Strandpromenaden mellan Gustafsberg och Lindesnäs som ny

 Nu är Strandpromenaden mellan Gustafsberg och Lindesnäs öppen. Det har grusats och framförallt satts upp nya höga staket, vilket saknats tidigare. Det är en fröjd att se!

På platser där det är vanligt att badande vill ta sig ner till vattnet har man lämnat öppningar i staketet.

Det är Uddevalla kommuns som har renoverat Strandpromenaden. Det är enligt en gammal överenskommelse mellan markägaren Gustafsbergsstiftelsen och Uddevalla kommun där kommunen åtagit sig att underhålla promenaden.

Den här delen av Strandpromenaden byggdes 1894 av den då förvaltande direktören John Peterson.   ///

Ljusingivning med historiskt Uddevallabildspel

 

Ikväll var det Uddevalla kommuns ljusinvigning. Det var invigning på Kungstorget med tal av kommunfullmäktiges ordförande i Uddevalla Christina Nilsson, körsång av Kulturskolans ungdomskör Ragazzi och ljuständning av julbelysningen och granen på torget. Och den efterlängtade isbanan invigdes.

Jag var inblandad i videoprojiceringen på Rådhusets fasad på det sättet att jag hjälpte till med den historiska delen.

I tre och en halv minut får vi ta del av Uddevallas historia på Rådhusets fasad. Och det blev mycket bättre än jag vågat hoppats på. Och det bästa av allt. Du kan se den både lördag och söndag kväll. Den går på repeat. 

Gå och se den!   ///

Lustigkulle vid Höjentorp

Järnvägsövergången på Höjentorp med huset Lustigkulle. När järnvägen kom förbi här 1907 så förmådde badgästerna på Gustafsberg SJ att ordna en hållplats här (till höger utanför bild). Jag antar att den var i bruk bara på somrarna.

Själva järnvägsövergången har alltid varit problematisk. När jag var liten åkte min familj med min morbror i hans Wolseley förbi här. Det visade sig att bilen hade en väldigt låg frigång med följd att det blev tvärstopp mitt på spåret.

Min morbror fann sig snabbt och beordrade oss att hoppa ur bilen. När bilen på det sättet blev lättare gick det att backa av spåret. Knappt hade bilen lämnat spåret förrän det kom en rälsbuss söderifrån. Gissa om vi blev knäsvaga.

Många år senare körde en buss den här vägen och blev påkörd av tåget. Föraren hade lämnat av en skolklass vid Emaus och var ensam i bussen. Han klarade sig men bussen blev totalförstörd.   ///

Skördearbete på Lindesnäs

Höskörd på Lindesnäs ängar. Huset däruppe ägs av Gustafsbergsstiftelsen som hyr ut det på årsbasis. 

Bakom ryggen på den okände fotografen ligger idag småbåtshamnen vid Rödön.  ///

Uddevallahusen som reste Bornholm ur ruinerna 1945

 

Foto Per Rönn

Efter att ryska bombplan ödelagt städerna Rønne och Nexø på Bornholm i maj 1945 svarade Sverige med en unik solidaritetshandling. Från HSB:s trähusfabrik i Uddevalla skeppades 250 färdiga trähus över Östersjön – hus som ännu i dag står kvar som ett levande minne av efterkrigstidens hjälparbete.

Bombningarna som förödde Bornholm

När andra världskriget gick mot sitt slut i maj 1945 hade Tyskland redan kapitulerat i Danmark. Men de tyska styrkorna på Bornholm vägrade att ge upp till de sovjetiska trupper som närmade sig från öster. Den 7 och 8 maj 1945 bombade därför sovjetiskt flyg de två bornholmska städerna Rønne och Nexø. Resultatet blev förödande: över 800 hus förstördes, och omkring 3 000 invånare blev hemlösa. De sovjetiska trupperna ockuperade därefter ön och stannade där till 1946, medan resten av Danmark befriades av brittiska styrkor.

Sverige reagerar – Uddevalla får en ny roll

När nyheterna om förödelsen nådde Sverige beslutade regeringen att agera snabbt. Som en gåva från svenska staten och svenska folket erbjöds Bornholm 250 prefabricerade småhus, tillverkade vid HSB:s moderna trähusfabrik i Uddevalla. Fabriken på Anegrund vid hamnen i Uddevalla hade startat sin verksamhet 1942 och var då landets mest avancerade för sin typ. Här byggdes de färdiga husen i sektioner – väggar, tak, fönster och golv – som packades för transport sjövägen till Bornholm.

De svenska trähusen

Husen ritades av HSB:s arkitekter och var typiska för sin tid: två rum och kök, cirka 60–70 kvadratmeter stora, med källare och veranda. De målades i varma svenska färger – falurött, ockra och ljust gult – och levererades komplett med snickerier och fönster. De monterades sedan på plats i Rønne och Nexø under hösten 1945 och våren 1946, ofta av danska byggnadsarbetare med svensk handledning. Totalt uppfördes 225 hus i Rønne och 75 i Nexø, på mark som upplåtits av de danska myndigheterna.

Foto Per Rönn

Svenskbyen – en gåva som står kvar

Områdena där husen byggdes kom snart att kallas 'Svenskbyen' – Svenskebyen – och de finns fortfarande kvar i båda städerna. De små välvårdade villorna står ännu i dag som en påminnelse om den svenska hjälpen efter kriget. Vid invigningen 1946 deltog representanter för både Sverige och Danmark. Ett minnesmärke restes i Rønne för att hedra den svenska insatsen, och det bär inskriptionen: 'Til minde om Sveriges hjælp til Bornholm 1945–46.'

