Åtta Uddevallascouter har besökt Auschwitz/Birkenau. Under en heldag besöktes Auschwitz och Birkenau. Det var tyskarnas största koncentrationsläger och en och en halv miljon oppositionella polacker, ryska krigsfångar, homosexuella, romer och flest judar mördades på det mest brutala sätt.
Det är jordens största begravningsplats – men utan en enda grav. Fasansfullt!
Dessutom träffade man polska scouter i Krakow för att lära känna dem med lite olika aktiviteter. Se bilden med den stora gruppen från avslutningen med dessa på en hög kulle med utsikt över Krakow.
I Uddevalla kyrka hänger över dörren till sakristian den här vapenskölden över greve Henrik von Essen. Han var med kronprins Karl Johan i Uddevalla sommaren 1814 inför fälttåget mot Norge. När sedan svenskarna hade besegrat norrmännen blev han riksståthållare i Norge. Karl XIII blev ju kung över både Sverige och Norge, men då kungen inte befann sig i Norge var riksståthållaren hans ställföreträdare. von Essen blev förtjust i Gustafsberg och kom tillbaka flera gånger.
Men varför hänger då hans vapensköld i Uddevalla kyrka. Svaret får vi i Uddevalla stads historia del III av Sten Kristiansson. På sidan 125 skriver han följande:
En storartad festlighet, varav ett minne kvarblivit i kyrkan ända till våra dagar, var greve Hans Henrik von Essens begravning den 8 augusti 1824. Han hade varit den siste svenske generalguvernören i Pommern och den förste riksståthållaren i Norge. Vid 68 års ålder hade han drabbats av ohälsa och av läkare rekommenderats salta bad, som man nu började tro kunna hjälpa för litet av varje. Följaktligen kom han till Gustafsberg, den förnämsta ort, som i detta fall kunde komma i fråga, men avled där i halsfluss den 28 juli. I begravningen deltog hela den exklusiva societeten på Gustafsberg samt ädel adel tillströmmad från olika håll. Jordfästningen förrättades i svassande äreminnesstil av biskop Wingård.
Två år senare, den 1 november 1926, avtäcktes greve von Essens vapensköld i kyrkan. Epitafiet hängde på kyrkväggen i långa tider men borttogs omkring år 1900 i tanke att "någonting måste göras". På 1920-talet återkom det till sin plats. Den stolta devisen ÄRAN ICKE LYCKAN påminner i sin lakonism något om Döbelns oförlikneliga Ära, skyldighet, vilja.
Tidningen Uddewalla Weckoblad gavs ut första året 1826 och om avtäckningen av vapenskölden läser vi:
Uddewalla.
Förliden fredagsafton, d 27 dennes, avtäcktes i denna stads kyrka framlidne Riksmarskalken, Fältmarskalken mm, Greve von Essens vapen, i närvaro av så stort antal åskådare, som möjligen kunde rymmas i kyrkan. Denna var överallt och särdeles i koret och kring vapnet ganska rikt och smakfullt dekorerad. Musik uppfördes och Landshövdingen, Generalen mm Greve Axel von Rosen höll ett tal, däri han med sin kända, honom egna, värdighet och behag tolkade den avlidnes förtjänster, handlingar och tänkesätt mot Konung och Fädernesland, den djupa och allmäna sorg, varav varje stadens inbyggare intogs vid Excellensens frånfälle, det oskrymtade och rörande sätt varpå varje klass visade denna sorg, i synnerhet jordfästningsdagen (d. 8 augusti 1824), och det avseende Änkegrevinnan lämnade åt den allmänt yttrade saknaden, vårdnaden och tillgivenheten för den avlidne, varför och till minne härav och av den här skedda jordfästningen, vapnet blivit kyrkan förärat. Vapnet, målat av Professor Limnell, är ganska vackert, ehuru helt enkelt, bestående av en i ram infattad plåt. Månne man icke med skäl kunna önska, att någon inskription tillkomme, innehållande den avlidnes namn mm, ävensom orsaken varför hans sköld här förvaras.
Frank Berghänel har hittat hans gravplats:begravd på Västeråkers förs:s i Uppsala läns kyrkogård. //
Södra Hamnen i Uddevalla med Skansberget i bakgrunden. Man kan se utsiktsplatsen som ett vitt streck på bergets mitt. Huslängorna längs kajen minns jag som Bjurströms Trävaror, kan vara där järnvägsvagnarna står. Inte helt säker på det. Foto:Sigrid Rönnqvist.(privat)
Den här bilden har jag fått av Håkan Hellman, som också är med på bilden. Men känner du igen någon av de andra? Och lärarinnan som är nummer sju i mellersta raden? Jag hade henne också när jag gick på läroverket.
