Men lättnaden blev kortvarig då jag idag fick ett nytt sms: "Nu är fanimej trafikljusen tillbaka på Bratteröds bro".
Kan man hoppas att man hoppas att Trafikverket sett över inställningarna så att det inte blir så långa tider med rött ljus? ///
med stort och smått från Uddevallas horisont
Men lättnaden blev kortvarig då jag idag fick ett nytt sms: "Nu är fanimej trafikljusen tillbaka på Bratteröds bro".
Kan man hoppas att man hoppas att Trafikverket sett över inställningarna så att det inte blir så långa tider med rött ljus? ///
På onsdag den 28 oktober kl 18.30 är det dags för nästa berättarafton på Bohusläns museum. Den här gången blir det även inslag av idrottshistoria. Bohusläns-Dals idrottshistoriska förening bidrar med bilder.
Entréavgift 100 kr.
Medlemmar i Uddevalla Hembygdsförening 50 kr.
ALLA VÄLKOMNA!!! ///
En programpunkt som för mig var särskilt intressant var när Jan Uddén berättade om Gustafsbergskatten Dobby.
Bakgrund och flytten till GustafsbergKartskissen är hämtad ur Sten Kristianssons Uddevalla stads historia och är ett intressant historiskt dokument. Den visar hur stora delar av Uddevallas centrala bebyggelse återigen förstördes av eld, trots att staden hade återuppbyggts efter den katastrofala stadsbranden den 29 juli 1806.
Mellan 1859 och 1871 eldhärjades omkring tio kvarter i centrala Uddevalla. De värsta bränderna inträffade 1859, 1860 och 1871. Även 1864 drabbades staden av en betydande brand.
Det anmärkningsvärda är att 1807 års stadsplan, med bredare gator och ett regelbundet gatunät, inte hade lyckats undanröja risken för omfattande eldsvådor.
Den stora femkvartersbranden den 26 april 1859
Detta var en av Uddevallas mest förödande bränder under hela 1800-talet, endast överträffad av 1806 års katastrof.
Elden härjade kring Drottninggatan och spred sig över ett stort område, både norr och söder om Bäveån.
De drabbade kvarteren var:
Thorild
Koch
Hegardt
Bagge
Dagson, söder om Bäveån
Enligt en sammanställning förstördes 26 fastigheter. Det betyder inte nödvändigtvis 26 byggnader, eftersom en fastighet kunde omfatta flera hus och ekonomibyggnader.
I Sten Kristianssons historiska krönika anges att branden ödelade sex kvarter, medan andra sammanställningar och kartskissen anger fem.
Regementshuset brann ner
En särskilt intressant uppgift finns i Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns historia och beskrifning.
Där berättas att Bohusläns regementes hus, ett tvåvånings stenhus i hörnet av Kungsgatan och Västerlånggatan, förstördes vid branden 1859.
Efteråt köpte regementet i stället ett tvåvånings trähus vid Aspelundsgatan, vilket inreddes för bland annat arkiv, bibliotek och musikverksamhet.
Det är ett värdefullt konkret exempel på att även stenbyggnader kunde gå förlorade i dessa bränder.
Hus som uppfördes efter branden
Hegardt 10, Kålgårdsbergsgatan 7
Huset uppfördes 1860, året efter branden. Det är därmed ett tydligt exempel på hur den förstörda stadsmiljön återuppbyggdes.
Byggnaden fick så småningom en intressant egen historia. Samfundet Myrstacken bildades här 1878, och 1911 byggdes huset om i jugendstil.
Även Kullgrenska huset vid Norra Hamngatan och Norra Drottninggatan hör till återuppbyggnaden efter 1859 års brand.
Branden den 10–11 maj 1860 – rådhuset hotades
Knappt tretton månader efter femkvartersbranden var det dags igen.
Natten mellan den 10 och 11 maj 1860 utbröt en omfattande eldsvåda i kvarteren väster om Kungstorget.
De drabbade kvarteren var Banken och Åberg.
Branden blev så våldsam att elden nådde rådhusets västra flygel. Taket fattade eld, men branden kunde hejdas innan hela rådhuset förstördes.
Det har uppgetts att spår efter branden fortfarande kan finnas på rådhusvinden. Det vore särskilt intressant att undersöka vid en byggnadshistorisk inventering.
Även lindarna utmed Bäveån i det aktuella området brandskadades. Enligt lokalhistoriska uppgifter överlevde flera av dem och stod kvar i mer än hundra år.
Branden påverkade också affärslivet. Hallmans bokhandel flyttade efter branden till det välkända hörnet, enligt Kristianssons krönika.
Branden i kvarteret Bilde 1864
Den här branden är betydligt mindre känd än de övriga.
I Bohus Läns Tidning den 30 december 1864 finns enligt en tidigare sammanställning en uppgift om att flera byggnader i kvarteret Bilde skadats svårt av eld.
Här är det viktigt att skilja på publiceringsdatum och själva branddatumet. Den 30 december är ett belagt datum för den uppgivna tidningsnotisen, inte ett säkerställt datum för brandens utbrott.
Den stora branden 1871 – 28 fastigheter förstördes
År 1871 drabbades Uddevalla återigen av en omfattande eldsvåda.
Branden härjade i kvarteren Gyldenlöwe och Sundberg, i den norra delen av stadskärnan.
Enligt de historiska sammanställningarna förstördes 28 fastigheter. Det innebär att branden var minst lika betydelsefull för stadens bebyggelse som den stora branden 1859.
Arkeologerna har hittat spåren efter branden
Här finns ett särskilt intressant källmaterial som kan användas för att fördjupa historien.
Bohusläns museum genomförde 2015–2016 en arkeologisk förundersökning i kvarteret Sundberg.
Resultaten publicerades 2019 i rapporten Kvarteret Sundberg – Livet vid norra tullen under 1700-talet, författad av Niklas Ytterberg.
Undersökningen visade att det fanns rikligt med brand- och raseringslager från 1871 och en senare brand 1990.
Arkeologerna kunde också urskilja en tydlig förändring mellan byggnadslämningar från tiden 1806–1871 och dem som tillkom efter branden 1871.
Bland fynden fanns tegelmurar, murstenar och rustbäddar från den senare bebyggelsen.
Detta är ovanligt värdefullt eftersom vi här har fysiska spår i marken som kompletterar historieskrivningen.
Rapporten innehåller dessutom en stadskarta från 1890 där arkeologerna markerat påträffade byggnadslämningar.
Vad berättar Kristianssons kartskiss?
Kartskissen är särskilt värdefull eftersom den visar brandernas geografiska utbredning, inte bara deras årtal.
Det framgår bland annat att:
1859 års brand berörde ett sammanhängande område och även nådde bebyggelse på andra sidan Bäveån.
1860 års brand låg i anslutning till Kungstorget.
1864 års brand drabbade ett mer begränsat område.
1871 års brandområde låg längre norrut i stadskärnan.
En detalj som förtjänar uppmärksamhet är att flera kvarter på skissen innehåller både svarta fält och vita fält med årtal. Bildtexten anger att skissen visar de kvarter som härjats, men den förklarar inte exakt hur svårt varje enskild fastighet skadades. Därför bör man inte utan vidare tolka varje markerat kvarter som totalt nedbrunnet.
Varför fortsatte Uddevalla att brinna?
Efter 1806 års stadsbrand hade Uddevalla fått ett nytt och mer regelbundet gatunät.
Bredare gator och öppnare stråk skulle minska risken för att en brand spred sig från kvarter till kvarter.
Ändå inträffade dessa stora eldsvådor.
Det fanns flera förklaringar:
Trähusbebyggelsen.
Staden bestod fortfarande till betydande delar av trähus, ofta med uthus, vedförråd, stall och andra byggnader inne på gårdarna.
Uppvärmningen. Eldstäder, skorstenar och öppen eld innebar en ständig antändningsrisk.
Brandförsvarets begränsningar.
Handdrivna brandsprutor krävde både vatten och många personer för att fungera. Kraftig vind kunde snabbt göra släckningsarbetet övermäktigt.
Tätheten mellan byggnaderna. Även där gatorna var bredare kunde elden sprida sig mellan hus inom samma kvarter.
Att rädda husen intill brandhärden var därför ofta minst lika viktigt som att släcka den byggnad som redan brann.