Uddevalla i internationell solidaritet

För Uddevalla och HSB:s trähusfabrik blev projektet en symbol för svensk solidaritet och teknisk skicklighet. Fabriken kom därefter att leverera fler hus till Norge, Finland och andra europeiska länder som behövde byggas upp efter kriget. Den bornholmska hjälpaktionen är i dag ett av de mest kända exemplen på svensk efterkrigshjälp – och ett stycke Uddevallahistoria som förtjänar att minnas.

Källor

- Bornholms Museum: Svenskebyen i Rønne og Nexø

- HSB:s arkiv, Stockholm – dokumentation om trähusfabriken i Uddevalla

- Rønne Kommunes arkiv: De svenske husene 1945–46

- Uddevallaposten (1945–46): artiklar om HSB-fabriken och Bornholmsleveranserna

- Gunnar Källstrand: Svenskhusen på Bornholm (Bornholmske Samlinger, 1995)

- Uddevallabloggen   ///

Uddevalla Fotoklubbs almanacka 2026 ute nu

Nu är almanackan för 2006. Observera nu att det tidigare varit ABF Fotoklubbs almanacka, men fotoklubben har bytt namn till UDDEVALLA FOTOKLUBB. Annars är allt som vanligt.

Årets utgåva är den 39:e i ordningen och innehåller som vanligt många intressanta gamla foton från staden tillsammans med nytagna bilder från samma platser.

Almanackan finns att köpa bland annat hos: Maggans Foto, Hallmans Bokhandel, Bohusläns museum, Coop och Böcker & Blad på Torp. Den går också att köpa genom fotoklubben och dess medlemmar.   ///

Nygamla gatlyktor på Stora Hellevigsgatan

Nu har Uddevalla Energi äntligen bytt ut den trasiga lyktstolpen mitt för det nedbrunna Syrénska huset på Stora Hellevigsgatan. Och se så fint det blev! För säkerhets skull har man även bytt alla fyra gatlyktorna på gatstumpen. Förmodligen är det nu ledbelysning.

Dessa stolpar började användas i Uddevalla 1859. Då hade Kampenhofs AB tillsammans med Uddevalla stad byggt gasverket strax intill den norra änden av Kampenhoffabriken. Kampenhof fick gas till belysning och drift av maskineriet och Uddevalla fick 104 gaslyktor, eller gatlyktor om man så vill.

Dessa lyktor tändes individuellt av särskilda lykttändare. Dessa ställde sin stege mot en där lilla "pinnen" strax under lanterninen. På pinnen står det för övrigt Uddevalla.   ///

När HSB:s trähusfabrik kom till Uddevalla

 

Trähusfabriken på Anegrund. Fartyget NOSSAN vid Junokajen

När Uddevalla tändsticksfabrik lades ned 1938 uppstod en allvarlig sysselsättningskris i staden. Fabriken hade varit en av stadens största arbetsplatser, med omkring 150 anställda, huvudsakligen kvinnor. När verksamheten upphörde beslöt de kommunala myndigheterna att omedelbart söka statens hjälp för att skapa nya arbetstillfällen.

Kommunens uppvaktning i Stockholm

Uddevallas stadsfullmäktige tillsatte en särskild delegation som fick i uppdrag att uppvakta regeringen och de statliga myndigheterna. Delegationen reste till Stockholm i början av 1938. Vid Handelsdepartementet framförde man att Uddevalla hade välutbildad arbetskraft, befintlig infrastruktur och ett gynnsamt läge vid kusten. Man betonade att staten borde stödja etableringen av en ny industri i staden som kompensation för de förlorade arbetstillfällena.

HSB:s idé om prefabricerade trähus

Vid samma tid hade HSB (Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening) börjat experimentera med prefabricerade trähus. HSB:s ledare, arkitekten Sven Wallander, såg möjligheten att bygga en fabrik som kunde tillverka monteringsfärdiga småhus för HSB:s egna bostadsprojekt runt om i landet. När Handelsdepartementet informerades om Uddevallas situation uppstod idén att förena stadens behov med HSB:s planerade satsning. Efter förhandlingar mellan HSB, Handelsdepartementet och Uddevalla stad träffades en överenskommelse i slutet av 1938 om att anlägga en trähusfabrik i Uddevalla.

Anegrund – en ny industriplats

Den nya fabriken skulle inte byggas på den tidigare tändsticksfabrikens tomt, som ibland har uppgivits, utan på Anegrundsområdet. Anegrund var vid denna tid en nyligen utfylld havsvik väster om stadens centrum. Området planerades som en del av Uddevallas framtida hamn- och industriområde. Här kunde man bygga en modern fabrik med gott om utrymme och tillgång till kaj för sjötransporter av färdiga husdelar. Kommunen upplät marken till förmånliga villkor och bistod med vägar, el och vattenanslutning.

Beslut och byggstart

I början av 1939 fattades det formella beslutet om att bilda HSB:s Trähusfabrik AB med säte i Uddevalla. Byggnadsarbetena inleddes redan under våren, och anläggningen stod färdig samma sommar. Produktionen inriktades på småhus och monteringsfärdiga byggnader i trä. Flera av HSB:s bostadsområden runt om i Sverige under 1940-talet byggdes med stommar och element från Uddevallafabriken.

