Uddevallabor i Vorpommern 24 - 27 april

Ja, så kom vi då iväg. 39 personer från våra trakter inklusive busschauffören. Målet var Hotel Arcona Baltic i Stralsund som vi hade som bas för våra utflykter i Vorpommern. Ett Vorpommern som varit svenskt från 1630 - 1815 och överallt många svenskminnen.

Från hotellrummet

 Jan Gustafsson i samspråk med vår utmärkta guide Per Rodahl, en skåning som bor både i Trelleborg och Stralsund.

 Universitetet i Greifswald

 Jag var här för åtta år sedan och även i somras och letade efter universitet utan att hitta det. Tack och lov så visste Per var det låg och det ligger ju faktiskt mitt i staden Greifswald. Universitetet har varit svenskt och har fortfarande mycket kontakter med Sverige och inte minst Lunds Universitet.

I Uddevalla har vi ju kvarteret Thorild (Gallionen) som är uppkallat efter Thomas Thorild från Svarteborg. Thomas Thorild förvisades mer eller mindre från Sverige och fick i stället en tjänst som bibiotekarie vid Greifswald Universitet. Sedermera befordrades han till professor. Han är mest känd för devisen: "Att tänka fritt är stort men att tänka rätt är större" (Uppsala Universitet).

När vi står här och får reda på en massa om universitetet kommer det en annan grupp av ungdomar och ställer sig alldeles bredvid. Och eftersom det i vår grupp uppstått en diskussion om hur många studenter som fanns vid Greifswalds universitet så var det en av de våra som plötsligt vände sig mot den nya gruppen och ropade med sin tordönsstämma och bästa skoltyskan: "WIE VIELE STUDENTEN SIND SIE HIER IN GRAIFSWALD (Hur många studenter finns det här i Greifsvawald?) - Från ungdomsgruppen hördes då på klockren svenska: TIOTUSEN!! Då bröt vi ihop när vi förstod att gruppen var svenskar.

På många ställen i flera städer såg vi sådana här skyltar.

Schwedenstrasse kan kortfattat beskrivas som ett IT-understött kulturhistoriskt och turismfrämjande samarbete mellan Sverige och Tyskland inom ramen för fördjupade kontakter kring Östersjön. Samarbetet syftar till att utbyta information, erfarenheter och kontakter, att möjliggöra koordinering och samverkan samt öka intresset för den gemensamma svensk-tyska historien.

Den aktuella tidsperioden utgörs av den s.k. ”svensk-tiden” i Tyskland, ca. 1630-1815, och behandlar specifikt de över 170 åren av statsrättslig samhörighet mellan Sverige och Pommern respektive Wismar samt relationerna mellan Sverige och Brandenburg/Preussen under denna tid.

Webbplats:  www.schwedenstrasse.com

 Georg Myrström. Gert-Ove Uddgren och Stefan Brännwik diskuterar i Greiswald

 Sådana här transporter såg vi lite varstans i städerna. Och jo då, vi frågade om vi fick fotografera dem vilket man väl knappast hade fått här hemma?

 Rådhuset i Greifswald

 På ön Usedom intill Rügen ligger Peenemünde där Hitler tillverkade sina V1- och V2-raketer. Idag är det ett stort museum

 Vår guide hade planerat in flera förstklassiga restauranger.

 Den kommunistiska eran gör sig fortfarande påmind i Vorpommern. Här ligger några sovjetiska datjor inne i grönskan.

 I byn Schlatkow är det svenskt så det förslår.

 Och Claus Brandt var stolt att vara borgmästare just här.

 Stasihögkvarteret i Stralsund. Här skyndar sig Stralsundsborna förbi utan att bevärdiga huset med en blick.

Ulf och Rose-Marie Andersson och Jan Gustafsson njöt av det lokala ölet Störtebeker på krogen Wolflam-Stuben i Stralsund.

 Buss till andra änden av Stralsund för en stadsvandring. Avstigning vid Olof Palme-platz.

 Det här trädet planterades när Olof Palme var på besök 1984. När Palme blev mördad lades mycket blommor här vilket föranledde de styrande i Stralsund att döpa om platsen efter honom.

 Vid Olof Palme-platz ligger också Vorpommerns stora teater.

 Ursprungligen fanns det fyra sådana här portar i stadsmuren.

