och fläsk.//
Se på fler bilder från jubileet här http://picasaweb.google.com/Gunnar.Klasson/Bohusbanan100R?authkey=1x8-_9558JA