Vattenfallet och Strömdalen

Det här vykortet från 1906 har Olle Lundgren skickat mig. Vattenfallet och Strömdalen är texten och förlaget är Uddevalla Musikhandel. Vattenfallet är förstås Strömbergsfallet. Berget med huset högst upp är Håljuteberget. Vägen som skymtar är Strömbergsgatan. Den heter idag Asplundsgatan. //

Mer om Väst-Expo

Insänt av Olle Lundgren:

"Gunnar!

När jag såg blogginlägget om Väst-Expo kom jag att tänka på att jag hade några bilder som kanske kunde vara av intresse som jag bifogar.

Bildkvaliteten är inte den bästa, jag hittar inte negativen utan detta är inskannade papperskopior i format 6x6. Jag tror att det är på Väst-expo årgång 1954 som jag tagit bilderna. Dom intressanta (och kvalitetsmässigt bästa) är dom på roboten som jag tror hette Zabor. Om jag minns rätt kunde "han" röra på armar och ben och jag tror också "han" kunde "tala". År 1954 var ju inte transistorn uppfunnen så "han" måste ha styrts med reläer och/eller elektronrör.

Det skulle vara skoj om någon annan har minnen av och information om Zabor.

Hälsningar

Olle"

Hästpolo

Modevisning  //

Mer om läroverket

Insänt av Olle Lundgren. Bilder Jan Aronsson.

"Gunnar!
I mitt förra mail gjorde jag den kommentaren att magister Larsson hade ett sjätte sinne när det gällde läroverkets utbyggnad, men när jag såg den bild Du hade tagit fram förstod jag mer och mer hans synpunkter. Jag har sedan dess försökt att hitta bilder och fakta om byggnadens ombyggnadshistoria och fått fram att det skedde två ombyggnader innan den stora ombyggnaden 1983 då det verkligen blev ett "monstrum" som jag ser det.

Den första ombyggnaden skedde 1912 och jag utgår från att den bild Du visade är tagen mellan 1912 och ca.1930 då nästa ombyggnad skedde. När man jämför den med bilder på den ursprungliga byggnaden så instämmer jag helt med magistern. Efter 1930 så tycker jag den är betydligt bättre även om jag tycker att den ursprungliga versionen från 1862 är bra mycket vackrare. Tyvärr är bilden "efter 1930" tagen i ett grodperspektiv som jag tycker överdriver flyglarnas storlek.
Hälsningar
Olle"

En Uddevallabild från 20-talet

Insänt av Olle Lundgren:

"Gunnar!

Under mitt eviga sorterande av papper (never ending story) hittade jag ett gammalt tidningsurklipp från troligen sent tjugotal i någon av tidningarna, som jag tror kan vara av intresse för en större publik.

Jag tycker det ger en rolig bild av Uddevalla på den den tiden, inte minst att Magister Larsson var en föregångare till Bengt Grieve (helsikerött och kalvhjärnegrått) samt att han tydligen hade ett sjätte sinne för utvecklingen av läroverksbyggnaden, som han karakteriserar som ett monstrum. Personligen tycker jag kanske inte att den beskrivningen stämmer på det läroverk där jag själv tillbringade åtta år, men väl på dagens version.

Håll till godo!
Olle"
- - - - - - - - -

UDDEVALLARE

”Uddevalla är bekant för sin frånvaro av vackra hus”, påstår en inhemsk, och man kan inte med bästa vilja i världen motsäga honom.

Dock, enformigt kan man ej kalla byggnadssättet, så mycket är säkert. Skådar man en gata i hela dess längd, får man intryck av en underbar färgblandning: litet grönt hus, stort skärt hus, hus i gulockra, hus i helsikerött, kalvhjärngrå envåningslänga, rödbrun träkåk, modern villa med brokiga krusiduller o.s.v tills det tvärt tar slut i en grå bergvägg, som de flesta gator göra här, ty samhället ligger som i en kittel, där västkustvinden virvlar runt och där uddevallarna gå i kretsgång runt sig själva.