 Ena stunden var det kruttort här på gatstenen och i nästa stund blev det en fontän som sprutade upp flera meter. Den stora dammen som bildades mitt på Alter Markt drog sig sedan snabbt tillbaka och vattnet sögs ner där i mitten och försvann.

 På Rügen åkte vi med det smalspåriga ångtåget Rasende Roland.

 Och på Rügen ligger också PRORA, som Hitler byggde som semesterhem för nazisterna arbetare. Här skulle 20 000 arbetare kunna ha semester samtidigt. Kriget kom emellan så Hitler byggde aldrig färdigt kolossen. Sedan tog ryssarna och DDR över och förste efter murens fall 1989 har det påbörjats allvarliga försök att bygga färdigt PRORA.

 Inne på museet finns en modell där man kan få en uppfattning av byggnadens hela längd.

 Här hade Karl XII sitt nattläger i elva månader på väg hem från Turkiet. Och så klart uppstod det strider här under hans tid.

 Och här i Stralsunds hamn ligger det bekanta fartyget Gorch Fock, nu som museum. Gorch Fock var pseudonym för den nordtyske författaren Johann Wilhelm Kinau. Alla tyska känner till Gorch Fock. Och på den tiden Bohusläns regemente fanns tog vi ofta emot tyska flottbesök. Varje gång de kom in i hamnen kördes det fram bussar för att köra tyskarna till Gorch Focks grav på en ö utanför Fjällbacka.

Och så var det en av mina medresenärer som efter ett besök ombord på Gorch Fock ville köpa en dricka. Och han måtte ha glömt att han befann sig i Tyskland för till expediten sa han: "SPRECHEN SIE DEUTSCH? (Talar ni tyska?) - Förvånat svarade hon: JA EIN WENIG! (Ja, lite grand)

I Stralsunds hamn ligger även det gigantiska akvariet/museet Ozeaneum, väl värt ett besök.  //

Nya bryggor vid Rödöns småbåtshamn

Just nu håller de gamla träbryggorna på flottörer vid Rödöns småbåtshamn på att bytas ut mot nya pontonbryggor med y-bommar. Senast ifjol byttes en sådan brygga ut och nu blir alltså alla bryggorna i småbåtshamnen av den nya typen.

Det är hamnkaptenen Jerry Fors som håller i arbetena som beräknas vara klara i slutet av maj.  //

Unik utställning på Backamo

Insänt av J O Rune Hasslöf

"Gunnar!
Vid Föreningen Backamo vänners årsmöte 29 april invigdes en intressant kulturhistorisk utställning i barack nr 2. Utställningen som bygger på återfunna kulisser och teaterrekvisita från interneringslägeret som fanns på lägerplatsen från maj till december 1945.

Drygt 1200 tyska soldater som internerats där skapade i hög grad själva sin sysselsättning och meningsfull tillvaro bland annat i form av en målarskola och teaterföreställningar. Dessa startade redan 13 maj 1945, varje föreställning kördes två gånger och var fjortonde dag var en premiär på ett nytt stycke. Mellan föreställningarna förvarades kulisser och teaterrekvisita på vinden till matsalen, byggnad 41. Där fann framlidne Ernst Helgesson dem omkring 1995, allt glömdes bort tills för ett år sedan då rekvisitan återfanns. En grupp Backamovänner, Ingrid Fuxwall, Kerstin Weström, Éva-Lena Berglund och Dennis Arvidsson, har nu förtjänstfullt ombesörjt att attiraljerna från internernas fritidsverksamhet kan visas.

Med bohuslänska hälsningar
J O Rune Hasslöf (som tagit bifogat foto)"

Utställningen är öppen de två kommande helgerna lörd-sönd kl 11-14.  Passa på att se den!  //

Ett annorlunda Valborgsfirande

 Efter tre år på Svenskholmen hade Uddevallas Valborgsfirande fått en ny arena då firandet flyttade in till centrum. Kommunfullmäktiges ordförande Alf Gillberg höll traditionsenligt talet till våren. Stadsmusikkåren spelade lite väl anonymt kan jag tycka, där de stod bakom stora delar av publiken.

 Den entusiastiska körledaren Emma Osbeck och hennes stora kör Joyvoice märktes och hördes desto mer.

 Ett långt potpuri med kända låtar gjorde att Järnbron gungade i takt till musiken.

 Mycket folk hade samlats i det vackra men småkyliga vädret.

