Visar inlägg med etikett Björkebohagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Björkebohagen. Visa alla inlägg

2008-03-20

Stenen vid Björkebohagen


Tommy Nilsson skriver:

"Skickar över en bild på en sten som du säkert har sett många gånger under din tid på I17.

Jag brukar går förbi den när jag går på Bohusleden. Stenens placering är vid Björkebohagen, som du säkert vet.

Finns det någon historia kring den, vet man vilka det var som reste stenen, förutom det som står på den? Det verkar som om någon sköter om den, texten/färgen är så tydlig och kan knappast vara från 1932."


Jodå, den stenen känner jag till. Dock har jag inte sett den så värst mycket under mina år vid I 17. Förklaringen får du nedan. Lennart Bergqvist var den siste översten vid Bohusläns regemente och han berättar följande om stenen:

"Som framgår av inskriptionen är den tillverkad 1932 efter det att piplutonen (pionjärplutonen) hade byggt den kärrväg som gick från Björkebohagen till Rönnevattnet. På Björkebohagen (liksom f ö på de flesta Samnerödstorpen) har jag haft släktingar boende sedan början av 1700-talet. Farfar var t ex född på Björkebohagen.

På senare år fick min far som var tvättmästare på I 17 hyra Björkebohagen som sommarstuga. Vi skriver då slutet av 1940-talet. Då fanns stenen på plats Sedan far gått bort 1967 forsatte min mor att hyra torpet några år men var till slut tvungen att lämna det. Sedan hyrdes det av ett befäl vid regementet (kan möjligen ha varit Uno Carlsson) för att sedan övergå till en civilanställd.


När jag återvände till regementet 1990 hade jag förhoppning om att få hyra det, men tyvärr hade fukten trängt in så väggarna var tämligen ruttna upp till fönstren. Jag fick därför ta beslutet att riva huset. Jag räddade dock kakelugnen och den är nu monterad och användabr i Kurt Olssons gillesstuga. Likaså räddades "magasinet" d v s det kombinerade stallet och ladugården. Det övertogs av en av förrådsarbetarna och är nu i fullt bruk i Dalsland.
Det var en lång utvikning.


När jag kom hem letade jag efter stenen men den var borta. Jag gav mig dock inte och efter en tids letande hittade jag den, slängd uppe i skogen. Jag bad då Said Augustsson (löjtnant vid fastighetsenheten) att mura fast den. Jag hade burit ner den och lagt den på den plats den ursprungligen haft. Så skedde och förhoppningsvis får den stå kvar ännu många år.//