DEN SPRACK!!!! En sann historia ur mitt militära liv

En AI-genererad bild utifrån min berättelse. AI-klarade inte av att förse mc-ordonnansen och bakryttaren med svenska hjälmar.

När man som jag jobbat väldigt många år med människor så inträffar det ofta roliga, dråpliga och ibland hemska händelser.

Den här händelsen är alldeles sann och inträffade när I 17 var på bataljonsövning i Skövde och på skjutfältet därstädes. Det var sista dagen i veckan och nästan alla beväringar var iväg på en förevisning av P 4:s stridsvagnar. Kvar på förläggningsplatsen var bara vi befäl och ett fåtal beväringar.

Vi stod mitt i förläggningen och pratade som man gör när det inte händer så mycket. Men det skulle snart ändra sig!!

Plötsligt hör vi ett högt skrik och ut ur ett buskage kommer en beväring med byxorna nere och skriker Den sprack!!! Vi förstod inte vad han menade men hann se att blod rann ner för hans bara ben. Vi skrek tillbaka: Vad var det som sprack???   Han skrek tillbaka: Röven sprack!!!

Å herregud!!! Sjukvårdare!!! Ropade någon och som ur ingenstans dök det upp en beväring med en armbindel med ett rött kors på. Det fanns trots allt en utbildad sjukvårdare kvar i förläggningen.

Sjukvårdaren tog med sig den skadade mannen bakom en buske för att besikta skadan och sjukvårdaren klarade knappast av att titta på skadan. Så äckligt var det!

Det som hade hänt var att beväringen ifråga hade gått och hållit sig hela övningen, men nu gick det inte längre. Är det något man måste lära sig när man är ute i fält några dagar så är det att sköta sin hygien, dvs gå avsides, huka sig ner, dra ner byxorna och lätta på trycket när så är påkallat. Gör man inte det så kan det gå illa och det hade det gjort för den olycklige beväringen.

Nu hade avföringen i tarmen fyllts på mer och mer och blivit hårdare och hårdare. Som en kanonkula! När beväringen nu äntligen måste göra något åt det så sprack den yttre muskeln kring ändtarmen och det blödde ymnigt och gjorde säkert ohyggligt ont. 

Vi insåg att han omgående måste föras till akuten på Kärnsjukhuset i Skövde. Saken var bara den att det fanns inga hjulfordon kvar i förläggningen. Det enda som fanns var en motorcykel med förare.

Efter att den skadade blivit inlindad med diverse trasor mm körde mc-ordonnansen iväg och den skadade fick nu ställa sig bakom föraren och hålla sig fast i denne som försiktigt körde iväg till Kärnsjukhuset. Han kunde ju inte sitta ner.

Hur gick det sedan? Jag har bara hört att den skadade behandlades väl på sjukhuset men fick stanna kvar där några veckor. Kanske någon som läser detta minns det hela eller kanske till och med var med på olycksplatsen? Historien var både dråplig och hemsk på samma gång.   ///