Invigningen 31 augusti 1939

Den 31 augusti 1939 invigdes fabriken högtidligt – dagen före andra världskrigets utbrott. Vid invigningen deltog representanter från HSB:s ledning, Uddevalla stad och lokala organisationer. 

Fabriken symboliserade framtidstro och socialt ansvar, men redan dagen därpå förändrades världsläget dramatiskt. Trots krigsåren fortsatte produktionen, och trähusfabriken kom att spela en viktig roll i HSB:s bostadsbyggande under flera decennier framöver.

Personalen vid JUNO-hus tidigt 40-tal. Bildarkiv Arne Kardbom

Källor

• Uddevalla stads historia del II: 1860–1950 (Uddevalla stad, 1960)
• HSB:s jubileumsskrift HSB 1923–1973 (Stockholm, 1973)
• Bohusläns museum: Intervjuarkiv, Nils Hård af Segerstad (inspelning 1958)
• Bohusläningen, december 1938 – september 1939
* Uddevallabloggen   ///

Två popidoler med Uddevallaanknytning

Ja, Yvonne Norrman var ju en artist från Uddevalla. Tyvärr så dog hon alldeles för tidigt. Här med Gunnar Wiklund, vars föräldrar bodde och drev affär i Uddevalla.   ///

Dalabergs gamla förskola rivs

 

Foto Frank Berghänel

​Hej Gunnar.

​Nu rivs Dalabergs gamla förskola.

​Har du koll på när den byggdes,

​Möjligen under miljonprogrammet under 70-talet när Hovhult och Dalberg byggdes.

Ev. byggdes den tidigare när barackerna på Dalaberg fanns.

​

​Hälsningar Frank

Jag sökte i Tidningsarkivet och fick dessa tre träff:

Datum Innehåll

1997-02-12 Många nationaliteter på Dalabergs förskola. 30 av 70 är invandrarbarn.

1998-04-04 Öppna förskolan på Dalaberg stängs. Projekt familjeförskolan permanentas. Social.

2000-03-25 Lätt att få kontakt på förskolan Tumlaren, Dalaberg. Berättelse. Bild.   ///

Hallmans bokhandel – Uddevallas anrika bokhandel

Bokhandeln Hallmans har varit en viktig del av centrala Uddevalla i över 180 år. Startad år 1838, lokaliserad till hörnet Norra Drottninggatan–Kungsgatan från 1860 och känd under namnet ”Hallmans hörn” – en naturlig träffpunkt för stadens invånare.

År 1838 etablerade Johan Fredrik Hallman i Uddevalla en bokhandel under eget namn, efter att ha flyttat från Göteborg. Affären låg ursprungligen på Kålgårdsbergsgatan 15. Hallman drev även lånebibliotek och bidrog till bildningslivet i staden.

Efter den stora branden i april 1859 som drabbade flera kvarter i centrala Uddevalla, köpte Hallman två eldhärjade tomter i hörnet Norra Drottninggatan–Kungsgatan och uppförde där ett tvåvånings stenhus som affär och bostad. Från hösten 1860 är bokhandeln etablerad i dessa lokaler och platsen blev känd som ”Hallmans hörn”.

Joakim Ekbrand

Affären har haft flera ägare men alltid behållit sitt namn och sin centrala plats:

• 1878: Erica Grönlund övertog bokhandeln.
• Hjalmar Gustafsson och Ruth Worm‑Gustafsson drev den i början av 1900‑talet.
• 1949: Viktor Wallgren köpte affären; senare drev hans son Bengt‑Göran Wallgren den till ca 2001.
• 2000‑talet: Kaj Jönsson ägare.
• 2017: Joakim Ekbrand övertog efter konkursen 2016 och återstartade verksamheten.
Roll i stadsbilden och kulturvärde

Hörnhuset har varit en del av Uddevallas identitet i över 150 år. Det byggdes om 1908 i jugendstil och kompletterades med en tredje våning. Platsen ”Hallmans hörn” blev stadens mest kända mötesplats – många sa helt enkelt ”vi ses vid Hallmans hörn”.

2000‑talets konkurrens från nätbokhandlar och förändrade köpbeteenden gjorde det svårt för Hallmans. Efter konkursen 2016 togs butiken över av Joakim Ekbrand som återupplivade verksamheten med fokus på lokalt engagemang, författarbesök och ett brett sortiment. På senare tid även sådant man inte förväntar sig hitta i en bokhandel, till exempel glödlampor och batterier.

Hallmans bokhandel är mer än en butik – det är en institution. Från grundandet 1838 till nutid har verksamheten överlevt bränder, ägarbyten och digitalisering. Platsen vid Hallmans hörn är en symbol för stadens centrum och för mötet mellan bokhandelstradition och modern tid.

Källor

• Uddevalla Industrihistoriska: 'Hallmans bokhandel i Uddevalla'
• Boktugg (26 juni 2017): 'Hallmans bokhandel i Uddevalla repar sig efter ägarbyte'
• P4 Väst / Sveriges Radio: 'Tre generationer bokhandlare har öppnat i Uddevalla'
• Bohusläningen: 'Hörnet som varit en träffpunkt i 150 år'
• Bohusläns museum / DigitaltMuseum: fotografier och arkivmaterial   ///

Berättarkafé i Wessmanska huset måndag 10 november kl 14

Arkivbild

På måndag den 10 november kl 14 är det berättarkafé i Wessmanska huset, Södra vägen 7. Vi berättar för varandra utifrån historiska ämnen och ibland även aktuella sådana.

