Kattfestival på Bohusläns museum

Idag var det stor festival för alla kattälskare på Bohusläns museum. Massor av arrangörer av olika slag, utställningar och program.

En programpunkt som för mig var särskilt intressant var när Jan Uddén berättade om Gustafsbergskatten Dobby.

Bakgrund och flytten till Gustafsberg

• Katten föddes 2014 i Jörlanda och bodde ursprungligen hos Josefin och hennes familj på Kapelle.

• En konkurrenssituation uppstod i det ursprungliga hemmet på grund av en hund vid namn Tyron och en äldre honkatt, vilket tros vara anledningen till att katten började vandra.

• Katten dök första gången upp hos Jan och Sofie i Gustavsberg i juni 2020 genom att hoppa in genom ett öppet sovrumsfönster.

• Trots att han behövde passera en trafikerad väg för att ta sig från Kapelle till Gustafsberg, lyckades han navigera säkert mellan platserna under flera år.

Fysiska särdrag och karaktär

• Katten är en röd, kastrerad hane som beskrivs som en lyxlirare med ett stort ego.

• Han har specifika fysiska drag såsom stora öron, ovanligt stora tassar och vita partier på bakbenen som liknar stövlar.

• Karaktärsdrag som lyftes fram inkluderar att han är mycket social när det passar honom, men också egocentrisk i sitt beteende.

• Han spinner mycket högt och fäller päls året runt, vilket beskrevs som typiskt för röda kastrerade hanar.

• Han uppskattar att bli borstad med hårda borstar, särskilt vid munvinklarna där katter markerar revir, och kan bli nästan förlamad av njutning vid behandlingen.

Medicinska incidenter och äventyr

• Under sina äventyr har katten råkat ut för flera skador, bland annat en allvarlig incident där han svalde en fiskekrok vid en brygga.

• Fiskekroksincidenten krävde en öppen bukoperation efter att försök att avlägsna den via halsen misslyckats.

• Han har även opererats för ett långt grässtrå som fastnat i tårkanalen, vilket resulterat i en bestående deformation i ögat.

• Josefin berättade att familjen vid flera tillfällen fått hämta hem honom från olika platser, bland annat efter att han hittats av döttrarna under skolutflykter eller vid studentmottagningar.

Socialt umgänge och interaktion med människor

• Dobby är känd på Gustafsberg för att söka upp folksamlingar och har observerats mingla vid bröllop och fester vid Societetsalongen.

• Han deltar gärna i aktiviteter som Lego-bygge och lekar med dockvagnar, och han har även setts följa med på guidade turer i området.

• Ann-Marie och Gunnar berättade att katten ofta hoppar in genom deras köksfönster och tillåts vistas på matbordet.

• Det har inkommit rapporter från badgäster om att katten stulit mat från deras picknickar, och han har även setts leta efter mat vid restauranger under julbordstider.


Jaktvanor och matpreferenser

• Dobby beskrivs som en skicklig jägare som fångar både fåglar och gnagare, trots att Jan som fågelskådare egentligen ogillar detta beteende.

• Han har vid flera tillfällen tagit in byten, såsom stora vattensorkar, i Jan och Sofies sovrum under natten.

• Hans matvanor är selektiva och förändras över tid; han har tidigare uppskattat makrill i tomatsås men har på senare tid blivit mer kräsen.

Nuvarande boendearrangemang och grannsamverkan

• Dobby har gradvis flyttat sitt fokus från Jan och Sofie till grannarna Gunnar och Ann-Marie, som nu fungerar som en sorts dagfamilj.

• Josefin och hennes familj valde till slut att låta Jan och Sofie adoptera Dobby officiellt eftersom han tydligt visade att han inte ville bo kvar i sitt ursprungliga hem.

• Boendet är nu ett delat arrangemang mellan flera grannar i två hus, där katten rör sig fritt mellan lägenheterna.

• Gunnar och Ann-Marie har anpassat sitt hem för katten genom att köpa en speciell sovplats utomhus, en iglo, som planeras att uppgraderas med värmedyna.

• Konceptet med att dela på en katt mellan grannar fungerar mycket bra och är en praktisk lösning för alla parter.

///

Kvartersbränderna i Uddevalla 1859–1871 – när staden återigen härjades av stora eldsvådor

 

Kartskissen är hämtad ur Sten Kristianssons Uddevalla stads historia och är ett intressant historiskt dokument. Den visar hur stora delar av Uddevallas centrala bebyggelse återigen förstördes av eld, trots att staden hade återuppbyggts efter den katastrofala stadsbranden den 29 juli 1806.

Mellan 1859 och 1871 eldhärjades omkring tio kvarter i centrala Uddevalla. De värsta bränderna inträffade 1859, 1860 och 1871. Även 1864 drabbades staden av en betydande brand.

Det anmärkningsvärda är att 1807 års stadsplan, med bredare gator och ett regelbundet gatunät, inte hade lyckats undanröja risken för omfattande eldsvådor.

Den stora femkvartersbranden den 26 april 1859

Detta var en av Uddevallas mest förödande bränder under hela 1800-talet, endast överträffad av 1806 års katastrof.
Elden härjade kring Drottninggatan och spred sig över ett stort område, både norr och söder om Bäveån.

De drabbade kvarteren var:

Thorild
Koch
Hegardt
Bagge
Dagson, söder om Bäveån

Enligt en sammanställning förstördes 26 fastigheter. Det betyder inte nödvändigtvis 26 byggnader, eftersom en fastighet kunde omfatta flera hus och ekonomibyggnader.