Brandernas betydelse för dagens Uddevalla
Bränderna 1859–1871 är en viktig förklaring till varför delar av centrala Uddevalla har en annan byggnadshistorisk karaktär än man kanske förväntar sig av en stad som återuppbyggdes efter 1806.
En byggnad från 1860 eller 1872 kan vara uppförd på en plats där det redan hade funnits ett hus sedan den stora återuppbyggnaden.
Det betyder att staden i vissa kvarter faktiskt har återuppbyggts två gånger under samma århundrade.
Även 1874 års nationella byggnads- och brandstadgor är viktiga i sammanhanget. De innebar en tydligare reglering av bebyggelse och brandskydd i svenska städer. Det bör dock inte beskrivas som att just Uddevallas bränder ensamma föranledde denna reform.
Vi som bor innanför spärren har under några dagar fått känna på att köra den långa omvägen, dvs gamla landsvägen från Oxeskallebackarna till Grohed. Den har 11 fartgupp och de är inte att leka med. De är höga och man måste köra försiktigt annars smäller det till.
Värst är egentligen när man skall ut på väg 678 där det sedan långe pågår omfattande vägarbeten. Man kan bli stående där en god stund och får hoppas att någon i den långa kön saktar in så att man kommer ut på vägen. Och som sagt, se upp med arbetena vid Bratteröd bro. Lockas inte att ställe er i den kön för det tar tid.
Uddevallabloggen kommer att rapportera ungefär en gång i veckan så att du ser vad som händer med broarbetena. ///
Tills lut tröttnade den som stod längs fram och körde iväg och vi andra bakom hängde på. När jag passerade trafikljuset så jag att vi allihop körde mot rött.
Jag kommer inte att köra den vägen i fortsättningen utan jag kör runt stan. Det går sannolikt mycket fortare och man slipper köerna vid broarbetena. ///
Under tiden är Snäckan stängd. För oss som bor på Gustafsberg blir det att ta gamla landsvägen från Oxeskallebackarna till Grohed. Skall man sedan in till stan så kan man råka ut för köbildning vid Bratteröds bro där det också där pågår broarbeten.
Uddevallabloggen kommer så klart att löpande informera om läget.
Google Maps tar redan hänsyn till att vägbron är avstängd. Det ser nästan ut som att det går snabbare att köra Bratterödsleden till Råsserödsmotet och på det sättet runda stan. ///
Det var god stämning alltigenom. Dock förlorade damerna med 18 - 23 och har ännu inte fått sin första seger i Allsvenskan. Sofia Berndtsson, som betydde mycket då damerna tog steget upp i Allsvenskan var tillbaka. Jag minns samarbetet mellan henne och Elin Hallagård förra säsongen. Elin var inte med idag men hon hade behövts.
Herrarnas match mot Redbergslid var jämn med Kroppskultur i förarsätet större delen av matchen. Efter målvaktsbyte i Kropps kom Redbergslid närmare men Kropps lyckades reda ut situationen och lyckades få oavgjort 28-28. Man får nog säga att båda lagen borde vara nöjda med det resultatet. ///
Pressmeddelande
Båtsamlingarna på Bassholmen tilldelas utmärkelsen Årets Arbetslivsmuseum 2027. Priset uppmärksammar arbetslivsmuseer som på ett framstående sätt bevarar, dokumenterar och förmedlar kulturarv och arbetslivshistoria till nya generationer.
För föreningen Allmogebåtar, som driver verksamheten på Bassholmen, är utmärkelsen ett erkännande av ett långsiktigt ideellt arbete för att bevara kunskapen om traditionellt båtbyggeri och sjöfart.
– Utmärkelsen ses som en bekräftelse på att föreningens idé om att genom engagemang och praktiskt arbete överföra kunskapen om hur klinkbyggda båtar byggs, underhålls och seglas i en autentisk miljö. Att medlemmar varje månad i 50 år tagit sig, året om, till ön för att vårda museets båtar och hus visar på medlemmarnas kärlek till det maritima kulturarvet, vilket nu fått ett hedersbenämnande som föreningen känner stor tacksamhet för, säger Christer Blomqvist, museiansvarig för Båtsamlingarna på Bassholmen.
Båtsamlingarna på Bassholmen belönas för sitt arbete med att bevara och levandegöra den nordiska båtkulturen och de kunskaper som är knutna till den.
Juryns motivering lyder:
”En imponerande förening driver och utvecklar Båtsamlingarna på Bassholmen som säkrar seglarkunskaper för kommande generationer genom lustfyllda, lärande aktiviteter och kontinuerlig, gedigen dokumentation. Tillsammans med arbetslag i hela landet upprätthåller och traderar eldsjälarna kunskaper, särskilt om klinkbyggda båtar som numera fått status som immateriellt världsarv.
Ett saltstänkt arbetslivsmuseum i sitt rätta element har bevarat mer än en samling, det har bevarat ett sammanhang. Båtsamlingarna på Bassholmen visar hur ett seglande kulturarv kan hålla kursen in i framtiden – med hjärtat till sjöss och händerna i hantverket.”
Båtsamlingarna på Bassholmen är belägna i Nordströmmarna mellan Orust och Lysekil. Museet finns i en byggnad från 1800-talet som genom åren bland annat fungerat som varv, mekanisk verkstad och lagerbyggnad.
I museets utställningar och museihamn visas ett stort antal traditionella båtar från Bohuslän. Under sommarsäsongen ligger omkring femton båtar i sjön och ytterligare ett tjugotal visas inomhus, tillsammans med många av de redskap som brukades förr i tiden. Samlingarna berättar om kustbefolkningens arbete och vardag, som präglades av årstidernas växlingar.
Museet ger också en bild av hur en bohuslänsk hamn kunde se ut under 1930- och 1940-talen. Verksamheten är öppen för allmänheten mellan den 20 juni och 20 augusti varje år. I receptionen säljs föreningens alla produkter och lite till i ”Skeppshandeln”.
Den nordiska klinkbåtstraditionen skrevs 2021 in på Unescos lista över immateriellt kulturarv. Föreningen Allmogebåtar har tillsammans med andra organisationer varit drivande i arbetet för att säkra att kunskapen förs vidare till kommande generationer.
Utmärkelsen Årets Arbetslivsmuseum delas ut av Arbetets museum i samverkan med Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd (ArbetSam) och Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria (SMMTF).
Priset består av 25 000 kronor, en emaljskylt och äran att utses till årets arbetslivsmuseum. Prisutdelning sker hos det vinnande arbetslivsmuseet när så är möjligt.
I finalomgången fanns även Råå museum för fiske och sjöfart och Postmuseum bland de nominerade. ///
På hembygdsföreningens berättarkafé nyligen berättade Karin Christiansson, 93, denna solskenshistoria.
Jag ska berätta en Solskenshistoria. Det hände när det var fjordfestivalen här i Uddevalla. Jag skulle inte på fjordfestivalen, men jag skulle i några andra ärenden i stan. På Kungsgatan var det uppställt en massa småstånd. Sen hade de tvärsöver gatan dragit en elkabel och så var den skyddad av en kåpa över som var kanske fyra centimeter hög. Rullatorn rullade över den väldigt lätt. Men det gjorde inte jag, utan jag snubblade på den och trillade framåt och rullatorn fortsatte att rulla.Bilden bygger på Erik Dahlbergs skisser Suecia Antiqua et Hodierna.
Nedanstående text är en transkribering av Holger Rehnbergs föredrag om Skansberget. Föredraget hölls 1990 två år innan regementet skulle läggas ned.Snäckan är alltså öppen denna veckan och under kommande helg. Men under avstängningen så kommer Snäckan att vara stängd. ///
Större stads- och kvartersbränder
| År | Brandens omfattning |
|---|---|
| 1612 | Staden brändes av svenska trupper under krigsåren. Den så kallade Brännefejden. |
| 1644 | Ännu en krigsbrand; den arkeologiska rapporten beskriver den som stor, men omfattningen är osäker. Men vid denna branden brann kyrkan ner. Den var av trä. Nu beslutades att bygga en ny kyrka i sten som inte skulle kunna brinna. Det tog 12 år att få den färdig, dvs 1656. Två år innan Uddevalla blev svenskt. |
| 1679 | En mer begränsad brand. Rådhuset hörde till det som drabbades. |
| 9 maj 1690 | En omfattande brand förstörde västra och södra delarna av staden. Området kring kyrkan klarade sig. |
| 20 november 1738 | 80 hus i stadens norra och bäst bebyggda del brann ner. |
| 29 juli 1806 | Den stora stadsbranden började i apotekare Bergius lada. Branden spreds genom centrum; stadens omkring 4 000 invånare blev utan hem. |
| 1859 | En våldsam kvartersbrand ödelade fem kvarter. Enligt brandrullorna brann 26 fastigheter ner till grunden. |
| 1860 | Bränder drabbade kvarteren Banken och Åberg. Elden nådde rådhusets västra flygel, men där lyckades man begränsa den. |
| 1864 | Flera byggnader i kvarteret Bilde skadades svårt. |
| 1871 | 28 fastigheter förstördes i kvarteren Gyldenlöwe och Sundberg. |
Vi berättar minnen för varandra och har du något du ville berätta om är du välkommen att göra det. Ingen entréavgift. Du betalar bara för fikat.