På Facebook skriver Gustafsbergaren Erik Kilhamn: Håkan har tre gustafsbergskamrater med på bilden: bakre raden nr 3 Erik Hansson, nr 4 Kjell Olbin, nr 7 Torkel Arvidsson. Och Håkan själv är väl nummer 2 från vänster i mellersta raden? //
När dansen gick på Lyckorna utanför Ljungskile 1911 så gick den till tonerna av Bohusläns Regementes musikkår. Då var regementet förlagt till Backamo. På lördagarna klädde sig musikerna civila, för att på så vis tjäna en liten extra slant.
Stående från vänster: regementstrumslagaren sergeant Hellberg, musikdirektören löjtnant Nyström på Basun, fanjunkare Toll på Bas, sergeant Åkerberg på Trumpet.
Sittande från vänster: Distinktionskorpral Petterson på Althorn, fanjunkare Ljung på Flöjt, sergeant Pettersson på Basun, sergeant Törner på Klarinett och fanjunkare Holmstrand på Klarinett.
Källa: Musikvolontär: Arthur Rönnqvist Backamo 1910(min far)
Man kan inte påstå att vi hade tur med vädret vid årets Gustafsbergsdagar. Första dagen bjöd på en del regnskurar, särskilt på morgonen, men sedan blev det bättre med flera timmars uppehåll.
Men det var ändå inget mot söndagens regnande! Det regnade praktiskt oavbrutet vilket gjorde att programpunktera fick byta plats. Utomhus mot inomhus. Såsom Folkdanssällskapet National som intog Societetshuset så fort gudstjänsten var över. Och det blev bara så bra!
Här kommer en del bilder från evenemangen de båda dagarna (foto Harri Kantola och undertecknad):
Nytt för i år att vi hade en utropare. Det var Mats Randér, Gustafsbergs vänner, som oförtrutet berättade om aktiviteterna. Och det gjorde han med den äran.
Vi hade besök av historielärare från hela Sverige. Här tittar de fram genom fotoväggen på Skvallertorget.
Den som ville kunde prova på boule och självaste Boule-Bengt var lärare.
Westbo mässingssextett (för dagen åtta man) underhöll flitigt båda dagarna från musikpaviljongen.
Shoppingvädret blev efterhand bra på lördagen. Något man inte kan säga om söndagens väder.
Prova på gammaldags lekar kunde man göra vid Snäckan. Inte så himla lätt!
Cirkusshow och workshop bjöd Johanna Abrahamsson och Cirkusexpressen på i Societetshuset.
Poistivhalaren Moa Brynnel underhöll både ute och inne.
Hästskjutsen fanns på plats båda dagarna,
men på söndagen lyste passagerarna med sin frånvaro.
Även en Bohuslänsguide kan behöva sitta en stund.
Jag är beredd på att slå vad om att Rebecka Gustafsson är den första kvinnliga prästen som predikat på Gustafsberg. Och hon gjorde det bra!
Håkan Hellman och Bertil Eriksson började båda på skolhemmet som öppnade 1949. 70 år sedan minsann. De fanns på plats i sitt gamla internat och kunde berätta för publiken om hur det var att bo på skolhemmet. Det förekom absolut ingen mobbning var de båda överens om och de fick lära sig att ta hänsyn till varandra.
Jag hade tre visningar av Gustafsbergsstiftelsens fantastiska arkiv. Här är det Historielärarna förening som besöker arkivet.
Gustafsbergsstiftelsens arkivbyggnad uppfördes 1882. Det var mycket förståndigt särskilt mot bakgrund av att det dåvarande skolhuset brann ner 12 år senare, 1894. Alla stiftelsens handlingar fanns den gången i säkert förvar i arkivbyggnaden.
1962 hyrde stiftelsen ut arkivbyggnaden till Krigsmakten, som byggde om den till kylrum för batterier. Allt arkivmaterial hamnade i källaren på Skolhuset. Och där låg handlingarna i stor oordning när jag behövde en praktisk uppgift i min arkivarieutbildning i början av 90-talet. Det tog tre år att ordna upp arkivet och till min hjälp hade jag tre historieintresserade personer som för tillfället hade drabbats av 90-talets arbetslöshet. Efter 30 års uppehåll blev arkivbyggnaden återigen arkiv, som den var avsedd för. Idag är det en fröjd att kunna visa upp ett fantastiskt material som sträcker sig tillbaka till 1770-talet.
Vi tar nya tag nästa år, för givetvis blir det Gustafsbergsdagar då också. //
Idag skulle det ha varit en naturvandring med Jan Uddén på Sigelhults kyrkogård men den blev av olika skäl inställd. I stället var vi några stycken som gjorde en kulturhistorisk vandring på kyrkogården. Bl a besökte vi platsen där besättningen från det nedskjutna tyska planet begravdes. Läs om den händelsen här http://uddevallare.blogspot.com/2017/04/76-ar-sedan-det-tyska-planet-skots-ner.html
Besättningen bestod av tre man som alla omkom och begravdes under militära hedersbetygelser på Sigelhults kyrkogård. Lägg märke till de tyska militärerna till höger.
De som förolyckades ved nedskjutningen var Ernst Lück, 25 år, Heinz Priehäusser, 23 år samt Reinhold Buchhorn, 38 år. Några decennier senare flyttades deras stoft till en tysk massgrav på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.
Under vår vandring dök frågan upp om det var kistbegravningar och som synes på bilden så var det så. //
Detta hus tror man är ett av de första som byggdes efter branden 1806 i Uddevalla. Benämningen "Kölnan"har tillkommit på det viset, att där på platsen en gång i tiden fanns en kölna,som ägdes gemensamt av närboende husägare,vilka här torkade sitt malt m.m. Där torkades även lin (från Linneby) m.m.
När fotot är taget vet jag inte, det står 1930 på mitt album, det kan vara mor Sigrid Rönnqvist med sin lådkamera för det sitter i hennes album.
Nu tycks det vara definitivt kört för det Uddevallabaserade Blå tåget som har trafikerat stambanan mellan Göteborg och Stockholm de senaste åren. Enligt GP gick det sista tåget den 16 juni och sedan skulle man ta ett sommaruppehåll. Men personalen är uppsagd och en del har inte fått ut sina löner. De ekonomiska problemen har hopat sig.
Det är här i de gamla lokstallarna i Uddevalla som blå tåget har haft sin bas.
Här har man genom åren utfört omfattande renoveringar av gamla tågvagnar, men nu tycks det alltså vara definitivt slut.
Frågan är vad som nu händer med alla Blå tågets tågvagnar som står uppställda på rangerbangården i Uddevalla. //
Ikväll arrangerade Bohusläns museum en kultur- och naturkryssning på Byfjorden och Hafstensfjorden och lite till. Guider var Jan Uddén och Lars Rydbom.
Det var två mycket kunniga och underhållande guider som serverade publiken sina kunskaper. Här berättar Lars Rydbom om bebyggelsen och historien på Gustafsberg.
Jan Uddén kan sina ställen på öarna. Han ser det vi andra inte ser men berättar för oss på ett begripligt sätt, och då ser vi det också. Här är vi vid ön Ringburen (Ringbôrn på talspråk).
Vi stävar söderut mot Björningarna där Janne är rätt säker på att hitta en sälkoloni. Intresset ökar betydligt.
Och mycket riktigt! Rakt fram på det lilla skäret är det fyra - fem sälar som ligger kvar trots att vi passerar ganska nära. Man ser huvudet på en annan säl som simmar till vänster om skäret. Björningarna ligger mitt för Åh kyrka och stiftsgård som syns till höger i bakgrunden.
Vi Brattön lockade Janne fram pilgrimsfalken som gjorde en elegant uppvisning för oss. Tyvärr räckte inte min mobilkamera till för att fånga motivet. Men det blev en härlig tur i ett fint väder. //
Väst Expo på Samnerödsfältet 1954. Uddevalla Stadsmusikkår står för underhållningen. Dirigent Oscar Rönnqvist.
Närmast i bild med ljus överrock står Mats Lundell och spelar på sin Esskornett. Mats var med 1943 när stadsmusikkåren bildades på Frideborg. Mats körde buss i Uddevalla som vi lite äldre invånare minns. Mannen längst till vänster med piccolaflöjt är Agard Gustavsson.
Frågan är när den här bilden kan vara tagen? Fortfarande ganska omfattande torghandel. Men det kanske inte är så långt tillbaka i tiden som man skulle kunna tro? //
