Barnhusdirektör Carl Christian Bagge 1804 - 1806

Carl Christian Bagge är en intressant figur i Uddevallas historia, särskilt kopplat till den unika institutionen Gustafsbergs barnhus. Att han var direktör där mellan 1803 och 1806 placerar honom mitt i en brytningstid för både barnhuset och Gustafsberg som plats.

Carl Christian Bagge (1752–1806) tillhörde den inflytelserika släkten Bagge, som under flera generationer präglade Uddevallas handelsliv och styre. Han var son till handelsmannen och riksdagsmannen Nils Bagge d.ä.

Innan han blev barnhusdirektör var han själv en framgångsrik handelsman i Uddevalla. Det var vanligt på den tiden, liksom idag, att stadens mest betrodda män fick förtroendeuppdraget att förvalta de stora donationer som låg till grund för stadens sociala institutioner.

Rollen som Barnhusdirektör (1803–1806)

Gustafsbergs barnhus grundades av Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina Hegardt genom ett testamente 1772. När Carl Christian Bagge tillträdde som direktör 1803, var institutionen redan väl etablerad som landets första internatskola för pojkar.

Hans ansvar innefattade:

Ekonomisk förvaltning: Att se till att de knapeska medlen (från saltpannan och handelsverksamheten) räckte till barnens uppehälle och utbildning.

Drift av egendomen: Under denna tid var Gustafsberg inte bara ett barnhus utan även en växande surbrunn och badort. Direktören ansvarade för att underhålla byggnaderna och marken.

Utbildningsansvar: Han övervakade att pojkarna fick den utbildning som testamentet föreskrev, vilket ofta handlade om praktiska ämnen som navigation, skrivande och räkning för att förbereda dem för ett liv till sjöss eller inom handeln.

En kort men intensiv period

Bagges tid som direktör blev relativt kort, då han avled i ämbetet år 1806. Under dessa få år genomgick Uddevalla stora prövningar, bland annat efterdyningarna av den stora stadsbranden 1806 (samma år som han dog), även om Gustafsberg klarade sig bättre än själva stadskärnan.

Hans period markerar slutet på den tidiga eran av barnhuset innan 1800-talets mer omfattande utbyggnad av badortslivet tog fart på allvar. Efter hans död tog andra medlemmar av Uddevallas societet över, men Bagge-namnet förblev djupt rotat i Gustafsbergs historia.

1804–1805: Välstånd och blomstrande handel

Innan katastrofen slog till var Uddevalla en stad i högkonjunktur. Tack vare den stora sillperioden (som visserligen sjöng på sista versen) och en omfattande export av trävaror och järn, var Uddevalla vid denna tid Sveriges sjätte största stad.

Exportcentrum: Hamnen var fylld av fartyg som fraktade virke till England och Europa.

Stadslivet: Uddevalla beskrevs som en vacker stad med tät trähusbebyggelse, smala gränder och ett livligt affärsliv kring Kungstorget.

Politiskt lugn: Trots oroligheter ute i Europa (Napoleonkrigen) levde Uddevalla i en relativt trygg bubbla av handel och tillväxt.

Den Stora Stadsbranden i Uddevalla 1806: En Katastrof som Formade en Stad

Tidigt på morgonen den 29 juli 1806 utbröt en förödande brand i Uddevalla som inom loppet av femton timmar skulle lägga nästan hela staden i aska. Händelsen, en av de största stadsbränderna i Sveriges historia, innebar en oerhörd katastrof för stadens 4 000 invånare men kom också att bli startskottet för en genomgripande och modern omvandling av stadsbilden.

Branden startade vid femtiden på morgonen i apotekare Sven Bergius lada, belägen i närheten av nuvarande korsningen Kungsgatan-Kochska gränden. Trots att larm snabbt slogs med kyrkklockor och trummor, och stadens fem brandsläckningssprutor sattes i bruk, var förutsättningarna för att bekämpa elden de sämsta tänkbara. En stark vind från nordväst gjorde att elden snabbt spred sig bland de tätt liggande trähusen.

Inom kort var hela staden ett enda eldhav. Lågorna slickade sig fram längs gatorna och över taken, och den intensiva hettan gjorde alla släckningsförsök lönlösa. Vittnesmål från tiden beskriver en skräckslagen stämning där invånarna i panik försökte rädda vad som räddas kunde undan den obevekliga elden.

En Stad i Ruiner

När kvällen kom och elden slutligen bedarrade var förödelsen total. Av stadens bebyggelse återstod nästan ingenting. Endast ett fåtal hus, huvudsakligen belägna i stadens utkanter, hade skonats. Bland de offentliga byggnader som totalförstördes fanns:

Uddevalla kyrka: En vacker kyrkobyggnad med ett ansett orgelverk. Endast de tjocka murarna stod kvar efter branden.

Klocktornet: Beläget på ett berg ett stycke från kyrkan, smälte dess fyra klockor i hettan.

Rådhuset och packhuset: Stadens administrativa och kommersiella hjärta.

Länslasarettet, prästgården och skolhuset.

Kronomagasinet: Med dess stora spannmålslager.

Industriella anläggningar: Såsom beck- och smälthus, manufaktursmidets förvaringsrum och stora repslagarbanan.

Även hamnen drabbades hårt. Bryggor, pråmar och båtar, varav en del lastade med räddat gods, blev lågornas rov. Hela stadens befolkning stod utan tak över huvudet och hade förlorat sina hem och ägodelar. Nöden var akut och de första dagarna efter branden rådde det brist på både mat och andra förnödenheter.   ///