Det är tre spännande och tidstypiska herrar ur 1820-talets societet som slog sig ihop för att i augusti 1826 begära tillstånd hos barnhusdirektionen att få bygga en sommarvilla. Deras bakgrunder speglar väl det klientel av högre ämbetsmän och adel som frekventerade Gustafsberg under badortens guldålder.
Här är en närmare titt på de tre herrarna:Kommerserådet Olof Zenius (1772–1836)
Olof Zenius var en av sin tids tyngsta och mest respekterade svenska jurister. Han föddes i Hälsingland och gjorde kometkarriär inom staten. Han blev assessor i Kommerskollegium 1805 och utnämndes till kommerseråd 1813. Han är historiskt mest känd för att han från 1811 satt som en av de ledande och mest drivande krafterna i Lagkommittén, den lilla expertgrupp som hade till uppgift att arbeta fram en helt ny allmän civillag i Sverige. Han rörde sig i de högsta politiska kretsarna i Stockholm men åkte, likt många andra inom ämbetsmanna- och makteliten, ut till badorterna på västkusten om somrarna för rekreation.
Olof Zenius var en av sin tids tyngsta och mest respekterade svenska jurister. Han föddes i Hälsingland och gjorde kometkarriär inom staten. Han blev assessor i Kommerskollegium 1805 och utnämndes till kommerseråd 1813. Han är historiskt mest känd för att han från 1811 satt som en av de ledande och mest drivande krafterna i Lagkommittén, den lilla expertgrupp som hade till uppgift att arbeta fram en helt ny allmän civillag i Sverige. Han rörde sig i de högsta politiska kretsarna i Stockholm men åkte, likt många andra inom ämbetsmanna- och makteliten, ut till badorterna på västkusten om somrarna för rekreation.
Greve Gustaf Piper (1771–1857)
Den förste greven var överstekammarjunkaren och militären Gustaf Piper, en mycket omskriven profil i dåtidens Sverige. Han är historiskt starkt förknippad med Mariedals slott utanför Lidköping, som han sedan döpte om till Villa Giacomina. Piper är än idag berömd för den excentriska sorg han uppvisade när hans unga hustru, Jaquette Du Rietz, avled 1816. Han lät bland annat balsamera henne och förvarade henne länge i ett rum på slottet i väntan på att de senare skulle få begravas tillsammans, vilket orsakade stor skandal i kyrkan . Samtidigt blev han en oerhört generös filantrop och donerade stora summor till lasarett och fattigvård i sin hustrus namn.
Den förste greven var överstekammarjunkaren och militären Gustaf Piper, en mycket omskriven profil i dåtidens Sverige. Han är historiskt starkt förknippad med Mariedals slott utanför Lidköping, som han sedan döpte om till Villa Giacomina. Piper är än idag berömd för den excentriska sorg han uppvisade när hans unga hustru, Jaquette Du Rietz, avled 1816. Han lät bland annat balsamera henne och förvarade henne länge i ett rum på slottet i väntan på att de senare skulle få begravas tillsammans, vilket orsakade stor skandal i kyrkan . Samtidigt blev han en oerhört generös filantrop och donerade stora summor till lasarett och fattigvård i sin hustrus namn.
Greve Claes Sven Lagerberg (död 1829)
Den andre greven tillhörde den grevliga ätten Lagerberg (nr 75). Vid tiden för Grevegårdens uppförande 1826 representerades denna ättegren i Västsverige framför allt av greve Claes Sven Lagerberg. Han var en krigsveteran som hade stridit i fälttågen mot Norge både 1808–1809 och 1813–1814 (säkerligen kände han därför till Gustafsberg från den tiden). År 1825 befordrades han till överstelöjtnant och förste major vid Västgöta regemente. Familjen rörde sig mycket i Göteborgsområdet (bland annat föddes hans yngste son där i augusti 1826, alltså precis när Uddevalla Weckoblad rapporterade om husbygget på Gustafsberg). Tyvärr fick Claes Sven inte njuta av sin sommarvilla särskilt länge, då han avled i Stockholm redan i april 1829. (En äldre son till honom var den sedermera berömde generalen Sven Lagerberg, ibland känd under smeknamnet "Sven i helvete".
Att just dessa tre – en tung statsjurist från Stockholm, en excentrisk godsägare från Lidköpingstrakten och en högt uppsatt officer i Västergötland – gick samman för att bygga en sommarstuga, understryker verkligen vilken exklusiv och nationell mötesplats Gustafsberg utgjorde för 1820-talets allra högsta societet.
Den andre greven tillhörde den grevliga ätten Lagerberg (nr 75). Vid tiden för Grevegårdens uppförande 1826 representerades denna ättegren i Västsverige framför allt av greve Claes Sven Lagerberg. Han var en krigsveteran som hade stridit i fälttågen mot Norge både 1808–1809 och 1813–1814 (säkerligen kände han därför till Gustafsberg från den tiden). År 1825 befordrades han till överstelöjtnant och förste major vid Västgöta regemente. Familjen rörde sig mycket i Göteborgsområdet (bland annat föddes hans yngste son där i augusti 1826, alltså precis när Uddevalla Weckoblad rapporterade om husbygget på Gustafsberg). Tyvärr fick Claes Sven inte njuta av sin sommarvilla särskilt länge, då han avled i Stockholm redan i april 1829. (En äldre son till honom var den sedermera berömde generalen Sven Lagerberg, ibland känd under smeknamnet "Sven i helvete".
Att just dessa tre – en tung statsjurist från Stockholm, en excentrisk godsägare från Lidköpingstrakten och en högt uppsatt officer i Västergötland – gick samman för att bygga en sommarstuga, understryker verkligen vilken exklusiv och nationell mötesplats Gustafsberg utgjorde för 1820-talets allra högsta societet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar