Skolgatan 8 - Kråkslottet

Skolgatan 8, gemenligen kallat Kråkslottet.

Huset byggdes 1912. Det var ett av två hus i staden som byggdes på spekulation och ämnat för officerare vid Kunlig Bohusläns regemente som höll på att byggas och som invigdes på hösten 1913. Det andra huset låg närmare regementet och hade då benämningen Kaserngatan 1. Senare Västgötavägen 37 i hörnet Kämpegatan - Västgötavägen.

Ägarelängd Skolgatan 8:

1911 Köpte byggmästare Jöns Andersson tomten av JA Zetterqvist. 50 000 kr + 6 % ränta. Andersson får bygglov för ett stenhus i tre våningar.

1912 Huset klart

(1913 förband sig JA Zetterqvist i Kråkhagen (Skolgatan 7) att inte bebygga tomten så att utsikten från Skolgatan 8 skulle förstöras)

1914 Carl O Gustafsson i Gläborg

1915 B Johansson

1915 Jöns Andersson

1916 Bullarens Sparbank

1918 Musikdirektör C Th Crona

1920 Ernst Börjesson och Anders Andersson

1920 Johan Svensson

1928 S Wennerberg

1932 Ewert Trewe

1934 Harald Rydström

1968 Ingegerd Rydström, Wilhelm Rydström, Alma von Philip, Ulrika Henning. Arvingar efter Harald Rydström.

1969 Uddevalla Hantverks- och Industriförening

1974 E Wollbratts Byggnadsfirma AB.

2009? Alm Equity

Idag äger en bostadsrättsförening huset.

 Erling Wollbratt berättade en gång för mig: "Jag lade in anbud 1968 men backade ur eftersom hantverksföreningen ville ha det. Då dom sedan ville sälja kontaktade dom mig och jag köpte det. Då fanns inte vindsvåningen utan den har jag inrett. En gång ringde brandchefen Eric Ström och frågade om jag hade någon lägenhet ledig. - Ja jag har en högst upp, svarade jag. -  Men den har ju jag dömt ut sa Eric Ström."

Under några år i början av 30-talet så fanns Uddevalla Chokladfabrik i huset, där som garaget är nu.

Erling Wollbratt avled 1996 och åren därpå ryktades det om att delägarna i familjen Wollbratt skulle sälja huset.

Vi hyresgäster bildade då Bostadsrättsföreningen Kråkslottet och gick till Wollbratts och ville köpa huset. Svaret dröjde i evigheter och när det väl kom så var erbjudandet så högt att vi inte hade de pengarna.

Istället sålde man så småningom till Alm Equity, Stockholm. Vi hyresgäster upplevde snart att det företaget endast var ute efter pengar. De hade fastigheter i och runt Stockholm. Det var en mörk tid för det gamla fina huset.

Bostadsrättsföreningen Kråkslottet hade som målsättning att varsamt restaurera huset och ta vara på de kvaliteteter som fanns i byggnaden.

Efter några år märkte vi att när någon lägenhet blev tom, dvs hyresgästen hade avflyttat, så hyrde fastighetsägaren inte ut den igen. På det viset blev det fler och fler lägenheter som stod tomma. Till slut var vi bara fem hyresgäster kvar och vi undrade förstås vad som skulle hända med huset. Det var ganska trist att komma hem till huset på kvällarna och se alla mörka fönster.

Så småningom blev vi kontaktade av Alm Equity som önskade att vi skulle flytta. Vi nekade!

Så småningom fick vi information om att huset skulle renoveras och då var det önskvärt att alla lägenheter stod tomma. Vi fick veta att huset skulle säljas till en ny bostadsrättsförening men att vi skulle få flytta tillbaka till våra hyresrätter efter renoveringen. Ett löfte som sveks!

Hyresvärden hjälpte till att leta evakueringslägenheter för oss där vi skulle få bo under byggtiden. Själva hamnade vi då i det Thorburnska huset vid Kungstorget. Hyresvärden betalade flytten.

Knappt hade vi installerat oss där förrän vi av deras advokat fick ett lismande brev där han ville att vi skulle godkänna att vi blev av med besittningsskyddet. Det gjorde vi givetvis inte!

Vi hade trumf på hand i och med att vi hade bildat vår bostadsrättsförening som var knuten till huset. Och det får bara finnas en förening med anknytning till ett hus. 

Vi var nu ett problem för hyresvärden som inte kunde sälja till den andra bostadsrättsföreningen så länge vår fanns.

Han måste bli av med oss! Något tal om att vi, som lovats, skulle få flytta tillbaka till våra hyresrätter var det aldrig. Han var tvungen att köpa ut vår bostadsrättsförening och därtill en slant ytterligare till var och en av oss fem föreningsmedlemmar.

Vid det här läget var vi bara tacksamma att slippa kontakter med Alm Equity som vi upplevde vara mycket oseriösa.

Vår familj flyttade till Skolgatan 8 1989. Hyresgästen före oss var majoren Hans Christian Schön och före honom bodde regementschefen överste Lars Löfberg där. Lägenheten var på 164 kvm och tillräckligt stor för vår bonusfamilj.

Vi bodde i den lägenheten tills barnen blivit vuxna. Sedan yppade sig möjligheten att flytta rakt över svalen till en något mindre lägenhet, 121 kvm. Där bodde vi tills cirkusen började.

2001-07-16  satt jag och tittade på Tour de France då plötsligt någon bankade och skrek mot lägenhetsdörren. Det var grannen som flyttat in i vår gamla lägenhet som skrek att det brann i hans lägenhet.

Det brann i köket med öppna lågor och tyvärr var köksdörren inte på plats så det gick inte att stänga in elden. Kl 1530 larmades brandkåren som ryckte ut med två styrkor. Branden spred sig snabbt så att lägenheten där branden startade blev nästintill totalförstörd. Branden hann även sprida sig till köket i lägenheten ovanför innan brandkåren fick den under kontroll. Lägenheterna på 2-4 våningen blev helt eller delvis förstörda och i september månad fortsätter ännu brandsanering och ombyggnationer. Även första våningen byggs om men det var bestämt före branden. Enligt brandkåren handlade det om minuter för att få branden under kontroll.

Det fanns risk att branden skulle ta sig igen så därav att vi fått erfarenheten att bo på Hotell Bohusgården en natt.

En annan dramatisk händelse var att balkonggolvet hos en granne lossnade och rasade ner. Detta ledde till att fastighetsägaren fick byta ut balkongerna.

Balkongerna på sydsidan och östra sidan byttes ut och inte blev det vackert precis.

När huset byggdes 1912 fans det bara stora lägenheter. Sex stycken. Allt eftersom har dessa delats av. Vår första lägenhet var i sitt ursprungliga skick men de flesta andra var avdelade till mindre lägenheter. Vår andra lägenhet var en sådan lägenhet.

Idag finns det 20 lägenheter i huset. Det känns ändå bra att bostadsrättsföreningen äger huset så att det åtminstone exteriört kan bevaras.  ///