Några minnen från mina år vid Bohusläns museum

Den 2 juni 1984, exakt på dagen 40 år sedan, invigdes Bohusläns museum. Jag var där och överlämnade en blomma från nybildade Uddevalla Hembygdsförening till museichefen Carl Cullberg. Museet skulle ha en utställning om länets hembygdsföreningar och Uddevalla hade ingen. Därför tog jag initiativet till bildandet av föreningen den 21 mars 1984. Så föreningen var i sista stund representerad vid den första utställningen.

Då jobbade jag alltjämt på Bohusläns regemente. Men så beslutade riksdagen 1989 att lägga ner regementet. För mig var det inget alternativ att stanna kvar i Försvarsmakten vilket jag hade kunnat.

Jag var på några möten med Trygghetsstiftelsen där jag fick tala om vilka intressen jag hade och vad jag hade för tankar. Plötsligt blev jag uppvaktad av några styrelsemedlemmar i Folkrörelsearkivet (idag Bohusläns Föreningsarkiv). De undrade om jag ville bli chef för arkivet? Vad hade jag för alternativ? Jag tackade ja och i slutet av februari 1991 befann jag mig med kort varsel på min nya arbetsplats som har lokaler på Bohusläns museum. Jag skall här inte gå in för mycket om min tid vid arkivet, men två år senare blev jag tillfrågad av den nye museichefen Hans Manneby om jag kunde tänka mig att på deltid bli säkerhetsansvarig vid museet. Efter att min arbetsgivare godkänt det var jag anställd vid Bohusläns museum på 15 %.

En av arbetsuppgifterna blev att säkra upp konsten i Johnsonsamlingen. Den samlingen ägs av Uddevalla kommun och var en betydande anledning till att Uddevalla kommun gick in i Stiftelsen Bohusläns museum (egentligen Stiftelsen Länsmuseet i Göteborgs och Bohus län).

Den samlingen är värd många miljoner och säkerheten var minst sagt bristfällig. Säkerhet är sällan prioriterad i budgetarbetet. Men jag överlistade museichefen med ett räkneexempel. Jag höll vid den tiden på med att ordna upp Gustafsbergsstiftelsens arkiv. Samtidigt så lanserade Volvo sin S 80-modell. Volvo hade bjudit in sina försäljare från hela världen. Efter att ha provkört Volvobilarna i Västsverige kom hela armadan med bilar till Gustafsberg för att äta lunch på badrestaurangen. På skolgården parkerade därför 40-50 nya Volvobilar under bevakning. Jag fick höra vad priset på de nya bilarna skulle bli. Samtidigt fick jag nys om priset på en 1600-talstavla som nyligen gått på auktion. Museet hade en av samme konstnär.

Jag gick till museichefen och bad honom komma med ut i Johnsonhallen. Jag hade med mig en avbitartång och demonstrerade för museichefen hur lätt jag skulle kunna klippa av vajrarna som den dyra tavlan hängde i. Sedan frågade jag honom om han kunde räkna ut hur många nya Volvo S80 man kan köpa för värdet av denna tavlan. Det visste han förstås inte och när jag sa 40 bilar så utbrast han: Så kan vi ju inte ha det! Jag fick pengar till säkerheten vid nästa budgetarbete.

Från 1 januari 1998 gick jag över på heltid till Bohusläns museum. Min roll blev "samordnare för intern service" som den formella titeln var. När folk frågade brukade jag säga administrativ chef för att det skulle bli begripligare. I jobbet ingick förutom säkerhet personalansvar, fastighetsansvar, it-ansvar mm.

Men förutsättningen att jag skulle ta jobbet var att museet anställde en ekonom, vilket också skedde.

Ett projekt som jag är lite mallig över är byggandet av gradängerna. Här var tidigare ett stort hål ner till bottenvåningen och vi hade snart märkt att Hyllan var en naturlig plats för diverse olika aktiviteter, exempelvis tal vid invigningar. Då stod publiken runt den stora öppningen. Idén var inte min utan jag uppsnappade att kollegan Eva Göransson vid något tillfälle sagt att man borde bygga över öppningen med en läktare.