Konstnären Carin Pleiningers ballonger smyckade Bäveån både på vattnet och över detsamma. Och den som dröjde sig kvar till mörkrets inbrott kunde också få se att det var belysning i ballongerna. Någon Valborgseld fick vi dock inte se.  //

Uppdatering Träbron

Kropps herrar kvar i division 1

Idag hade Kropps herrar chansen att stanna kvar i division 1. De vann första kvalmatchen på bortaplan mot Skövde med 25-18 och vid vinst hemma idag skulle saken vara klar. Och sakta men säkert drog grabbarna ifrån och segern var aldrig hotad. 29-23 blev slutresultatet. Bäst i Kropps var Fredrik Cervell med åtta mål och målvakten Lukas Stomvall. Skönt att grabbarna klarade av pressen. //

Uddevallabloggen firar 10-årsjubileum

I all tysthet passerades Uddevallabloggens tionde födelsedag förra fredagen den 21 april. Jag missade det helt enkelt själv. Och så åkte jag till Tyskland i måndags och aviserade bloggpaus några dagar, men så blev det inte. En anonym person utfäste en belöning på 25 000 kr till den som kunde lämna sådana tips att förövarna på Strandpromenaden kunde ställas till svars. Det inlägget har gått direkt upp till första plats på bloggtoppen, dvs de mest lästa blogginläggen på Uddevallabloggen och petade därmed ner inlägget om Karl XII till andra plats.

16699 personer har till ikväll läst det inlägget och det har delats på Facebook 183 gånger och det är så klart det som gjort att så många har läst inlägget.

Och det har givit resultat, tips har kommit in men dessa är överlämnade till polisen. Såklart kan jag därför inte berätta något om det utan vi får hoppas att polisen kan klara upp det.  //

Uddevalla Småindustrihotell rivs

Foto Kjell-Åke Lanestam.

Nu rivs Uddevalla Småindustrihotell vid Packhusgatan. Tack vare att Uddevalla Stadsfullmäktige beslutat att bygga huset så kunde en ny hyresgäst flytta in väldigt snabbt. Det var Max Schwab, som flytt undan Hitlers judeförföljföljelser på 1930-talet. Han flyttade in i byggnaden med sitt nybildade SKAPI (Skandinaviska Pipfabriken). Schwab kom från en familj som producerat rökpipor i generationer.

Småindustrihotellet har genom åren hyst många olika företagare så man kan utan vidare konstatera att ide'n med ett småindustrihotell blev en klok satsning av Uddevalla stad.

25000 kr för tips om vilka som vandaliserat Strandpromenaden

En privatperson som vill vara anonym skriver så här till Uddevallabloggen:

"Hej Gunnar!

Alla är upprörda. 

Jag är villig att skänka 25000 till den som kan lämna upplysningar så att de skyldiga kan ställas till ansvar.

Du har ju bra möjligheter att föra ut detta budskap via bloggen."

Och det är härmed gjort. Tips kan lämnas till polisen eller Uddevallabloggen för vidare befordran till polisen.

Nyrenoverad busshållplats vandaliserad

Busshållplatsen vid Ålandsvägen byttes ut för bara någon vecka sedan mot en alldeles ny. Västtrafik hade inte ens hunnit sätta upp namnskylten på hållplatsen förrän den vandaliserad. Igår kväll var den hel och idag ser det ut så här. Två stora stenar ligger kvar inne i hållplatsen.  //

Omfattande skadegörelse längs Strandpromenaden - bryggan avstängd

Natten till idag har det ägt rum en omfattande skadegörelse längs större delen av Strandpromenaden från Lindesnäs och in mot staden.

Vid parkeringen vid småbåtshamnen Rödön har den här bilen vandaliserats. Vindrutan sönderslagen sannolikt med den stenen som fortfarande ligger kvar på biltaket.

Mellan småbåtshamnen och in mot Gustafsberg har en lampa slagits sönder. Utanför Snäckan har flera blomkrukor välts omkull och även parkbänkar tippats på ända. De flesta skräpkorgar från Lindesnäs och in till staden har tippats omkull.

 Den största skadegörelsen ur ekonomisk synvinkel har skett på den 550 meter långa träbryggan längs
Hästepallarna. Detta är inga småungar som gjort utan det har krävts stor styrka för att lyckas vrida omkull inte mindre än 10 lyktstolpar på den här sträckan.

Man får intrycket av att det är en fyllefest som urartat och att man under natten "arbetat" sig inåt mot staden. Det är inte en mans verk och därför vet säkert flera vilka förövarna är. Vi får hoppas att någon har kurage nog att träda fram så att förövarna får ta sitt ansvar.