I Sten Kristianssons historiska krönika anges att branden ödelade sex kvarter, medan andra sammanställningar och kartskissen anger fem.

Regementshuset brann ner

En särskilt intressant uppgift finns i Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns historia och beskrifning.
Där berättas att Bohusläns regementes hus, ett tvåvånings stenhus i hörnet av Kungsgatan och Västerlånggatan, förstördes vid branden 1859.

Efteråt köpte regementet i stället ett tvåvånings trähus vid Aspelundsgatan, vilket inreddes för bland annat arkiv, bibliotek och musikverksamhet.

Det är ett värdefullt konkret exempel på att även stenbyggnader kunde gå förlorade i dessa bränder.

Hus som uppfördes efter branden

Hegardt 10, Kålgårdsbergsgatan 7

Huset uppfördes 1860, året efter branden. Det är därmed ett tydligt exempel på hur den förstörda stadsmiljön återuppbyggdes.

Byggnaden fick så småningom en intressant egen historia. Samfundet Myrstacken bildades här 1878, och 1911 byggdes huset om i jugendstil.

Även Kullgrenska huset vid Norra Hamngatan och Norra Drottninggatan hör till återuppbyggnaden efter 1859 års brand.

Branden den 10–11 maj 1860 – rådhuset hotades

Knappt tretton månader efter femkvartersbranden var det dags igen.

Natten mellan den 10 och 11 maj 1860 utbröt en omfattande eldsvåda i kvarteren väster om Kungstorget.

De drabbade kvarteren var Banken och Åberg.

Branden blev så våldsam att elden nådde rådhusets västra flygel. Taket fattade eld, men branden kunde hejdas innan hela rådhuset förstördes.

Det har uppgetts att spår efter branden fortfarande kan finnas på rådhusvinden. Det vore särskilt intressant att undersöka vid en byggnadshistorisk inventering.

Även lindarna utmed Bäveån i det aktuella området brandskadades. Enligt lokalhistoriska uppgifter överlevde flera av dem och stod kvar i mer än hundra år.

Branden påverkade också affärslivet. Hallmans bokhandel flyttade efter branden till det välkända hörnet, enligt Kristianssons krönika.

Branden i kvarteret Bilde 1864

Den här branden är betydligt mindre känd än de övriga.

I Bohus Läns Tidning den 30 december 1864 finns enligt en tidigare sammanställning en uppgift om att flera byggnader i kvarteret Bilde skadats svårt av eld.

Här är det viktigt att skilja på publiceringsdatum och själva branddatumet. Den 30 december är ett belagt datum för den uppgivna tidningsnotisen, inte ett säkerställt datum för brandens utbrott.

Den stora branden 1871 – 28 fastigheter förstördes

År 1871 drabbades Uddevalla återigen av en omfattande eldsvåda.

Branden härjade i kvarteren Gyldenlöwe och Sundberg, i den norra delen av stadskärnan.

Enligt de historiska sammanställningarna förstördes 28 fastigheter. Det innebär att branden var minst lika betydelsefull för stadens bebyggelse som den stora branden 1859.

Arkeologerna har hittat spåren efter branden

Här finns ett särskilt intressant källmaterial som kan användas för att fördjupa historien.

Bohusläns museum genomförde 2015–2016 en arkeologisk förundersökning i kvarteret Sundberg.

Resultaten publicerades 2019 i rapporten Kvarteret Sundberg – Livet vid norra tullen under 1700-talet, författad av Niklas Ytterberg.

Undersökningen visade att det fanns rikligt med brand- och raseringslager från 1871 och en senare brand 1990.

Arkeologerna kunde också urskilja en tydlig förändring mellan byggnadslämningar från tiden 1806–1871 och dem som tillkom efter branden 1871.

Bland fynden fanns tegelmurar, murstenar och rustbäddar från den senare bebyggelsen.

Detta är ovanligt värdefullt eftersom vi här har fysiska spår i marken som kompletterar historieskrivningen.

Rapporten innehåller dessutom en stadskarta från 1890 där arkeologerna markerat påträffade byggnadslämningar.

Vad berättar Kristianssons kartskiss?

Kartskissen är särskilt värdefull eftersom den visar brandernas geografiska utbredning, inte bara deras årtal.

Det framgår bland annat att:

1859 års brand berörde ett sammanhängande område och även nådde bebyggelse på andra sidan Bäveån.
1860 års brand låg i anslutning till Kungstorget.
1864 års brand drabbade ett mer begränsat område.
1871 års brandområde låg längre norrut i stadskärnan.

En detalj som förtjänar uppmärksamhet är att flera kvarter på skissen innehåller både svarta fält och vita fält med årtal. Bildtexten anger att skissen visar de kvarter som härjats, men den förklarar inte exakt hur svårt varje enskild fastighet skadades. Därför bör man inte utan vidare tolka varje markerat kvarter som totalt nedbrunnet.

Varför fortsatte Uddevalla att brinna?

Efter 1806 års stadsbrand hade Uddevalla fått ett nytt och mer regelbundet gatunät.
Bredare gator och öppnare stråk skulle minska risken för att en brand spred sig från kvarter till kvarter.

Ändå inträffade dessa stora eldsvådor.

Det fanns flera förklaringar:

Trähusbebyggelsen.

 Staden bestod fortfarande till betydande delar av trähus, ofta med uthus, vedförråd, stall och andra byggnader inne på gårdarna.

Uppvärmningen. Eldstäder, skorstenar och öppen eld innebar en ständig antändningsrisk.

Brandförsvarets begränsningar. 

Handdrivna brandsprutor krävde både vatten och många personer för att fungera. Kraftig vind kunde snabbt göra släckningsarbetet övermäktigt.

Tätheten mellan byggnaderna. Även där gatorna var bredare kunde elden sprida sig mellan hus inom samma kvarter.

Att rädda husen intill brandhärden var därför ofta minst lika viktigt som att släcka den byggnad som redan brann.

Brandernas betydelse för dagens Uddevalla

Bränderna 1859–1871 är en viktig förklaring till varför delar av centrala Uddevalla har en annan byggnadshistorisk karaktär än man kanske förväntar sig av en stad som återuppbyggdes efter 1806.

En byggnad från 1860 eller 1872 kan vara uppförd på en plats där det redan hade funnits ett hus sedan den stora återuppbyggnaden.

Det betyder att staden i vissa kvarter faktiskt har återuppbyggts två gånger under samma århundrade.

Även 1874 års nationella byggnads- och brandstadgor är viktiga i sammanhanget. De innebar en tydligare reglering av bebyggelse och brandskydd i svenska städer. Det bör dock inte beskrivas som att just Uddevallas bränder ensamma föranledde denna reform.

Husen byggda i holländskt tegel

Fanns det hus byggda i holländskt tegel i något av de kvarteren som ödelades vid dessa kvartersbränder? Det ör en intressant fråga som jag inte har något svar på.   ///

Läget för broarbetena vid Bodeleån

Så här ser det ut på vägbron över Bodeleån idag. Efter fyra dagar alltså. De omtalade vägräckena är borta men stengardisterna tycks vara kvar. Och man håller på att gräva upp asfalten i körbanan.

Vi som bor innanför spärren har under några dagar fått känna på att köra den långa omvägen, dvs gamla landsvägen från Oxeskallebackarna till Grohed. Den har 11 fartgupp och de är inte att leka med. De är höga och man måste köra försiktigt annars smäller det till.

Värst är egentligen när man skall ut på väg 678 där det sedan långe pågår omfattande vägarbeten. Man kan bli stående där en god stund och får hoppas att någon i den långa kön saktar in så att man kommer ut på vägen. Och som sagt, se upp med arbetena vid Bratteröd bro. Lockas inte att ställe er i den kön för det tar tid.

Uddevallabloggen kommer att rapportera ungefär en gång i veckan så att du ser vad som händer med broarbetena.  ///

Fjällvägen 18 februari 1972

Foto Nils Asp. Lån av Thomas Nilsson

Undvik rödljusen vid Bratteröds bro

När jag körde hem från stan på Göteborgsvägen i eftermiddag blev jag stående vid rödljusen vid uppfarten till Bratteröds bro. Där pågår broarbeten sedan en tid. Jag blev stående vid rött ljus i bortemot 20 minuter. Samtidigt kom det fyra gånger kolonner med bilar från andra hållet. Detta kan inte vara riktigt!

Tills lut tröttnade den som stod längs fram och körde iväg och vi andra bakom hängde på. När jag passerade trafikljuset så jag att vi allihop körde mot rött.

Jag kommer inte att köra den vägen i fortsättningen utan jag kör runt stan. Det går sannolikt mycket fortare och man slipper köerna vid broarbetena.   ///

Vägbron över Bodeleån avstängd

Fr o m i morse stängdes vägbron över Bodeleån av. Den kommer att vara avstängd i 4 - 6 veckor enligt planen. Vi kan ju alltid hoppas på att det inte kommer att behöva ta så lång tid.

Under tiden är Snäckan stängd. För oss som bor på Gustafsberg blir det att ta gamla landsvägen från Oxeskallebackarna till Grohed. Skall man sedan in till stan så kan man råka ut för köbildning vid Bratteröds bro där det också där pågår broarbeten.

Uddevallabloggen kommer så klart att löpande informera om läget.

Google Maps tar redan hänsyn till att vägbron är avstängd. Det ser nästan ut som att det går snabbare att köra Bratterödsleden till Råsserödsmotet och på det sättet runda stan.   ///

 

12 miljoner besök på Uddevallabloggen sedan 2007-04-21

 

Natten till idag slog räkneverket på Uddevallabloggen över till 12 miljoner besök sedan starten 2007. Och det har ökat den senaste tiden. Bara de 18 dagar som gått den här månaden har 11 517 besökare i genomsnitt  per dag varit inne på bloggen.

Alltihop började med debatten om Uddevalla sjukhus kontra NÄL på våren 2007. Sedan har det fortsatt av bara farten. Ett syfte jag har med bloggen idag är att jag vill lära ut Uddevallas historia. Till våren är fyller bloggen 20 år. Jag har inga planer på att lägga av.   ///

Handbollsfest i Agnebergshallen

2007 personer intog Agnebergshallen idag för att se Kroppskulturs damer och herrar möta Redbergslids damer och herrar.

Det var god stämning alltigenom. Dock förlorade damerna med 18 - 23 och har ännu inte fått sin första seger i Allsvenskan. Sofia Berndtsson, som betydde mycket då damerna tog steget upp i Allsvenskan var tillbaka. Jag minns samarbetet mellan henne och Elin Hallagård förra säsongen. Elin var inte med idag men hon hade behövts.