Jag gick och tänkte på det ett tag och vid ett möte med museistyrelsen frågade jag dem om de ville följa med ut till Hyllan och titta på en sak. De följde med och jag presenterade idén. Det blev ett rungande ja på stående fot från en enhällig styrelse trots en budgetökning med 200 000 kr.

Vi anlitade arkitekten Jan-Olof "Jalle" Jarlöw som ritade gradängerna. Och om någon undrar varför inte varje bänkrad har ryggstöd (jag fick den frågan mycket i början) så beror det på att då hade vi fått en bänkrad mindre. Gradängerna används flitigt idag.

Under gradängerna fick man en användbar utställningsyta.

Foto Bohusläns museum. Så här såg det ut innan vi byggde gradängerna.

Ett megaprojekt blev byggandet av den nya konsthallen. Projektet började med att museichefen hade träffat en person som "ville göra något" för Bohusläns museum. Han bad oss i ledningsgruppen att fundera över om det var något vi önskade?

Det var inte lätt att komma med idéer då vi inte visste vem det var som ville göra något för museet. Konsthallschefen hade fått nys om att en Carl Wilhelmssontavla skulle säljas på Bukowskis i Stockholm. Utropspriset var 500 000 kr. Kunde det vara något? Som tur var ägarna till tavlan oense så det blev ingen auktion. Vi fick veta vem den mystiske mannen var. Ingen mindre än Uddevallasonen Percy Barnevik. Det var i diskussionerna med honom som idén till en ny konsthall dök upp.

Efter att Percy lättat på plånboken mer än en gång, visade det säg att pengarna räckte ändå inte. Uddevalla kommun och Västra Götalandsregionen fick också gå in med pengar. Den slutliga kostnaden blev 10,7 miljoner kr.

Det utlystes en arkitekttävling som vanns av Alexis Pontvik. Resultatet blev en ganska platt byggnad och jag minns när kommunens projektledare Jan-Åke Eriksson sa: I Bohuslän bygger vi inga hus med platta tak. Men så blev det.

Bygget genomfördes av Uddevalla kommun som till skillnad mot Bohusläns museum kunde lyfta momsen.

Uppe i taket på konsthallen hänger det fyra väggar i vajrar. Väggarna kan sänkas ner och det kan på det sättet bilda flera rum i konsthallen då väggarna är nere. Det kändes så där att väggarna skulle hänga där enbart i sina vajrar så jag propsade på att vi skulle säkra upp med sprintar undertill om något skulle hända. Så blev det, sprintarna syns på bilden.

På hösten 2007 avled Jan Fogelin som var förvaltande direktör för Gustafsbergsstiftelsen. Jag hade bra arbetsuppgifter och bra lön på Bohusläns museum och blev därför väldigt förvånad då kommunstyrelsens ordförande Staffan Cronholm ringde och frågade mig om jag kunde tänka mig att efterträda Fogelin? Efter något dygns betänketid tackade jag ja, trots att jag fick gå ner ordentligt i lön.

De första tio månaderna jobbade jag kvar på halvtid på Bohusläns museum samtidigt som jag skulle rodda Gustafsbergsstiftelsen. Jag brukar säga att under de månaderna jobbade jag halvtid på Bohusläns museum och heltid på Gustafsbergsstiftelsen. Det var ju inte hållbart så jag var tvungen att säga upp min tjänst på museet. Då blev jag av med min halva avtalspension som jag fått av Västra Götalandsregionen dit museet då hörde. Som tur var jobbade min fru heltid på museet och det blev vår räddning.

Det blev sammanlagt drygt 17 år på Bohusläns museum och jag har många minnen därifrån. Sedan blev det drygt 14 år på Gustafsbergsstiftelsen, men det är en annan historia.   ///