Fika blir det förstås.

ALLA VÄLKOMNA!!!!   ///

Årets Gustafsbergsstipendiater utsedda

Idag var det högtidlig och traditionsenlig stipendieutdelning på Gustafsberg.

Årets stipendiater från vänster är Vera Hallberg, Systemteknik och samhälle, Uppsala Universitet. Linnea Sjögren, Socionomprogrammet, Örebro Universitet. Elias Robertsson, Maskinteknik, Civilingenjör Linköpings Universitet. Gustav Åberg, Civilingenjör industriell ekonomi, Lunds tekniska högskola.

För att kunna söka Gustagsbergsstiftelsens stipendier kan man läsa på stiftelsens hemsida https://www.gustafsberg.se/om-gustafsberg/stipendier/

 För att vara berättigad till stipendier från Gustafsbergsstiftelsen ska du uppfylla en del kriterier:

• Ungdom under 25 år.
• Född och uppväxt i landskapet Bohuslän.
• Utbildning inom teoretiskt eller praktiskt område.
• Visa stor begåvning och fallenhet för kommande yrke.
• Av olika skäl – främst ekonomiska – har svårt att genomföra utbildningen.
• Utbildningen ska företrädesvis vara eftergymnasial.

När du skickar in din ansökan måste ett personbevis bifogas där det tydligt framgår att du är född i landskapet Bohuslän. Det finns många olika typer av personbevis och du måste vara noga med att din födelseort framgår av det.  Skickar du inte med personbevis eller sänder in din ansökan för sent, lämnas den utan åtgärd.

Bra att veta kan vara att församlingarna på Hisingen, Öckerö, Torslanda, Björlanda, Säve, Backa, Brunnsbo, Bäckebol och Rödbo ligger i landskapet Bohuslän. Övriga Göteborg tillhör Västergötland.

Du ska skicka med slutbetyg från gymnasiet eller intyg från högskoleprov.

OBS! Ofullständigt frankerat brev med ansökan når inte fram till Gustafsbergsstiftelsen. Vi betalar inte för att lösa ut ett sådant brev. Vi tar inte emot ansökan via e-post.

Frågor om stipendier besvaras av förvaltande direktör Claes Burman Barkebo claes.burman.barkebo@gustafsberg.se eller 070-735 64 88.

För nästa tillfälle måste vi ha din ansökan senast 2026-09-01. Skicka din ansökan till Gustafsbergsstiftelsen Gustafsberg 413, 451 91 Uddevalla. Vi tar beslut om nya stipendiater vid ordinarie direktionsmöte i september 2026.   ///

Bertil Olofsson död

Överstelöjtnant Bertil Olofsson har avlidit i en ålder av nästan 90 år. 

Han föddes i Göteborg (Örgryte) den 13 november 1935. 

Han blev officersaspirant vid Bohusläns regemente 1957. Studentexamen vid Försvarets läroverk 1959. Officersexamen 1960. GIS.

Fänrik vid Bohusläns regemente 1960. Löjtnant 1962. Kapten 1968, vid AUS 1968. Major 1972, vid Bohusläns regemente 1974. Överstelöjtnant 1980, vid fo 34 1981, vid Bohusläns regemente1987, vid Älvsborgs regemente 1992. Avsked 1993.

Tillhörig Bohusläns regemente 1960-1992.

Efter regementets nedläggning engagerade han sig särskilt i bevarandet av officersmässen och han var ordförande i officersklubben i många år.

Utan Bertil, som höll ihop kamratgänget i officersklubben, så kanske vi inte varje år kunnat träffas på mässen och fira Lillejul. Nästa gång är den 5 december.

För min egen del minns jag honom redan innan jag själv blev militär. Uppvuxen på Hallavägen mitt emot kasernvakten såg jag honom rida ute på Samneröd tillsammans med de andra officerarna.

När jag gick till AUS (Arméns underofficersskola i Uppsala) hade jag honom som lärare där. 1968-69.

Han var en duktig orienterare och han sjöng vackert i de körer han var med i tillsammans med hustrun Marie-Louise.

Han sörjs närmast Marie-Louise och barnen med familjer.   ///

Öppet Gustafsbergsarkiv på lördag 8 november

Andra lördagen i november är det alltid Arkivens dag över hela landet och i andra länder också.

Då håller vi öppet Gustafsbergs arkiv mellan kl 11 och 15.

Den äldsta handlingen i arkivet är ett pergamentsbrev från 1400-talet men det är ett undantag. Men när Anders Knape startade Gustafsbergs barnhus 1776 började man också spara de handlingar som växte fram i barnhusets verksamhet. Så från det året och fram till idag finns det 55 hyllmeter arkivhandlingar som speglar verksamheten på Gustafsberg.

Barnhuset, som är Sveriges första internatskola, har avsatt massor av handlingar av alla slag. I arkivet finns bl a handlingar ansökningar och andra handlingar rörande de 741 pojkarna som gick på internatskolan mellan 1776 och 1924 då skolan lades ned.

Och här finns förstås mycket handlingar också från badorten. Inte minst år 1814 då varmbadhuset var nytt och så många kungliga och andra dignitärer var på Gustafsberg och badade.

Arkivbyggnaden byggdes 1882. Den är placerad så att den skall vara brandsäker, dvs ligga långt från andra byggnader. Den ligger också på en liten kulle vilket gör att risken för översvämning är minimal.