Herrarnas match mot Redbergslid var jämn med Kroppskultur i förarsätet större delen av matchen. Efter målvaktsbyte i Kropps kom Redbergslid närmare men Kropps lyckades reda ut situationen och lyckades få oavgjort 28-28. Man får nog säga att båda lagen borde vara nöjda med det resultatet.   ///

 

Pressmeddelande

13 Oktober 2026 12:11

Båtsamlingarna på Bassholmen utses till Årets Arbetslivsmuseum 2027

Båtsamlingarna på Bassholmen tilldelas utmärkelsen Årets Arbetslivsmuseum 2027. Priset uppmärksammar arbetslivsmuseer som på ett framstående sätt bevarar, dokumenterar och förmedlar kulturarv och arbetslivshistoria till nya generationer.

För föreningen Allmogebåtar, som driver verksamheten på Bassholmen, är utmärkelsen ett erkännande av ett långsiktigt ideellt arbete för att bevara kunskapen om traditionellt båtbyggeri och sjöfart.

– Utmärkelsen ses som en bekräftelse på att föreningens idé om att genom engagemang och praktiskt arbete överföra kunskapen om hur klinkbyggda båtar byggs, underhålls och seglas i en autentisk miljö. Att medlemmar varje månad i 50 år tagit sig, året om, till ön för att vårda museets båtar och hus visar på medlemmarnas kärlek till det maritima kulturarvet, vilket nu fått ett hedersbenämnande som föreningen känner stor tacksamhet för, säger Christer Blomqvist, museiansvarig för Båtsamlingarna på Bassholmen.

Juryns motivering

Båtsamlingarna på Bassholmen belönas för sitt arbete med att bevara och levandegöra den nordiska båtkulturen och de kunskaper som är knutna till den.

Juryns motivering lyder:

”En imponerande förening driver och utvecklar Båtsamlingarna på Bassholmen som säkrar seglarkunskaper för kommande generationer genom lustfyllda, lärande aktiviteter och kontinuerlig, gedigen dokumentation. Tillsammans med arbetslag i hela landet upprätthåller och traderar eldsjälarna kunskaper, särskilt om klinkbyggda båtar som numera fått status som immateriellt världsarv.

Ett saltstänkt arbetslivsmuseum i sitt rätta element har bevarat mer än en samling, det har bevarat ett sammanhang. Båtsamlingarna på Bassholmen visar hur ett seglande kulturarv kan hålla kursen in i framtiden – med hjärtat till sjöss och händerna i hantverket.”

Ett levande maritimt kulturarv

Båtsamlingarna på Bassholmen är belägna i Nordströmmarna mellan Orust och Lysekil. Museet finns i en byggnad från 1800-talet som genom åren bland annat fungerat som varv, mekanisk verkstad och lagerbyggnad.

I museets utställningar och museihamn visas ett stort antal traditionella båtar från Bohuslän. Under sommarsäsongen ligger omkring femton båtar i sjön och ytterligare ett tjugotal visas inomhus, tillsammans med många av de redskap som brukades förr i tiden. Samlingarna berättar om kustbefolkningens arbete och vardag, som präglades av årstidernas växlingar.

Museet ger också en bild av hur en bohuslänsk hamn kunde se ut under 1930- och 1940-talen. Verksamheten är öppen för allmänheten mellan den 20 juni och 20 augusti varje år. I receptionen säljs föreningens alla produkter och lite till i ”Skeppshandeln”.

Den nordiska klinkbåtstraditionen skrevs 2021 in på Unescos lista över immateriellt kulturarv. Föreningen Allmogebåtar har tillsammans med andra organisationer varit drivande i arbetet för att säkra att kunskapen förs vidare till kommande generationer.

Om utmärkelsen Årets Arbetslivsmuseum

Utmärkelsen Årets Arbetslivsmuseum delas ut av Arbetets museum i samverkan med Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd (ArbetSam) och Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria (SMMTF).

Priset består av 25 000 kronor, en emaljskylt och äran att utses till årets arbetslivsmuseum. Prisutdelning sker hos det vinnande arbetslivsmuseet när så är möjligt.

I finalomgången fanns även Råå museum för fiske och sjöfart och Postmuseum bland de nominerade.   ///

En riktig solskenhistoria

Arkivbild

På hembygdsföreningens berättarkafé nyligen berättade Karin Christiansson, 93, denna solskenshistoria.

Jag ska berätta en Solskenshistoria. Det hände när det var fjordfestivalen här i Uddevalla. Jag skulle inte på fjordfestivalen, men jag skulle i några andra ärenden i stan. På Kungsgatan var det uppställt en massa småstånd. Sen hade de tvärsöver gatan dragit en elkabel och så var den skyddad av en kåpa över som var kanske fyra centimeter hög. Rullatorn rullade över den väldigt lätt. Men det gjorde inte jag, utan jag snubblade på den och trillade framåt och rullatorn fortsatte att rulla.

Så höll jag på att ramla över rullatorn. Ett, tu, tre så befann jag mig i famnen på en ung man. Då tänkte jag så här, att till forna tider återgår min tanke så gärna. Det var en ung man, han var väl i 25-30-årsåldern. Vi stod där och höll om varandra en bra stund, för jag blev lite yr och uppskakad. Jag är väldigt rädd för att ramla, för jag äter blodförtunnande medicin. Slår man huvudet i så kan det vara kört.

Men i varje fall, “vi går och sätter oss på den här bänken där”, sa han. “Och så går jag in och köper någonting du får att dricka. Det kanske du behöver ha.” “Nej”, sa jag, “det tror jag inte.” 

