När Hansonska bron byggdes

Hansonska bron är resultatet av en donation. Donatorn var grosshandlaren Ludvig Hanson som bodde på Södergatan men hade sin affär på Stora Hellevigsgatan (Hansson & Hasselberg, sedermera Edvin Andreassons). Det sades att han ville ha den här bron för att få närmare väg till Uddevalla Sparbank som låg vid Norra Hamngatan (där Hembergs matthörna nu ligger).

Bron invigdes i september 1934 och då hade Ludvig redan avlidit så han fick själv aldrig någen glädje av bron.

Gubbarna till vänster håller på med pålning. De hade var sitt rep som de drog i för att på upp den tunga hejaren i pålkranen. De sjöng en särskild sång för att få bättre schvung i arbetet. //

Hansonska bron fyller 75 år

Precis i dagarna fyller Hansonska bron 75 år. Bron tillkom genom en donation av grosshandlare Ludvig Hanson. Han hade affären Hanson & Hasselberg på Stora Hellevigsgatan (sedermera Edvin Andreasson).

Det sades att Ludvig Hanson, som med åren blev tämligen fet, länge varit missbelåten med att han fick gå antingen till Träbron eller Järnbron då han skulle till Uddevalla Sparbank med dagskassan. Banken låg som bekant precis på andra sidan Bäveån.

För att få till stånd en gångbro donerade han således de pengar som behövdes för att bygga bron, som alltså invigdes för exakt 75 år sedan.

Tyvärr fick Ludvig aldrig se sin bro då han avled på hösten 1933.

Bilder och tips har Jan Aronsson bidragit med. //

1727 års bro

Vid lågvatten kan man tydligt se resterna av 1727 års bro uppströms Hansonska gångbron.

Bengt Nordlund, som skrivit den mycket läsvärda boken "Mot havet", har forskat i denna brons korta historia. Bron förstördes vid 1737 års brand då ca 80 hus i centrala staden på båda sidor om Bäveån togs av den röde hanen.

"Ännu kan man vid lågvatten se bitar bitar sticka upp av de ekar, tagna vid Bulid och Brattås, som utgjorde fundament för det södra brofästet".

Nordlund skriver vidare att timmermännen som byggde denna bron tjänade 24 öre silvermynt om dagen. En av dem hette Siver Knopp.

Att det kunde brinna på båda sidor av Bäveån i det gamla Uddevalla berodde förstås på att bebyggelsen gick ända ut på kajerna vid Bäveån. Först efter den stora branden 1806 anlades hamngatorna. Den här kartbilden ur 1750 års karta är det närmaste vi kan komma branden 1737. Platsen där bron låg har jag ringat in med rött.

Carl Linnaeus besökte Uddevalla 1746 och då är det mesta av den förstörda staden uppbyggd igen. Så dock inte 1727 års bro.//