Hit flyttade man alltså in alla handlingar efter invigningen av arkivet. Det skulle visa sig vara mycket klokt då det stora skolhuset brann ner 12 år senare. Där hade man nämligen förvarat handlingarna fram till 1882.

Tack vare att man tänkte på att man ville spara barnhusets och badortens historia så räddade man arkivhandlingarna från förstörelse. Det är således ett ganska komplett arkiv från 253 års verksamhet vi kan visa upp idag.

Så ta chansen och besök oss på lördag. Välkomna! //

Narkotikahandel med bäring på Uddevalla

Idag publicerar Drammens Tidende en artikel om en narkotikaaffär som börjar vid IKEA i Uddevalla den 9 mars i fjol. Rättegången inleddes den 3 november.

Då reste en ukrainsk kvinna, som var flykting från kriget till IKEA i Uddevalla. Medan hon tog en fika i kaféet lastade okända män in amfetamin i hennes bil.

Hon körde därifrån med 20 kg amfetamin enligt norsk polis. Hon körde via Svinesund till Oslo där hon förvarade narkotikan hemma os sig.

Polisen hade haft spaning och kunde slå till mot henne efter ett par dagar.

Foto Norsk politi

Polisen säkrade 13,7 kg amfetamin hemma hos kvinnan.

En rättssak startade den 3 november mot fyra personer.

En ukrainsk kvinna fraktade narkotikan från Uddevalla till Oslo.

Polisen beslagtog nästan 14 kg amfetamin, värt miljoner.

Två huvudmän, kvinnan och hennes exkäresta är åtalade.

Dette er de tiltalte

«Kvinnen»: 47 år gammel mor med ukrainsk statsborgerskap. Kom sammen med sine barn til Norge som flyktning i 2022. Bosatt i Oslo. Ekskjæresten til tjetjeneren. Politiet mener hun Lørdag 9. mars 2024 lot en eller flere personer plassere 20 kilo amfetamin i bilen hennes på en parkeringsplass utenfor Ikea i Uddevalla I Sverige, og at hun via Svinesund kjørte narkotikaen hjem til seg i Oslo, hvor hun oppbevarte narkotikaen i fire dager før politiet ransaket og beslagla ca. 13,7 kg. av stoffet. Erkjenner straffskyld. Sitter i dag i varetekt.

«Tsjetsjeneren»: 46 år gammel trebarnsfar som kom til Norge i 2008. Ble i 2011 dømt for bankran. Er kvinnens ekskjæreste. Folkeregistrert på Hønefoss. Politiet mener tsjetsjeneren på forespørsel fra drammenseren ordnet ekskjæresten som sjåfør. Erkjenner straffskyld. Er i dag løslatt.

«Drammenseren»: 41 år gammel irakisk statsborger. Kom til Norge på begynnelsen av 90-tallet. Barnefar. Tidligere dømt for bedrageri og narkotikakriminalitet. Politiet mener han sammen med pensjonisten var hovedmenn, at han fulgte narkotikatransporten fra Sverige og at han hentet to kilo av amfetaminet før politiets tilslag i Oslo. Nekter straffskyld for det nevnte. Politiet mener også at han tidligere mottok åtte kilo hasj fra en navngitt litauer samt solgte 400 gram amfetamin til en navngitt eikværing. Nekter straffskyld for dette. Politiet mener han også kjøpt fem knallpistoler som var ombygd til funksjonelle halvautomatiske pistoler. Erkjenner straffskyld for våpenkjøpet. Er i dag løslatt.

«Pensjonisten»: 72 år gammel norsk statsborger. Kjent for smugling av både heroin, hasj og amfetamin siden 80-tallet. Har vært knyttet til flere store narkotikasaker i her til lands. Til tross for at han har sittet fengslet i store deler av sitt liv, skal han likevel ha klart å styre store deler av amfetamininnførselen til Norge. Ble i 2011 ble dømt til 14 års fengsel. Politiet anser han som hovedmann i saken, og mener han har fasilitert narkotikakriminaliteten saken omhandler. Erkjenner ikke straffskyld. Er i dag løslatt.  ///

Gustaf B. Thordén och Petsamotrafiken – Uddevallas länk till Ishavet

När Norge ockuperades av Tyskland i april 1940 stängdes den svenska vägen till Atlanten. Västkusten var blockerad, Narvik och Trondheim låg under tysk kontroll, och Finland hade just avslutat Vinterkriget mot Sovjetunionen. Men längst upp i norr, vid Ishavet, fanns en liten hamn som fortfarande var fri: Liinahamari (svenska: Linhammar), i Petsamo — Finlands då enda isfria hamn.

Liinahamari - Petsamos hamn

Under drygt ett år, från våren 1940 till sommaren 1941, blev Liinahamari porten mot världen för både Finland och Sverige. Denna dramatiska och delvis hemliga verksamhet gick till historien som Petsamotrafiken.

En livlina genom kriget

Trafiken organiserades som ett samarbete mellan svenska, finska och norska transportörer. Fartygen gick runt Nordkap och in i den trånga fjorden till Liinahamari. Där lossades lasten – livsmedel, mediciner, maskiner och ibland även militär utrustning – som sedan fördes med lastbil på den krokiga och besvärliga ”Ishavsvägen” söderut mot Rovaniemi och vidare till Haparanda.

