På den här kartan från 1940 ser man hur järnvägsspåret gick från Lelångenbanans station och ner till den nya trähusfabriken i södra hamnen. Västerbron byggdes i första hand för att kunna dra järnvägsspåret över Bäveån Och så fick man en vägbro samtidigt.
Trähusfabriken och järnvägen invigdes den 31 augusti 1939, dagen innan andra världskriget bröt ut. Krigsutbrottet kom menligt att påverka den nya trähusfabriken som ju skulle exportera byggsatser till trähus ut över världen. När kriget var slut exporterades 250 hus till Bornholm som Ryssland bombat sönder och samman. De husen är idag K-märkta och Bornholmarna är mycket rädda om sina svenskehus. Läs mer om det här
Uddevallahusen .
Här ser vi järnvägsspåret som var tredelat då ett mindre arbetslok körde på den smalspåriga delen. Detta är Södergatan som på den tiden fortsatte västerut genom det som vi idag kallar Teaterplantaget (Badhusparken).
Här ser vi Södergatans sträckning västerut förbi teatern. Lägg märke till ett hack i den vänstra vindskivan på huset intill järnvägen. Under byggtiden användes ett litet arbetslok för att bygga järnvägen. Och när invigningståget gick den 31 augusti hade man bytt till det större och ordinarie loket. Det visade det sig då att loket tog i vindskivan på huset så man fick helt enkelt såga till vindskivan och då uppstod hacket vi ser på bilden.
Som framgår av kartan gick järnvägsspåret i en båge runt Uddevalla teater. Det var egentligen en alldeles för tvär kurva för ett tåg med vagnar. Man fick då köra tåget väldigt sakta och äldre Uddevallabor minns säkerligen hur det skrek och gnisslade då tåget passerade. Det var ett ljud som hördes långt upp i staden.
När tåget väl hade rundat teatern var det dags att runda även det Pettersonska huset på bilden. Här gick rälsen alldeles till höger om huset.
Här fortsatte järnvägsspåret på Junogatans högra sida. Det långa huset fanns inte från början.
Längst ner i änden på den långa byggnaden ser vi den här stora porten. Där höll Svensk Bilprovning till när jag första gången skulle besikta min första bil. Vill minnas det var 1965. Och man fick då köra över järnvägsspåret och det var lite knepigt för man hade ju inte gjort någon järnvägsövergång.
Tittar man noga på den här bilden så ser man järnvägsspåret med några vagnar på. Spåret delade på sig så att en del gick bort emot nuvarande Göteborgsvägen och den andra delen svängde av mot Junokajen. ///
Fantastiskt intressant berättelse och härliga bilde. Tack Gunnar
SvaraRaderaInstämmer i trevlig berättelse. Spåret var försett med s k treskensspår för att Junohus fick sågade trävaror från sin såg i Bengtsfors. Lelångenbanan var ju smalspårig, och i och med att göra spåret till Södra hamnen även smalspårigt så slapp man dyr och onödig omlastning i Uddevalla hamn och kunde köra direkt till fabriken med smalspårsvagnarna. Dom två "arbetsloken" var, precis som du skriver smalspåriga vid Junohus. Ett av dessa benämndes "Majros". Har dock aldrig sett dessa på bild.
SvaraRaderaMinns det gnisslande ljudet som hördes över hela stan när tågsättet passerade den skarpa svängen innan Västerbron.
SvaraRaderaTack för trevliga bilder och lite historia om vår trevliga stad. Gnisslet har min far berättat om. Det hördes ända till Fjällvägen 10 där han bodde som barn.
SvaraRaderaAnn-Sofie S
Svensk Bilprovning testade bromsarna ute på gatan. Man gasade upp lite fart på bilarna och tvärbromsade. Gatan var full av bromsspår på den tiden. Jag bodde att halvt kvarter därifrån och bevittnade ganska många "bromsprov".
SvaraRaderaMinns vintern 1963 när ett smalspårigt lok "spårade ur" pga is i spåren. Det var lite spännande att se när loket försökte backa tillbaka, stod och slirade, minns inte hur det gick....
SvaraRaderaJust detta året hade Trollhättans Tekniska Gymnasium en "Uddevallaavdelning" för årsklass 1 (av 3). Vi var ju många från kustsamhällena och slapp således den längre resan till Trollhättan. Lokalerna var i det gröna "Junohuset" som skymtar till höger i bild nr 5. Flera av lärarna hade vi haft tidigare i "Praktiska".
Lasse T