Så satt vi på bänken och pratade. Så frågar han: “Vad ska du göra nu?” Då sa jag: “En del ärenden, men jag tror jag åker hem istället.” Då följer han mig till busshållplatsen på Kampenhof. Sitter där med mig och väntar tills bussen kommer, hjälper mig upp på bussen med rullator och ser till att jag får satt mig.

Så säger han: “Om du känner dig yr så dra dig inte för att be någon om hjälp, för jag kan inte följa med dig längre.”

Det var en ung man, 25-30 år. Det var helt enastående. Jag har upptäckt att så hjälpsamma folk är när man kommer med rullator. Jag får alltid hjälp på bussen, överallt. Alla dörrar öppnas per automatik när jag kommer. Jag tycker det är enastående och jag tycker det är viktigt att berätta detta.   ///

En historisk genomgång av Skansberget betydelse och strider i Bohuslän

Bilden bygger på Erik Dahlbergs skisser Suecia Antiqua et Hodierna.

Nedanstående text är en transkribering av Holger Rehnbergs föredrag om Skansberget. Föredraget hölls 1990 två år innan regementet skulle läggas ned.

En historisk genomgång av Galleberget och dess strategiska betydelse genom århundradena presenterades under mötet. Fokus låg på befästningens roll under olika krig mellan Sverige, Danmark och Norge samt dess koppling till Uddevallas försvar. Diskussionen avslutades med reflektioner kring betydelsen av militär närvaro i regionen utifrån ett historiskt perspektiv.

Skansbergets geografi och tidiga historia

• Namnet Skansberget (ursprungligen Galleberget) härstammar från ordet galge, då platsen tidigare fungerade som en avrättningsplats.

• Berget är cirka 50 meter högt och var för 400 år sedan mer omgivet av vatten än i dag, vilket gjorde det till en strategisk landtunga.

• Under 1600-talet saknade berget vegetation och var helt kalt, vilket gav fri sikt över vägarna mot Strömstad, Göteborg och Vänersborg.

• Fornborgar har funnits på platsen sedan urminnes tider, men inga synliga lämningar finns kvar på grund av senare tiders terrängförändringar.


Befästningens konstruktion och de första krigen

• Den danske kungen Christian IV beordrade 1612 att 400 snickarkunniga bönder skulle bygga en befästning på berget.

• Anläggningen var främst en trä- och jordkonstruktion med dubbla plank och stenfyllning, snarare än en ren stenfästning.

• Befästningen bestod av en inre redutt för högvakten och en 350 meter lång fästningsgördel med fyra bastioner.

• Under Brännefejden 1612 brände den svenske befälhavaren Jesper Kruus ner Uddevalla, medan den norske befälhavaren svarade med att bränna ner Vänersborg.

• Vid Hannibalsfejden 1643–45 anföll general Harald Stake skansen men misslyckades med att inta den på grund av för svagt artilleri.


Övergången till svenskt styre under 1650-talet

• Vintern 1658 belägrade Harald Stake skansen på nytt under en period av extrem kyla.

• Den norske kommendanten Ivar Krabbe försvarade området, men garnisonen under Sven Sjön tvingades till slut ge upp.

• Kapitulationen berodde till stor del på kylan och bristen på ved att elda med på det kala berget.

• Efter freden blev Bohuslän och skansen svensk egendom.


Stridigheterna under Karl XI:s krig 1679

• Riksamiral Magnus Stenbock anlände i juli 1679 med en armé bestående av 1400 infanterister och 3000 kavallerister.

• Arméns sammansättning ansågs olämplig för att inta en befäst plats, och artilleriet var för svagt för att slå bräsch i försvarslinjen.

• Svenska trupper försökte sätta eld på byggnaderna på berget med glödande kulor, men den norska besättningen lyckades släcka bränderna.

• Den norske befälhavaren Gyldenløve landsteg med trupper från galärer vid Störvik och lyckades blockera de svenska anfallsförsöken.

• Stillestånd och fred i Lund i september 1679 ledde till att de norska trupperna utrymde platsen och skansen återgick till Sverige.


Karl XII och händelserna i Uddevalla 1718–1719

• Efter Karl XII:s död 1718 fördes hans lik till Uddevalla för balsamering, vilket utfördes av kirurgen Melchior.

• En fältriksdag hölls på torget i Uddevalla där Fredrik av Hessen accepterade villkor om att avskaffa enväldet för att säkra tronföljden.

• General Rehnskiöld organiserade 1719 försvaret av Bohuslän och rustade upp skansen med nya kanonställningar på närliggande berg.

• Den danske sjöhjälten Tordenskiöld rekognoserade vid bergets fot med galärer men drog sig tillbaka efter att ha mött kraftig svensk eld.

• Detta var sista gången skansen var involverad i direkta stridshandlingar.


Skansens förfall och modern tid

• Under 1700-talet övergavs skansen och byggnaderna tilläts förfalla, även om tunga kanoner låg kvar på vallarna under lång tid.

• Platsen användes under en period som häkte av Uddevalla stad innan den lämnades helt.

• År 1936 genomfördes en enklare restaurering av vallarna för att markera de historiska befästningarna.


Slutsatser och framåtblick

• Historiska exempel visar att Bohuslän varit sårbart för invasioner varje gång det lokala regementet varit stationerat på annan ort eller varit avvecklat.

• Erfarenheter från krigen 1675, 1788 och 1808 understryker vikten av lokal militär närvaro för att säkra gränsen.

