80 år sedan tyska ubåten U 3503 sänktes av sin besättning utanför kusten

Bild ur boken Interneringsläger 1945 - BACKAMO - GRUNNEBO

Ubåten U3503 var en modern typ XXI-ubåt i den tyska Kriegsmarinen, och under de allra sista dagarna

av andra världskriget befann den sig i en prekär situation. Efter att ha lämnat Helsingör den 5 maj 1945

med order om att till slut nå Norge – även efter att ha bunkrat in diesel från systerbåten U3523

– drabbades ubåten av upprepade allierade flygangrepp i Kattegatt. Ett av angreppen resulterade i att

ubåtens snorkelhuvud träffades av en automatkanon, vilket i sin tur ledde till ett fel hos maskinpersonalen Dieselavgaser började fylla utrymmena, vilket skapade en farlig situation ombord. Kapten Hugo Deiring, som låg under stort tidspress då det var kritiskt att hindra att teknisk hemlighet och känslig krigsmateriel skulle nå fiendens händer, bestämde sig för en drastisk utväg.

Med interneringsförhandlingar påbörjade den 7 maj i samband med kontakter med tyska marinattachén i Stockholm ingick besättningen ett överenskommet beslut att inte låta ubåtens utrustning falla i allierades händer. För att uppfylla detta, gjorde sig besättningen systematiskt av med torpeder, dokument och den viktiga kryptoapparaten Enigma. När det väl var klart hoppade de över i gummibåtar. I nästa steg öppnades ubåtens bottenventiler med målet att dränka den, så att den inte skulle kunna återtas och användas. Ett försök att få den bogserad till grundare vatten misslyckades dock, och i stället sjönk U3503 på cirka 20 meters djup i de grunda vattnen i Göteborgs skärgård.

Efter att ubåten sänktes skedde ytterligare en viktig händelse. Besättningen, som utfört ett beslut som inte bara handlade om att stoppa en fiendes resurs utan även att markera övergången från stridande till internering, togs om hand av de svenska myndigheterna – jagaren HMS Norrköping agerade i ärendet. Soldaterna blev därmed bland de första tyska krigsmännen att interneras i Sverige, och de placerades på interneringslägret Backamo. Det är intressant att notera att dessa internerade senare blev kända för sin hårdföra disciplin och att händelsen har lämnat ett spår i den svenska marinhistorien.

En av de tyska ubåtsmatroserna, en styrman, anklagades av de övriga att lämna information till de svenska militärerna. Detta föranledde rapport till kompanichefen, vilket blev droppen, som kom bägaren att rinna över. Samma kväll lockades styrmannen ut med en falsk order att snarast anmäla sig i "Offiziersheim" (Backamos sjukhus). På vägen dit överfölls han av de 20 besättningsmännen, som gick löst på honom med knytnävar och sannolikt även sparkar.

Hans rop på hjälp föranledde en svensk vaktpost i närheten att skjuta signalskott, varpå såväl svensk som tysk personal skyndade till. Besättningsmännen försvann då snabbt från platsen, men fasttogs snart. Inför krigsrätten erkände de oförbehållsamt överfallet och förklarade dessutom, att de icke kände någon ånger. Rätten dömde samtliga för misshandel under försvårande omständigheter till 2 månaders fängelse. Hälften av dem avtjänade straffet på Härlanda och hälften på Centralfängelset i Vänersborg. Ytterligare en besättningsman, som uttalade hotelsen ovan och som varit med vid anstiftandet men ej deltagit i själva överfallet, dömdes till 1 månads fängelse.

Det här dramatiska avslutet på U3503:s tjänstgöring illustrerar hur teknisk innovation, desperation och en vilja att förhindra fiendens åtkomst till hemlig information sammanstrålade under de sista kaotiska dagarna av kriget. Ubåten bärgades och tack vare den kunde svenska marinen få god insyn i hur den var byggd.

En målning av en besättningsman på ubåten.

För den som vill läsa mer om detta kan jag rekommendera boken Främmande ubåt sänks på svenskt vatten och boken om interneringslägret på Backamo som jag nämnde i början.