Restaurang Havet och mordet på president Kennedy

Det här var en av bilderna vid kvällens berättarafton inför en fulltalig publik. Ni har sett den förut. Den finns i en artikel här på Uddevallabloggen.

Det var givetvis många i publiken som hade varit på Havet och det är fantastiskt vilka minnen en bild kan väcka.

Willy Martinsson som har varit musiker och spelat på Havet många gånger berättade om kvällen den 22 november 1963. Hans orkester satt här i Snäckan på Havet och spelade som de gjort många gånger förr. Plötsligt märktes det en förändring av känsloläget bland restaurangens gäster. Det tisslades och tasslades och publiken ägnade allt mindre intresse åt musikerna och deras musik. Allt avstannade efterhand och till sist nåddes även musikerna av beskedet att USA:s president Kennedy var skjuten. Stämningen blev som förbytt.

Samtidigt satt jag själv på tåget mellan Göteborg och Uddevalla. Det var en fredagskväll och jag var på väg hem efter veckans arbete i Göteborg. Efter Ytterby kom konduktören gående genom vagnarna och berättade att president Kennedy hade blivit skjuten.

På den tiden stannade tåget vid fler stationer än i dag och efter varje tågstopp fick vi nya rapporter om läget i Dallas, där Kennedy hade skjutits. Det var en kuslig och förtätad stämning och det var konduktören som förmedlade den. Vi passagerare, som inte hade pratat med varandra tidigare, började nu göra det och det spekulerades i nytt världskrig och det ena efter det andra.

När jag hade gått av tåget i Uddevalla möttes jag av min far som berättade att Kennedy var död. Vi satt en stund i bilen och lyssnade på Arne Thoréns rapporter från USA.

Detta var bara ett exempel på hur bilder väcker minnen och hur tankarna sedan far i väg. Det fanns fler exempel på detta under kvällen.//

Konditorirestaurang Havet

Jag har fått en fråga om Restaurang Havet som låg i Bohusläningens hus vid Norra Drottninggatan.

Bl a undrar frågeställaren om de fina väggmålningarna finns kvar?

Jodå det gör de. Och att Bohusläningen till fullo inser värdet av dessa förstår man av en artikel den 7 januari 2005. Artikeln handlar om de då pågående restaureringsarbetena. Tidningen hade anlitat konservatorn Maria Lagerqvist som var lyrisk över målningarna.

Jag har förstås hört gamla Uddevallabor som var väldigt förtjusta i restaurang Havet. I en annons i Bohusläningen i februari 1947 sägs det att "i afton blir det musikalisk gissningstävlan på Havet". I en annan artikel från 1950 nämns Havet som restaurangen med stil: "Godsaker av Havets egen tillverkning blir en smakfull juklapp".

En musiker som spelade ofta på Havet var dragspelaren Roy Svensson med sin Roysons orkester. Roys syster bodde i USA vilket innebar att han tidigt fick tips om bra amerikansk musik.

En annan orkester var Willy Martins. Och jag har bett orkesterledaren Willy Martinsson att beskriva restaurang Havet:

"Jag hade för många år sedan en orkester som hette WILLY MARTINS . Mina spelkamrater och jag spelade mycket på olika platser i och runt Uddevalla och speciellt på dom på den tiden mycket populära dansställena Havet och Skansenstugan.

Det jag minns var det ett mycket omtyckt ställe av många Uddevallabor och även andra. Restauranten låg en trappa upp i Bohusläningens hus på Norra Drottninggatan. Där var trevlig inredning och mycket blommor samt ett litet vattenfall strax innanför entren.

Vi stod och spelade i en snäcka som var ganska trång för en orkester då jag tror att den var avsedd för endast en pianist eller liknande. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad ägaren hette, men om inte minnet sviker mej helt var det en dam som var mycket bra att jobba för.

Jag kommer särskilt ihåg en kväll, det var den 22 november 1963 , stämningen var hög redan från början på kvällen men vid 9-10 tiden hördes ett rykte att President Kennedy var skjuten.
Stämningen dalade snabbt och folk började lämna lokalen i sorg efter vad som hänt.

Något mer direkt minne av Restaurang Havet kan jag inte framkalla, men vi tyckte alla att det var en trevligt ställe både att spela på eller besöka som gäst".

Eivor Niklasson i Varberg bidrar med följande minnen:

"Jag läste om resturang Havet. Där arbetade jag 1955 i köket och gjorde varjehanda sysslor. Bl a expedierade vi Bohusläningens personal med Hagge Geigert.

Där var också ett bageri under Havets kök,och den som jobbade förmiddag fick göra iordning frukost och bära ner på en bricka.Vi hade en tvättlina på taket som vi fick hänga upp våta handdukar och disktrasor på, och om jag inte minns fel så fick vi krypa genom ett fönster och killarna på tryckeriet var en våning under snett emot och där var ett allmänt jubel".

Mina egna minnen från Havet inskränker sig till något enstaka besök under värnplikten 1964. Det billigaste man kunde beställa på Havet var silverté, dvs varmt vatten med en sockerbit till. Det var nog inte så populärt från innehavarens sida men det var en del värnpliktiga som gjorde så.//