• En frågeställning lämnades öppen gällande konsekvenserna av att det nuvarande regementet ska avvecklas om två år.   ///

Vägbron över Bodeleån fortfarande öppen - stängs först efter kommande helg

Fortfarande är vägbron över Bodeleån öppen. Det går att köra över bron kommande helg och det är först måndagen den 19 oktober som den stängs av.

Snäckan är alltså öppen denna veckan och under kommande helg. Men under avstängningen så kommer Snäckan att vara stängd.  ///
 

Större stads- och kvartersbränder i Uddevalla

AI-genererad bild som bygger på ett foto från 1863, men kunde lika gärna vara från 1806.
 

Större stads- och kvartersbränder

År	Brandens omfattning
1612	Staden brändes av svenska trupper under krigsåren. Den så kallade Brännefejden.
1644	Ännu en krigsbrand; den arkeologiska rapporten beskriver den som stor, men omfattningen är osäker. Men vid denna branden brann kyrkan ner. Den var av trä. Nu beslutades att bygga en ny kyrka i sten som inte skulle kunna brinna. Det tog 12 år att få den färdig, dvs 1656. Två år innan Uddevalla blev svenskt.
1679	En mer begränsad brand. Rådhuset hörde till det som drabbades.
9 maj 1690	En omfattande brand förstörde västra och södra delarna av staden. Området kring kyrkan klarade sig.
20 november 1738	80 hus i stadens norra och bäst bebyggda del brann ner.
29 juli 1806	Den stora stadsbranden började i apotekare Bergius lada. Branden spreds genom centrum; stadens omkring 4 000 invånare blev utan hem.
1859	En våldsam kvartersbrand ödelade fem kvarter. Enligt brandrullorna brann 26 fastigheter ner till grunden.
1860	Bränder drabbade kvarteren Banken och Åberg. Elden nådde rådhusets västra flygel, men där lyckades man begränsa den.
1864	Flera byggnader i kvarteret Bilde skadades svårt.
1871	28 fastigheter förstördes i kvarteren Gyldenlöwe och Sundberg.

Kempenskölds stadsplan 1697. Då staden brändes i 1690 års brand var det tänkt att en ny stadsplan skulle göras. Kung Karl XI sände därför hit ingenjör Sixtus som gjorde en ny stadsplan, men det var för många hus som stod kvar efter branden och planen kunde därför inte genomföras.

Den nya stadsplanen efter 1806 års brand. Den blev klar 1807. Man tog den här gången fram Sixtus plan efter 1690 år brand och den kunde nu ligga till grund till 1807 års plan.

Folk som fått sina hus nedbrända kunde inte vänta på en ny stadsplan utan byggde upp sina hus där de hade legat före branden. När stadsplanen fastställdes var det därför 50 hus som låg på fel ställe i enligt den nya planen. Dessa hus fick därför rivas.

Man hade anlagt Hamngatorna i 1807 års stadsplan. Främst för att elden inte skulle ta sig över Bäveån. Men vid 1859 års brand brand hela fem kvarter, ett av dem på anda sidan år.

Tio kvartersbränder i den centrala staden ägde således rum 1859 - 1871.

Som en hjälp till återuppbyggnaden efter 1806 års brand fick staden tullfritt importera holländskt tegel. Många av dessa tegelbyggnader står fortfarande kvar i centrala staden.   ///

Berättarkafé måndag 12 oktober kl 14.00 i Wessmanska huset

På måndag den 12 oktober kl 14 är det dags för nästa berättarkafé i Wessmanska huset.

Vi berättar minnen för varandra och har du något du ville berätta om är du välkommen att göra det. Ingen entréavgift. Du betalar bara för fikat.

ALLA VÄLKOMNA!!!   ///

 

Seminarium och stadsbränder

En och annan kanske såg att jag la ut en bild på ett hotellrum på Instagram? Jag åkte till Halden igår och idag föreläste jag om Uddevallas stadsbränder i den gamla teaterbyggnaden i Halden.

Vi var några lokalhistoriker som berättade om våra respektive stadsbränder. Seminariet anordnades till minne av Haldens stora stadsbrand 1826, således för exakt 200 år sedan.

Fredrikshalds Teater, som den heter, är en gammal fin teater och det var där seminariet hölls under ledning av Bodil Andersson från Østfoldmuseene.

Steinar Wilhelmsen är en lokalhistoriker som berättade om 1826 år brand. Han har en hemsida som är mycket intressant. Den når man om man klicka HÄR . Kanske något för Uddevallabloggen att ta efter?

 

Peter Dafteryd berättade om Strömstads stadsbränder. Peter är tidigare kommunstyrelseordförande och brinner för lokalhistoria.

Jag kommer snart med en artikel om Uddevallas stadsbränder.   ///

Nu har den kommit - Uddevalla Fotoklubbs jubileumsalmanacka

Årets Uddevallaalmanacka är en jubileumsgåva i dubbel bemärkelse. Det är 40:e året i följd som fotoklubben producerar och ger ut almanackan med gamla Uddevallamotiv, samtidigt som Uddevalla Fotoklubb firar 50 år under 2027.

Detta uppmärksammas genom att utöka årets almanacka med fyra extra sidor.

Almanackan finns att köpa på de vanliga ställena. Hallmans bokhandel, Bohusläns museum, Böcker och blad på Torp och givetvis också direkt av fotoklubben på mejladress info@uddevallafotoklubbe.se   ///

Vägavstängning - brorenovering - vecka 42 till vecka 48

Det gäller vägbron över Bodeleån som nu äntligen skall renoveras.