På vägen körde hundratals svenska lastbilar, många från västkusten. Vägen var smal, isbelagd och gick genom öde, minerad terräng. Ändå hölls trafiken igång nästan oavbrutet i över ett år.

Thordén-rederiets roll

Mathilda Thordén har här anlänt till Liinahamari med sin superviktiga last. Lasten bestod av amerikanska jaktflygplan isärtagna och nerpackade i stora lådor som skulle till Sverige och Malmslätt.

En av de svenska redare som snabbt såg möjligheterna var Gustaf B. Thordén – mannen som senare skulle grunda Uddevallavarvet. Thordén hade sedan 1920-talet byggt upp en betydande rederiverksamhet i Finland, med kontor på Brändö utanför Helsingfors och fartyg registrerade under finsk flagg. Genom sitt finska engagemang fick han tidigt kontakt med de kretsar som organiserade sjötransporterna till Petsamo.

Hans rederier deltog i trafiken till Liinahamari med tiotalet fartyg, som användes för att föra in nödvändiga varor till Finland – och i vissa fall även för svenska intressen.  Fartygen seglade under svåra och riskfyllda förhållanden: vädret var hårt, farvattnen minerade och tyska och sovjetiska ubåtar rörde sig i närheten. Men trafiken gav också inkomster. Det berättas i efterhand att en del av Thordéns kapital – det som senare möjliggjorde byggandet av Uddevallavarvet – hade sitt ursprung i Petsamotrafiken.

Så här skriver Gustaf B Thordén själv i sin bok ALLA MINA SKEPP:

Det var dock huvudsakligen vårt rederis fartyg som upprätthöll trafiken över Petsamo detta hektiska år. Ett tiotal båtar som plöjde ishavet fram och åter Finland, Nordamerika. Sommaren detta år reste tusentals människor västerut via Petsamo. Människotrafiken skedde många gånger under förhållanden som inte var bättre än när emigranterna drog västerut under förra seklet. Det var finländare, svenskar, norrmän som ville ut till Amerika.

Mellaneuropéer, ofta judar, kom denna väg under flykten undan det nazistiska våldet. Det fartyg vi förfogade över hade utrymmen för tio till tolv passagerare, vilket inte förslog långt. I detta läge var alla bestämmelser satta på undantag. Ett fartyg med hyttplatser för tolv passagerare lämnade Petsamo med etthundrasextiotre passagerare. I alla upptänkliga utrymmen riggades hängmattor till sängar för att kunna utspisa besättning och passagerare.

Inte långt ifrån tvåhundra människor i en lastbåt och anskaffades ett i kriget använt fält kök. Allt gods som kom från Petsamo eller skulle dit lastades om i Rovaniemi, 600 kilometer söder om Petsamo. Mellan Petsamo och Rovaniemi kördes allt på bilar landvägen. Norrut för utskeppning av styckegods, pappersmassa, cellulosa. Söderut livsmedel, krigsmateriel. Till att börja med var vägen hygglig, men den var inte ämnad för den trafik som uppstår i och med att Petsamo blev Finlands kontakt med världen.

Vårt företag disponerade ett femtontal egna större lastbilar för transporterna. Man beräknar att totalt 1 500 lastfordon trafikerade Petsamo och Rovaniemi. Att vi kunde köra med egna bilar kan du tacka för och Volvochefen Assar Gabrielsson för. Eller ska jag säga att vi hjälpte varandra? I Finland kunde vi omöjligt få tag i lastbilar. I Sverige behövde Assar Gabrielsson delar från Amerika till sina bilar.

Han vände sig till oss med förfrågan om fraktmöjligheter över Petsamo. Jag kastade fram förslaget: Om du får dina bildelar, får vi då köpa bilar i Sverige? Assar Gabrielsson fick hem sina bildelar och från Sverige kom ett dussin stora lastbilar från Volvo. Krigsmaterielet som kom in över Petsamo varierade från ammunition till kanoner. En finländsk artillerist hade efter vinterkriget farit över till Amerika för att köpa vapen.

Det mötte inga hinder. Finland fick amerikanska kanoner från 1917 i långa rader. Man kan beteckna det som anmärkningsvärt att vi under detta år förlorade endast två fartyg. Visst var det beklagligt nog, men en liten tribut med tanke på att fartygens väg var ett hav i vilket kriget fördes våldsamt och drabbade allt för många som stod utanför.

Josefina Thordén bombades och torpederades utanför Färöarna på väg till Petsamo med bensin för det finska flygvapnets räkning.

Carolina Thordén bombades i brand, även hon utanför Färöarna. Josefina Thordén tvingades av engelsmännen in till Färöarna för kontroll av lasten. Även Carolina Thordén måste genomgå denna onödiga kontroll. På så sätt och av den anledningen vågar jag säga, mötte fartygen sina öden.

Petsamotrafiken började tunnas ut på våren 1941. Den sjönk successivt för att vara nästan helt slut i juni.

Men vid den tiden förlorade Petsamo trafiken ändå sin betydelse. Ty tyskarna hade mera marscherat in i Norge och blivit synliga även i vår nordliga värld.

Mellan två världar

Thordén var en pragmatisk affärsman, men hans verksamhet i Finland gjorde också att han hamnade i en känslig position när världsläget hårdnade. Finland kom under fortsättningskriget att stå på Tysklands sida, och många affärsmän med koppling dit betraktades med misstänksamhet av de allierade. Efter kriget tvingades Thordén lämna sina tillgångar i Finland, men han lyckades rädda delar av sitt kapital till Sverige. Det blev grunden till hans nya imperium i Uddevalla – Thordén Lines och Uddevallavarvet.

