Idag är det 217 år sedan Uddevalla lades i aska. För sjätte gången! Det var den 29 juli 1806. Denna årsdag uppmärksammas idag av Dagen Nyheter.
Det fanns ingen tidning i Uddevalla förrän 1826, men Götheborgs Allehanda kom med nyheten några dagar senare.
Här är tidningens referat. (Transkriberat av mig)
"Uddevalla, d 4 aug. Bland de eldsvådor, som i mannaminne övergått vårt kära fädernesland, lärer föga någon kunna jämföras med den, vilken d. 29 i nästlidne månad träffat Uddevalla.
Kl. 5 om morgonen förmärktes, att eld kommit lös uti Apotekaren P J Bergii vid Långgatan belägne ladugård; och ehuru klämtning och trumslag genast skedde, samt stadens 5 sprutor och brandsegel med möjligaste skyndsamhet voro till hands och sattes i bruk, hade likväl elden redan vunnit den styrka, att inga medel eller människokrafter kunde dämpa densamma eller hindra dess vidare utbredande över hela staden; så att ehuru vinden låg utåt saltsjön, icke mer än 4 smärre hus från de härjande lågorna skonades, och att varken stadens vackra och med utmärkt gott orgelverk försedda kyrka, samt på flera famnars avstånd å ett berg uppförde klocktorn med 4 klockor, eller publika byggnader av råd- och packhus samt järnvåg, präst- och skolehus, jämte här inrättat länslasarett, kunde från den allmänna förödelsen räddas.
Icke nog härmed; elden utbredde sig ock till de utom stadens sjöbom belägne platser och där uppförde husbyggnader, så att kronomagasinet med dess spannmålsupplag, beck- och smälthuset, manufaktursmidets förvaringsrum, tjärhovet och stora reparebanan tillika med de på berörda platser upplagda större partier av plankor och bräder samt beck och tjära, jämte betydliga lager av spannmål, hampa och tågvirke, ävensom byggnaderna å landeriet Walkesborg och handlanden Collings nära staden belägna salteri, blevo ett rov för lågorna.
Stadens bägge bryggor, åtskilliga pråmar, därav 2:ne mudderpråmar och båtar i hamnen liggande, avbrunno dels tomma, dels med bärgad egendom uti; och då även eld kastades till ett och annat av de nära 1/4 dels mil från staden vid Skeppsholmen liggande fartyg, men där ombord varande folk hindrades från antändning, kan man om denna brandens häftiga och våldsamma framfart göra sig en någorlunda livlig föreställning.
Huru elden kommit lös, är ännu icke bekant, men undersökning härom är redan anbefalld och företagen. Stadens invånare äro således nu utan hus och hemvist, de flesta eller de som icke kunde inrymma sig i de få utom staden varande hus, äro med sin bärgade ringa egendom utflyttade på ängar och öppna fält, dit även en av elden skadad mansperson, och hustrur, som nyligen fött barn, måste utflyttas, och barn dagen efter eldsvåda blivit döpta.
En myckenhet bärgat hö uppbrändes; oslagne ängar skadades av körslor och tramp, så att därå föga någon höbärgning är att vänta; och många även av de förmögnaste stadens invånare voro de första dagarna försatte i brist på bröd och andra livsmedel.
Med ett ord; nöden är allmän och kan icke beskrivas; och utsikten för en annalkande vinter ökar bekymret, som tecknar sig i mångas ansikten med förtvivlans drag.
Några närbelägna städer och närvarande resande, rörde av det ömma och kristliga medlidande för den nödställda nästan, varav svenska folket sig alltid utmärkt, hava ädelmodigt hastat med hjälp och undsättning, medelst gåvor av betydliga penningsummor och livsmedel samt barns emottagande; och har i synnerhet Göteborgs stad visat en frikostighet, som aldrig nog kan värderas; varjämte icke bör lämnas obemält Överste-Löjtnanten och Riddaren Baron Hjertas oförtrutenhet, som både i egen person och med betjänt och hästar vid bärgningen var behjälplig, även som flere av de vid dessa tillfälle här befintlige resande. Igår hölls gudstjänsten på den avbrända stadens torg.
Länets vördade och aktade Hövding har, oaktat sina många och viktiga ämbetssysslor, skyndat sig hit, och icke allenast med blödande hjärta samt ömmaste deltagande besett gruset och ruinerna av den fordom vackra och välbebyggda staden, utan ock med varmaste känsla uppmuntrat oss, att med bön och åkallan, hopp och förtröstan fly till den allsmäktige Guden, som efter den tuktan han i allvishet funnit gott att låta oss erfara, säkert meddelar hjälp, tröst och hugsalvelse.
I samråd med Magistraten och Borgerskapet vidtager nu Länets Hövding de mått och steg, som omständigheterna och vår bekymmersamma belägenhet fordrog.
Slutligen må anmärkas, att hettan under branden var uppdriven till den grad, att några på järnvågen upplagda spikkistor sammansmälte i klimpar". ///
Hur lång tid tog det innan lika många hus åter var byggda som innan branden?
SvaraRadera