ALLA VÄLKOMNA!!! ///
Vi var några lokalhistoriker som berättade om våra respektive stadsbränder. Seminariet anordnades till minne av Haldens stora stadsbrand 1826, således för exakt 200 år sedan.
Fredrikshalds Teater, som den heter, är en gammal fin teater och det var där seminariet hölls under ledning av Bodil Andersson från Østfoldmuseene.Detta uppmärksammas genom att utöka årets almanacka med fyra extra sidor.
Almanackan finns att köpa på de vanliga ställena. Hallmans bokhandel, Bohusläns museum, Böcker och blad på Torp och givetvis också direkt av fotoklubben på mejladress info@uddevallafotoklubbe.se ///
När ett äldre trähus såldes för att flyttas eller återanvändas köpte man ofta i praktiken en färdig byggnad i delar. Det var särskilt praktiskt med timmerhus: stockarna var fogade i varandra och en hel stomme kunde tas ned och sättas upp igen. Det var vanligt att återanvända både hela stommar och delar av äldre hus.
Arbetet började med att man undersökte huset och avgjorde vad som gick att ta till vara. Man kunde märka stockar och andra byggnadsdelar så att de hamnade på rätt plats igen. Vid en noggrann flytt dokumenteras timret på en uppmätningsritning.
Sedan tog man ned huset uppifrån: takmaterialet först, därefter takets bräder och bärande delar. Fönster, dörrar, golvbräder och andra snickerier kunde plockas loss och sparas. I ett liggtimmerhus lyfte man sedan bort stockarna varv för varv. Stockarna hörde till bestämda väggar och nivåer eftersom de hade passats ihop vid knutarna. Var huset byggt med en annan trästomme fick man i stället ta loss och sortera dess delar efter konstruktionen.
Delarna kördes till den nya platsen. Där hade man förberett grunden, ofta av sten. Stommen byggdes upp igen nedifrån, med stockarna i rätt ordning, och tak, fönster och dörrar sattes tillbaka. Skadade delar fick lagas eller ersättas. En murad skorsten var tung och kunde behöva rivas och byggas upp på nytt; tegel kunde ibland tas till vara.
Huset blev inte alltid exakt likadant efter flytten. Det kunde få en annan grund, ändrade mått eller nya tillbyggnader. En byggnad kunde också tas ned enbart för att rädda användbart virke och snickerier. Boverket beskriver just demontering och återuppbyggnad på en ny plats som ett sätt att flytta en byggnad.
På bilden ser vi taket till stor del nedtaget ut och delar av husets stomme är blottade. Den verkar visa ett hus mitt under arbetet, men fotot ensamt visar inte om hela huset skulle sättas upp någon annanstans eller om man främst tog vara på byggnadsdelarna.
På Gustafsberg känner jag till tre hus som har flyttats till platsen. Det första är Slottet. Dåvarande barnhusdirektören Carl Jacob Engelke köpte ett spannmålsmagasin 1830, flyttade det till Gustafsberg och byggde upp det till Hotell Slottet.
Det andra huset bor jag själv i. Det är Direktörsvillan som ligger på platsen där ett spannmålsmagasin låg. Direktörsvillan byggdes 1913.
Den tredje byggnaden är Snäckan som lär vara en av varvsbyggnaderna på Silfverstråhles bild ovan. Byggnadsåret är 1830, så det verkar som Engelke hade mycket att göra. ///