Kommunens personal var tidigt på plats och har nu tvingats stänga av träbryggan. Det är i nuläget oklart hur länge avstängningen kommer att vara.  //

Om akut sjukvård vid en olyckshändelse i Munkedal 1920

Bohuslandstinget bildades 1863 och dess första stora uppgift var att förbättra sjukvården. Rent konkret gjordes det genom att Uddevalla fick ett länslasarett som stod klart 1866. Ett stort lasarett för hela Bohuslän med akutsjukvård. Men hur fungerade den i praktiken?

Jag skall försöka beskriva det genom att dela med mig ett utdrag ur man fars dagbok. Hans pappa var statare under Torreby (Munkedal), mamman hjälpte till så gott det gick. Bl a födde hon upp kycklingar som hon sålde till gården.

Förutom det hade hon två pojkar att ta hand om. Året är 1920. Den äldste pojken var Einar född 1912, dvs åtta år och så min far Kalle, född 1915, dvs fem år.

Min far satt på gamla dar och skrev dagbok om sitt liv. Den är förstås nu guld värd. Vi går direkt in i handlingen:

"Under denna tid inträffade några händelser som man helst vill glömma. Min bror hade trampat på en rostig spik och fått blodförgiftning i foten och kunde inte gå ut. Jag var med mor ute på vägen och hittade något som såg ut som en patron. Jag tog hem den till min bror, som upptäckte något vitt i botten. Han tände en tändsticka och körde in i hylsan varvid det hela exploderade med en fruktansvärd knall, vi stod ju inne i köket. Det visade sig senare vara en dynamittändhatt, på den tiden gjorda av brons, som splittrades hemskt.

Mor fick vira in Einars trasiga hand så gott det gick och springa de 3 kilometrarna ner till gårdskontoret för att få tag i far varefter han fick ta häst och kärra och köra Einar och mor den 1 mil långa vägen till doktor Sundberg i Munkedal.

Han kunde inte göra mycket åt det, annat än förbättra bandaget och remittera till Lasarettet i Uddevalla. Mor och en gråtande Einar fick sätta sig på tåget och åka dit. Mor var klädd i vardagsdressen, hon hade ju ej fått tid att sätta på sig något annat. De kom lyckligt dit och Einar blev omhändertagen av en läkare, som hette Forsell. Denne hade rykte om sig att vara sur och ilsken, men bevisade motsatsen den här gången.

Han opererade foten, klippte ren de trasiga fingrarna och sydde ihop ändarna. Halva tummen och hälften av lång- och ringfinger på vänstra handen hade gått all världens väg. Vidare hade han fått en flis i ena ögat. Detta kunde inte doktorn göra något åt utan han ville att hon omgående skulle åka till Sahlgrenska i Göteborg.

När mor förklarade att hon inga pengar hade till detta tog han resolut fram plånboken och överlämnade pengar till resan, utan återbetalningskrav. Detta var ju en vacker gärning mot en fattig statarhustru.

När hon kom till Göteborg var hon väl ganska vilsen, komma dit med en grabb som hoppade på ett ben och handen i paket var väl inte så lätt. Hon träffade en herre, som väl tyckte det var synd om henne så han skaffade en taxi och tog upp pengar och betalade resan för henne, så nog finns det snälla människor alltid.

Flisen i ögat plockades ur men efterlämnade ärr, så det blev starr så småningom. Jag fick inte så mycket som en skråma vid detta tillfälle trots att jag stod bredvid, men fönsterrutorna i köket sprack och det var blodstänk överallt. Bitar av naglarna satt inborrade i taket så det var rent ruskigt.

Einar kom snart över det hela och blev samma sprakfåle igen".

Einar Klasson 1912 - 1979

Så långt min fars anteckningar om denna olyckan. Vår familj umgicks mycket med Einar och hans fru Greta när jag växte upp. Greta var handlarns dotter i Stora Höga och Einar jobbade förstås i affären. Jag minns hans trasiga hand och en lätt skelning efter flisen i ögat.

Min far blev urmakare i Uddevalla och när han hade sina tre veckors semester bodde vi hos Einar och Greta i Stora Höga där fars och min roll vara att köra ut varor från affären till sommargästerna. Jag minns särskilt den lilla flaklastbilen som tutade varje gång man vred ratten åt vänster.  //