Ett stycke glömd historia

Petsamotrafiken upphörde sommaren 1941 när Tyskland anföll Sovjetunionen och fronten drogs genom Lappland. Liinahamari hamnade i krigszon, och Finlands korta öppning mot Ishavet stängdes för alltid. Men under den korta tiden hade trafiken hållit liv i ett isolerat land – och gett några få svenska redare, bland dem Gustaf B. Thordén, erfarenheter och resurser som senare fick betydelse för svensk sjöfart.

Lastbilstrafiken utgick från Haparanda via Rovaniemi och vidare på urdåliga (nästan obefintliga) vägar till Petsamo. Petsamo ligger idag i Ryssland och heter Pechenga (ryska: Печенга).

Källor och lästips

• Eric Björklund: 'Petsamotrafiken' del I–II, 1978.

• Svenska Sjöfartstidningen, artiklar 1940–1941.

• Transportarbetaren, reportage om lastbilskonvojerna till Petsamo.

• Gustaf B. Thordéns stiftelse: jubileumsskrift 1984.

• Wikipedia: 'Petsamotrafiken', 'Gustaf B. Thordén'.

* Gustaf B Thordén Alla mina skepp 1962. Nyutgiven 2018.   ///

Så byggdes Uddevalla

Tipstack till Kristian Johansson och Elisabeth Söderlund.

En välgjord och med förvånansvärt lite faktafel om Uddevalla finns nu att se på SVT Play. Med hjälp av AI är den också i färg vilket gör det behagligare att titta på.

Det är del 5 i serien Så byggdes din stad som är aktuell just nu på SVT. 29 minuter. Mycket sevärd! Kan ses i hela världen.

Se den genom att klicka HÄR !  ///

Fler och fler och fler läser Uddevallabloggen

 

Det var inte så länge sedan antalet läsare på Uddevallabloggen nådde 10 miljoner sedan 2007. Och nu rusar besöksräknaren som alla kan se här på bloggen.

Under oktober månad hade bloggen osannolika 259 081 läsare. Det gör i snitt 8 357 per dygn. Högsta antalet för ett enda dygn var drygt 16 000. Jag minns inte vilket inlägg som lästes av så många, men jag tappade hakan när jag såg det.

Och jag förstår inte heller varför ökningen har skett? Någon av er läsare som begriper?

Jag fortsätter på samma sätt som jag gjort hela tiden. Mitt mål har alltid varit att publicera minst ett inlägg per dygn. Fler och fler tycks i vart fall ha upptäckt bloggen och det är förstås bara roligt.

Och det sporrar mig ännu mer att fortsätta med bloggen. En del inlägg tar lång tid att göra och andra går fortare. Men jag vill ju att det skall vara läsvärt och att läsarna skall lära sig någonting om vår stad.   ///

Idag lättade isbrytaren ALE ankar och lämnade Uddevalla

Tipstack Lennart Gustafsson

Nyligen lämnade isbrytaren YMER Uddevalla och idag var det dags för kollegan ALE. Destination Oxelösund.

Isbrytaren Ale är en av Sjöfartsverkets isbrytare och har en mycket specifik och viktig roll

i det svenska isbrytningssystemet.

Den skiljer sig från de större, Östersjöbaserade isbrytarna (som Atle-klassen) på flera viktiga punkter.

Huvuduppdrag: Vänern och Göta älv

Ales främsta operationsområde är Vänern och Göta älv. Dess uppgift är att se till att den kommersiella

sjöfarten kan fortsätta under vintern till och från de viktiga hamnarna i Vänern, som Karlstad,

Kristinehamn och Vänersborg.

Specialdesignad för slussarna

Det som gör Ale unik är dess design. För att kunna utföra sitt uppdrag måste den kunna passera

genom slussarna i Trollhätte kanal.

 * Smalare design: Ale är betydligt smalare än de stora isbrytarna. Den är byggd med dimensioner

som precis klarar av slussportarna.

 * Mindre storlek: Den är generellt mindre, kortare och har ett grundare djupgående än

sina "syskon" som opererar i Östersjön.

Byggår och historia

 * Byggd: 1973

 * Varv: Wärtsilä-varvet i Helsingfors, Finland (samma varv som byggde de större och

mer kända isbrytarna i Atle-klassen: Atle, Frej och Ymer).

 * Namn: Namnet "Ale" följer traditionen att döpa Sjöfartsverkets isbrytare efter mytologiska

eller fornnordiska teman.

Sammanfattningsvis är Ale en specialbyggd isbrytare som är helt avgörande för att hålla

Sveriges största insjö, Vänern, öppen för handelssjöfart under kalla vintrar. ///

 

Kasenabben med tegelbruket

En plats med mycket historia. Här föddes Uddevalla med den gamla handelsplatsen som blev stad 1498. Handelsplatsen hade rötter ända tillbaka till i vart fall 1200-talet. År 1501 brändes den unga staden ner av svensk trupp. Efter den branden beslutades staden att byggas upp på platsen för den nuvarande stadskärnan.

Det var också här vid Kasenabben som staden fick sitt namn. Oddeval, Oddevalla eller Oddevold så som det kunde stavas på den norska tiden före 1658. När staden blivit svensk ändrades det till Uddevalla - vallen vid udden.

