Axel Emanuel Holmberg - fornforskare och gamäng

Axel Emanuel Holmberg 1817 - 1861

Många känner säkert till Axel Emanuel Holmberg och kanske har hans böcker BOHUSLÄNS HISTORIA OCH BESKRIVNING som kom ut 1842-1845. En omarbetad upplaga av Gustaf Brusewitz kom ut 1867.

Jag har haft dessa böcker i bokhyllan i många år men aldrig fördjupat mig i vem författaren var. Sammanfattningsvis kan man säga att han tog prästexamen 1840 och tilldelades ett pastorat i Bullaren. Som sådan avporträtterades han av författaren Emelie Flygare och han försåg henne med en hel del stoff till sina romaner.

Ur Wikipedia: Den ansågs länge som den främsta svenska landskapsbeskrivningen. I hans efterföljande verk Skandinaviens hällristningar 1848-1849 redovisade han alla då kända hällristningar. Andra forskningsverk av hans hand är Om Skandinavien och dess innebyggare (1849), Hasslidalen (1851), Nordbon under hednatiden (1852-54) samt Dragmarks kloster och sagan om Axel och Valborg (1856)

Det låter ju som han var en lärd person som ägnade all sin kraft åt historien. En annan bild om honom hittar jag i C.R.A. Fredbergs, DET GAMLA GÖTEBORG, del III.

Vi kommer in i handlingen på Känsö, en ö som var en karantänstation för Göteborg. Jag har själv varit där på en militärövning 1964, då jag gjorde lumpen. Holmberg hade kommit med båt från Hamburg där det förkommit kolerasmitta och därför fick fartyg lägga till och gå i karantän på Känsö.

Så här skriver Fredberg på sidan 886-887:

Denne Axel Emanuel Holmberg var en ganska egendomlig samt på ett sådant ställe och under sådana omständigheter alldeles ovärderlig passagerare. Icke nog med att han var en upptågsmakare av första ordningen, outtröttlig att hitta på galenskaper av alla möjliga slag, han var kortkonstnär, anekdotberättare, lekarrangör och även passande i damsällskap. Han satte genast till alla sina lustigheters segel, och den matros, som bestridde karantänsvakten inom lasarettet vid tillfället, anmärkte att "luften därinne aldrig förr skakats av så. dana skrattsalvor".

Påföljande dagar fann Holmberg i den rådande varma och vackra väderleken ett sådant behag i livet i parken under promenaderna där, att han greps av begäret att få karantänstiden förlängd med ytterligare ett dygn utöver de förut bestämda, och han hade för vinnande av detta ändamål ett vapen i hand, som ingen av oss andra kommit att tänka på, men vilket vi med någon förvåning förnummo, då en eftermiddag när "praktikan" skulle meddelas, Holmberg hos karantänschefen anmälde, att vi passagerare med ångaren "Malmö" hade uppehållit oss en dag längre i Hamburg än passagerarne med "Hamburger Paket" och begagnat en senare lägenhet till Köpenhamn,  ehuru allas pass voro samtidigt utfärdade. Detta förhållande kunde icke förnekas, icke ens av engelsmannen, wilken hade mest bråttom att komma in till Göteborg, och följden ar denna Holmbergs anmälan var, att hela sällskapet fick stanna ett dygn längre i karantän. Denna underrättelse väckte till att börja med mindre anklang hos passagerarna, men då Holmberg lovade att han skulle uppbjuda hela sin förmåga att hålla den därför skadelösa, inträdde åter lugn och belåtenhet.

Holmberg höll redligen sitt löfte. "Vid *praktikan på eftermiddagen förklarade alla sig vara mycket Mallina med karantanen och Holmbergs påhitt att förlänga densanchet at sejouren slutade med att några av passagerarne vid ankomsten Göteborg inbjödo Holmberg till en festlig kollation på Lorensberg, vilken slöt så sent som möjligt. 

Så roligt, som detta sällskap tydligen hade det, ha väl inte alla som råka ut för malheuren att "ligga i karantän", i synnerhet om någon kolerasjuk är med. Men Känsö fagra och friska natur, dess leende park och höga klippor, varifrån blicken oskymd fångar Kattegatts väldiga vidder, är högeligen ägnad att trösta dem, som av karantänslagarna tvingats hit.   ///