Bild från november 2016 då vägbron smalnades av.

Förra hösten lade jag ett medborgarförslag att bron efter nio år äntligen måtte renoveras som det var tänkt. Jag var och talade för förslaget på Samhällsbyggnadsnämndens möte som beslutade att detta nu skall ske. Av olika skäl så fann man att den bästa tiden är nu på hösten oktober - november. Mitt förslag var att det skulle ske i januari, men det fanns skäl till att det inte kan göras då. Det är ju förstås inte optimalt att denna bro stängs av helt i 4-6 veckor.

Det påverkar många som bor och har företag på Gustafsberg.

Vi som behöver använda bron hänvisas till den gamla landsvägen från Oxeskallebackarna och söderut till Groheds station eller omvänt. En sträcka på 3,5 kilometer.

Skall vi sedan vidare in mot stan, så får vi köra vägen över Groheds mosse och Bratteröds bro, eller omvänt.

Totalt sett blir detta en omväg på 9,5 kilometer under 4 - 6 veckor så det blir att planera sina körningar. Lägg därtill att det pågår broarbeten vid Bratteröds bro där trafikljus reglerar trafiken.   ///

Kaplans Konfektionsfabrik i Uddevalla

Från SVT Play. Markus och Anna och deras tre barn.

Igår kväll, 5 oktober 2026, gick det ett intressant dokumentärprogram på SVT och det ligger nu på SVT Play. Det heter "Skräddarna från Noverzev". Det beskrevs så här: 1906 kom de två unga ryskjudiska bröderna Kaplan till Sverige. De startade 1909 Kaplans konfektionsfabrik, som snabbt växte och blev ett av Sveriges ledande konfektionsföretag.

Jag såg inte programmet själv men fick det berättat för mig och blev givetvis nyfiken då det handlade om Uddevalla.

AB Kaplans Konfektionsfabrik (ibland omskrivet som M. Kaplans Konfektionsfabrik) var en högst verklig verksamhet i staden och utgjorde en del av Uddevallas starka tekohistoria, verksam under samma era som jättar som Schwartzman & Nordström och Uvakläder.

Grundande: Verksamheten startades 1909 av de ryskfödda bröderna Marcus Kaplan (1885–1954) och Oscar Kaplan (1888–1977), som hade invandrat till Sverige tre år tidigare.

Drift och inriktning: Marcus Kaplan fungerade som verkställande direktör och brodern Oscar som disponent. I Svensk industrikalender (bland annat från 1947) finns bolaget upptaget i Uddevalla med inriktning på damkonfektion (kappor och dräkter), samt med ett eget representationskontor i Stockholm.

Generationsskifte: När Marcus Kaplan gick bort 1954 tog hans svärson Samuel Gerov över som VD, medan Oscars son Harry Kaplan (född 1920) klev in som vice VD.

Ett intressant lokalhistoriskt person-sidospår är att Marcus son, Bruno Kaplan, föddes i Uddevalla 1914 och med tiden kom att bli en välkänd överläkare och medicinsk författare i Stockholm.

Kaplans är en spännande pusselbit i stadens industrihistoria som ibland hamnar i skuggan av de allra största varumärkena, men vars entreprenörs- och släkthistoria mycket väl skulle kunna bära ett framtida inlägg på bloggen.

Vet du något om företaget? Var låg det och var bodde familjerna Kaplan?  Och framför allt - titta på programmet!  /// 

Asplundsgatan västerut

Asplundsgatan västerut så som det såg ut en gång i tiden. I gatans förlängning skymtar vi det Petersonska huset på Söder. Det huset finns kvar än i dag.   ///
 

Att flytta ett hus förr i tiden

Kanske någon känner igen huset på bilden? Jag gör det inte.

När ett äldre trähus såldes för att flyttas eller återanvändas köpte man ofta i praktiken en färdig byggnad i delar. Det var särskilt praktiskt med timmerhus: stockarna var fogade i varandra och en hel stomme kunde tas ned och sättas upp igen. Det var vanligt att återanvända både hela stommar och delar av äldre hus.

Arbetet började med att man undersökte huset och avgjorde vad som gick att ta till vara. Man kunde märka stockar och andra byggnadsdelar så att de hamnade på rätt plats igen. Vid en noggrann flytt dokumenteras timret på en uppmätningsritning.

Sedan tog man ned huset uppifrån: takmaterialet först, därefter takets bräder och bärande delar. Fönster, dörrar, golvbräder och andra snickerier kunde plockas loss och sparas. I ett liggtimmerhus lyfte man sedan bort stockarna varv för varv. Stockarna hörde till bestämda väggar och nivåer eftersom de hade passats ihop vid knutarna. Var huset byggt med en annan trästomme fick man i stället ta loss och sortera dess delar efter konstruktionen.

Delarna kördes till den nya platsen. Där hade man förberett grunden, ofta av sten. Stommen byggdes upp igen nedifrån, med stockarna i rätt ordning, och tak, fönster och dörrar sattes tillbaka. Skadade delar fick lagas eller ersättas. En murad skorsten var tung och kunde behöva rivas och byggas upp på nytt; tegel kunde ibland tas till vara.

Huset blev inte alltid exakt likadant efter flytten. Det kunde få en annan grund, ändrade mått eller nya tillbyggnader. En byggnad kunde också tas ned enbart för att rädda användbart virke och snickerier. Boverket beskriver just demontering och återuppbyggnad på en ny plats som ett sätt att flytta en byggnad.