Kasens tegelbruk moderniserades och förvaltades länge av den Thorburnska släkten. Den unge skotten William Thorburn från Leith köpte egendomar i området på 1820‑talet och byggde familjens residens på Kasen; tegelbruket ingick i köpet och kom att drivas under hans familjs ägande.

På bilden ser vi också de första stora magasinen där Thorburns havreexport började.

Produktion och teknik

Kasens tegelbruk hade ångmaskindrift och producerade stora volymer tegel — omkring 1,7–2 miljoner tegel per år vid mättillfällen i början av 1900‑talet. Bruket var utrustat med en 60 hkr ångmaskin och hörde till de mer produktiva tegelbruken i regionen vid sin höjdpunkt.

Nedläggning och rivning

Tegelbrukets verksamhet gick mot sitt slut under 1900‑talets första hälft. I juni 1936 sprängdes den 30 meter höga skorstenen, en uppmärksammad händelse i pressen, och bruket avvecklades vilket banade väg för varvets expansion på samma plats.

Själva tegelbruket är sedan länge rivet och området ingår idag i f.d. Uddevallavarvets och hamnens anläggningar.   ///

Idrottshistoria på kvällens berättarafton

Det var en mycket välfylld hörsal på Bohusläns museum vid kvällens berättarafton som i allt väsentligt kom att handla om idrottshistoria.

Och en av idrottslegendarerna var själv närvarande ikväll. Det var femfaldige svenske mästaren på 3000 meter hinder Jan Hagelbrand.

Jan Hagelbrand, född 8 juli 1954, är en av Sveriges mest framstående friidrottare, framför allt känd som en dominant hinderlöpare (3000 meter hinder) under sent 1970-tal och 1980-tal. Han var också en mycket framgångsrik terräng- och långdistanslöpare.

Hans karriär kännetecknades av en imponerande dominans på den nationella scenen och flera starka internationella insatser. Huvudgren: 3000 meter Hinder.

Det var inom 3000 meter hinder som Jan Hagelbrand firade sina största triumfer. Han ansågs under sin storhetstid vara landets obestridde kung på distansen.

 * Fem SM-guld: Han vann SM-guld på 3000 meter hinder hela fem gånger under sin karriär: 1978, 1981, 1982, 1984 och 1985.

 

* Personligt rekord: Hans personliga rekord på distansen är 8.26,51, en tid som stod sig mycket väl i internationell konkurrens.

Hagelbrand var inte bara specialist på hinderlöpning, utan visade även stor kapacitet inom andra löpgrenar, vilket bevisades av hans framgångar i terränglöpning.

 * Svensk mästare i terränglöpning: Han vann SM-guld i terränglöpning (12 km) två gånger, 1977 och 1979.

 * Internationell framgång: En av hans mest noterbara internationella meriter var en andraplats i de amerikanska terrängmästerskapen 1981.

Utöver sina totalt sju SM-guld hade Hagelbrand en lång och stabil karriär i landslaget, där han deltog i 25 landskamper.

Hans personliga rekord visar på hans imponerande register som löpare:

 * 1500 m: 3.45,77

 * 3000 m: 7.59,22

 * 5000 m: 13.40,76

 * 10 000 m: 28.47,98

 * 3000 m hinder: 8.26,51

Under sin karriär representerade Jan Hagelbrand flera klubbar, däribland Melleruds IF, Kils AIK och Enhörna IF.

För sina insatser inom svensk friidrott har han tilldelats utmärkelsen "Stor Grabb" (eller "Friidrottens Stora") av Svenska Friidrottsförbundet, där han har nummer 324. Än idag är han aktiv inom löpningen på motions- och veterannivå och betraktas som en legend inom svensk löpning. ///

Vart tog Anders Carlsson vägen?

Anders Carlsson från Uddevalla deltog i försöksheatet på 3000 meter hinder vid OS i Moskva 1980 och slutade på tionde plats i sitt heat med tiden 9.01,8. Han gick därmed inte vidare till finalen. Finalen vanns av Bronislaw Malinowski från Polen på tiden 8:09:70.

Men vad hände med Anders sedan? Han lär även ha tävlat för Heleneholms IF.

Jag vill också minnas att han sprang en av sträckorna i gatustafetten iförd kostym. Han sprang för IK Stym passande nog.   ///

Stadens brygga

Stadens brygga var Uddevallas centrala kaj längs den södra hamnstranden där stadens handel och fiske samlades, särskilt känd som platsen för den årliga fiskmarknaden och för lossning av varor till försäljning.

Bryggan sträckte sig från Stenbron (senare Järnbron från 1884) längs södra kajen och gick en bit förbi nuvarande Gamla Badhuset, med träuppbyggda kajmiljöer och staplade varusändningar vid kajkanten.

Vid Stadens brygga fick fartyg och fiskebåtar lägga till fritt om de hade varor till salu, vilket gjorde platsen till hamnens naturliga handelsplats för både lokal fiskförsäljning och export av trävaror, bland annat så kallade “pitprops” som exporterades till England. En särskild höjdpunkt var den livliga fiskmarknaden i början av september då många fiskarjakter låg sida vid sida i hamnen.

Stadens brygga speglar Uddevallas roll som handels- och sjöfartsstad i Bohuslän, en roll som förstärktes under 1700- och 1800-talen genom trä- och järnexport men som också påverkades av händelser som handelsförändringar och stadens stora brand 1806, vilka formade hamnens och kajernas användning över tid.   ///