2023-01-08

Uppdraget som vigselförrättare slutfört

Mitt förordnande som vigselförrättare löpte ut vid årsskiftet. Tolv år blev det och jag har för längesedan tappat räkningen  på hur många vigslar jag haft. Någonstans mellan 300 och 400 gissar jag.

Att vara vigselförrättare är ett ärofullt uppdrag. Det är inget man gör för det klena arvodet. 110 kr/vigsel och har man mer än en vigsel om dagen så blir det 30 kr för var och en av de övriga. Dessutom beskattas arvodet. Dock förutsätts det att brudparet betalar kilometerersättning till vigselförrättaren. 

Jag har haft många vigslar i vigselrummet i Rådhuset och även det motsvarande vigselrummet i Stadshuset. På sommarhalvåret har vigslarna fört mig till platser som Ulvön, Lyckorna, Villa Sjötorp, Smögens klippor, Bokenäset, Bassholmen, Kärlingesund, Greby gravfält, Stora Kornö, Göteborg, Ödsmål, Lane loge, Bassholmen, Villa Lindesnäs, Snäckan, Gustafsberg, med Skärgårdsbåtarna på Byfjorden, Öresjö m fl platser, inte minst privata hem.

En del vigslar minns jag mer än andra. Kanske särskilt de där brudparet bjudit in gäster under en annan förevändning än en vigsel. Då har jag fått dyka upp som gubben i lådan.

Till exempel stod jag gömd bakom ridån på scenen i Bokenäs bygdegård. Gästerna var inbjudna till ett 50-årskalas. När ridån gick upp fattade alla genast vad som skulle ske. Stort jubel utbröt.

En annan gång skulle jag förrätta en namngivning till ett litet barn. Pappan tog kontakt med mig och sa att han ville att jag skulle viga honom och hans sambo efter namngivningen. Ingen skulle veta detta. Inte ens bruden var informerad. Det blev några nervösa dagar för brudgummen som ju beställde nödvändiga handlingar från Skatteverket och följaktligen fick passa brevlådan så att den blivande hustrun inte skulle veta. Försedd med en mapp för namngivningen och en för vigseln åkte jag iväg ut mot kusten. Väl framme möte mig brudgummen och berättade att han fegat ur, dvs han hade friat på morgonen. Men gästerna visste inget och när jag var klar med namngivningen tog jag upp mappen med vigselhandlingarna. Gästerna blev överraskade. Jag har nog haft ett tjugotal "hemliga" vigslar.

Ett spännande moment vid vigseln är när brudparet skall växla ringar. En gång vigde jag två par i min egen ålder på Societetshusets veranda. När den ene brudgummen skulle trä på ringen på brudens ringfinger passade den inte. Bruden hade förberett det hela och halade fram en tub med handkräm och tryckte ut några centimeter och applicerade strängen på ringfingret och då gick det elegant.

En annan gång, i Gustafsbergsparken, kom vi till momentet med ringarna. Då såg brudgummen förtvivlad ut. Då tänkte jag att han glömt ringarna. Det trodde även bruden som blev allt vitare i ansiktet då brudgummen letade runt bland sina best men. Då det började bli väl dramatiskt reste sig en liten pojke upp bland gästerna som satt på bänkar. Han höll upp en liten ask och frågade: "Är det den här ni letar efter?" Allt var riggat förstås men vaken jag eller bruden visste något.

Det har varit ett trevligt uppdrag som jag inte ångrat att jag åtog mig. På senare tid har jag dock blivit uppmärksammad på att en del av dem jag vigt har skilt sig igen. Jag läste nånstans att statistiskt skiljer sin ca 50 % av dem som gifter sig. Det är ingen önskvärd utveckling.   ///

5 kommentarer:

  1. Fantastiska minnen du har och delar med dig av Tack Gunnar

    SvaraRadera
  2. Ur arvodet 110kr/vigsel fick du väl också ta bensinpengar för resorna bohuslän runt.
    :-(
    :-) :-) :-)
    Mvh Ove

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, faktiskt inte. Det anges att brudparen skall ge kilometerersättning till vigselförrättaren. Jag har dock i vissa fall varit dålig på att ta ut sådan.

      Radera
  3. Du var mycket omtyckt

    SvaraRadera
  4. Har faktiskt varit med och vittnat under några vigslar i Rådhuset som kommunvägledare, ett roligt uppdrag att vara stolt över🙂

    SvaraRadera