Kvartersbränderna 1859 - 1871

Bild ur Uddevalla stads historia av Sten Kristiansson

Även om den stora stadsbranden 1806 ofta stjäl allt historiskt strålkastarljus, så var kvartersbränderna under 1800-talets andra hälft brutala påminnelser om hur sårbar staden fortfarande var.

Under den specifika perioden 1859 till 1871 drabbades Uddevalla av några riktigt svåra kvartersbränder som satte djupa spår i stadsbilden:

• Kvartersbränderna 1859: Denna brand fick ett oerhört våldsamt förlopp och ödelade hela fem kvarter. Enligt de nationella rullorna över stora stadsbränder brann 26 fastigheter ner till grunden. Ett konkret och lokalt exempel på efterbörden från denna brand är huset Hegardt 10 på Kålgårdsbergsgatan 7, som uppfördes 1860 just för att ersätta bebyggelse som slukats av lågorna.

• Kvartersbränderna 1860

           Detta året var det dags igen. Båda kvarteren Banken och Åberg eldhärjades. Beträffande kvarteret             Banken så spred sig den branden till Rådhuset där taket på den västra flygeln av Rådhuset fattade             eld, men turligt nog lyckade man avvärja branden. Det lär dock fortfarande finnas spår efter                     branden på Rådhusets vind. Branden i kvarteret Åberg betydde att flera av lindarna mellan                       Hansonska bron (bron fanns dock inte vid tillfället) och Träbron brandskadades. Dessa träd stod               dock kvar i över hundra år innan de byttes ut.

• Kvartersbranden 1864

           Bohus Länds tidning skriver 1864-12-30 att flera byggnader i kvarteret Bilde skadats svårt.

• Kvartersbränderna 1871: Bara tolv år senare var olyckan framme igen. Den täta trähusbebyggelsen i kvarteren Sundberg och Hvitfelt gjorde återigen släckningsarbetet fruktansvärt svårt, och denna gång strök 28 fastigheter med innan man lyckades få kontroll över elden.

 Läderämbar, brandhakar och dånande kyrkklockor – så bekämpades elden

När vi idag hör sirenerna från räddningstjänsten vet vi att professionell hjälp är på väg inom några minuter. Vid mitten av 1800-talet såg Uddevallas brandförsvar helt annorlunda ut. Det fanns ingen yrkesbrandkår, utan brandförsvaret byggde på medborgarplikt (den så kallade allmänna brandstyrkan). Alla arbetsföra män var skyldiga att rycka ut när larmet gick. I varje kvarter fanns en brandbod med släckningsutrustning.

Så här gick det till när den röda hanen var lös under åren då kvartersbränderna härjade som värst:

Nattvakt och larm Staden förlitade sig på brandvakter som patrullerade de mörka och ofta rökiga gatorna om nätterna. Upptäcktes en brand gällde det att väcka staden så fort som möjligt. Larmet gick genom att kyrkans stormklocka började dåna över staden, samtidigt som trumslagare sprang genom gatorna och slog larm.

Läderämbar och langningskedjor Uddevalla hade vid den här tiden tillgång till några handdragna brandsprutor. Men dessa hade inga inbyggda vattentankar och kopplades inte till några brandposter. Istället var de helt beroende av enorma mänskliga "langningskedjor". Hundratals Uddevallabor, ofta kvinnor och barn, fick ställa sig i långa rader ner till Bäveån eller närmaste brunn och langa fyllda läderämbar (hinkar) från hand till hand för att hälla i sprutans kar. Vattentrycket skapades sedan genom att starka män pumpade handtagen upp och ner i ett brutalt och utmattande tempo.

Att riva istället för att släcka Vattentrycket från handsprutorna räckte sällan för att släcka en fullt utvecklad husbrand. Den primära taktiken var därför ofta att försöka begränsa eldens spridning. Med hjälp av långa, tunga brandhakar, yxor och rep gav man sig på de intilliggande, ännu oskadda trähusen. Genom att bokstavligen riva ner grannhusen och dra undan bråtet hoppades man skapa en tillfällig brandgata som elden inte kunde hoppa över. Det var en desperat och hjärtskärande metod där man tvingades offra mångas hem för att rädda resten av staden.

Vändpunkten 1874: Lagen som ändrade allt Dessa bränder, i Uddevalla och andra svenska städer, ledde fram till en av de viktigaste lagarna i vår stadshistoria: 1874 års byggnads- och brandstadga. Nu blev det slut på det oreglerade byggandet.

De nya reglerna innebar bland annat:

• Obligatoriska brandmurar: Varje fastighet som byggdes ihop med en annan måste nu ha en rejäl brandmur (brandgavel) i sten eller tegel som gick hela vägen upp över taket.

• Brandsyn: Regelbundna kontroller infördes för att se till att skorstenar och eldstäder var säkra.

• Organiserat brandförsvar: Kraven på städernas förmåga att släcka bränder skärptes, vilket lade grunden för den professionella brandkåren.

Arkitekturen som försvar Om man går runt i Uddevallas äldre delar idag kan man fortfarande se spåren av denna tid. Titta på husens gavlar – ser du hur tegelmurarna sticker upp en bit ovanför takpannorna? Det är 1874 års lag i praktiken. Det är arkitektur född ur rädsla, men som gav oss den trygghet vi har idag.   ///