2026-07-15

Den skenande rälsbussen - när en katastrof undveks i Uddevalla 1945 - två gånger om


Lördagen den 20 januari 1945 utspelade sig ett av de mest dramatiska järnvägsdramerna i Uddevallas historia. En rälsbuss från Dalsland kom skenande nedför de branta backarna mot Uddevalla utan fungerande bromsar. Ombord fanns 47 passagerare, och under några fasansfulla minuter trodde många att deras sista stund var kommen.

En vanlig vinterdag blev en mardröm

Rälsbussen gick på den dåvarande Lelångenbanan, järnvägen mellan Bengtsfors Västra och Uddevalla hamn. Vintern 1945 var sträng med djup snö och hårda påfrestningar på fordonen.

När tåget nådde den långa nedförslutningen från Bleket mot Uddevalla lade föraren, helt enligt instruktionerna, i låg växel för att använda motorn som broms. Samtidigt visade det sig att den hydrauliska fotbromsen hade satts ur funktion genom ett brustet bromsrör. Kort därefter hoppade växellådan ur läge. På några ögonblick förlorade föraren både motorbromsen och möjligheten att använda handbromsen effektivt. Rälsbussen började skena.

Full panik ombord

Passagerarna märkte snart att något var fel. Hastigheten ökade snabbt i den branta backen mot staden.

Barn började gråta och flera vuxna trodde att en dödsolycka var oundviklig. Föraren försökte lugna resenärerna och avrådde dem från att hoppa eftersom banvallen kantades av stängsel och stenblock.

Tre personer valde ändå att kasta sig ut.

En man från Ödskölt bröt lårbenet. Ett litet barn kastades ut men hade den osannolika turen att landa i en mjuk snödriva och överleva utan allvarliga skador.

Myten om föraren

Det har länge berättats att föraren hoppade av den skenande rälsbussen. 

De källor som finns bevarade berättar en annan historia. Enligt dem blev den ene föraren, Sten Torge, i tumultet knuffad av rälsbussen när den passerade mellan godsmagasinet och stationen. Han hade dessförinnan kämpat förtvivlat med växelspaken och skadat handen under försöken att få tillbaka växeln.

Räddningen kom av en slump

När rälsbussen rusade in mot Uddevalla hamnstation väntade alla den våldsamma kollisionen med stoppbocken.

Men ödet ville annorlunda.

På spåret stod en tom personvagn uppställd. Rälsbussen körde in i den, och den tomma vagnen började rulla framför rälsbussen. Därmed tog den upp en stor del av rörelseenergin och fungerade som en enorm stötdämpare.

Katastrofen förvandlades till ett allvarligt tillbud.

Sju personer skadades, två av dem svårt, men ingen miste livet.

Händelsen nådde riksdagen

Olyckan väckte stor uppmärksamhet i hela landet. Bara några veckor senare diskuterades den i Sveriges riksdag.

Kommunikationsminister Gunnar Domö redovisade den tekniska utredningen. Den visade att ett brustet bromsrör hade slagit ut driftbromsen och att växellådan samtidigt gått över i neutralläge, vilket gjorde att motorbromsen inte längre kunde användas. Händelsen ledde till skärpt uppmärksamhet kring säkerheten på Lelångenbanan.

Bohusläns Tidning följde dramat

Bohusläns Tidning rapporterade om olyckan redan den 22 januari 1945 under rubriker om den fullsatta skenande rälsbussen på Lelångenbanan. Tidningen återkom senare med artiklar om den tekniska utredningen och säkerhetsfrågorna kring banan. Händelsen blev en av de mest omtalade lokala nyheterna under fredsåret 1945.

Efterspel

Lelångenbanan kom att leva vidare ytterligare några decennier, men den dramatiska färden den 20 januari 1945 har blivit en av banans mest omtalade händelser.

Än i dag berättas historien om den skenande rälsbussen – ofta med tillägget att föraren hoppade av. De samtida dokumenten visar dock att verkligheten var mer dramatisk än myten. Föraren stannade kvar och kämpade in i det sista för att få stopp på tåget.

Dags igen!

Bara nio månader senare var det dags igen. Den 22 oktober 1945 skenade på nytt en fullsatt rälsbuss på Lelångenbanan. Även denna gång tappade den bromsförmågan vid Bjursjön och rusade okontrollerat hela vägen ner till Uddevalla hamnstation, där den slutligen stoppades av stoppbocken.

Historierna  om förare som tvingades fatta blixtsnabba beslut, passagerare som greps av panik och rälsbussar som dundrade fram i hisnande hastigheter på den slingriga smalspårsbanan har sedan dess blivit klassiska Uddevalla-anekdoter.  



Källor

Riksdagens protokoll, Första kammaren 1945, interpellation om trafiksäkerheten på Lelångenbanan.

Uddevalla–Lelångenbanan, hembygdshistorisk dokumentation med ögonvittnesskildringar.

Sammanställningen Det skrev tidningarna om fredsåret 1945 (med hänvisningar till Bohusläns Tidning och Bohusläningen).   ///

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar