Insänt av Per Norberg:
På en av Gunnars bildvisningar i
våras så kommenterade jag en bild påminnande om ovan (som faktiskt är skarpare
än den Gunnar visade) att det var roligt att Vattenfalls stora pampiga
transformatorstation syntes i bildens högra (rödbrun byggnad ovan mitten) hörn.
Jag lovade Gunnar efteråt att
försöka skaffa fram bättre bilder vilket jag lyckades med och jag ombads skriva
några rader om det jag visste om stationen.
1910 startade första turbinen i Trollhättans
kraftverk men det dröjde innan Uddevalla Stad anslöts. Man hade ju Strömberget
och kontrakt med AB Skandinaviska Elverk som hämtade kraft från Önan och
Malgöns kraftstationer i Trollhättan som båda drevs med 50 Hz. Men år 1916
skrivs nytt kontrakt med Trollhätte Kraftverk varvid Skandinavernas 10 kV linje
övertas och kopplas in till Vattenfalls 25 Hz system. Det beslutas om en 50 kV
ledning mellan Trollhättan och Uddevalla. Denna skall dras till
en ställverksbyggnad på Fossum varför Vattenfall inköper 8140 m2 från ”Gustafsbergs Barnhus” för 1 kr/m2. Senare övertogs delar av stadsägorna 1507 och 922 så att man hade 11300 m2 .
en ställverksbyggnad på Fossum varför Vattenfall inköper 8140 m2 från ”Gustafsbergs Barnhus” för 1 kr/m2. Senare övertogs delar av stadsägorna 1507 och 922 så att man hade 11300 m2 .
Vid denna tid var praxis att
ställverken byggdes inomhus. Först i och med att man införde 120 kV så kom
utomhus-ställverken. Elen var inte ett självklart behov utan hade konkurrens
från andra energislag inkluderande ”mankraft”. Så man ville göra anläggningarna
så pampiga som möjligt för att visa att här kommer något nytt. Ett av de bästa
exemplen finner man via denna länk:
Inkommande ledningar (de med högst
spänning) ansluter under takkanterna och tanken är att man skall se dem som
utgående ”blixtar”. På översta våningen var ställverk 50 kV (70 kV i
mellansverige) och under ställverk för 20 kV utgående linjer. Troligen
försörjdes elverket via separat 50/10 kV transformator. Eftersom kraftverket
var den primära anläggningen så kallades de stationer som tog emot kraften för sekundärstationer.
Utgående 20 kV ledningar matade i sin tur tertiärstationerna.
50 kV ledningen till Uddevalla var
den 6:e som byggdes och fick då littera TL6 (T för Trollhättan och L för
ledning). Första stationen blir då så klart TT61 (T för transformatorstation).
Tyvärr råkade Statens
Vattenfallsverk ut för stora ekonomiska bekymmer efter första världskriget (som
lett till en hausse för vattenkraftverken på grund av stoppad bränsleimport)
och det var inte längre tal om att bygga så lyxigt som i Mellansverige där Erik
Hahr (stadsarkitekt i Västerås och en av landets mest produktiva arkitekter när
det gäller kraftverk) höll i pennan. Men det är tydligt när det gäller
Uddevalla och TT61 att det är samma ritningar som ligger till grund för bygget.
1921 är stationen färdig för
idrifttagning.
Till stationen ansluts efter hand
en 50 kV ledning ut mot Brodalen och 1939 läggs ett dubbelt kabelförband till
SJ nya omformarstation som skall ge el till Bohusbanan. För att klara den
ökande belastningen på grund av järnvägen byggs även en andra 50 kV ledning
till Trollhättan. Som nämnts ovan sker matningen inledningsvis som 25 Hz men
redan 1924 blir TL6 den första ledningen som läggs över till 50 Hz – ett
projekt som Vattenfall höll på med fram till 1959. Så Uddevalla hade 25 Hz i 8
år – något som låter värre än det var. Hushållsbelysning vid denna tid skedde i
städerna oftast med likström via omformare.
Foto: Hans Danielsson 1927, Digitalt museum
Att stationen gav ett pampigt
intryck framgår av ovan bild över regementsparken från mellankrigstiden.
Byggnaden till vänster är stationsmästarens
tjänstebostad där fri el var en självklarhet och här finns både gräsmatta och
trädgårdstäppa.
Här ses bostadshuset bättre samt
baksidan av stationen.
Ovan bild är tagen från nordväst
och visar alltså den front man ser ifrån staden. Man har helt klart murat igen
undre delen av fönstren vilket knappast förskönat byggnaden.
3 januari 1962 så exploderar en 20 kV
brytare i en liknande station i Södertälje. Branden sprider sig till
övervåningen och slår ut hela 70 kV ställverket och Södertälje är släckt i
flera dagar. Händelsen leder till ett uppvaknande och beslut att de gamla (bara
40 – 50 år) inomhus ställverken måste bort av säkerhetsskäl. Lösningen för
Uddevallas del – vilken ändå behövts av kapacitetsskäl - var att man först skulle
övergå till 40 kV istället för 50 kV varför en tillfällig 50/40 kV
transformering etablerades i den kommande 130/40 kV stationen i Ramseröd.
Marken överläts till kommunen och de mindre husen framför huvudbyggnaden revs
och där byggde Elverket sin Östra Mottagningsstation ”ÖM” som var klar 1967.
När sedan SJ gick över till 130 kV matning hade TT61 fullgjort sin uppgift och
revs 1970.
Per Norberg juni 2019 //
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar