Det enda synbara påminnelsen i dag om huset Sannes Minne är den här busshållplatsen vid Strömstadsvägen. Den ligger omkring 150 meter från platsen där huset låg. Antagligen är det inte många som i dag vet varför busshållplatsen heter Sannes Minne.
Stiftelsen Sannes Minne grundades 1920 av framlidne Grosshandlare J. N. Sannes änka och barn.
I stiftelsens reglemente läser vi:
"Stiftelsens ändamål är att åt mindre bemedlade kvinnor, som sett bättre dagar (Pauvres Honteux), kostnadsfritt lämna bostad med värme och de förmåner i övrigt, som Stiftelsens tillgångar efter dess Styrelses beprövande kunna komma att medgiva.
För antagande som pensionär i Stiftelsen fordras:
- att efter fyllda 50 år hava varit minst 5 år mantalsskriven i Uddevalla.
- Uppnådda 60 års ålder.
- Läkareintyg att sökanden ej är behäftad med för omgivningen eller eljest störande själssjukdom, smittosam sjukdom eller svårare kroppslig sjukdom samt
- styrkt uppgift om sökanden ekonomiska förhållanden jämte intyg därom att sökanden kan påräkna så stor årlig inkomst, som erfordras för fyllandet av de levnadsbehov, som icke av Stiftelsen bliva tillgodosedda"
Ja, så lyder inledningen av reglementet och redan här framgår med all önskvärd tydlighet att det var många krav som skulle uppfyllas för att få komma i fråga.
Donationens värde var sammanlagt 360 000 kr 1919. Det motsvarar i dagens penningvärde enligt SCB:s prislathund 5 619 248 kr.
Omedelbart efter stiftelsebildningen påbörjades arbetet med att bygga det hus som bidragstagarna skulle bo i. Taklagsfesten hölls den 21 oktober 1920 och den 27 maj 1921 invigdes byggnaden Sannes Minne. Därmed kunde de äldre damerna börja att flytta in.
Efter flera års verksamhet trycktes 1937 en Promemoria för pensionärerna.
Ur den Promemorian saxar jag följande:
- Pensionär ombestyr själv städningen och rengöringen av tilldelad lägenhet.
- Piskning och skakning av mattor får endast utföras å gården eller balkongen i 2:dra våningen.
- Uppkommer felaktigheter i elektriska ljuset eller gasen liksom felaktigheter i värmeledningens fungerande anmäles detsamma till förestånderskan, som ock äger övervaka, att den för dagarne fastställda minimitemperaturen (17 grader) i rummen uppehålles.
- Pensionär får ej taga någon som helst befattning med korridorernas värmeledning eller ventilation. Ej heller må boningsrum vädras genom öppethållande av dörren till korridor.
- Skall pensionär företaga resa anmäles detta för förestånderskan, som jämväl bör erhålla skriftlig anmälan om dagen för hemkomsten.
- Varje pensionär äger att för eget bruk inneha en portnyckel. Porten stänges kl 9 e.m., och skall efter kl 10 e.m. till kl 7 f.m. tystnad iakttagas inom samtliga lokaler. Vattenledningen torde ej heller begagnas under ovannämnda tid annat än i fall av sjukdom.
- etc etc
Ganska snabbt blev Sannes Minne en plats där man träffades för att ge sig i väg på olika bussutflykter. I dag har Bohusläns museum övertagit den rollen.
När stadsmotorvägen genom staden planerades insåg man att detta också skulle påverka Sannes Minne. Fjällvägen behövde breddas och det blev en del diskussioner i tidningarna. En av dem som engagerade sig var läkaren Ole Borch, idag känd kommunpolitiker. Han skrev i en insändare i Bohusläningen den 9 februari att "Huset Sannes Minne bör bevaras och inte offras för bilismens sak".
Nu hjälpte inte Ole Borchs insändare utan Sannes Minne revs två veckor innan sin 50 årsdag.
Men Stiftelsen Sannes Minne lever vidare.//
Och nu, 38 år senare, tycker Stiftelsen Sannes Minne att minnet av byggnaden förtjänar en skylt som berättar dess historia. Och den skylten är nu på plats.
