Prinsen av Wasa och Gustafsberg 1804

Kronprins Gustav 1804

Sommaren 1804 blev en helt avgörande vändpunkt för Gustafsberg. Det var detta besök som på allvar förvandlade platsen från en lokal angelägenhet till Sveriges främsta och äldsta havsbadort.

Den sjuklige prinsens kur

Kronprins Gustaf (sedermera känd som prins av Wasa) var son till kung Gustav IV Adolf och drottning Fredrika. Han var vid tidpunkten för besöket i juni-juli 1804 egentligen 4 år gammal (född i november 1799), men hade en klen hälsa. För att bota honom rekommenderades han att resa till Gustafsberg för att dra nytta av de salta baden och den friska luften vid Byfjorden. Det lär ha varit kammarherren Borgenstierna vid hovet  som tipsat om Gustafsberg. Han var född i Uddevalla närmaste bestämt på gården Brattås på andra sidan Byfjorden.

Den lille var ett klent barn, och hans utveckling var, säger Adlerbeth, mycket senfärdig. (Adlerbeth var kungens förtrogne och ledamot på stol nr 9 i den nybildade Svenska akademien.) Ännu vid två års ålder kunde han mycket litet tala. Som helt späd fick han engelska sjukan och blev sned i kroppen. Esaias Tegnér, som under sommaren 1803 bodde vid Ulriksdal, omtalar i brev, att han nästan dageligen har den oskattbara lyckan att se de här varande aller nådigaste kongl. barnen, varibland främst Sveriges hopp. Skada blott att det skall halta så förbannat!

I Gustafsbergsstiftelsens arkiv finns ett pergamentdokument bevarat från besöket1804.

Vid ankomsten den 10 juli ställdes barnhusbarnen upp framför en lövsal och sjöng några verser som deras lärare Jacob Sandegren författat. Det börjar så här:

Wersar
till
HANS KONGLIG HÖGHET
KRONPRINSEN

då Gustafsbergs Saltsjöbad besöktes första gången

den 10 juli 1804
afsjungne
af
Barnhus-Barnen ......

Tänk er bilden av 30 pojkar mellan 8 och 15 år gamla som står och sjunger till den betydligt yngre gossen.

Man hade låtit bygga en med eldrum försedd flytande bassäng, där kronprinsen badade. Varje gång

han på vägen dit eller därifrån passerade barnhuset, uppställde magister Sandegren sina elever och lät dem till prinsens förnöjelse utföra "musik af valthorn, klarinetter och pukor". För att visa sin undersåtliga võrdnad uppvaktade borgerskapet i Uddevalla samt överlämnade borgmästaren Palmborg ett leksaksskepp, som den lille kunde roa sig med i vattnet. Då och då trakterade man med kanonsalut och fjäskade f. ö. för kungligheten i miniatyr mer än måttligt. Söndagen den 22 juli var kronprinsen av magistraten och borgerskapet i staden inbjuden till en stor bal för 300 personer i assemblehuset. Där fanns guvernören, excellensen, friherre Malte Ramel, landshövdingen Joh. Fredr. Carpelan, hovstaten samt ämbets män, officerare och herrskaper från trakten. Kronprinsen mottogs ytterst högtidligt med militärmusik och grenadjärer bildade häck, men redan efter halvannan timma avlägsnade sig prinsen kl. 8 med sin guvernör, medan de äldre fortsatte till kl. 3 f. m.

Den 25 juli besåg prinsen kyrkan och den 30 juli tog han sitt sista bad, hälsad vid avfärden från Gustafsberg med 64 kanonskott. Följande dag gavs avskedsaudienser och skedde avresan till Drottningholm. Kronprinsen hade nu blivit helt återställd till hälsan. "Allmänhetens glädje" skriver Ad- lerbeth i sina efterlämnade anteckningar "att se och äfven höra denne späde furste, vilken ryktet beskrifvit såsom af sjukdom vanställd och jemväl oförmögen att tala, skall under hela resan varit utmärkt och rörande". Det är ock sant, att hans återställda hälsa var förenad med snabbare framsteg än man förmodat.

Kuren på Gustafsberg gav åtminstone delvis avsedd effekt. Kronprinsens hälsa förbättrades av baden, vilket gav Gustafsberg den ultimata kungliga kvalitetsstämpeln. Vid den här tiden fanns det stora varmbadhuset ännu inte (det stod färdigt först 1814), så baden skedde i en äldre, enklare badinrättning med dusch som dessförinnan i stort sett bara hade utnyttjats av närboende.

Effekten för barnhusinrättningen

Innan det kungliga besöket hade bad- och brunnsverksamheten varit relativt småskalig. Ända sedan Anders Knape och Catharina Hegardt köpte landeriet Baggetofta 1766, och platsen därefter bytte namn till Gustafsberg 1774, hade huvudfokus legat på driften av Gustafsbergs barnhusinrättning.

När ryktet om prinsens lyckade kur spreds, strömmade överklassen och societeten från hela riket till badorten för att följa det kungliga exemplet. Detta intensiva uppsving – som tog fart bara ett par år innan den förödande stadsbranden i Uddevalla den 29 juli 1806 – föranledde barnhusdirektionen att bygga ut kurorten kraftigt. Det ökade besökstrycket lade grunden för uppförandet av det nya varmbadhuset och de många gästhusen, vilket i sin tur genererade viktiga intäkter till stiftelsens kärnverksamhet.

Hur gick det sedan för den lille prinsen?

Statskuppen 1809: När Gustaf var nio år gammal avsattes hans far, kung Gustav IV Adolf, genom en statskupp. Hela kungafamiljen tvingades lämna Sverige, och Gustaf förlorade sin arvsrätt till den svenska kronan.

Militär karriär i Österrike: Han växte främst upp hos sin mors familj i Baden och senare i Wien. Han gick i österrikisk militärtjänst, visade sig vara en skicklig officer och nådde slutligen den höga graden fältmarskalklöjtnant i den kejserliga armén.

Titeln "Prins av Wasa" (1829): Den svenska kung Karl XIV Johan (Bernadotte) protesterade kraftigt mot att Gustaf kallades "Prins av Sverige". Som kompromiss gav den österrikiske kejsaren Frans I honom 1829 i stället den historiskt klingande titeln Prins av Wasa.

De sista åren och hemkomsten

Prins Gustaf levde ett behagligt och ekonomiskt oberoende societetsliv i Wien, men tillbringade på ålderns höst mycket tid hos sin dotter Carola i Sachsen. Det var också där, på slottet Pillnitz utanför Dresden, som han avled den 5 augusti 1877.

Sju år efter hans död, 1884, lät kung Oscar II hämta hem prins Gustafs, hans faders och hans lilla sons kvarlevor till Sverige. De begravdes med officiell ståt i Riddarholmskyrkan – en historisk försoning mellan den gamla gustavianska dynastin och det regerande huset Bernadotte.   ///