Det vilar västanfläkt över staden, bakom de blåsvarta bergryggarna anar man saltan hav, och kajerna utmed ån försilvras av västerhavets rika fiskefänge.

Husmödrarna påstå eljest att Uddevalla är en dyr stad, att det rentav lönar sig att fara in till Göteborg för att göra uppköp till vinterbehov, men det får stå för deras egen räkning – en liten lustresa är alltid trevlig för en jäktad husmor och rotfrukter m.m. en behaglig förevändning för storstadens lockelser.

Eljest finns det många och fina bodar i Uddevalla, som senteras livligt av landsorten omkring. Och torgdagarna får man se det rörliga livet från gamla tider, med hästskjutsar på inkörsgårdar, hopar av besinningsfullt politiserande lantmän med snugga, buss och övliga tillbehör samt möjligen en liten ”ordväxling” i den rörligare stilen så där längre fram på dagen efter hämtningsäventyret med den obligatoriska unikaasken eller kassen. Detta hör dock till undantagen. Att v a r a uddevallare förpliktar.

Mitt på stora torget sitter Carl X till häst. Han tycks rådgöra med Dahlbergh, som står bredvid med motboken och vänder sig mot gamla kungshuset i vars källare tolvte Carl balsamerades på vägen från Norge och som tagits i bruk till litet av varje, senast till spritcentral. Kungen och Dahlbergh dryfta förhållandena, medan torghandeln florerar runtomkring.

Vi passera ett hus där den bekante Albert Andersson i Uddevalla opererade på sin tid. Det var han som lärde landet att annonsera. Han hade allting på lager, från liktornsplåster till lokomobil. Med en respektfull blick vandra vi vidare och komma till ett märkligt hus: läroverket. En snygg fasad , som vänder mot ett litet torg. Synd att huset ej räckte till, utan måste tillbyggas! Det har blivit ett monstrum. Varken det ena eller det andra passar ihop. En blandning av ”en Gedebuck og en Kanariefugl” - synd på det blivande statsläroverket!

Medan vi är i färd med husesyn kasta vi våra blickar uppåt ett högt berg, där en medeltida borg tycks ha vuxit direkt upp ur graniten. Mäktig står den och sträcker sina krenelerade torn mot den vintriga, grå molnmassan. En kvarleva från gångna tider? Minnet om en gammal ätt? Som svar måste vi skvallra litet om en originell gammal uddevallare.

Han var riddare. Riddare av pennan. Och han förtjänade bra nog på sitt jobb. Han var urledsen på alla lilleputtförsök till husbygge i ”borgstil”, på ”hallar” och smånäpna torn. Han sade: ”Jag vill bygga en borg ovan staden. En riktig borg. Jag vill visa hur en borgbyggnad bör se ut!” Sade och gjorde. Och borgen blev till i stor stil, slukade kapital, men uppfyllde sitt ändamål. Uddevallarna fick se hur en borg bör se ut. Där fanns vindbrygga och fästningskrön, källarsalar och vapensal, där inbjudna bespisades och remmare tömdes. Lönngångar saknades ej, och i lönnrummen fann den fantasifulle riddaren av pennan och saxen en skön tillflykt undan dagens id.

Nu är borgherrn borta, och borgen står skäligen övergiven. Ett ståtligt minnesmärke över en mänsklig nyck. Ett hem för trötta journalister hade den originelle, gamle en gång tänkt sig. Men det blir ju sällan som man tänkt! För resten var det knogigt not att ta sig ditupp – kanske hade ingen orkat dit, en gång!


Magister Larson"

1958 års studenter på återbesök i hemstaden

I dag hade jag nöjet att guida en grupp som tog studenten vid Uddevalla Högre Allmänna Läroverk 1958. Flertalet av dem är i dag bosatta på annat håll än Uddevalla. Det var Olle Lundgren som bjudit in mig. Olle har medverkat här på Uddevallabloggen tidigare. Han står längst till höger i övre raden. Och vädret var förstås helt fantastiskt.//