På bilden ser vi taket till stor del nedtaget ut och delar av husets stomme är blottade. Den verkar visa ett hus mitt under arbetet, men fotot ensamt visar inte om hela huset skulle sättas upp någon annanstans eller om man främst tog vara på byggnadsdelarna.

På Gustafsberg känner jag till tre hus som har flyttats till platsen. Det första är Slottet. Dåvarande barnhusdirektören Carl Jacob Engelke köpte ett spannmålsmagasin 1830, flyttade det till Gustafsberg och byggde upp det till Hotell Slottet.

Det andra huset bor jag själv i. Det är Direktörsvillan som ligger på platsen där ett spannmålsmagasin låg. Direktörsvillan byggdes 1913.

Den tredje byggnaden är Snäckan som lär vara en av varvsbyggnaderna på Silfverstråhles bild ovan. Byggnadsåret är 1830, så det verkar som Engelke hade mycket att göra.   ///

Från grunda vikar till hamnplan

Nu har nya arbeten påbörjats som skall kartlägga grundförhållandena runt åmynningen. Den här skissen publicerades i en skrift av Sten Kristiansson 1938. Här ser man stora utfyllda områden där man nu hoppas att kunna bygga.

Stora delar av den centrala hamnen ligger på utfylld mark. Men utfyllnaderna har skett i flera omgångar och med olika material. Först användes muddermassor från farleder och hamnkanaler. Senare byggdes kajer och hamnplaner också med sprängsten.

På 1700-talet låg hamnverksamheten närmare Bäveåns mynning. Större fartyg som inte kunde ta sig upp i den grunda ån kunde lägga till vid Skeppsholmen utanför staden. Farleden genom Sunningesund började förbättras tidigt; 1772 fattades beslut om muddring där. Det var i första hand ett arbete för att ge sjöfarten bättre djup och framkomlighet, inte för att skapa ny mark. Bäveåns mynning började muddras från 1840-talet, vilket gjorde det lättare för större fartyg att nå stadens kajer.

Samtidigt började hamnen växa västerut. Omkring mitten av 1800-talet fylldes mark ut mot Sjukstugeholmen, som senare kallades Badö. En del av den utfyllda marken motsvarar dagens Bävekajen.

Elevatorn på norra sidan. Flyttades sedan till södra sidan

Muddermassor blev ny mark

Den stora förändringen kom 1894, när staden skaffade ett ångdrivet mudderverk med den så kallade elevatorn. Muddermassor från Sunningesund och hamnkanalen togs in på pråmar. Elevatorn lyfte upp materialet, som sedan leddes ut genom rännor över grunda vattenområden och vassar. På så sätt kunde muddringen både fördjupa farleden och skapa nya ytor för kajer och hamnverksamhet.

Arbetet började vid Skansgrundet på norra sidan. När elevatorn flyttades över till södra hamnen 1908 fortsatte utfyllnaden vid Anegrundet och Aneviken. Där växte mark fram som senare kunde användas för hamnverksamhet, järnvägsspår och industrier, bland annat Junohus.

Elevatorn revs 1934.

Från mudderlera till sprängsten

Under 1900-talet flyttades hamnen och dess verksamheter successivt längre västerut. En tydlig förändring kom omkring 1970: öarna Råskarven och Skeppsholmen plansprängdes, och stenen användes till utfyllnad. Viken mellan Badön och Brattåsholmen fylldes också igen. Här byggdes alltså den nya marken i stor utsträckning med bergmaterial i stället för med muddermassor.

Fröland blev ännu ett steg västerut. Där fanns en bergkrossverksamhet, och 1973 inträffade ett stort skred då minst 450 000 kubikmeter jord och lera rasade ut i Byfjorden. Kommunen började bygga Frölandshamnen 1980, avsedd för bland annat malmimport. Det är en annan typ av hamnutbyggnad än de äldre utfyllnaderna kring stadskärnan.

I kommunens miljökonsekvensbeskrivning för en planerad utbyggnad av Frölands hamn beskrivs hur en ny kajplan skulle skapas genom muddring, utfyllnad och en kaj på pålar. Där skiljer man också på rena och förorenade muddermassor: rena massor kan användas för utfyllnad, medan förorenade massor ska tas om hand på land. Det visar hur hanteringen har förändrats sedan muddermassor främst sågs som användbart fyllnadsmaterial.

I korthet: Uddevallas hamnmark har vuxit fram genom att farleder muddrats och grunda vikar fyllts igen. Under den tidiga industriella utbyggnaden återanvändes muddermassor från Byfjorden. När hamnen senare byggdes ut med större kajer blev sprängsten och andra tekniska fyllnadsmaterial allt viktigare. Trafikverkets historik beskriver också hur hamnen gradvis flyttat västerut i takt med att sjöfarten och stadens behov förändrats.

För att följa strandlinjens förändring är det särskilt givande att jämföra kartorna från 1697, 1855 m fl senare kartor.

Kempenskölds karta 1697

Utsnitt ur 1855 års karta.   

Utsnitt 1937   ///

Nu har den långa bryggan vid Sörkullen tagits upp

De upptagna bryggdelarna i förgrunden.

Nu har den långa bryggan vid Sörkullen tagits upp. Höstens kanske varmaste dag idag med 15,8 grader i vattnet och flera badande. Det går förstås fortfarande att bada från pontonbyggan på Sörkullen.

Badsäsongen går i vart fall mot sitt slut om man inte är med i Kallbadarna som badar året runt.

Här gick långa bryggan ut från den nya träbron.   ///