Insänt av Lennart Gustafsson.
Kungsatan?
med stort och smått från Uddevallas horisont
Insänt av Lennart Gustafsson.
Kungsatan?
Här är några centrala aspekter av repslagarbanornas historiska roll i staden:
En repslagarebana krävde enorma ytor. Hantverket byggde på att man gick baklänges och tvinnade (slog) hampan, vilket innebar att banorna behövde vara raka och ofta flera hundra meter långa. Eftersom marken i de centrala delarna kring Bäveån var hårt exploaterad av köpmansgårdar och magasin, förlades dessa banor i regel i stadens utkanter.
1855 års kartaRepslageri var en extremt brandfarlig verksamhet. Hampan i sig var eldfängd, men den absolut största faran utgjordes av hanteringen av kokande trätjära, som användes för att impregnera tågvirket mot röta och saltvatten. Efter den förödande stadsbranden 1806, då i stort sett hela Uddevalla lades i aska, skärptes stadsplaneringen. Brandfarliga hantverk och industrier tvingades flytta längre bort från den täta trähusbebyggelsen för att minska risken för nya katastrofer.
Långt före stålbyggen och Uddevallavarvets glansdagar fanns flera mindre varv som byggde segelfartyg i trä längs kusten och kring åmynningen. Dessa skepp, liksom den omfattande lokala fiskeflottan, krävde ständigt nytt tågvirke för stående och löpande rigg, ankarkablar och förtöjningstrossar. De lokala repslagarna i Uddevalla var därmed helt oumbärliga för att stadens ekonomi och sjöfart skulle fungera.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet förändrades förutsättningarna radikalt. Ångfartygens frammarsch gjorde att behovet av master, segel och de allra grövsta hamprepen sjönk dramatiskt. Dessutom övergick repslageriet successivt från ett manuellt hantverk på långa utomhusbanor till en maskinell produktion i fabriksmiljö. De klassiska repslagarbanorna försvann en efter en från Uddevallas stadsbild.
John Peterson var faktiskt inte repslagare från början. Han föddes 1834 i Ljung och tillbringade i sin ungdom hela femton år i USA. När han så småningom återvände till Sverige och Uddevalla, gifte han sig med Helena. Hon var dotter till repslagaränkan Johanna Nihlström, och genom detta äktenskap föll det sig naturligt att Peterson tog över repslageriet i Södra hamnen och drev det vidare.
Det som verkligen gjorde Peterson historisk var dock inte tågvirket, utan det han hade sett under sina år i USA: olja som bokstavligen vällde upp ur marken. Han insåg tidigt att detta var framtiden.
Med sina språkkunskaper och kontakter i USA började han importera olja, vilket gjorde honom till en av Sveriges allra första oljeimportörer. År 1884 fick han tillstånd att lagra eldfarliga oljor vid Lövåsberget. Det är i mångt och mycket John Petersons förtjänst att Uddevalla alltsedan dess har haft en oljeindustri och utvecklades till en betydande oljehamn.
John Peterson repslagare, oljeimportör och barnhusdirektör på Gustafsberg. ///
Parkering och start på Skolgården (bilden) KL 18.30. Vi tittar in i flera av Gustafsbergsstiftelsens byggnader.
Avgift 100 kr, medlemmar i Uddevalla Hembygdsförening 50 kr.
ALLA VÄLKOMNA!!! ///
Uddevallafödda Johanna Bundsen kan nu titulera sig Champions League-mästare då hennes lag Metz vann finalen över Per Johanssons Györ med 31 - 29.
Det var således Uddevalla på båda sidor i finalen där Per Johansson hade chansen att för tredje gången vinna Champions League med sitt Györ.
Det var troligen Györs och svenska landslagsstjärnan Nathalie Hagmans sista handbollsmatch i karriären.
Med fem minuter kvar ledde Metz med fem bollar men Johansson Györ kom närmare. Det räckte till slut inte och Metz, där även svenska Tyra Axnér spelar, vann med 31-29. ///
Precis som 2008 så arrangeras Junicupen samtidigt som Nationaldagen, vilket är extremt olyckligt. Det finns risk för stora trafikproblem. Så åk till Gustafsberg gratis med Skärgårdsbåtarna eller gå längs Strandpromenaden. Läs mer om logistiken längre ner.
Program enligt kommunens hemsida:
09.30 | Första båten går från Södra Hamnen. |
09.30 | Kulturskolan spelar musik vid båtarna i Södra Hamnen framtill klockan 13.30. |
10.00 | Aktiviteterna startar på Gustafsberg: |
Informationstält med personal från kultur- och fritidsförvaltningen samt sjukvårdspersonal. | |
Tipspromenad på området för både vuxna och barn. Start och mål vid infotältet. Ta chansen att vinna biobiljetter! | |
Energirådgivning. | |
Förskolorna i Uddevalla bjuder på experiment, målning, motorikbanor och högläsning med mera. | |
Fritidsbanken bjuder på roliga aktiviteter med låneutrustning samt inspiration och tips om friluftsliv. | |
Prova på segling med Tvåkrona och kölbåt med föreningen Viken Ägir | |
Friluftsfrämjandet informerar om paddling framtill klockan 15.00 med möjlighet att prova på. Deras kajaker och ledare kommer att finnas på stranden vid krabbfisket. | |
Träffa Uddevalla kallbadare och hör mer om om kallbad nu och då. De berättar även om föreningens bastuar och informerar om sitt engagemang för ett kallbadhus i Uddevalla. | |
10.30 | Strandjoggen startar vid Riverside. |
11.00 | Sjöräddningssällskapet är på plats med sin båt framtill klockan 15.00. Möjlighet att gå ombord. |
11.00 | Medborgarceremonin startar på Badrestaurangen. Ceremonin är endast för särskilt inbjudna. Resten av restaurangen är öppen som vanligt. |
11.15 | Sista anmälan till barnloppet, görs vid målområdet utanför badrestaurangen. |
11.30 | Barnloppet startar och går 800 meter runt Gustafsberg. |
12.15 | Prisutdelning Strandjoggen |
13.00 | Scenprogrammet börjar på scenen: |
Medverkande: | Stadsmusikkåren, Drillflickorna, Kulturskoleelever, Erik Segerstedt. |
Konferencierer: | Vilmer Jendevi och Emma Esbjörnsson. |
13.00 | Cirkus Gaston och Caligari på scen (barnföreställning). |
13.40 | Första vigseltillfället i Societetshuset. Vigslarna är förbokade (ingen drop-in). Visa hänsyn om du är i närheten när själva bröllopsakten äger rum. |
14.30 | Scenprogrammet slutar. |
14.30 | Gunnar Klasson öppnar och guidar i Gustafsbergs arkiv. |
14.30 | Friluftsfrämjandet visar räddningstekniker i kajak (Roll, kamraträddning, självräddning, bogsering). Sjöräddningssällskapet assisterar med räddning av en kapsejsad paddlare. |
15.00 | Guidad vandring med dramatiserade inslag av Bohusläns Guider. |
17.00 | Aktiviteterna slutar. |
17.00 | Sista ordinarie båt går från Gustafsberg. |
Precis som förra året kan du resa gratis med båt eller buss mellan Uddevalla och Gustafsberg. Du kan även promenera eller cykla ut till eventområdet via Strandpromenaden.
Gustafsbergsområdet är stängt för biltrafik denna dag. Parkeringsvärdar finns på plats och hjälper dig att hitta parkering, men vi rekommenderar att du om möjligt låter bilen stå.
Tänk på att evenemanget Junicupen pågår samtidigt vid Bodele, vilket innebär mer trafik än vanligt.
Bussar från Uddevalla centrum avgår från vändplan vid Södra Hamnen.
Avgångar till Gustafsberg:
Avgångar från Gustafsberg åter till Uddevalla Södra Hamnen:
En mindre skyttelbuss möter på Bodele för att köra till rondellen på "toppen av backen" vid Gustafsberg.
Avgångar från Gustafsbergsrondellen med den mindre bussen:
Ett tjäruhov (ofta även kallat beckhov eller beckbruk) var en särskild anläggning i äldre hamnstäder där man tog emot, hanterade och lagrade tjära och beck.
Verksamheten vid ett tjäruhov var strikt reglerad och kretsade kring några huvuduppgifter, som alla var intimt förknippade med sjöfart och varvsindustri:
Kvalitetskontroll (vräkning): Särskilt utsedda tjänstemän, så kallade "vräkare", inspekterade och godkände kvaliteten på den tjära som kom in. De kontrollerade att tunnorna höll rätt mått och att innehållet inte var utblandat med vatten eller skräp.
Beckkokning: En av de viktigaste processerna på tjäruhovet var att förädla en del av tjäran till beck. Detta gjordes genom att man kokade tjäran i stora grytor så att den blev tjockare och mer elastisk. Becket var helt avgörande för skeppsbyggeriet, då det användes för att dreva (täta) fartygsskrov så att de blev vattentäta.
Vägning och lagring: Tunnorna vägdes och lagrades i väntan på försäljning.
Handel och export: Tjäruhovet fungerade som en stapelplats där produkterna såldes vidare till lokala skeppsvarv eller exporterades utomlands. Svensk tjära (ofta känd som "Stockholm tar" internationellt) var under lång tid en av landets viktigaste exportvaror.
Brandrisken dikterade placeringen Eftersom både tjära och beck är extremt brandfarligt, och själva beckkokningen krävde öppen eld, var tjäruhoven förknippade med livsfara för äldre trähusstäder. Därför var det i lag stipulerat att dessa anläggningar skulle placeras på behörigt avstånd från den egentliga stadsbebyggelsen, ofta på uddar, öar eller i stadens utkanter. Om en brand bröt ut i ett tjäruhov blev den ofta våldsam, extremt rökutvecklande och nästintill omöjlig att släcka.
Tjäruhofvet i Uddevalla. AI-genererad bild.Foto Eirik Johansson
De arkeologiska grävningarna i kvarteret Krummedike har idag fortsatt. Och idag har man hittat gatan som gick mellan Östertull och torget, dvs norr om Agneberget. (till höger på bilden)Bland rester av kritpipor och annat hittade man den här träbiten, som antas vara ett skaft till en träslev.AI-genererad bild över muddringsarbetena 1772.
Efter den första statligt finansierade muddringen 1772 – som förmodligen påskyndades av att Carl von Linné 1746 larmade om att tröskeldjupet in till Byfjorden bara var 12 fot (drygt 3,5 meter) – har farleden kontinuerligt behövt fördjupas. Eftersom Byfjorden är en klassisk tröskelfjord har sjöfartens, hamnens och stadens utveckling tvingat fram en rad omfattande muddringsarbeten i Sunningesund genom århundradena.
Inköpet av mudderverket och i synnerhet "Elevatorn" år 1894 blev en absolut vändpunkt för Uddevallas stadsplanering och hamnens utveckling. Innan dess var stadens centrum kring Bäveåns mynning omgivet av vidsträckta, grunda vassar och gyttjebankar som gjorde hamnen trång, grund och svårnavigerad.
Genom att kombinera fördjupningen av farleden med aktiv stadsutbyggnad slog man två flugor i en smäll.
Själva mudderverket, som arbetade ute i Sunningesund och i rännan in mot staden, grävde upp leran och bottensedimentet. Dessa massor lastades sedan på stora pråmar som bogserades in till hamnen där Elevatorn var förankrad.
Elevatorn var en gigantisk anläggning. Med hjälp av ett ändlöst band med stora plåtskopor hissades muddermassorna från pråmarna högt upp i luften. Väl uppe i tornet blandades leran med stora mängder vatten (som pumpades upp ur ån) för att göra massan trögflytande. Denna "välling" leddes sedan ut i långa, upphängda trärännor som sträckte sig ut över de grunda vattenområdena och vassarna, där massorna sakta fick sjunka till botten, sedimentera och torka.
Södra Hamnen: Den södra sidan av ån breddades och fylldes ut kraftigt under slutet av 1800-talet och det tidiga 1900-talet för att ge plats åt nya kajer, magasin och järnvägsspår. Det är på denna utfyllda och stabiliserade mark som till exempel det gamla Varmbadhuset från 1907 uppfördes och fortfarande står kvar idag.
Anegrundet: Det vidsträckta och sanka Anegrundet fylldes systematiskt ut med muddermassor från fjorden. Det som tidigare var obrukbart vatten och vass blev fast mark. Detta skapade utrymme för hela hamnområdet på den södra sidan där bl a Junohus invigde sin husfabrik 1939.
Skansgrundet och Norra Hamnen: Längre västerut, ut mot Skansberget, byggdes landytan ut markant. Nya, raka stenkajer kunde anläggas och staden fick plötsligt utrymme för de brädgårdar, kolupplag och hamnverksamheter som krävde omedelbar anslutning till djupare vatten.
Utan muddermassorna från Byfjorden och Elevatorns outtröttliga arbete hade centrala Uddevalla haft en helt annan strandlinje idag. Stora delar av de centrala ytorna, där uddevallaborna rör sig dagligen, vilar bokstavligen på den gamla havsbotten som mudderverket en gång grävde upp.
Under varvsepoken genomfördes flera muddringar i Sunningesund för att klara de enorma fartyg som byggdes inne i fjorden. Den sista riktigt stora navigationsmuddringen i modern tid genomfördes i slutet av 1970-talet för att man överhuvudtaget skulle kunna få ut supertankern T/T Nanny (levererad 1978) – det bredaste fartyget som någonsin byggts i Sverige – genom sundet.
I januari 1997 inleddes återigen stora muddrings- och markarbeten i Sunningesund, men denna gång inte i första hand för sjöfarten. Detta var i stället startskottet för det enorma infrastrukturprojektet med den nya E6:an, Uddevallabron och Sunningesundsleden, vilket krävde omfattande ingrepp i bottenstrukturen kring sundet.
Sedan våren 2016 omfattas de grunda ler- och sandbottnarna vid Uddevallabrons södra fäste av biotopskyddsområdet Sunninge sund - Sundsvik. Eftersom området utgör en livsviktig uppväxtplats med ålgräsängar och blåmusselbankar omgärdas alla eventuella framtida muddringsplaner av extremt hårda miljökrav.
Idag ligger den muddrade rännans tröskeldjup på 13 meter. Detta utgör den i särklass största flaskhalsen för sjöfarten och sätter en absolut gräns som gör att till exempel Frölandshamnen i dagsläget inte kan fungera som en verklig djuphamn för de största fartygen, utan enorma och miljömässigt mycket svårgenomförbara ingrepp i sundet. ///
De bodde på Gustafsbergs skolhem som var i bruk 1949 - 1976. Erik Andersson var dagens kock och lagade de dåvarande elevernas paradrätt köttbullar, potatis och lingonsylt. Efterrätten bestod av chokladpudding.
Traditionsenligt lade man ner en blomma vid donatorn Anders Knapes byst och samtidigt hölls en tyst minut för donatorn och bortgångna kamrater. Efter förhandlingarna visade undertecknad Gustafsbergsstiftelsens arkiv. ///Här är de huvudsakliga ansvarsområdena för statsheraldikern:
Statliga och kommunala vapen: Statsheraldikern hjälper statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner att skapa, granska och registrera nya heraldiska vapen. De ser också till att äldre vapen används och tolkas korrekt.
Militär heraldik: En stor del av arbetet handlar om att utforma och fastställa heraldiska vapen, emblem och fanor för Försvarsmakten och dess olika förband.
Rådgivning och expertis: Statsheraldikern fungerar som rådgivare till regeringen, riksdagen och statliga utredningar i frågor som rör flaggor, heraldiska vapen och andra officiella symboler. Även privatpersoner och organisationer kan ibland vända sig dit för råd.
Rådgivning och expertis: Statsheraldikern fungerar som rådgivare till regeringen, riksdagen och statliga utredningar i frågor som rör flaggor, heraldiska vapen och andra officiella symboler. Även privatpersoner och organisationer kan ibland vända sig dit för råd.
Föredragande i Heraldiska nämnden: Statsheraldikern förbereder och presenterar ärenden för Statens heraldiska nämnd. Nämnden är det organ som officiellt prövar och godkänner nya statliga vapen och symboler innan de slutligen fastställs.
Bevarande av regelverket: En central uppgift är att värna om den heraldiska traditionen. Det innebär bland annat att se till att vapen är tydliga och följer "tinkturregeln" (att man inte får placera färg på färg eller metall på metall) så att de lätt kan identifieras på avstånd.
Sammanfattningsvis fungerar statsheraldikern som statens design- och regelansvariga för de symboler som representerar Sveriges offentliga institutioner.
Att inte Uddevalla kommun och Bohusläns museum föregår med gott exempel och flaggar med den godkända landskapsflaggan tycker jag är under all kritik. ///
Just nu pågår det en arkeologisk förundersökning i kvarteret Kummedike, bakom Sillgrenska huset. Det är arkeologer från Bohusläns som gräver under de närmaste dagarna. Till sin hjälp har de en grävmaskin med en förare som är väldigt erfaren av den här typen av grävningar.
Sådana här undersökningarna görs ofta inför förestående husbyggen. För en stor del av centrala Uddevalla utgörs av en fast fornlämning och då måste marken undersökas innan byggherren får klartecken att bygga. Och byggherren får också stå för kostnaden.
Dagens grävning utfördes inom tomt nr 14 enligt 1750 års karta. Grävningarna fortsätter de närmaste vardagarna. Sista dagen är 3 juni. Därefter lämnas en rapport till Länsstyrelsen som beslutar om vidare åtgärder. ///Insänt av Claes-Göran Augustsson.
Hej
Järnvägen som var ett industrispår till Junohus finns kvar. Och på flera ställen i bilden ser man militära fordon, exempelvis en stridsvagn mitt på bilden. Bilden är helt enkelt tagen under den den stora utställningen "Försvar - 61" vid Bohusläns regementes 300-årsjubileum i augusti 1961. ///
Kempenskölds karta 1696
När vi pratar om hur Uddevalla fick sina raka gator och sitt rätvinkliga centrum (rutnätsstaden), pekar vi nästan alltid på den stora stadsbranden 1806. Men sanningen är att försöken att modernisera vår krokiga, medeltida stadsplan började långt tidigare. Redan 1690 gjordes ett seriöst försök att rita om staden – men Uddevallaborna totalvägrade.
Uddevallas historia är tyvärr kantad av bränder. Men medan bränderna under 1500- och början av 1600-talet berodde på krig och plundring, var katastrofen den 9 maj 1690 en civil olycka. Lågorna slukade snabbt i stort sett hela de västra och södra delarna av staden, medan området kring kyrkan mirakulöst klarade sig.
Den misslyckade stadsplanen 1690 Efter branden såg statsmakten, i form av Bohusläns dåvarande guvernör Johan Benedict von Schönleben, en gyllene chans. Istället för att bygga upp det oordnade gytter av trähus som just brunnit ner, ville han modernisera Uddevalla. Han gav ingenjören Frederic Sixtus i uppdrag att rita en helt ny stadsplan.
Bara en dryg månad efter branden, den 12 juni 1690, presenterade Sixtus sin "geometriska karta". Det var en modern, rätvinklig plan med raka gator som skulle förhindra framtida bränder från att sprida sig lika lätt.
Men planen stannade på papperet. Uddevallaborna var i akut behov av tak över huvudet och hade varken tid eller lust att anpassa sig till överhetens nya linjaler. Man struntade helt enkelt i Sixtus ritningar och byggde envist upp sina nya hus på exakt samma krokiga, medeltida tomtgränser som före branden. Det enda fysiska spår vi har kvar från den dagen 1690 är det tjocka, svarta lager av kol och sot som arkeologer än idag stöter på när de gräver i centrala Uddevalla.
1806 – När staten tvingade fram en ny stad
Det skulle dröja drygt hundra år, till den 29 juli 1806, innan myndigheterna fick sin vilja igenom. När hela staden på nytt lades i aska och 4 000 invånare blev hemlösa, fanns det ingen återvändo.
Den här gången tilläts inte invånarna att bygga upp staden som de ville. En ny rätvinklig stadsplan tvingades igenom med hårda krav. Man anlade breda, raka gator – så kallade brandgator – som skulle fungera som barriärer om elden var framme igen. För att ytterligare säkra staden gavs specialtillstånd att tullfritt importera holländskt tegel, vilket ledde till att stenhus började ersätta den farliga trähusbebyggelsen.
1807 års stadsplan av lantmätaren Carl F. Jung
Att gå genom centrala Uddevalla idag är att gå genom resultatet av branden 1806. Men nästa gång du promenerar längs våra raka gator, skänk en tanke till de envisa Uddevallaborna 1690 som vägrade låta ingenjörerna bestämma var deras hus skulle stå! ///